Grafik: ESC-Panelen
MELODIFESTIVALEN 2018 – ANALYS. Startfältet till Melodifestivalen 2018 är nu officiellt presenterat, så här kommer en analys av startfältet från panelens egen Schlagermagister Adrian!
Äntligen är Mellosäsongen 2018 igång, och i morse så offentliggjordes artisterna, låtskrivarna och låttitlarna som ska tävla i nästa års Melodifestival. Startfältet kan gott sammanfattas såsom Christer Björkman själv beskrev det innan presentationerna började – nämligen som ett startfält med mer fokus på underhållning än någonsin tidigare. Efter en kort överblick av artisterna är det nog kanske rent av befogat att ställa sig frågan om inte Melodifestivalen har blivit mer av en cirkus än musiktävling inför 2018?
Underhållning före hitlåtar
När schlagergeneralen Björkman förklarade hur redaktionen hade tänkt med 2018 års artistval, framgick att man fått ta emot mycket kritik för att 2017 års Melodifestival varit för enformig. Det starka fokuset på modern pop hade stängt ute underhållningsnumren (d.v.s. de galna plojlåtarna), vilket tydligen dragit ned intresset för Melodifestivalen. Detta har man alltså valt att kompensera för nästa år, då man lyckats få med mängder av färgstarka ”svarta får” som kanske inte omedelbart associeras med Mello. Här är väl Edward Blom, men också och Rolandz (med Robert Gustavsson i spetsen) de mest spektakulära namnen, medan dagisfavoriterna Samir & Viktor numera blivit synonymer med Melodifestivalen. Samtidigt introducerar man också relativt nya ”udda” artister såsom Kamferdrops – som visserligen har en färsk hit i Sverige sedan i somras, men ändå p.g.a. sin säregna stil kan placeras i facket ”udda”. Till denna uppsättning kommer dessutom en tidigare programledare och komiker som Jonas Gardell, en folkkär underhållare som länge varit ”Schlagermagister” med hela Sverige – men som nu alltså ska delta i själva tävlingen. Visserligen sade Gardell, vid en intervju med SVT, tydligt ifrån att bidraget inte kommer att hamna under kategorin ”galet” utan snarare är mycket seriöst och allvarligt. Men faktum lär kvarstå att Gardell kommer bli ett affischnamn för sin deltävling – utifrån sina gamla meriter som underhållare snarare än artist och låtskrivare.
Självklart är det fullt förståeligt att SVT behöver bejaka bredden i tävlingen – om det bara handlar om pop så kommer en del människor sluta bry sig. 2017 års startfält var platt och tråkigt, utan några större hits eller skämskuddar. Detta blev smärtsamt tydligt i omröstningen i finalen, där TV-tittarnas röster blev nästan helt jämnt fördelade över bidragen – vilket gjorde juryns makt större än någonsin tidigare. Emellertid känns det som att SVT nu reserverar platser i Mellofinalen för rena ”dagisbidrag”, som inte har något musikaliskt värde utan bara finns med för att höja tittarsiffrorna. Visst är Edward Blom ett kul kille och gör småkul musik, men han har ju knappast en chans i Europa. Samma sak gäller tyvärr för Rolandz och många andra bidrag i 2018 års startfält. Dessvärre lär Edward och Rolandz inte ha några problem att nå finalen – vilket innebär att de nu finns 2 platser i färre i finalen för potentiella Eurovisionvinnare.
Veteranernas år?
Antingen har Christer Björkman drabbats av temporär minnesförlust eller så börjar han helt enkelt bli gammal – för 2016 och 2017 års Melodifestivaler blev ju knappast kända som ”veteranernas år”. 2016 kunde vi se hur veteraner som Martin Stenmarck, Linda Bengtzing, Patrik Isaksson & Tommy Nilsson & Uno Svenningsson och After Dark fick bottenplaceringar i sina deltävlingar, och 2017 åkte Eurovisionvinnare som Loreen och Charlotte Perrelli ut med huvudet först innan finalen. Även Roger Pontare gjorde dem sällskap som ni säkert minns. Man behöver inte vara professor för att förstå att veteranerna inte längre har så mycket att hämta i Melodifestivalen. Mycket av det beror nog på röstningsappen – en teknik som ger de unga tittarna större inflytande. Ändå insisterar man på att håva in schlagerstofiler som Kikki Danielsson, Kalle Moraeus, Jessica Andersson och den närmast helt bortglömde Latino-rapparen och silvermedaljören från 2002 – Mendez. Såsom statistiken tydligt visar så lär ingen av dessa ha med finalen att göra – men utgör iallafall tunga artistnamn vars syfte är att öka tittarsiffrorna.
Vem blir favorit?
