Krönika: Loreen vinner i Baku 26 maj 2012

SCHLAGERMAGISTERNS KRÖNIKA. Idag den 26 maj 2024 är det 12 år sedan Loreen Talhaoui tog sin första Eurovisionseger – vilket också markerade Sveriges femte seger i tävlingen. Samtidigt bröt vinsten en 13 år lång vinnartorka för Sverige och markerade starten på en period av svensk dominans i Eurovision – på gott och ont. Denna natt i Baku blev således en mycket betydelsefull händelse i den svenska Eurovisionhistorien.

 

Kontroversiell vinnare året innan

Historien tar avstamp i den mycket jämna Eurovisionfinalen i Düsseldorf 2011. På förhand såg det ut att bli en tydlig seger för Frankrike – men den franska operasångaren Amaury Vassili kunde inte motsvara förväntningarna utan slutade på 15:e plats i resultatlistan. I brist på tydlig favorit fördelade både tittare och jurygrupper sina poäng över hela startfältet – vilket resulterade i en mycket tät final där bl.a. Sveriges Eric Saade, Italiens Raphael Gualazzi och Ukrainas Mika Newton stundtals turades om att leda omröstningen. Emellertid var även Azerbajdzjans duo Ell & Nikki hela tiden med i täten – med ett bidrag som inte hade berörts särskilt mycket i förhandsspekulationerna: “Running Scared” – med bl.a. svenska låtskrivarna Stefan Örn och Sandra Bjurman på upphovslistan. Azerbajdzjan hade både 2009 och 2010 landat höga placeringar i finalen – med just svenska låtskrivare i ryggen. Därför var det inte helt överraskande att se dem högt även i Düsseldorf, men däremot hade nästan ingen kunnat se dem som vinnarkandidater. Men med ett par röstningsavlämnare kvar så visade de sig att bidraget fått tillräckligt många poäng för att kunna ta hem segern – landets första någonsin.

 

Det dyraste evenemanget någonsin

Segern innebar nu att landet skulle arrangera Eurovision, vilket var kontroversiellt givet den politiska situationen i landet. Till att börja med så klassas landet som diktatur med starka kopplingar till Ryssland och Turkiet. Landet har länge kritiserats för att bryta mot mänskliga rättigheter och för sina förföljelser mot HBTQIA+personer. Azerbajdzjan var således inte högst på fansens önskelista över ESC-arrangörer.

Landets statschef Ilham Alijev utsåg sin fru, Mehriban Äliyeva, till producent för Eurovision 2012 – och fick närmast obegränsade resurser. Detta var landets första stora internationella evenemang, vilket föranledde mängder av investeringar. Landet hade nämligen inte en passande inomhusarena som kunde motsvara kraven från EBU vilket gjorde att man på mycket kort tid fick bygga en helt ny arena i stadens hamn. Projektet påbörjades i september 2011 och ledde till att arenan Baku Chrystal hall stod färdig den 16 april 2012. Byggets kostnad har fortfarande aldrig offentliggjorts, men uppskattningar säger 350 miljoner dollar – den överlägset dyraste Eurovisionarenan någonsin. I samband med bygget renoverades stora delar av Baku, framförallt hamnen och kommunikationerna i staden – vilken kostnad aldrig heller offentliggjorts.

 

SVT får vind under vingarna

Svenska SVT hade under flera års tid kämpat med att få Melodifestivalen på rätt köl igen efter flera dåliga placeringar i ESC. Mellan 2007 och 2010 hade de svenska bidragen floppat gång på gång, trots oerhört stora framgångar på hemmaplan. Melodifestivalen hade växt till ett gigantiskt evenemang, en turnerande folkfest som kunde leverera starka hits på de svenska listorna. Men trots det så lyckades man aldrig i Eurovision, vilket var besvärande då de svenska tittarna nu långsamt började tappa intresse för Eurovision. Dessutom ifrågasattes nu Melodifestivalens upplägg på allvar – i synnerhet efter att Sverige misslyckats kvalificera sig till ESC-finalen 2010 – medan andra svenskproducerade bidrag som ratats av urvalsjuryn i Melodifestivalen lyckades ta sig till topp fem i ESC – fast som representanter för andra länder. Ett exempel på det var det danska bidraget In a moment like this som framfördes av duon Chanee & N’Evergreen.

