Julkalendern: Med en enkel tulpan… – Lucka 18

JULKALENDER. Det nalkas mot jul och sedan ett nytt Eurovision-år där det är Nederländerna fått äran att än en gång stå värd. Inför deras kommande värdskap kommer vi dagarna fram till julafton att presentera alla bidrag de haft med i Eurovision, från premiäråret 1956 till 2020. Denna gång får ni mer information om bidragen från 2003 och 2004!

 

2003: Esther Hart

Sångerskan Esther Katinka Hartkamp, mer känd som Esther Hart, föddes den 3:e juni 1970 i Gelderland. Hon är sångerska och har alltid hållit på med musiken (vad vi har kunnat hitta). Som barn var hon med i en körgrupp där hon ofta fick sjunga solopartierna, och efter den obligatoriska skoldelen studerade hon sång vid konservatoriet i Rotterdam samtidigt som hon höll på med musiken vid sidan om så att säga. Därefter har hon både sjungit själv i olika sammanhang och lärt ut sångkunskaper till andra.

På grund av att Nederländerna fick en så pass dålig slutplacering i Eurovisionfinalen 2001 fick landet inte delta i 2002 års tävling. Men 2003 var Nederländerna tillbaka igen och då satsades det stort på den nationella uttagningen – i rena Melodifestivalklass faktiskt! Först hölls nämligen fyra kvalprogram med totalt 32 tävlande, precis som svenska Melodifestivalen hade. Det som skilde Nederländernas uttagning från Sveriges var att endast två bidrag gick vidare från varje heat genom tittarröstning och juryröstning som fick välja varsin vinnare. Ifall att jury och tittare hade samma favorit skulle tittartvåan gå vidare istället.

Efter fyra heats var det så dags för den avgörande finalen, som lustigt nog hölls i Ahoy Arena i Rotterdam (2020 års värdarena för Eurovision). Även nu var det delad jury- och tittarröstning som avgjorde vilken artist med låt som skulle få representera Nederländerna i Riga 2003. Totalt sett vann Esther Heart finalen med sitt bidrag ”One More Night” (gjort av Tjeerd van Zanen & Alan Michael) medan artisten Gordon kom på andra plats med låten ”I’ll Be Your Voice”. Dagen efter finalen visade det sig dock att ett antal SMS-röster inte hade räknats in, och även om två bidrag fick förändrade placeringar ändrade det inget i totaltoppen. Esther Heart fick alltså tävla i Eurovision 2003 som det hade blivit i finalen. Däremot hade hon också tänkt ställa upp i Storbritanniens uttagning samma år, men drog tillbaka det och tävlade för Nederländerna istället.

Eurovision 2003 är det senaste året som Eurovisionen bara haft en finalkväll så hur det än skulle gå för Nederländerna och alla andra (då rekordmånga) 25 länder det året skulle alla få vara med året därpå. Nederländerna lottades till startnummer 14, vilket var precis mitt i finalen och det var också precis mitt i finalen de sedan placerade sig, om än plats 13.

Med ”One More Night” fick Esther Heart den skjuts i karriären som hon behövde, åtminstone år 2003. Vad som hände därefter är något oklart mer än att hon avlämnade poängen för Nederländerna i en Eurovision-final.

 

2004: Re-Union

Sångarna Paul de Corte (född 28:e februari 1979) och Fabrizio Pennisi (född 29:e september 1979) träffades för första gången år 2001 då Paul de Corte gick med i Fabrizio Pennisis musikgrupp All of Us. Bara något år senare splittrades gruppen men både de Corte och Pennisi höll kontakten med varandra. Detta ledde till att de under senare delen av år 2003 bildade duon Re-Union som bara var till för att tävla i den nederländska Eurovision-uttagningen 2004.

Till Eurovision 2004 fortsatte nederländsk TV att hålla i en lika omfattande uttagning som man haft året innan och denna gång lade man även till en ”Andra chansen” på liknande sätt det var i Sveriges Melodifestivalen vid samma tidpunkt. En stor skillnad från året innan var att var och ett av de fyra heaten bara hade 6 tävlande istället för tidigare åtta. Annars var det sig likt med att jury och tittarna fick välja varsitt bidrag (sin favorit) i varje heat. Hade de valt samma låt fick tittartvåan gå vidare. I uppsamlingsheatet tävlade 6 bidrag som röstats ut varav fyra hade röstats fram av tittarna och två av juryn. I programmet fick sedan jury och tittare välja varsin favoritlåt.

I den nationella finalen tävlade sedan tio bidrag om segern där resultatet avgjordes av lika delar jury- som tittarröstning. Juryns favorit var duon Re-Unions ”Without You”, som bara fick näst flest röster av tittarna som istället röstade mest på Anja Wessels’ ”Heart of Stone” (som var trea hos juryn). I slutändan blev det Re-Union som vann medan Anja Wessels kom tvåa. Vinnarlåten gjordes av Ed van Otterdijk och Angeline van Otterdijk,

År 2004 skrotade EBU sina tidigare kvalregler och införde en semifinal inför finalens avgörande. Detta innebar att alla länder som ville tävla – utom 14 (de som kommit topp 10 året innan samt ”Big Four”-länderna Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland) behövde kvala till sig en av totalt tio finalplatser. Kvalet gällde Nederländerna eftersom att de kom på 13:e plats året innan. I den semifinal som anordnades tävlade inte mindre än 22 länder, där Nederländerna var sist ut av dem alla. Genom telefonröstning i så gott som alla länder blev det ett finalavancemang för Re-Union om än att de sedan föll som farstun i finalen där de stannade på 20:e plats av 24 tävlande. Detta innebar att Nederländerna skulle behöva kvala igen året därpå.

I början av hösten 2004 följde Re-Union upp sin föregående singel med låten ”If You Love Somebody” innan de sedan gick åt skilda vägar.

 


 

Kommentera