ESC-Panelens “Hall of Fame” (del 1)


Publicerad:


Skribent:

ESC-Panelen


Publicerad

PANELEN TYCKER TILL. Under hösten kommer vi skribenter här på ESC-Panelen att tycka till om artister, låtar och shower etc. som vi tycker ska uppmärksammas lite extra. I vår egen Hall of Fame kommer vi skribenter välja ut våra personliga favoriter från åren som gått.

Tanken är att detta ska vara ett återkommande projekt. Under höstmånaderna ska varje panelmedlem välja en artist, låt och något Eurovision-relaterat som de tycker förtjänar att förevigas i panelens Hall of Fame. I oktober presenterar vi artist, i november presenteras låt och i december presenteras det vi väljer att kalla för “fritt val”. Det senare kan vara allt ifrån värdstad, utstyrsel, ögonblick, mellanakt, bakgrundsdansare, mer eller mindre vad som helst. Är det relaterat till Eurovision Song Contest så får man ta in det. Tanken är sedan att ni ska kunna gå in på sidan “Hall of Fame” och se dessa val förevigas.

I den här första delen kommer var och en att välja in varsin artist som man tycker förtjänar att hamna på Hall of Fame.

Kommentera gärna våra val och tyck gärna till själv om vilken Eurovision-artist du skulle välja!

 

Panelen tycker till!

 

Mitt artistval till Eurovision-artist i Panelens “Hall of Fame” blir Željko Joksimović.

Motivering: Det finns så många artister genom Eurovision-historien som skulle hamna här. Men mitt första val någonsin för panelens Hall of Fame blir artisten, låtskrivaren och programledaren Željko Joksimović. Željko tävlade första gången för Serbien & Montenegro 2004 med låten “Lane Moje” och slutade på en andraplats, men där han blev presskårens vinnare. Detta var startskottet för flera år av framgång för Balkanballader. År 2012 gjorde han comeback med låten “Nije Ljubav Stvar” och slutade på en tredje plats. Han har dessutom komponerat tre andra framgångsrika låtar i tävlingen för andra artister; “Lejla” för Bosnien 2006, “Oro” för Serbien 2008 och “Adio” för Montenegro 2015. 2006 fick han dessutom kompositörspriset för låten “Lejla”. Mellan allt detta såg han dessutom till att vara programledare för tävlingen när den arrangerades i Serbien 2008. Få personer har på så kort tid lämnat ett så stort avtryck på Eurovision-historien som både artist och kompositör som Željko Joksimović. Han skapade inte bara framgångsrika tävlingar för sig själv, utan för många andra artister och länder som hakade på trenden som han startade. Han kommer gå till historien som en av de allra största artisterna från Balkan-området. För sina insatser i Eurovision och en  för fantastisk musikkarriär utanför tävlingen förtjänar han min första Hall of Fame utnämning!

 

 

Mitt artistval till Eurovision-artist i Panelens “Hall of Fame” blir Gabriela Gunčíková.

Motivering: Jag har följt Eurovision i många år nu och många artister har berört mig positivt, och en av de som gav mig riktig gåshud i positiv anda är Gabriela Gunčíková som representerade Tjeckien i Eurovision 2016. Tävlingen var det året på min hemmaplan i Stockholm, och det kändes som en riktig lyx att kunna åka in till city för att uppleva Eurovision på plats, och att få möjlighet att träffa artisterna. En av mina absoluta favoriter från 2016 är och förblir Tjeckien som var en joker som föll mellan stolarna. Jag satt på plats i den semifinalen i Globen och myste verkligen när Gabriela sjöng för mig och oss andra i publiken den tisdagskvällen i maj. Och sedan blev jag överlycklig när Tjeckien – trots mången tvivel – tog sig till final för första gången någonsin! Tyvärr föll det sedan som en fura, kanske mycket på grund av ett starkt finalstartfält och ett väldigt tidigt startnummer. Än idag är det oförlåtligt att tittarna gav Tjeckien noll poäng i finalen det året (kunde de inte ha gjort det anno 2018 istället?). Trots detta är jag väldigt tacksam att jag fick äran att uppleva detta på plats och få höra Gabriela Gunčíková framföra sin vackra ballad. En låt jag lyssnar till många gånger än idag.

 

 

Mitt artistval till Eurovision-artist i Panelens “Hall of Fame” blir Lordi.

Motivering: Hårdrock och kommersiell musik är allt som oftast varandras motpoler. Likaså i Eurovision. Många hårdrockare hånskrattar åt detta “kommersiella jippo”. Likaså många som lyssnar på popmusik ofta förfäras av hårdrocken som fenomen. Så därför är det knappast förvånande att rocken lyst med sin frånvaro i tävlingens historia. Fram tills efter 2006, det vill säga, när Lordi gick “all in” med den allsångsvänliga men ändå tydligt hårda “Hard Rock Hallelujah”, och vände upp och ner på tävlingen med sin jordskredsseger. Hur mycket av ett avtryck denna seger lämnade i Eurovisions historia är svårt att avgöra, men en sak är säker, segern betydde väldigt mycket för låtens genre, som nu blivit allt mer närvarande i denna miljö. Från 2007 till 2009 inte minst var det många länder som satsade på rock, och även efteråt har det alltid varit med åtminstone ett rockbidrag varje år. Och jag är övertygad om att Lordi är att tacka för detta. Nu det senaste året var det med en låt som verkligen stack ut och blev en snabb favorit för mig, men det tar vi vid nästa kapitel…

 

 

Mitt artistval till Eurovision-artist i Panelens “Hall of Fame” blir Salvador Sobral.

Motivering: För mig är inte Eurovison Song Contest en tävling i vem som kan vara mest internationell, något som många verkar ha fått för sig. För mig handlar det om att förmedla en känsla genom musiken. Man behöver givetvis inte sjunga en ballad om olycklig kärlek, utan ens bidrag kan även ha ett glatt och mindre allvarligt budskap. Variation är viktigt, vi behöver ha flera olika genrer och musikstilar i tävlingen. Sedan början av 90-talet har dock en övervägande majoritet av alla vinnarlåtarna framförts på engelska. Det behöver inte vara någonting dåligt. Vissa (dock mycket få) låtar passar bättre på engelska, men jag föredrar starkt när artisterna sjunger på sitt lands egna språk. Det är där Salvador Sobral kommer in i bilden. Salvador Sobral slog officiellt hål på myten om att man måste sjunga på engelska och vara internationell för att kunna vinna eurovision. Sobrals scenspråk och sättet han framförde sin låt Amar Pelos Dois var så vackert och så unikt. Hans seger tog tävlingen ett steg i helt rätt riktning. Undertecknad ville även berömma Sobrals något kritiserade segertal där han påpekade det som undertecknad nämnt ovan. Att musik är känslor och inte fyrverkerier. Jag kan helt enkelt inte göra annat än att tacka Salvador för det han har gjort för Eurovison Song Contest.

 

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen

ESC-Panelen