Vill vi istället hitta 2018 års vinnare – så behöver vi bortse ifrån veteraner och plojbidrag. En god gissning är vinnaren är en ung blond tjej, eftersom det verkar vara tjejernas år i Melodifestivalen. Efter 3 år på raken med manliga soloartister som vinnare, har SVT tydligt lagt fokus kvinnliga artister – och många av dem har sin bakgrund i Idol eller Let’s Dance. Sigrid Bernson, Ida Redig, och Renaida är exempel på sådana nykomlingar som faktiskt har en god chans att slå igenom. Kanske mest intressant är dock de kvinnliga artisterna som inte gått via någon talangjakt- utan som nått framgångar på egen hand. Polska Margret slog igenom i Polska Melodifestivalen 2016 med en låt som lätt hade kunnat vinna Eurovision: ”Cool me down”. Emellertid var framförandet dåligt i den polska finalen, och hon missade Polens Eurovisionbiljett. Men låten blev en hit i Sverige, då den var skriven av samma svenska låtskrivargäng som gjorde ”Heroes” åt Måns Zelmerlöw. Frågan är om Margaret klarar att slå igenom i Sverige? Det har tidigare varit mycket svårt för utländska artister att slå igenom i Melodifestivalen.
Ett utropstecken kan också sättas för ”Dotter” (d.v.s Johanna Jansson) – en nästan okänd singer/songwriter från Värmland som faktiskt var en av låtskrivarna bakom Mariettes ”A million years” i år. Värt att säga är att Dotter faktiskt har haft ett antal mindre framgångar, och sågs senast under Musikhjälpen 2014.
Självklart måste ju även Mariette lyftas fram i sammanhanget – hon lär alltjämt bli en av de tidiga oddsfavoriterna till vinsten. Efter två försök att vinna Mellon – nu senast i år då hon slutade 4:a i finalen – är hon helt klart en av de hetaste namnen på listan. Även Benjamin Ingrosso och Felix Sandman är två artister från 2017 som kommer tillbaka. Båda har sina fanskaror, och jag tvivlar därmed knappast på att också de kommer omtalas som favoriter. Men på herrfronten är det annars ont om utmanare, med undantag av Idolvinnaren Martin Almgren. Frågan är dock om Martin har en stil som går hem i Melodifestivalen? Det återstår att se.
Ett starkt startfält av låtskrivare
Det som dock imponerar mest i 2018 års startfält är bredden av låtskrivare. Visserligen återser vi ”Skara-maffian” bestående av Thomas G:son, Calle Kindbom, Fredrik Kempe, Dan Atlerud, Henrik Wikström och Bobby Ljunggren – men dessa veteraner står i huvudsak för låtarna i ”plojkategorin”. Av de lite modernare inslagen ser vi hur gängen bakom mellovinnarna ”Heroes” och ”Undo” ( Joy & Linnea Deb. Anderz Wrethov, Hamed ”K-One” Pirouzpanah, m.fl.) spritt sig över startältet, tillsammans med bl.a. Anton Ewald och Arash – som nu båda är låtskrivare. Den största stjärnglansen får man dock av Jörgen Elofsson, som tidigare skrivit för Westlife, Britney Spears och Kelly Clarkson. Han står 2018 bakom bidraget ”For you” med Mariette. Mängden kvinnliga låtskrivare har också växt, och värt att nämna är ju realitystjärnan Peg Parneviks debut i Mellon – som tillsammans med kompisen Josefin Glenmark står bakom Sigrid Bernsons låt ”Patrick Swayze”.
Ett färgstarkt år
Efter 2017 års tämligen tråkiga Melodifestival behöver SVT verkligen en nystart på tävlingen. Inte så mycket på själva upplägget eller tekniken, men snarare på innehållet – alltifrån manus till musik. Just därför var det överraskande att David Lindgren utsågs till programledare ännu en gång, trots kritiken mot programledarna 2017. Han har därmed en tuff roll 2018 – att som ensam programledare vända kritiken och visa förändringskraft. Med ett nytt och nytänkande manus är det dock fullt möjligt. David är en färgstark profil, som absolut har vad som krävs för att rama in detta (såsom utlovats) färgstarka startfält. Min personliga förhoppning är dock att vi slipper nya skandaler som överskuggar hela tävlingen, men också att tävlingen inte blir överskuggad av bidragen själva. Den uppenbara risken i år är att artister som Edward Blom eller Rolandz tar upp hela rampljuset och drar all uppmärksamhet ifrån de nya artisterna och framförallt alla potentiella Eurovisionvinnare. Vi behöver inte göra Melodifestivalen ännu mer Cirkusaktigt bara för att det lockar fler tittare. Förhoppningsvis, om än tyvärr otroligt, får vi se en balanserad programserie där finalen blir en uppvisning av både den bästa svenska humorn och den bästa svenska musiken.
