EUROVISION 2021 – ANALYS. Då var Eurovisionveckan 2021 över, och för första gången på 2 år har vi en ny Eurovisionvinnare – Italien! I en av tidernas mest ovissa röstningar så lyckades till slut den knappa oddsfavoriten ta hem segern och blev det första rockbidraget att vinna tävlingen sedan 2006. Vägen dit var emellertid inte självklar på långa vägar, snarare en av de mest rafflande och föränderliga historierna på länge.
Semifinal 1
Den första semin var väldigt efterlängtad då den bröt det längsta uppehållet mellan två officiella ESC-tävlingar någonsin – det hann gå exakt två år mellan finalen 2019 och den första semifinalen 2021!
Semifinal 1 sågs inledningsvis som den starkaste semifinalen, med de tidiga oddsfavoriterna Litauen och Malta samt stornationerna Sverige, Ryssland och Ukraina. Emellertid ökade oddsen för alla dessa länder i takt med att repetitionerna drog igång, och slutligen var det bara Ukraina av dessa som skulle nå topp-5 i finalen. 16 bidrag tävlade i denna semi, men värt att minnas är att även Belarus hade tävlat i denna semifinal ifall deras bidrag inte hade blivit diskvalificerat. Samtliga bidrag utom Ukrainas framfördes helt eller delvis på engelska, men sju av bidragen hade en låttitel som hade annat ursprung än engelska. Denna semifinal var den klart minst “balladiga”, då enbart fyra av låtarna kan definieras som ballader. Tre av dessa lämnades sedan utanför topp-10 och missade alltså finalen, varpå Norges “Fallen angel” blev den enda balladen att kvalificera sig från denna semi!
Artistmässigt var det en brutal övervikt kvinnliga soloartister – då 10 av 16 föll inom denna kategori. Förvånansvärt många grupper tävlade också i denna semi – tre stycken, och samtliga hade åtminstone en kvinnlig medlem!
Resultat
Resultatet av semifinal 1 bjöd inte på några större överraskningar, utan följde i stort sett oddslistan. Den enda riktiga “skrällen” var Belgien, som på bekostnad av Kroatien tog sig vidare till final. Poängmässigt var resultatet inte så jämnt som man kunde ha trott – Malta tog en mycket klar seger med 325 poäng, att jämföra med tvåan Ukrainas 267 poäng. Ryssland slutade oväntat högt – på en tredjeplats bakom Ukraina med 225 poäng. Den tidiga oddsfavoriten Litauen fick nöja sig med en fjärdeplats där bakom med 203 poäng. Den svenska insatsen var relativt svag, med en 7:e plats i semin, men då ska också påpekas att Tusse hade ett svårt startnummer (4:a). Mycket riktigt kom de flesta av de kvalificerade bidragen från den andra halvan av startfältet (8:e-16:e). Bara Sverige, Ryssland och Litauen tog sig vidare från den första halvan.
I streckstriden ser vi att Belgien, Norge och Kroatien slogs hårt om de sista poängen, och ytterst få poäng avgjorde denna strid. Belgien landade på 117 poäng, Norge på 115 poäng och Kroatien på 110 poäng – vilket gjorde att Kroatien alltså åkte ut. Under dem ser vi ett långt glapp ned till Rumänien på 12:e plats med 85 poäng. Det var alltså rätt tydligt vilka länder som man ville se i finalen. Emellertid betydde resultatet att Australien, som ju inte var på plats utan enbart via länk, missade finalen för första gången. Även Rumänien, som hade ett kvalificeringsfacit på 86% – missade för ovanlighetens skull finalen. För Irland, Kroatien och Slovenien förstärktes nu deras mycket dåliga kvalificeringsfacit. Irland har bara nått finalen tre gånger sedan 2011 och Kroatien bara två gånger.
Jury vs. Tv-tittare
Kroatiens Albina. Foto & copyright: EBU/Thomas Hanses
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Skillnaderna mellan jurygrupperna och TV-tittarna i semifinal 1 var mest kosmetiska, då man ändå var helt överens om 9 av 10 finalister. En udda statistisk anomali drabbade dock Kroatien: Landet slutade 9:a hos tittarna och 10:a hos juryn – d.v.s. båda var överens om att Kroatien skulle gå vidare till final. Men eftersom man inte längre går efter rangordning utan efter givna poäng blev Kroatien nätt och jämnt omsprungna av Norge och Belgien. Norge fick fler poäng än Kroatien hos Tv-tittarna och Belgien fick fler poäng än Kroatien hos juryn. Skillnaderna räckte för att båda länderna skulle springa om dem i den totala sammanställningen. Otur!
