Julkalendern: Välkommen till Portugal – Lucka 8

För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.

Idag den 8:e december tar vi tempen på Manuela Bravo (ESC 1979) och José Cid (ESC 1980).

 

1979: Manuela Bravo

Maria Manuela de Oliveira Moreira Bravo föddes i Queluz den 7 december 7 1957. Manuela föddes in i en mycket musikalisk familj då hennes pappa Loubet Bravo på sin tid var staden Coimbras mest framstående fado-sångare. Manuela gjorde därför sin stora scendebut mycket tidigt – redan vid 5 års ålder på Cinema Éden. 10 år senare släppte hon sin första singel, innehållandes två låtar skrivna av den kommande storstjärnan José Cid: ”Nova Geração” och ”Another Time”. Låtarna spelades in tillsammans med bandet Quarteto 1111. 1975 släppte hon en ny singel, med två låtar komponerade av Jorge Palma: ”Tínhamos Vinte Anos” och ”Soldado-Escravo” ( som dessutom gjordes i samarbete med Tozé Brito).

Inför Festival da Canção 1979 var Manuela en av 26 artister som blivit utvalda att delta – i den dittills största upplagan av tävlingen. Totalt skulle 27 bidrag framföras, uppdelade i tre semifinaler där 3 bidrag gick vidare ifrån varje semifinal till finalen. I semifinalerna utsågs vinnarna med hjälp av en 5-mannajury, och i finalen utsågs den genom en juryomröstning med ett antal olika distriktsjurygrupper runt om i landet. Startfältet detta år var späckat med nykomlingar, där endast Tozé Brito stack ut – så som regerande mästare ifrån året innan (då tillsammans med Gemini). Manuela tävlade i semifinal 2 med låten”Sobe, sobe, balão sobe” (Sv: ”Lyft, lyft, ballong, lyft”), skriven av Carlos Nóbrega e Sousa. Låten gick bra hos juryn och slutade 2:a i sin semifinal, endast en poäng bakom Florência och hennes låt ”O comboio do tua”. I finalen däremot var det Manuela som gick bäst hem hos de regionala jurygrupperna – då hon tog en klar seger med 149 poäng. Intressant nog så slutade Florência näst sist i finalen, då hon bara skrapade ihop 63 poäng. Manuela kunde därför boka sin biljett till Jerusalem och Eurovision.

1979 års Eurovision skulle hållas i just Israel, och lockade 19 länder till startfältet. Bland artisterna återsågs exempelvis Anne-Marie David för Frankrike, trots att hon 1973 tävlat och vunnit för Luxemburg i Eurovision. Detta år fick Eurovision också se storheter som Anita Skorgan, Ted Gärdestad, Tommy Seebach och Djingis Khan. Turkiet skulle ha deltagit men hoppade av i sista stund, då TV-bolaget tvingades ge efter för krav från andra muslimska länder att bojkotta tävlingen p.g.a. att den hölls i Israel. Turkiet sände dock ändå tävlingen som planerat. Manuela fick äran att inleda hela tävlingen, men kvällens stora höjdpunkt för publiken (och jurygrupperna som det senare skulle visa sig) var hemmanationens bidrag ”Halleluja” med Gali Atari & Milk and Honey. Israelerna tog därmed hem spelet för andra gången i rad! Portugal gjorde bra ifrån sig och kammade till slut hem 9:e platsen.

Manuela återvände till Festival da Canção redan 1981, med låten ”Quando A Banda Chegar” som dock inte når finalen. Under 80-talet kommer hon med ett nytt utseende och en ny stil, och släpper mer typiska poplåtar.
Under 90-talet ändrade hon musikalisk inriktning igen, mot traditionell fado, och senare även mot evangelisk kristen musik. Mellan
1999 och 2000, gjorde hon dessutom en insats som musikalartist i rollen som Celeste Rodrigues i musikalen ”Amália” av Filipe La Féria. Hon har sedan dess fortsatt med musiken och utkom senast 2014 med ett Greatest hits album.

