SCHLAGERMAGISTERNS KRÖNIKA. Idag den 23 maj 2024 är det exakt nio år sedan Måns Zelmerlöw lyfte ESC-bucklan i Wiener Stadthalle – vilket markerade Sveriges 6:e seger i tävlingen, och den andra segern under 2000-talet. Men vägen dit var kantad av utmaningar och kontroverser.
Tillbaka i Österrike efter 48 år
Efter en lång period av misslyckanden hade Österrike äntligen lyckats komma tillbaka i Eurovisiontoppen igen. Conchita Wurst lyckade med det som ingen annan österrikare lyckats med sedan 1960-talet – och vann Eurovision i Köpenhamn 2014. Vinsten blev Österrikes blott andra genom tiderna – Udo Jürgens var den första 1966 med bidrag “Merci, cherie”. I och med segern hamnade tävlingen i Wien igen – och denna gång i Wiener Stadthalle, stadens största inomhusarena. Intressant nog så var arenan vid detta tillfälle den näst äldsta spelplatsen för Eurovision – med inte mindre än 62 år på nacken. Ironin är såklart att den allra äldsta spelplatsen för Eurovision också finns i Wien, nämligen Festsalen i palatset Hofburg vilken var platsen för tävlingen 1967. Hofburg byggdes på 1200-talet medan festsalen blev färdigställd på 1840-talet!
Måns Zelmerlöw – mångsysslaren
Måns Zelmerlöw var en av de mest omtalade nya svenska artisterna under 2000-talet. Han var redan som tonåring djupt engagerad i olika lokala musikalsatsningar i Malmö och Lund, och han var bland annat även medlem i Lunds studentsångare. Vid 19 års ålder (år 2005) sökte han till den andra säsongen av Idol Sverige och lyckades där ta sig till femte plats. Han var nu riksbekant och blev 2006 det stora affischnamnet i den svenska uppsättningen av musikalen Grease i Malmö. Samma år deltog han även i Let’s Dance som han vann tillsammans med sin danspartner Maria Bild.
Men det verkliga genombrottet fick Måns när han deltog i Melodifestivalen 2007, där han fått ett bidrag skrivet till sig av låtskrivarna Fredrik Kempe och Henrik Wikström. “Cara mia” blev en av årets största hits, och även om Måns “bara” lyckades ta sig till tredjeplatsen i finalen, blev han Sveriges kanske största artist på kuppen. De följande åren turnerade han med bland andra Diggiloo-gänget, men gjorde även roller i diverse musikaluppsättningar samt sitt första inhopp som programledare i Lilla Melodifestivalen 2007.
2009 kom han återigen tillbaka till Melodifestivalen, och blev omedelbart vinnarfavorit. “Hope and Glory” var även den skriven av låtskrivarduon Kempe & Wikström, men denna gång tillsammans med Måns själv. Låten blev väl mottagen – men trots favoritskapet blev det inte någon vinst denna gång heller. Istället slutade melloäventyret på en snöplig 4:e plats – även om jurygrupperna utsett honom till vinnare i sin omröstning. TV-tittarna var dock inte imponerade utan placerade honom på sin 5:e plats, vilket såklart var en besvikelse för Måns.
Under de efterföljande åren kom Måns att lägga musikproduktionen på hyllan, och satsade mer på TV-underhållning. Bl.a. deltog han i Så ska det låta, och var även en av programledarna i Melodifestivalen 2010. De kommande åren präglades framförallt i rollen som programledare för Allsång på skansen där han sommaren 2011 tog över efter Anders Lundin. Detta uppdrag behöll Måns fram till och med 2013. Samma år deltog han även i Melodifestivalen igen, men denna gång som låtskrivare bakom bidraget “Hello Goodbye” framförd av duon Erik Segerstedt och Tone Damli. Även om bidraget aldrig tog sig vidare till finalen innebar det en nystart på Måns musikaliska karriär. 2014 släppte han ett nytt album, Barcelona Sessions, som var han första “icke-julalbum” sedan 2009. Måns hade nu siktet inställt på att delta i Mellon igen – tillsammans med ett relativt nytt låtskrivarteam: Joy & Linnea Deb och Anton Hård af Segerstad. Bidraget hette “Heroes”.