I övrigt hade jurygrupperna velat se Rumänien i final, då de slutade 9:e hos dem – men TV-tittarna var inte alls lika imponerade och satte Rumänien på 12:e plats. Ett tydligt tecken på att jurygrupperna värderar ballader mycket högre än vad tv-tittarna gör – vilket blir ännu mer tydligt i finalomröstningen senare. Dock lyckades jurygrupperna få med Belgien till final – då landet slutade på 7:e plats hos dem, men bara på 11:e plats bland tv-tittarna. Även detta var ganska väntat, då Belgien länge spekulerades gå hem bättre hos jurygrupperna.
I toppen kan se att Tv-tittarna placerade Ukraina högst – tätt följda av Malta och Litauen, medan jurygrupperna utsåg Malta till klar vinnare – med stort glapp ned till Ryssland på 2:a plats och Ukraina på 3:e! Ryssland gick alltså bättre hos jurygrupperna! Detta hör verkligen till ovanligheterna då Ryssland nästan alltid har gynnats mest av TV-tittarna, och speciellt då ifrån grannländerna. Men detta resultat visar tydligt att årets ryska bidrag var något mycket annorlunda mot tidigare års, som kanske var mer politiskt och konstnärligt, och därför lockade jurygrupperna mer. Tusse gick mer hem hos jurygrupperna än hos tittarna, då han slutade 6:a hos juryn och 10:a hos tv-tittarna. Återigen var Sverige missgynnat av tittarna, men det kan också påpekas att Tusse kändes lite säkrare på jurygenrepet på måndagskvällen än på livesändningen på tisdagen. Det kan såklart ha påverkat!
Tusse fick sin enda 12:a i årets Eurovision just ifrån den tyska juryn i semifinalen, men lyckades också plocka på sig 10:or ifrån Norge och Malta. Intressant nog kom även 10 poäng ifrån dessa länders TV-tittaromröstningar – vilket också blev de högsta poängen Sverige fick i tittaromröstningen.
Malta fick flest 12:or totalt i semifinal 1, tio stycken från jurygrupperna och två ifrån tv-tittarna. TV-tittarna var mer jämna i sin poängfördelning och gav sex 12:or till Ukraina och fem till Litauen.
Semifinal 2
Den andra semifinalen var 17 bidrag stor, d.v.s. något större än den första och således statistiskt sett svårare att kvalificera sig ifrån. Minns då också att Armenien skulle ha deltagit i denna semi ifall de inte hoppat av tävlingen! Denna semifinals startfält var betydligt mindre favorittippat, men innehöll ändå oddsfavoriter som Schweiz och Island – som också skulle prestera väl i finalen senare. Även Finland skulle ifrån denna semifinal bli en oväntad vinnarkandidat i finalen. Musikmässigt var startfältet väldigt blandat med 6 ballader, 4 poplåtar, 2 låtar med hip-hopinslag, 1 synthlåt, 1 traditionell schlager, 1 blueslåt och 1 rocklåt. Vad man ska kategorisera Lettlands bidrag som är och förblir nog ett mysterium tills vidare…
Språkmässigt var såklart engelska i klar majoritet, men i denna semi fick vi höra fyra låtar på andra språk – bl.a. franska, albanska, serbiska – och danska för första gången sedan 1997! Artistsammansättningen i semifinal 2 var betydligt mer blandad än i den första, då vi här kunde se fem kvinnliga soloartister, 6 manliga soloartister och hela 6 grupper/duos! De manliga soloartisterna var dock inte så populära då bara Gjon’s Tears ifrån Schweiz lyckades kvalificera sig till finalen. Överhuvudtaget var 2021 års Eurovision inte de manliga soloartisternas år – bara tre sådana artister kvalificerade sig till finalen via semifinalerna (Sverige, Norge och Schweiz).
