« Inför ESC Italien 2016

Inför ESC Italien 2018 »

Italien debuterade på ESC:s debutår 1956 och deltog i stort sett alla år fram till början av 1990-talet med undantag för åren 1981, 1982, 1986 och 1994-1996. Under åren Italien deltog hade landet väldigt ljusa stunder med bara en sistaplats (17:e plats) som sämsta resultat. Som bäst lyckades Italien kamma ihop två segrar, tre silver och fyra brons och landet kom i stort sett alltid på topp 10 eller strax utanför. Under 1990-talet gjorde Italien en treårig paus, men återkom till ESC 1997 där duon Jalise slutade på fjärde plats. Därefter valde TV-bolaget RAI att hoppa av tävlingen, av egentligen oklara skäl. Det skulle dröja hela 13 år innan RAI återkom till Eurovisionen igen, då landet blev en del av gruppen länder som alltid är direktkvalificerade till finalen (de får gratisbiljett till finalen p.g.a. att de betalar mest till tävlingen). Därmed utökades denna grupp från fyra till fem länder. Sedan återkomsten har Italien fortsatt haft bra placeringar, undantaget 2014 (då landet tangerade sin senaste sämsta slutplacering med en 21:a-plats) och 2016 (då Italien hamnade ungefär mitt i slutresultatet).

En intressant notering är att San Remo-festivalen som Italien använder som uttagningsmetod till ESC sägs ha inspirerat till modellen för hur Eurovisionen skulle gå till.

Jaha, då sitter man i rävsaxen här igen – för detta bidrag är oerhört svårt att skriva om! På ett personligt plan var jag från början helt såld på detta bidrag. I originalversionen är detta rent guld – en perfekt tidlös poplåt med en enormt fyndig text (om man kan italienska). Han sjunger bra, och har karisman. Så långt – allt rätt alltså! Men när den nedklippta Eurovisionversionen av låten kom ut så tappade jag intresset. Plötsligt blev det fel balans i låten och den blev faktiskt lite tjatig och jobbig att lyssna på! Plötsligt insåg jag att detta kommer få svårt att vinna i ESC, för jag tror inte att Francesco kan upprätthålla samma känsla på scenen med den nedklippta versionen. I videon (och liveframträdandet i San Remo) är det en cool och fyndig Francesco vi ser, men det lär vi inte få se i Kiev. Jag kommer bara bli besviken känner jag just nu. Därför är jag tyvärr inte kapabel att ge den självklara 5:a som jag VILLE ge Italien i år. Istället blir det en 4:a och en ful svordom över 3-minuters regeln i ESC. Tack vare den regeln är nu fältet öppet om vinsten, för Italien är inte längre självklara vinnare i år.

Alla talar om den här. Det finns inte någon som skulle ha missat den dansande gorillan från Italien. Nu har jag inte läst texten, vare sig på italienska eller engelska, så jag kan inte uttala mig angående något budskap. Men varför folk höjer den till skyarna skulle jag vilja veta. Jo, den är kul, uptempo, låter bra och sådär. Men inte ser jag varför vi skulle skippa hela tävlingen och ge priset åt Francesco direkt, inte. Inte tycker jag illa, men inte tycker jag något speciellt om den här.

Italien är storfavorit i år och jag ser ingenting som kan stoppa de från segern. Låten är fantastisk, scenframträdandet är eget och han sjunger bra. Det känns som 2009 när Alexander Rybak vann, han var storfavorit från början till slut. Jag har också älskat låten från första stund och hoppas den vinner ESC 2017.

Vill ni se Eurovision Song Contest i Italien igen? Boka biljetter till maj 2018 redan nu. Jag ska dock börja med att vara fullt ärlig. Första gången jag hörde denna låten tänkte jag ”Vad är det här? Il Volo snälla kom tillbaka”. Men sedan lyssnade jag mer noggrant och insåg vilket mästerverk denna låt faktiskt är. Det är så välkonstruerat och smart, för även om man inte förstår det så gillar man det. Italienska har fördelen att vara ett bra språk att sjunga på och det låter bra även om man inte förstår. I ett år där det är mellanmjölk nästan rakt igenom kommer detta sticka ut så mycket från mängden att det bara skriker om det. Det är så medryckande och man blir genuint glad av det. Jag har gått och nynnat på denna låten i en vecka nu och jag tröttnar inte på den. Den kommer vara en fräsch fläkt i årets tävling och det behövs verkligen.

Absolut är det här en av årets vinnarkandidater, men inte om jag personligen får välja längre. Nu när jag förstår vad låten handlar om så inser jag att detta är bara ett pajasbidrag i mängden och det ger mig ingenting. Men, den här låten kommer såklart komma högt för att den sticker ut ur balladträsket som i stort sett alla andra länder har valt. För mig passerar detta bara obemärkt förbi och därav poängen.

Kan Italien ha det sämsta bidraget i år? Ja troligtvis. Det är så dåligt och konstigt.

Jaa! Min absoluta favorit har vi här. Francesco är oerhört charmig och bjuder oss på en riktigt medryckande låt med ett minst lika underhållande scenframträdande som vi fick se under San Remo-Festivalen med gorillan på scen. Man blir så glatt positiv av denna låten. Italien har segern lika klar som handen i handsken känns det som. Jag skulle bli väldigt förvånad om Italien inte är inblandad i toppstriden. Unnar verkligen Italien denna segern.