SVT genomförde därför ett flertal stora förändringar i Melodifestivalen 2011, bland annat slopades de nationella jurygrupperna till förmån för internationella jurygrupper, och urvalsupplägget ändrades i grunden. Resultatet blev en mycket högre musikalisk nivå i startfältet och mer internationellt gångbara vinnare. Eric Saade lyckades ta en 3:e plats i Eurovision 2011 – vilket var Sveriges bästa placering sedan Charlotte Perrellis vinst i ESC 1999 tolv år tidigare. SVT kände därmed att man var på rätt väg med ändringarna i Melodifestivalen och 2012 fortsatte man med samma höga ambitionsnivå. Produktionen lyckades få flera stora namn in i startfältet som Thomas di leva, Lisa Miskovsky, Charlotte Perrelli, Christer Sjögren och Afro-dite. Emellertid var detta knappast några uppdaterade namn, utan snarare artister med en stark folklig förankring. Istället var det flera andra artister som fick mest uppmärksamhet – av helt andra anledningar. Komikerkaraktären Sean Banan gjorde debut på Melloscenen, likaså Thorsten Flinck och, inte minst, Björn Ranelid feat. Sara Li. Mycket plojbidrag i startfältet alltså. De som dock toppade oddsen inför tävlingen var Danny Saucedo – var ute efter revansch efter att ha blivit besegrad på mållinjen av Eric Saade året innan. Andra snackisar var Ulrik Munther, The Moniker och Molly Sandén, som alla var heta namn just då. Emellertid var det ett annat namn på allas läppar efter den första deltävlingen – Loreen!

 

Loreen – känd från Idol

Loreen Talhaoui föddes i Stockholm 1983 men flyttade tidigt till Västerås, där hon växte upp i bostadsområdet Gryta. Emellertid var det först när hon var i 20-års åldern som hon presenterades för den svenska TV-publiken. Den 15 september 2004, d.v.s. för snart 20 år sedan, genomförde hon en filmad audition i kvalprogram 3 till den första säsongen av Idol Sverige. Låten hon framförde var Love Is on the Way av Billy Porter. Emellertid kunde berättelsen om Loreen stannat här, för hon gick inte vidare ifrån detta program, men efter att ha blivit juryns wildcard fick hon en ny chans att tävla vidare i programmets veckofinaler – tillsammans med 10 andra sångare – bl.a. Darin Zanyar och Daniel Lindström. Hon lyckades hålla sig kvar i tävlingen till åttonde tävlingsveckan då hon blev utröstad efter att ha framfört “Thriller” av Michael Jackson och “Every breath you take” av The Police. Hon slutade därmed fyra i tävlingen – i skuggan av Darin och inte minst Daniel Lindström som till slut vann. Under de följande 6 åren arbetade hon som presentatör i olika mindre TV-kanaler, samt som producent för olika mindre realityprogram. Hennes enda musikaliska insats under tiden var en singel med gruppen Rob’n’Raz 2007: The Snake.

2011 satsade Loreen på allvar igen på sin musikkarriär då hon tillsammans med Moh Denebi och Björn Djupström skrev låten My heart is refusing me till Melodifestivalen 2011. Framförandet blev hyllat men räckte inte till final, då hon blev utslagen av Sara Varga i andra chansen. Låten kom dock att gå bra på Svenska singellistan där den nådde 9:e plats – vilket är anmärkningsvärt bra för en mellolåt som inte tog sig till final. Kanske stärkte detta henne att söka även till Melodifestivalen 2012?