Resultatet
Lettlands Samanta Tīna. Foto & copyright: EBU/Thomas Hanses
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Inte heller den andra semifinalens resultat blev särskilt överraskande. Tvärtom gick samtliga av spelbolagens 10 tippade bidrag vidare till final – vilket inte händer ofta! Resultatet förstärkte också många av de kvalificeringstrender vi har sett under åren – där de svaga länderna fortsätter missa finalen i högre utsträckning än de starkare. Lettland, som kom sist i denna semi, har nu bara kvalificerat sig till final två gånger de senaste 12 åren! Georgien och Tjeckien har också en stor vana av semifinalmisslyckanden – trots att Tjeckien de senaste två gångerna faktiskt lyckades väldigt bra i sina semifinaler. Det landet med sämst kvalificeringsfacit i år, San Marino, lyckades dock ta sig till final – landets tredje final genom tiderna. En av anledningarna kan mycket väl ha varit att man lyckades få ihop en duett mellan Senhit och den amerikanske super-rapparen Flo Rida – som blev en enormt stor snackis under veckan. Att han skulle vara på plats på Eurovisionscenen var inte väntat, och sannolikt lyckades hans blotta närvaro hjälpa San Marino över kvalstrecket. San Marino slutade 9:a i semifinalen – oväntat lågt med tanke på medieuppbådet kring låten.
Men precis som i den första semin så var det ändå en tydlig gräns mellan finalbidragen och botten; 10:an Albanien slutade på 112 poäng och 11:an Danmark på 89 poäng. Inte någon avgrundsskillnad direkt, men högst påtaglig. I toppen var det dock, till skillnad mot i semifinal 1, mycket jämnt. Schweiz vann 291 poäng framför Island på 288 poäng, följt av Bulgarien på 250 poäng. Detta var första gången Schweiz vann en semifinal – vilket kan ses som en symbolisk revansch för landet, efter att ha gått till historien som landet som fick 0 poäng i den allra första semifinalen 2004 (med bidraget “Celebrate” med Piero and the MusicStars). Schweiz hade för övrigt ändå ett uruselt kvalificeringsfacit – enbart 31%. Lägg därtill att man dessutom kommit sist i semifinalen fyra gånger så förstår man hur viktig denna vinst var för landet!
De flesta toppbidragen hittades på den andra halvan av startfältet – varifrån 6 av finalbidragen kom. Intressant nog lyckades inte Lettland från position 15 nå finalen – en startposition som annars är mycket säker.
Jury vs. Tv-tittare
Skillnaderna mellan TV-tittare och jurygrupper blev mycket tydligare i den andra semifinalen än i den första. Framförallt kan vi nu se att Finlands rocklåt var vansinnigt mycket mer populär ute hos folk snarare än i jurygrupperna. Finland vann tv-tittarnas omröstning, men nådde inte bättre än 6:e plats hos jurygrupperna. Omvänt var Schweiz jurygruppernas favorit, men lyckade bara nå 3:e plats hos tv-tittarna. Överlag lyckades balladerna mycket bättre hos jurygrupperna – Schweiz, Bulgarien, Portugal och Albanien fick alla högre placeringar hos juryerna än hos tittarna. De mer poppiga, glada och fartfyllda bidragen gick emellertid hem hos tittarna – Moldavien och Danmark gynnades starkt hos dem. Men i Danmarks fall räckte inte en 7:e plats hos tv-tittarna till final eftersom jurygrupperna förlade dem till 15:e plats. Danmarks fall blev emellertid Albaniens framgång, då landet lyckades nå en 8:e plats hos jurygrupperna och tog sig därför till final trots att man bara nådde 11:e plats hos tittarna. Det kan också nämnas att det land som de senaste åren gynnats mest av jurygrupperna – Österrike, “bara” lyckades nå 11:e plats hos juryn i år. Tv-tittarna var dock inte intresserade av att rädda landet, så man slutade på väsentligt avstånd från finalplatsen i år.
En sista intressant notering är att 12:orna i denna semifinal fördelades ganska oväntat. Moldavien var det land som fick flest 12:or – trots att landet “bara” slutade på 7:e plats totalt i semin. Landet fick åtta 12:or ifrån tv-tittarna, och två i från jurygrupperna. Bortsett från dessa tio 12:or så fick landet i princip inte så mycket andra poäng – och blev helt utan poäng ifrån 10 jurygrupper och 7 tv-tittaromröstningar (d.v.s. hälften av alla röstinstanser). Moldavien var således lika älskade som hatade i sin semifinal.
Schweiz nådde nästan lika många 12:or – sju stycken från jurygrupperna och 1 ifrån tv-tittarna, men fick poäng ifrån alla tv-tittarröstningar och ifrån alla utom 2 jurygrupper (Bulgariens och Greklands juryer gav inga poäng till dem). Finland fick bara två 12:or, men fem 10:or – samtliga av dessa ifrån tv-tittarna.