Tidernas Mellocomeback?
När Måns Zelmerlöws comeback offentliggjordes i adventstid 2014 chockades nog en stor del av Musiksverige. Måns var vid detta laget mer känd som programledare snarare än som artist. Det skulle det dock bli ändring på. “Heroes” toppade omedelbart oddslistan – och den enda utmanaren var en annan talangjaktskändis: Jon Henrik Fjällgren. Det blev sedan, mycket riktigt, en strid mellan dessa två. Melodifestivalen 2015 hade nämligen inte många större namn som kunde utmana. Visserligen fick vi se debut av Samir & Viktor och Mariette, samt tidigare Melodifestivalvinnaren (och ESC-trean) Eric Saade som gjorde comeback, men ingen av dem tippades kunna rå på Måns. Tungan på vågen blev framförandet – ett nummer skapat av Fredrik “Benke” Rydman. Streckgubben som interagerade med Måns under framförandet blev en succé, och numret är än idag unikt i Mellohistorien. Rydman kom senare att fortsätta producera kända nummer – nu senast vinnarbidraget i Eurovision 2024 “The Code”.
“Heroes” tog sig till final och lyckades få alla utom två 12-poängare av de internationella jurygrupperna. Detta var inget nytt för Måns, som lyckades vinna juryns röster även 2009. Spänningen inför folkets röster var därför stor. Men kanske var spänningen lite ogrundad, för Måns fick 35 procent av rösterna från folket och därmed 166 poäng – dubbel så mycket mer än tvåan Jon Henrik Fjällgren. Vinsten blev överlägsen och Måns kunde äntligen titulera sig mellovinnare!
Eurovision 2015 – Italien favoriten att slå
Inför Eurovision stod det tidigt klart att Italien skulle utgöra favoriten. Deras bidrag “Grande amore” med operatrion Il Volo hade på kort tid seglat upp som en av de mest populära italienska bidragen någonsin, i varje fall i hemlandet. Bidraget blev streamat överlägset flest gånger inför Eurovisionveckan och mottog hyllningar även av fansen. Bidraget vann ESC-fanklubbarnas omröstning och såg tidigt ut att kunna ta hem Italiens tredje seger i tävlingen. Emellertid var Sverige och Måns Zelmerlöw hack i häl och inför Eurovisionveckan så hade Sverige gått upp i ledning i oddsen. Det var således upplagt för en mycket hård strid!
Debutanter från andra sidan jorden
Förutom Sverige och Österrike så fanns det en del stora utropstecken i tävlingen. För första gången någonsin skulle nämligen Australien delta i tävlingen. Landet gick in som automatisk finalist i vad som var tänkt som ett tillfälligt inhopp – men det kom att vi alla vet att bli permanent. Det ärofyllda uppdraget att representera landet gick till Guy Sebastian med låten “Tonight again”, som kom att sluta på en oerhörd hedersam 5:e plats. I övrigt var de stora snackisarna under Eurovisionveckan Lettlands Aminata med ”Love Injected” och Belgiens Loic Nottet med ”Rhythm Inside” som hade två mycket annorlunda bidrag som hänförde publiken och såg till att dessa länder fick sina bästa placeringar på oerhört lång tid (6:a och 4:a).
Större rabalder var det dock kring Tysklands låt. I den tyska uttagningen hade nämligen sångaren Andreas Kümmert stått som vinnare med bidraget “Heart of stone” efter att ha besegrat Ann Sophie och bidraget “Black Smoke” med hela 78 procent av rösterna i den slutliga finalduellen. När Andreas sedan skulle ta emot priset valde han, till allas förvåning, att tacka nej och ge vinsten till Ann Sophie istället. Därmed blev det Ann Sophie som fick representera Tyskland i Wien. Tråkigt nog var Europa inte imponerat och Tyskland placerades allra sist i resultatlistan med 0 poäng tillsammans med hemmanationen Österrike.
