Vy över Stockholm. Foto: ESC-Panelen.
KRÖNIKA. På grund av den attack som drabbade Stockholm i fredags (7 april) utgår veckans Vårnytt. Istället får ni läsa några tankar från panelens skribent Hollac16 som är född, uppvuxen och bosatt i Stockholm.
Jag hade gärna velat delge er läsare veckans nyheter i sammanfattad form, som ni alltid får varje vecka av oss här på ESC-Panelen. Men tyvärr kan jag oundvikligen inte negligera det som hände i Stockholm fredagen den 7 april. Så därför blir det så här istället. Det blir alltså inte någon direkt ESC-krönika för den som hade hoppats på det, men jag hoppas ni alla förstår anledningen.
Stockholm i mitt hjärta,
Fredagen den 7 april hade jag en ledig dag. Efter att ha jobbat hårt med en arbetsuppgift under torsdagen hade jag tagit sovmorgon och bara ägnat mig åt att i princip inte göra något alls under fredagen. Strax efter tretiden på eftermiddagen ringer telefonen.
– Det har hänt något inne i city. Är du ok?
Jag förstår först inte vad som menas. Vadå har hänt? Så jag kollar snabbt av mobilen.
Till min fasa upptäcker jag att något fruktansvärt har hänt mitt i navet av Stockholm. Vad är det som händer? Varför spelar nyheterna likt en actionfilm upp något som utspelar sig mitt i Stockholm city? I trygghetens Sverige, i trygghetens Stockholm?
Jag har jag i princip dygnet runt i hela helgen nyhetsuppdaterat mig och ju mer jag läser desto räddare blir jag. Vilken människa är kapabel att begå sådana mordiska handlingar – i Sveriges vackra och trygga huvudstad! Vad har vi gjort världen för ont? Eller snarare vad har världen gjort för ont att drabbas av ondska? Ondska som vill utplåna och förstöra.
Mina tankar går naturligtvis först och främst till offren. Fyra personer som dödades, och flera som skadats, i en fullkomligt vidrig och total meningslös aktion av en galning som vars plan verkar ha varit att ”det här med trygghet ska vi inte ha i det här landet”. Ord saknas för att beskriva den negativa känslan av dådet.
Själv hade jag tur den här gången. För jag var inte inne i stan. Denna gång hade jag också tur att ingen i min närmaste familj, min släkt, mina skolkamrater och vänner befann sig i närheten av attentatplatsen. Under fredagseftermiddagens och kvällens gång rapporterade alla in, genom Facebooks säkerhetskoll, att de var i säkerhet. Men det hade kunnat varit jag eller någon annan där om oturen varit framme. Tyvärr är det fyra personer som aldrig mer kommer hem och för de som fortfarande vårdas på sjukhus är läget oklart.
Stockholm tycker jag beskrivs bäst som en vacker och lagom stor stad fylld med härliga människor och platser. En stad jag alltid trivts i och som jag aldrig vill lämna. Möjligen kanske när det blir lite mycket med jobb och skola, att resa iväg och samla kraft. Men jag återvänder alltid och känner mig alltid välkommen här. Det finns någon slags gemenskap i det här en värme. Framförallt att jag kan känna mig trygg i Stockholm.
Det är därför det känns extra vidrigt att den plats där jag mår som bäst nu fått tryggheten ifrågasatt.
Hade jag haft en tidsmaskin så hade jag gärna åkt tillbaka i tiden och förändrat allt som hände den 7 april. Så att den helgen som varit skulle ha blivit en annan. Att folk hade fått fredagshoppa inne i stan, haft fredagsmys med sina nära och kära, att lördagspromenaden hade blivit av, att lördagsfilmen visas ostört och att söndagsvilan blir ostörd. Tyvärr lever vi inte i sci-fi-världen utan detta får vi nu leva med.
Men: Om terrorns mål var att få Stockholm och Sverige att bli rädda kan jag säga att resultatet har blivit tvärtom. Stockholmarna har visat sig från sin mest generösa sida under dessa dagar. Medan nyheterna rullar och polismyndigheten har arbetat dygnet runt och mer därtill med att lösa brottet och förstå vad som ligger bakom attentatet har Stockholmarna tagit hand om varandra på det finaste sättet man kan begära. Polisen har heller inte stått stilla utan rutin efter rutin har satts in för att försöka lösa brottet. Drottninggatan där det fruktansvärda skedde är idag en öppen gata igen. Blommor läggs över platsen. Kärleksmässa för att hedra offren med tiotusentals deltagare – på den plats som var kaos för bara några dygn sedan. Inte f*n gömmer vi oss inte. Tvärtom.
Därför är nu tiden inne för att sluta vara rädd. Personligen kommer jag i fortsättningen inte undvika cityområdet. Jag tänker inte visa de som vill oss ont att de har rätt. För vilka metoder de än använder så gör de fel. Hat går bort, kärlek går in.
Stockholm i mitt hjärta. Igår, Idag och för Alltid.
Med dessa ord önskar jag alla en fridfull dag.