Finalen
Finalen var ju tippad att bli den jämnaste historien på mycket länge i Eurovision – med odds som länge var väldigt osäkra. Oddsens utveckling hade svajat rejält sedan i mars då samtliga bidrag valts ut och offentliggjorts. Schweiz var då favorit i oddsen, och kom att bli kvar som det under lång tid. Med ett par veckor kvar till Eurovision gick Malta upp i oddsledningen och snart gick även Frankrike och Italien om Schweiz i oddsen.
När repetitionerna drog igång i Ahoy arena tappade spelbolagen tilltro till Malta som vinnare – Destinys scennummer fick kritik för att vara alltför påtagligt sparsmakat. Istället seglade Frankrike och Italien upp i ledning. Dessa länder var sist med att repetera sina nummer, och när de väl gjort det tappade Frankrike greppet om ledningen – och Italien stod då plötsligt som favorit. Detta favoritskap höll sig under hela Eurovisionveckan – trots att marginalerna mot övriga bidrag var förvånansvärt liten. Faktum är att oddsen aldrig varit så osäkra dagen innan en final, för även om Italien tippades vinna var chansen bara ca 24%, vilket är oerhört lågt om man jämför med Duncan Laurance’ 51% chans dagen innan finalen 2019. Anledningen till osäkerheten var förmodligen motståndet: Frankrike var bara några procent bakom, likaså Schweiz, Malta och Island. Det faktum att en rocklåt inte heller vunnit Eurovision sedan 2006 var troligen också en anledning att tveka – så därav var oddsen inte helt tillförlitliga.
Ironiskt nog så var dock oddsen, ännu en gång, helt rätt ute. Man prickade in topp-5 i princip helt rätt, och dessutom med ungefär samma marginal som poängfördelningen mellan dem också blev. Vägen dit var emellertid ganska krokig!
Startfältet i finalen
Startfältet i finalen präglades av grupper och kvinnliga soloartister. Hela nio grupper/duos tävlade i årets final, vilket är en ovanligt hög siffra. Faktum är att det är den högsta mängd grupper/duos i finalstartfältet sedan 2007. Då var såklart band och grupper högsta mode tack vare Lordi som ju vann året innan – och det satte nivån för hela 2007. En annan intressant notering är bristen på manliga soloartister. Som noterades förut var det ytterst få sådana som kvalificerade sig ifrån semifinalerna – och i finalen var de bara sju till antalet: fyra av dem ifrån “Big-5” + värdlandet. Så få manliga soloartister såg vi sist i finalen 2015 – men då var det också många “helmanliga” grupper med i startfältet. På många sätt var årets final alltså väldigt ovanligt. Musikmässigt var det emellertid inte särskilt märkvärdigt – mer än att två rekord slogs. Den högsta tonen – ett femstrucket bess av Israels Eden (kan flika in att en musikexpert som intervjuades i SVT dagen innan finalen påstod att tonen snarare var ett B – alltså ännu högre). Den längsta tonen togs emellertid av Moldaviens Natalia – 16 sekunder! Imponerande!
För första gången på väldigt många år fick vi nu också höra rock i finalen, hela två låtar! Dessutom kom nu blues och etno-house med igen, och målade upp ett mycket spretigt musikaliskt lapptäcke. En rolig observation man kan göra är att spanska låttitlar verkar ha varit grejen i år. Även om bara Spaniens bidrag framfördes på spanska hade fyra bidrag en titel på spanska. Även franska titlar var populära – med fyra låttitlar men bara två framfördes på franska. Språkmässigt var dock engelskan helt klart övervägande, med bara sju bidrag framförda på något annat språk. För första gången fick vi dock höra det sydamerikanska språket sranan tongo talas i Eurovision, tack vare Nederländernas representant Jeangu som härstammar från Surinam.
Resultatet
Italiens Måneskin efter segern. Foto & copyright: EBU/Andres Putting
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Just resultatet var ju något som många hade väntat länge på. Vem skulle vinna denna ovissa final? Ingen verkade vara överens. Men slutresultatet blev ändå en relativ tydlig historia, där Italien vann med 524 poäng före Frankrike på 499 poäng och Schweiz på 432 poäng. För första gången sedan 1993 har således ett franskspråkigt bidrag tagit sig in i topp-3, och för första gången sedan 1986 så är dessutom mer än ett bidrag i topp-3 franskspråkigt! Detta är alltså ett mycket ovanligt resultat, som inte förekommit sedan telefonröstning infördes i tävlingen 1998! Värt att notera är också den totala avsaknaden av engelskspråkiga bidrag i topp-3 – det är något vi inte sett sedan 1995! Sedan språkregeln slopades 1999 så har engelskspråkiga bidrag dominerat tävlingen, fram till i år. Det är bara att konstatera att språket inte alls har samma betydelse som förut!