Omröstningen – Ryssland seglar upp som utmanare
Måns Zelmerlöw blev väl mottagen i Wien, och vann sin semifinal med god marginal. Men i finalen var det Il Volo som var den stora publikfavoriten – detta märktes tydligt. Emellertid var publiken tydlig med att Rysslands bidrag inte var deras favorit. Ryssland hade nyligen (under 2014) invaderat Krimhalvön och förde ett lågintensivt krig mot Ukraina. Samtidigt hade nya lagar försämrat HBTQIA+-personers rättigheter i landet, vilket skapat stort missnöje bland Eurovisionpubliken. Det ryska bidraget ”A Million Voices” framfördes av Polina Gagarina och var skrivet av bl.a. svenska låtskrivaren Gabriel Alares. Polina blev under omröstningen stundtals buad åt av publiken, vilket märktes då Ryssland tog en tidig ledning i omröstningen när buandet ökade till den nivå att programledaren Conchita kände behov att säga ifrån. Rysslands ledning i omröstningen blev dock svagare och ungefär i halvtid av omröstningen gick också Sverige till sist om utbröt stort jubel i publiken. I slutändan blev vinstmarginalen 62 poäng över Ryssland – vilket innebar att Sverige återigen vunnit Eurovision efter en uppgörelse med Ryssland (precis som det hade varit 2012).
Italien, som ju var publikens favoriter slutade trea i resultatet, men de skulle få sin upprättelse senare. När det kompletta röstningsresultatet publicerades stod det klart att Italien vunnit TV-tittarnas omröstning med nästan 90 poäng före Sverige. Detta var första gången sedan 1997 som Tv-tittarnas favorit inte vunnit tävlingen – vilket gav upphov till en intern debatt om jurygrupperna. Många röster höjdes om att slopa jurygrupperna och att gå tillbaka till 100% tittarröstning. SVT snappade upp klagomålen och även om jurygrupperna inte togs bort ändrades upplägget radikalt inför Eurovision 2016. Det blev första året då jurygruppernas och tittarnas röster redovisades separat – precis som i Melodifestivalen. Detta är det systemet som fortsatt i Eurovision sedan dess.
Efter Eurovision
Måns Zelmerlöw blev den sjätte svenska vinnaren av Eurovision, och kom att bli väl mottagen av fansen. Men till skillnad från “Euphoria” blev dock inte “Heroes” en stor hit i Europa. Bäst gick det i Sverige, Island, Grekland, Schweiz och Österrike – där den toppade listorna. Som bäst nådde den 11:e plats i Storbritannien, vilket kanske ändå får ses som en stor framgång. Måns fick således en begränsad internationell musikkarriär, men redan 2016 var han tillbaka i rollen som programledare – denna gång för Eurovision i Stockholm. Hans närmast fläckfria engelskakunskaper imponerade på många, och inte minst gjorde pausnumret i finalen “Love love peace peace” ett stort intryck på fansen. Därefter har han flyttat till Storbritannien där han lever ett mer avskärmat liv. Han har fortsatt med musiken och har synts till i olika ESC-sammanhang, bland annat som programledare i den brittiska uttagningen till Eurovision 2018-2019 men även i olika sketcher i Eurovisionsändningar och som en av SVT:s ESC-kommentatorer 2023. Han har även på senare tid lanserat sitt egna vinmärke, och deltar som domare i flera svenska TV-program som exempelvis Masked Singers som sänds i TV4.
Arvet efter vinsten i Wien
Vinsten i Wien kom bara tre år efter att Loreen brutit Sveriges vinsttorka i Eurovision 2012. Den ovanligt korta tiden mellan vinsterna satte Sverige på en ny position i Eurovision – endast Irland hade tidigare lyckats vinna kortare intervaller. Dessutom blev Sverige det första landet att vinna två gånger under 2000-talet vilket självklart bar en viss tyngd. Något som verkligen har färgat tävlingen sedan Måns vinst är dock betydelsen av scennumret. Många syrliga kommentarer ifrån fans noterade att “Sverige aldrig skulle ha vunnit om det inte vore för streckgubben”, vilket kanske är sant. Men samtidigt visade detta att vi nu på allvar gått in i en tid då det visuella i Eurovision i princip är gränslöst – allt är nu möjligt. Redan 2016 såg vi hur fler länder utnyttjade visuella effekter på scenen och under de kommande åren skulle detta sätt bli en självklarhet. “Heroes” är och förblir en brytpunkt för Eurovision – från en rent musikalisk tävling till en visuell och musikalisk tävling. På gott och ont såklart – men mest gott enligt mig.