 

Euphoria – störst någonsin

Det var Thomas G:son och Peter Boström som tillsammans med produktionsteamet Jack & Coke skrev “Euphoria”. Ursprungligen var låten inte tänkt till Loreen, tvärtom lär Danny Saucedo blivit erbjuden att framföra den i Melodifestivalen 2012 – men tackade nej till förmån för Amazing”. Låten hamnade då hos Loreen, som gjorde den till sin egen. Scennumret hade hon utvecklat tillsammans med koreografen Ambra Succi och producenten Rennie Mirro – ett nummer som har flera dikotomier: Ljus och mörker, yin och yang. Just p.g.a. detta anslöt även den amerikanska dansaren Ausben Jordan, som utgjorde en balans gentemot Loreen i framförandet.

Bidraget gick ut som sista bidrag i den första deltävlingen i Växjö – och blev genast en succé. Den fick nästan dubbelt så många röster som tvåan i samma deltävling – och tog sig enkelt vidare till finalen. Inför den avgörande stunden hade singeln släppts och redan gått rakt upp i topp-15 på singellistan. Spelbolagen var övertygade om att Loreen skulle vinna, även om Danny Saucedo inte var långt efter. I slutändan blev det också just Loreen och Danny som gjorde upp om segern. Dessa två spelade i en egen division under omröstningen – men allt slutade med att Loreen vann både hos den internationella juryn och hos tv-tittarna. Ännu en gång hade Danny blivit tvåa i Mellon, men detta kom i varje fall att bli en förlust med guldkant – som det skulle visa sig.

 

Favorit i Baku

Under upptakten mot Eurovision i Baku fick “Euphoria” ett eget liv utanför Eurovisionbubblan. Efter Mellofinalen gick låten direkt upp på listorna, bl.a. i Finland där den till slut toppade singellistan – flera veckor innan ESC-finalen! Även i USA hördes den, när den plötsligt förekom i en trailer till en populär TV-serie. Inne i Eurovisionbubblan gick den rakt upp i fansens topplistor – bl.a. i OGAE:s egen omröstning. Spelbolagen var snabba med att utse den till vinnarfavorit i Baku – en position som den behöll hela vägen.

Emellertid fanns det utmanare, där en av de största namnen var Serbiens Zeljko Joksimovic – som ju 2004 kom tvåa i Eurovision medLane Moje för Serbien-Montenegro. Han var därefter även programledare för Eurovision när det gick i Belgrad 2008. Den här gången deltog han som artist igen med låten Nije ljubav strvar. Självklart var många fans taggade på att se den i Baku. Något mindre hypade comebacker såg vi från irländska Jedward, nordmakedonska Kaliopi och isländske Jónsi (här i duett med sångerskan Greta Salóme). En debutant i tävlingen som dock gjorde musikalisk “comeback” efter många år i skymundan var brittiske Engelbert Humperdinck som vid tillfället var 76 år. Han blev med sitt deltagande i Baku den äldste deltagaren någonsin i tävlingen, ett rekord han fick dela med en av medlemmarna i Rysslands representant Buranovskie Babushki. Engelbert hade sedan genombrottet på 1960-talet varit en av Storbritanniens mest folkkära artister, och även om han knappt släppt någon egenproducerad musik på många år, så var han en snackis i Baku. Britterna var fasta i övertygelsen om att han skulle vinna, men som det visade sig så blev det snarare en flopp; näst sist.

 

Buranovskie Babushki – en oväntad utmanare

Trots många stora namn så var det en grupp gamla tanter i folkdräkt från Ryssland som blev de största utmanarna till Loreen. Gruppen Buranovskie Babushki hade bildats 2008 inför ett TV-inslag där de skulle sjunga kända hits på sitt lokala språk udmurdiska. Deras popularitet steg och 2010 kom de trea i den ryska Eurovisionuttagningen med låten ”Dlinnaja-dlinnaja beresta i kak sdelat iz neje ajsjon”. 2012 vann de dock den ryska uttagningen – tämligen överlägset före storheter som Dima Bilan. “Party for Everybody” blev den tydligaste utmanaren till Loreen – med ett scennummer där babushkorna bakar bröd tillsammans. Ett typiskt Eurovisionbidrag med andra ord!