Historiska vingslag runt topp-3
Schweiz’ Gjon’s Tears. Foto & copyright: EBU/Andres Putting
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
De tre länderna i topp här gör ju dessutom sina bästa resultat rent poängmässigt någonsin. Ingen av dessa länder har fått lika många poäng förut – även om röstningssystemet numera ger ut dubbelt så många poäng mot förr. Schweiz når sin bästa placering i tävlingen sedan, ja just det – 1993! Då slutade man 3:a bakom Irland och Storbritannien. Frankrike tangerade sin senaste silverplacering 1991 – då med Amina som fick se sig besegrad av Carola i finalen. Precis, samma Carola som i år avlämnade den svenska juryns röster! Ödet har alltså varit i farten igen! Vinnarna Italien får gå ännu ett år tillbaka för att hitta sin senaste vinst – nämligen 1990! Då vann Toto Cutugno tävlingen med “Insieme: 1992” – en hyllning till bildandet av EU! Det som är lite extra spännande är dock att Italien avstått tävlingen under många år – och senast under perioden 1998-2010. ESC-intresset i Italien var obefintligt under lång tid, men sedan återkomsten har man nu lyckats få ett fantastiskt facit: en seger, två andraplatser och en tredjeplats på bara tio år! Bara Sverige har lyckats ta lika många pallplaceringar i tävlingen under samma tid.
En annan intressant aspekt är att vi inte fått se två Big-5 bidrag på pallplats samtidigt sedan just 1990 – då Italien vann och Frankrike slutade 2:a. Det är med andra ord en stor framgång för dessa länder – även om övriga Big-5 länder inte lyckades alls 2021.
4:e och 5:e platserna
Islands Daði & Gagnamagnið. Foto & copyright: EBU/Thomas Hanses
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Hur ser det ut utanför pallen då? Jo, Island lyckades ta 4:e platsen och Ukraina 5:e platsen. Detta var Ukrainas första 5:e plats någonsin, men är ingalunda deras bästa placering – snarare en ganska medelmåttig placering. Landet har nämligen kommit i topp-5 vid 7 av 16 försök! Dock är det första gången de når topp-5 med ett bidrag på ukrainska – och dessutom första gången med en grupp! Islands fjärdeplats är dock lite mer speciell – inte bara för att det är landets bästa placering sedan 2009, utan för att det också tangerar landets näst bästa placering någonsin. Man inkasserar nu sin fjärde topp-5 placering sedan debuten 1986, vilket lär firas på ön. En intressant reflektion är att landet numera tycks nå final allra bäst med grupper – de tre senaste isländska finalisterna har samtliga varit grupper.
Skrällarna
Finlands Blind Channel. Foto & copyright: EBU/Andres Putting
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
De verkliga skrällarna i finalresultatet var dock Finland och Portugal. Finland slår sig upp till 6:e plats – och tangerar därmed landets näst bästa placering! Förutom vinsten med Lordi 2006, är nämligen Finlands bästa finalplacering faktiskt en 6:e plats från 1973 med Marion Rungs “Tom tom tom”. Årets framgång är finnarna förmodligen rätt chockade över. Portugal gjorde också ett fantastiskt resultat i år, då man slutade på 12:e plats. Bortsett från vinsten med Salvador Sobral 2017 var detta landets bästa placering sedan 1998!
Omvända skrällar – d.v.s. länder som gick oväntat dåligt var Malta och San Marino. Malta var ju faktiskt oddsfavorit ett tag och låg med i spelbolagens topp-5 inför finalen. Dock floppade man och hamnade på 7:e plats, vilket inte var något som många hade förväntat sig. Emellertid är även en 7:e plats en framgång för landet – som nu tog sin bästa placering sedan 2005. San Marino kunde glädjas över att ens gå till final – eftersom de sällan gör det. Men i år var de faktiskt tippade att nå topp-10 för en gångs skull. Men icke – istället blev det 22:a plats. Mest besviken över detta var nog dock Flo Rida som alltså rest över Atlanten för att i slutändan få nöja sig med 50 poäng.
