« Inför ESC Italien 2018

Inför ESC Italien 2020 »

Lukas analyserar formen

Italien har, till skillnad från övriga Big 5-länder, rönt många framgångar. Sedan man kom tillbaks 2011 har man bara missat topp 10 två gånger (2014 och 2016). Deras placeringar (bortsett dessa två) är: 2:a, 9:e, 7:e, 3:e, 6:e, 5:e. Det är svårt att säga att de inte skulle vara i bra form då. Så självklart pekar just nu-läget för Italien på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Italien valde artist och bidrag genom tävlingen Festival di Sanremo (San Remo-festivalen), som inte är en uttagning till Eurovision utan vinnaren av tävlingen erbjuds att få representera Italien i Eurovisione. Blir det ett nej så väljer RAI ut en annan kandidat istället.

2019 års San Remo-festival anordnades fem dagar i rad och hade 24 tävlande varav två jokrar. Alla bidrag tog sig vidare till final där juryns och publikens topp 3 tog sig till en avgörande omgång innan vinnaren korades. Vinnaren, Mahmood, ville åka till Eurovision och tävla.

Personlig åsikt om årets akt:
Återigen gör Italien ett alldeles för bra bidrag för sitt eget bästa. Faktum är att det rätt så mycket är Italiens signum i tävlingen: Högt konstnärskap, djupa filosofiska och poetiska texter och erfarna artister. Tyvärr gör de allting på italienska, och ofta med artister utan internationell erfarenhet. Det innebär allt som oftast att Europa inte fattar någonting, och placerar de italienska mästerverken på lite bortskymda positioner. Så lär det även bli här, för här missar man hela värdet på låten om man inte förstår italienska eller förstår sig på Mahmoods konstnärskap. Jag har ändå så pass god förståelse för det hela att jag iallafall till viss del går igång på låten – men jag ser den definitivt inte som en vinnare. Detta är en låt i en klass för sig – men är knappast gjord för Eurovision är jag rädd för.

Gissat resultat i tävlingen:

Nu brukar Italien vara bra på att kamma hem bra placeringar oavsett bidrag, men jag tror inte man överträffar fjolårets framgång i resultatlistan. Melodin och rappen kommer bli för svår att sälja in till den breda allmänheten, så jag anar kanske en 10:e plats i slutändan?

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Peppino di Capri – ”Comme è ddoce ’o mare” (1991)
2. Nina Zilli – ”L’amore è femmina” (2012)
3. Jalisse – ”Fiumi di parole” (1997)
4. Al Bano & Romina Power – ”Magic Oh Magic” (1985)
5. Enrico Ruggeri – ”Sole d’Europa” (1993)

Personlig åsikt om årets akt:
Jag går igång på detta! Det var en av de första låtarna som stack ut för mig och som jag fastnade för när jag lyssnade igenom årets alla bidrag. Vet inte om det har något med min svaghet för italienska att göra eller för jag genuint tycker den är bra. Tror det är lite av båda faktiskt. Det är intressant och jag tycker verkligen det är en låt med feeling om man säger så. Italien fortsätter skicka kvalité år efter år sedan återkomsten till tävlingen, och det är ingen tvekan i min bok att man fortsätter på det spåret även i år.

Gissat resultat i tävlingen:

Det är inte så mycket att diskutera här egentligen. Italien kommer ta en topp 10 placering utan tvekan. Den stora frågan är hur högt de faktiskt kan komma.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Il Volo – ”Grande Amore” (2015)
2. Marco Mengoni – ”L’essenziale” (2013)
3. Jalisse – ”Fiumi di parole” (1997)
4. Domenico Modugno – ”Nel blu dipinto di blu” (1958)
5. Raphael Gualazzi – ”Madness of Love” (2011)

Personlig åsikt om årets akt:

Okej, som synes sätter jag noll poäng för den här ”förhandstippade favoritlåten” och jag kommer att förklara varför strax.

Först vill jag bara förtydliga att jag hyser inga agg mot Italien som land eller modern musik i stort. Och ja, jag vet att den här låten har ett djupt viktigt budskap som artisten vill få fram. Men det är också där som problemet börjar, för när Mahmood tar ton och börjar sjunga om soldi hit och soldi dit så tappar jag intresset totalt och det blir mer som att höra ett glas vatten ta ton. På tal om ton så tycker jag dessutom att Mahmood låter nästan lite för arg i rösten när han sjunger sin monotona låt och jag får inget att gå ihop när jag hör detta. Det blir bara tre minuter i ”va hände nu”?.

Jag vet att det finns många därute, så även i panelen, som älskar detta. Men jag stänger av och byter låt så snart som årets italienska låt kommer igång. Ni får gärna kalla mig gammaldags, men jag längtar faktiskt tillbaka till de maffiga nummer som Italien en gång i tiden bjöd på, som t.ex. ”Grande Amore”. Det var i alla fall vinnarkvalité i jämförelse.