 

Finalen – en svensk defilering

Eurovisionveckan blev stormig – mycket p.g.a. den politiska situationen i landet. Loreen uppmärksammade detta bl.a. genom att besöka människor som tvingats flytta från sina hem p.g.a. bygget av den nya arenan. Att landet nu var i journalisternas fokus innebar en prövning för landet – som man kanske inte var helt beredd på. Loreen mottogs dock väl av både Azerbajdzjan och tillresta fans.

En annan aspekt var tidsskillnaden då det var först när klockan slog 00.00 natten till söndag den 27 maj i Baku, som själva finalen inleddes (medan klockan då var exempelvis 20.00 i Storbritannien dagen innan). När omröstningen började ca 2 ½ timme senare, så blev det snabbt tydligt att Sverige förmodligen skulle ta hem segern. Redan efter fyra röstningsomgångar fick Sverige sin första 12-poängare för kvällen och efter det hade Sverige ledningen ända fram till slutet – utan att egentligen vara hotade någon gång. Den slutliga poängsumman landade på 372 poäng – vilket inte var fler än Norges Alexander Rybak fick 2009 – men däremot fick Loreen fler 12:or. Vinsten var således rekordartad och Sverige hade fått sin femte Eurovisionseger.

 

Den mest framgångsrika vinnaren på decennier

Segern i Baku var historisk på flera sätt. Sverige lyckades ta sin första seger (av hittills tre) under det nya millenniet. Samtidigt markerade det den första framgången för Melodifestivalens nya upplägg – det blev ett bevis på att det var en tävling som kunde sila fram en konkurrenskraftig vinnarlåt. För även om “Euphoria” vann Eurovision så var det ingen självklarhet att låten skulle bli populär utanför tävlingen. Tvärtom hade tidigare vinnarlåtar i Eurovision misslyckats totalt med att nå ut utanför sitt hemland. Även Alexander Rybak, som vann med rekordsiffror – lyckades bara nå topplistorna i ett handfull länder (Norge, Belgien, Sverige, Finland, Danmark och Nederländerna). “Euphoria” däremot, slog sig enormt snabbt upp som etta på nästan alla europeiska topplistor – och topp tre i Storbritannien. Dessutom tog den sig in på den japanska topplistan! Kort sagt, den blev den mest framgångsrika vinnarlåten sedan ABBAs Waterloo vilket säger mycket om låten.

I kritikerkretsar utsågs låten till den bästa poplåten under decenniet – och många Eurovisionfans håller fortfarande låten som tidernas bästa vinnare. “Euphoria” blev ett fenomen som kom att förändra tävlingen under en låg tid framöver. Det blev nu möjligt att på allvar slå igenom ESC-bubblan och faktiskt nå ut på listorna också – något som ett fåtal andra artister efter henne lyckats med – mest noterbart Måneskin och Duncan Laurence.

 

En ny era börjar

Just kommersiell framgång har blivit allt viktigare för Eurovision, då man strävat efter att tvätta bort “plojstämpeln” som man fick under 2000-talets början. Loreens första seger var således en musikalisk vändpunkt bort från ploj och publikfrieri – mot en tävling som fokuserar mer på musikalitet och konstnärskap. Detta har lett till att fler svenska låtskrivare hittat sig in till Eurovision som skapare av andra länders bidrag. Mest noterbart blev detta 2018 då två av tre bidrag i topp tre i resultatlistan var skrivna av svenska låtskrivare, samt 2019 då tre av fem bidrag i topp fem var svenskskrivna inklusive vinnarlåten “Arcade”. Loreens vinst 2012 blev starten på en svenskvåg i tävlingen – på gott och ont, som vi har sett de senaste åren.

Frågan är om årets tävling i Malmö markerade slutet på denna våg? Om vi bortser från vinnarbidraget, som delvis hade svenska låtskrivare, så var det nämnvärt få andra svenskskrivna bidrag med i toppen av resultatlistan. Således är det möjligt att Loreen med sina båda vinster 2012-2023, inringar en alldeles unik tid i tävlingens historia – den svenska perioden. Tack för det, Loreen!

 


 

Kommentera