Sistaplatserna
Storbritanniens James Newman. Foto & copyright: EBU/Thomas Hanses
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
När vi ändå är i botten kan vi också konstatera att Storbritannien tar sin andra raka sistaplats i tävlingen – och sin femte sistaplats totalt. Sorgligt nog tar man också sin andra “null point”s placering – vilket är en märkvärdig bedrift i det nuvarande poängsystemet. Sedan man införde poängsystemet 2016 har inget bidrag blivit utan poäng – fram tills nu. Med tanke på att varje land ger dubbla poänguppsättningar numera så är det oerhört konstigt att ett land drabbas av 0-poängsförbannelsen, men Storbritannien lyckades ändå. Frågan är vad som kan rädda landet ur denna totala misär? Man har sedan 2003 ett sämre facit i tävlingen än något annat land – möjligtvis med undantag av Spanien.
Spanien lyckades inte heller i år – man slutade tredje sist strax före Tyskland på näst sista plats, och alldeles bakom Nederländerna på 23:e plats. Noterbart är att de fyra sämst placerade bidragen var från Big-5 + värdlandet. Paradoxalt nog hittar vi således Big-5 länder på både första- och andraplatsen samt på sista- och näst sistaplatsen – i samma tävling! Det de fyra bottenbidragen dock har gemensamt är att de framförs av manliga soloartister. Mer än hälften av de manliga soloartisterna slutade således i absoluta botten i år! Det råder således inget tvivel om att den starke manliga sångarens tid i Eurovision är förbi.
Sverige då?
Tusse vid en av pressträffarna. Foto & copyright: Eurovision Radio International
Jo detta var ju inte Sveriges år direkt – det är vi alla överens om. I oddsen sjönk Sverige stadigt bort ifrån pallplats redan kort efter att Tusse utsetts till vinnare i Mellon. Inför finalen tippades vi hamna på 13:e plats, men vi landade på 14:e i slutändan. Detta tangerar Robin Stjernbergs placering på hemmaplan i Malmö 2013 – och är således den sämsta placeringen sedan dess. Tusse kan dock glädja sig åt 10 poäng ifrån den norska juryn och 10 poäng från de isländska och danska tv-tittarna. Men någon mer tolvpoängare än den tyska juryn gav Sverige i semi 1 blev det inte.
Jury vs. Tv-tittare
Frankrikes Barbara Pravi. Foto & copyright: EBU/Thomas Hanses
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Vi ser ännu ett år då jurygrupper och tv-tittare var helt oense om vinnaren. Denna gång vann dock TV-tittarnas favorit då Italien plockade hem klart flest poäng av alla länder i tv-tittarnas omröstning. Detta är inte första gången Italien vinner en tittaromröstning – 2015 gjorde ju Il Volo det med “Grande amore” – och skulle således ha slagit Måns Zelmerlöw ifall tittarna haft all makt. Den gången var det dock juryn som avgjorde. I år blev alltså lite av en revansch för Italien, som vann tävlingen utan att komma bättre än 4:a hos jurygrupperna. Jurygrupperna hade istället fastnat för Schweiz och Frankrike – som följdes åt genom hela juryomröstningen och slutade mycket tätt på varandra i resultatet. Detta var ganska väntat – det rör sig ändå om två ballader, och just ballader har ju juryn uppvisat en förkärlek till under lång tid. Detta ser vi också om vi tittar längre ned på listan – både Bulgarien och Portugal slutar i topp-7 hos jurygrupperna. Hos tittarna slutade dessa två länder på 18:e respektive 19:e plats!
Tv-tittarna var istället fast inställda på mer tempostarka bidrag – Ukraina och Finland gick riktigt bra hos tittarna. Finland chockade publiken med en fjärdeplats hos tittarna, och Ukraina med en andraplats! Dessa länder fick visserligen poäng ifrån väldigt många länder – men 12:orna kom främst ifrån grannländerna i tittaromröstningen. Finlands 12:or kom från Sverige, Estland och Island, och Ukrainas ifrån bl.a. Polen och Litauen. Båda länderna blev dock närmast ignorerade av jurygrupperna, och placerades på 9:e respektive 11:e plats hos dem. Finland blev utan 12:a från juryn och Ukraina fick nöja sig med en 12:a ifrån Litauens jury.
De två länder som emellertid klarade sig relativt bra hos både jury och tv-tittare var Island och Frankrike. Frankrike gick förstås lite bättre rent placeringsmässigt hos jurygrupperna, men fick faktiskt tre poäng mer av tv-tittarna. Problemet var att Frankrike “bara” landade på 3:e plats hos tv-tittarna och var dessutom 67 poäng bakom Italien i deras omröstning. Faktum kvarstår dock att landet aldrig presterat bättre i en telefonomröstning än de gjorde denna kväll!