Gissat resultat i tävlingen:

Mot bättre vetande sätter jag Italien som mittemellan-resultat i år. Jag tror inte de kommer att komma så högt som alla andra tror. Och det beror inte på att jag har agg mot låten utan för att jag tror det kommer att falla som ett korthus när finalen väl äger rum. Förvisso har Italien mycket stöd sedan tidigare och de brukar få till snygga nummer på scenen. Men jag tror ändå att det kommer falla betydligt mer än vad folk tror, kanske främst att låten passar bättre med en maffig orkester än när man måste stå solo eller bara får ha med sig själv och fem till på scenen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Il Volo – ”Grande Amore” (2015)
2. Emma – ”La mia città” (2014)
3. Umberto Tozzi & Raf – ”Gente di mare” (1987)
4. Domenico Modugno – ”Nel blu, dipinto di blu” (1958)
5. Nina Zilli – ”L’amore è femmina (Out of Love)” (2012)

Personlig åsikt om årets akt:
I min analys om landets aktuella formkurva längre upp i denna sida har jag nämnt att Italien har en väldigt stark form. Och nu tror många att de kommer fixa ånyo en bra placering. Men jag måste dock erkänna att jag inte förstått hur det står till där. Min personliga åsikt är att jag finner låten ganska tråkig och monoton. Det är förvisso en intressant (och sorglig) historia som Mahmood berättar i denna låt, men stämningen i låten hindrar mig från att bli berörd. Dessutom saknar låten en hook. Helt otroligt att det här kunde slå ut självaste Il Volo i sin nationella uttagning!

Gissat resultat i tävlingen:

Trots mina invändningar om låten tror jag fortfarande att Italien kommer fortsätta sitt framgångståg. Mycket tack vare det starka stödet den fått. Och detta är inget jag tar ur luften, den ligger väldigt bra till i oddsen just nu, samt att bland många videos där folk rankar sina favoriter så brukar ”Soldi” allt som oftast ligga väldigt bra till.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ermal Meta & Fabrizio Moro – ”Non Mi Avete Fatto Niente” (2018)
2. Il Volo – ”Grande Amore” (2015)
3. Raphael Gualazzi – ”Madness of Love” (2011)
4. Wess & Dori Ghezzi – ”Era” (1975)
5. Enrico Ruggeri – ”Sole d’Europa” (1993)

Personlig åsikt om årets akt:
Jo men visst, italienarna skickar ett kvalitetsbidrag i vanlig ordning. Inte för att den berör mig, eller för att jag lyssnar speciellt mycket på den. Men ”Soldi” är en stabil låt, även om den är något svagare än de bidragen Italien valt att skicka de senaste åren. Kort sagt så skulle en annan kunna säga att det för mig är en av de bidragen som låter trevligt men som går in genom ena örat och ut genom det andra.

Det brukar gå bra för landet, och det lär det göra i år med. Antagligen kommer de få många poäng av tittarna, men allt fullt så många av juryn. Jag skulle inte ha någonting emot om de gick så långt som att vinna årets tävling. Men mitt tips är att vi inte åker till Rom 2020.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Jalisse – ”Fiumi di parole” (1997)
2. Il Volo – ”Grande Amore” (2015)
3. Umberto Tozzi & Raf – ”Gente Di Mare” (1987)
4. Domenico Modugno – ”Nel blu dipinto di blu” (1958)
5. Nina Zilli – ”L’amore è femmina” (2012)

Personlig åsikt om årets akt:
Italien överraskar oss i år. Ett nytt, ungdomligt, globalt och modernt sound från Italien i år efter flera försök med traditionella låtar som vi är vana vid. Här blandas rap och pop med en skön melodislinga. Ett väldigt oväntat val från italienarna denna gång alltså. Det här är ett av mina främsta favoritbidrag i år och Mahmood är en cool artist med attityd och tar scenen med bravur. Jag hoppas att de placerar sig högt. Ett mycket bra val av artist och låt återigen från Italien. Full pott från min sida.

Gissat resultat i tävlingen:

Italien är ju ett av BIG5 länderna, vilket betyder att de redan är direktkvalificerade till finalen. I år tar de ut svängarna rejält och vågar sig på något helt annorlunda. Frågan är om det kommer fungera eller om det skiter sig. Jag väljer att tro på att detta kommer göra stor succé. Bidraget sticker ut från mängden och det brukar gå bra för de som är modiga och vågar sticka ut. En plats inom topp 10 är absolut realistisk.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Al Bano & Romina Power – ”Magic Oh Magic” (1985)
2. Toto Cutugno – ”Insieme: 1992” (1990)
3. Francesco Gabbani – ”Occidentali’s karma” (2017)
4. Marco Mengoni – ”L’essenziale” (2013)
5. Riccardo Fogli – ”Per Lucia” (1983)