 

 

 

1980: José Cid

José Albano Cid de Ferreira Tavares föddes den 4 februari 1942, som tredje och yngsta barnet i en lantbrukarfamilj i staden Chamusca i Portugal. Familjen flyttade senare till staden Anadi, där José växte upp. 1955, som 13-åring, påbörjade han sin musikaliska karriär då han gick med i cover-bandet Os Babies, som han spelade i fram till 1958. Som 17-åring började han komponera egen musik, med inriktning mot jazz, då han flyttat till storstaden Coimbra för gå på gymnasium. 1960 blev han antagen till att studera juridik vid universitetet i Coimbra, och kom då att återigen hänge sig till att spela covers på amerikansk rock’n’roll musik tillsammans med bandet Rock n’roll e surf rock Os Claves. 1965 bröt han med bandet, då han flyttade ifrån Coimbra. Under de följande åren kom han att studera fysik, men också göra militärtjänst. Det var då han blev involverad i gruppen Quarteto 1111, som kom att ha stora framgångar i Portugal. Däremot gjorde han även mycket egen musik, och 1971 kom hans första solo-EP ut: ”José Cid”. Tillsammans med många medlemmar i Quarteto 1111, blev han 1972 också engagerad i gruppen Green Windows, och därmed snart indragen i Festival da Canção. 1974 gjorde han och Green Windows sitt första försök att nå Eurovision, med låtarna ”No Dia Em Que O Rei Fez Anos” och ”Imagens”, vilka dock enbart nådde 2:a och 3:e plats i resultatlistan. 1975 lämnade José gruppen, och påbörjade egna projekt – bl.a. inriktat på progg, pop och rock. 1980 var tiden dock mogen för José att göra sin återkomst som soloartist i Festival da Canção.

1980 års Festival da Canção var uppbyggt på samma sätt som tidigare år, med 3 semifinaler á 9 bidrag där 3 bidrag går vidare till den stora finalen – där alltså 9 bidrag tävlade om att få representera Portugal i Eurovision. Årets sändning markerade för övrigt också starten för regelbundna Färg TV-sändningar i Portugal, vilket återspeglades i artisternas scenshower som var ovanligt färgstarka. José Cid tävlade i den tredje semifinalen, där han framförde sin egenskrivna låt ”Um Grande, Grande Amor” (Sv: ”En stor, stor kärlek”). Bidraget var det första som framfördes den kvällen, och gick utan större problem vidare efter att den professionella juryn i studion fått säga sitt. Till finalen hade ovanligt många grupper kvalificerat sig detta år (4 av 9 deltagare), vilket innebar att José Cid var en av få manliga soloartister. Detta trots att just de manliga soloartisterna hade varit mest framgångsrika i Festival da Canção sedan starten på 60-talet. Tävlingen hann dock aldrig bli spännande, då José till slut kunde se sig som vinnare med 92 poäng, i jämförelse med 2:an Doces 68 poäng. José fick nu alltså representera Portugal i Eurovision.

Eurovision 1980 hölls i Haag i Nederländerna, trots att det var Israel som vann 1979 års tävling. Israelerna hade dock valt att avstå värdskapet p.g.a. ekonomiska förhinder, och valde sedan också att helt avstå deltagande i tävlingen detta år. Detta gjorde att muslimska Marocko nu gjorde debut i tävlingen, eftersom Israels medverkan tidigare hade varit deras skäl till att avstå. Även Turkiet kom nu tillbaka efter några års uppehåll från tävlingen. Emellertid var det Irlands år, då Mr. Eurovision; Johnny Logan, gjorde sin debut – och tog hem tävlingen med ”What’s another year” före veteranen Katja Ebstein från Västtyskland. Portugals José Cid fick en seg start i omröstningen, men lyckades efter bl.a. 10 poäng från Italien, spurta upp till en fin 7:e plats i resultatlistan – ett av Portugals bästa resultat i tävlingen!

José Cid fortsatte sin karriär efter Eurovision, och skulle komma att bli en av landets längst aktiva singer/songwriters. Hans senaste inhemska album kom 2015: ”Menino Prodígio”, och skulle belönadas med Pedro Osório Priset i kategorin ”Årets album”. Det dröjde dock till 2016 innan José gjorde några nya försök att slå utomlands, då han lanserade sitt första album i Spanien. Förutom musiken har José också gjort sig känd som en av Portugals mycket få adelsmän. Han gör nämligen anspråk på att vara Baronen av Cruzeiro, en titel som hans gammelfarfar hade fått av kung Luiz II av Portugal under 1800-talet.

 

Det här var alltså den åttonde delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 9 december kommer nästa del. Missa inte det!

 


 

Kommentera