Island lyckades med prestationen sluta 5:a hos både jury och tv-tittare – och tack vare matematikens magi lyckades man ändå ta fjärdeplatsen i slutresultatet. Landet fick dock fler 12:or ifrån tv-tittarna – trots att man fick fler poäng totalt av jurygrupperna. Ett underligt fall, men med tanke på att man aldrig fick möjlighet att framföra bidraget live inför publik så är det i sanning ett av de mest speciella bidragen att någonsin nå topp-5 i en ESC-final.
Två sneda poängfördelningar
En mycket märklig grej i tv-tittarnas omröstning var ju mängden 0-poängare som delades ut. Hela fyra länder blev utan poäng – samtliga av dem var Big-5+värdlandet. Det är ovanligt att värdlandet nollas av tv-tittarna, och den enda gången som det hittills har hänt var 2015 (Österrike, The Makemakers). Man kan dock påpeka att värdlandet Israel nollades av jurygrupperna 2019 – men fick sen 35 poäng av tittarna. Överhuvudtaget är 2021 års nollor rätt imponerande – aldrig förr har lika många 0:or korats, även om Storbritannien som sagt var de enda som fick 0 poäng av både juryer och tittare. En slutsats man kan dra av detta är att tittarnas röster var mycket mer koncentrerade, då tittarna lade mycket mer poäng på sin topp-7 lista än vad jurygrupperna gjorde på sin topp-7 lista. Tittarna lade 1564 poäng till sin topp-7 medan jurygrupperna bara gav sin topp-7 totalt 1393 poäng. Nästan 200 poäng mindre alltså – vilket märktes i slutresultatet då tv-tittarna fick igenom sin favorit som vinnare.
Värt att poängtera är att jurygrupperna också spridde sina 12-poängare väldigt mycket. Precis som kommentatorerna Christer Björkman och Edward af Sillén konstaterade så var det ovanligt många länder som fick 12-poäng ifrån jurygrupperna – hela 16 stycken! Det är ett rekordstort antal mottagare – om man räknar ifrån jurygruppernas sida. Totalt fick 18 länder åtminstone en 12:a – ifrån antingen jury eller tittare. Det är emellertid inte något rekord – även om det är nära. 2011 fick nämligen 20 länder minst en 12-poängare var – och det var under det gamla poängsystemet där varje land bara hade EN 12:a att ge ut. Vilket vansinnigt år det var!
Juryn sänkte Sverige – och höjde Malta
Lite andra udda detaljer att nämna är att Sverige för första gången sedan 2016 faktiskt gick hem mer hos tv-tittarna än hos jurygrupperna – helt tvärtom mot i semifinalen! Tusse klarade 11:e plats hos tittarna och 17:e plats hos juryn – och landade mittemellan i slutresultatet. Även Serbien, Moldavien, Albanien och Norge gick starkare hos tittarna än hos juryn – i synnerhet Serbien som slutade på 9:e plats hos tittarna och 21:a plats hos juryn. Belgien och Malta gick betydligt bättre hos jurygrupperna än hos tittarna – och i Maltas fall är detta intressant. Malta var ju en oddsfavorit, men lyckades bara charma jurygrupperna då de landade på 3:e plats hos dem. Destiny fick dock nöja sig med 14:e plats hos tittarna – ett rejält tapp!
Slutkommentarer
Italien vann alltså Eurovision 2021 – och visade att rocken inte är död. Emellertid har debatten i efterhand varit hätsk – många fans höll ju på Schweiz eller Malta, och när sångaren i Måneskin sågs luta huvudet ned mot bordet i Green room så kom anklagelser om att han snortade kokain. Detta är såklart en korkad anklagelse, men är ett bra exempel på en villfarelse som många fans gärna vill hålla för sant när de inte tycker om vinnaren. Liknande protester riktades mot Sverige 2015 och Ukraina 2016. Tråkigt dock att eftermälet kom att färgas av en sådan dum anklagelse!
Rent tekniskt sett är Måneskin en av de mest okaraktäristiska vinnarna någonsin – men förkroppsligar verkligen Europas önskan om att bryta mot stelheten och inskränkningarna som karantänsreglerna orsakat. Rocken var ett efterlängtat utlopp för den frustrationen, helt säkert. Samtidigt visade ju Finlands framgång också att rocken har starkt stöd i Europa och bland vanligt folk, som den professionella juryn missade helt. Men som vi lätt ser när vi går igenom namnen på jurymedlemmar var det ingen av dem som har någon koppling till rockmusik. Då är det ju självklart att rocken inte får något stöd därifrån! Därför får vi ännu ett år med en tydlig uppdelning mellan jury och tv-tittare – ballader mot upptempo och konstnärlighet mot underhållning.
Många fans har därför börjat att ifrågasätta juryns existensberättigande – är det verkligen värt att behålla en jury som är så skild ifrån övriga befolkningen? Men jag menar att det ju är själva poängen med juryn – de ska rösta annorlunda mot folket! Vi hade förmodligen aldrig fått se en sådan musikalisk mångfald som Schweiz, Malta och Portugal bidrog med, om inte jurygrupperna också funnits där och belönat dem. Jag vill inte tillbaka till 00-talets homogenitet där etnopopen var allenarådande och allt skulle framföras av lättklädda kvinnor med dansgrupper. Kvaliteten i Eurovision har växt sedan de jurygrupperna kom tillbaka – och även i år är det tydligt. Men vinnaren var rättvis – jag är glad över att slippa ännu en ballad som vinnare. Rocken borde ha en självklar plats i Eurovisionfinalen, och om något så borde rocklandet Finland nu plocka upp bollen och satsa. Det finns goda möjligheter att ta genren till framgångar även nästa år i Italien – så länge man inte räknar med att det blir helt enkelt att följa upp i Måneskins framgångar.
Motgångarna
För många länder blev Eurovision 2021 dock en motgång. Storbritannien och Spanien borde verkligen tänka om – i synnerhet då detta inte var första gången det gick så här dåligt, utan snarare börjar bli en parodi. Inför nästa år borde de verkligen göra något helt nytt om de är seriösa med sitt deltagande. Annars tar de bara upp 3 minuter i onödan ifrån finalens programtid. Även Sverige behöver tänka om. Visst är det som Christer Björkman sade – vi är bortskämda med topplaceringar i ESC, men hur kommer det sig att ett bidrag som fick full pott i samtliga åldersgrupper och dessutom vann Mellojuryns röstning så klart – ändå misslyckas så kapitalt i ESC? Mördande konkurrens? Otur? Nja, tvärtom tror jag Sverige blivit för invanda med ett visst sound. Notera att svenska låtskrivare nu lyser med sin frånvaro i topp-5 för första gången på väldigt många år. Svensk musik, eller snarare det svenska “soundet” är ute – och nu behöver vi tänka om. Ta in helt nya låtskrivare, gärna utländska – och kör ett nytt race! Kanske det går att satsa på rockgrupper som inte består av gamla gubbar? Kanske vi kan skippa schlagerveteraner och de sedvanliga idol-vinnarna med samma gamla trötta nummer? Vi håller tummarna för förändring!
Framgångarna
Måneskin vid vinnarpresskonferensen. Foto & copyright: EBU/Andres Putting
Bilden är hämtad från eurovision.tv som ägs av EBU.
Men för vissa länder blev Eurovision 2021 en framgång. Italien fick upprättelse för sin musik, efter många års försök. Frankrike och Schweiz väcktes upp från de döda – och tog sig till en nivå de inte sett sedan början av 90-talet! Men stoltast borde ändå Nederländerna vara. Rotterdam blev landets fjärde värdstad för Eurovision (efter Hilversum, Den Haag och Amsterdam), och drog nitlotten att arrangera tävlingen i brinnande Covid19-pandemi. Ändå lyckas man klara detta med bravur – och dessutom ta in över 3000 människor i publiken! Denna extraordinära situation var verkligen ett elddop för arrangörerna – och trots det så blev resultatet så bra. Visst – Duncan Laurance missade finalen p.g.a. covid-infektion, likaså gjorde Islands artister det. Men inga andra fadäser inträffade, och någon allmän smittspridning blev det inte. Mycket imponerande!
Samtidigt kanske man, som alltid, kan ha synpunkter på programledare och manus – och jag är fast övertygad om att fyra programledare är två för mycket! Men de gjorde inte bort sig, utan gjorde jobbet utan anmärkning. Det gick smidigt – och det är ju det som räknas. All heder till de nederländska arrangörerna för denna smittsäkrade organisation!
Nu ligger ju ribban högt för det italienska tv-bolaget RAI som tar över 2022. De har tyvärr misslyckats förut – nämligen kaosåret 1991. Men det var länge sedan, så förhoppningsvis är de kanske lite mer organiserade nu! Vi håller tummarna för ännu ett starkt Eurovisionår 2022 – i någon italiensk stad och förhoppningsvis i en värld som där Covid-19 pandemin är ett minne blott!
