MELODIFESTIVALEN 2021. Den här veckan avgörs Andra chansen och inför det tar vår Schlagermagister Adrian nedslag i några av tidigare ”Andra chansen” och gräver fram några av de skönaste och mest minnesvärda bidragen i schlagerarkivet.
”Alla förtjänar en andra chans” – det var ett motto som man körde ganska hårt på under Melloturnéns första år. Man visste ju att upplägget med fyra deltävlingar á 8 nya bidrag varje lördag skulle göra det svårt för vissa typer av bidrag att ta sig till final. Exempelvis behöver ju vissa ”svårare” bidrag, som ballader eller visor, fler än en lyssning för att sätta sig. Sådana låtar skulle alltså få svårt att klara sig i konkurrensen med schlager-, pop- eller rocklåtar i det upplägg som Melloturnén hade fått. För att jämna ut villkoren och ge utrymme för dessa låtar att höras minst en gång till – insåg man tidigt att det behövdes ett uppsamlingsheat inför finalen. Här skulle de bidrag som hamnade på tredje och fjärde plats i varje deltävling hamna och ges möjlighet att tävla om ytterligare några finalplatser. Men är det verkligen en så bra idé att ha en deltävling bestående av bidrag som tittarna redan har ratat? I ärlighetens namn, de kanske missade finalen för att de faktiskt inte var så värst bra? Ingen kan väl vara intresserad av en deltävling med ratade låtar? Och de som vinner den deltävlingen är ju fortfarande ratade ifrån början – så de borde ju komma sist i finalen ändå, eller hur?
Nja, faktum är att tittarna oftare än man tror ändrar åsikt om bidragen när de lyssnar på dem en andra gång. Mycket musik gynnas helt enkelt av att höras flera gånger. Därför är det väldigt sällan som ett andra chansen-bidrag slutar sist i finalen – det är mycket vanligare att minst ett av dem istället hamnar i toppen. 2013 är ett speciellt år i sammanhanget, då Robin Stjernberg vann finalen med ”You”, efter att ha kommit till dit via Andra chansen! Detta är än så länge den enda gången som ett bidrag från Andra chansen vunnit finalen, men det bevisar att Andra chansen inte på något sätt är en slasktratt. Tittare kan och kommer att ändra sina åsikter – vissa bidrag behöver flera lyssningar för att fastna. Numera är Andra chansen ett nav i Melloturnén – en mega-tävling med miljontals digitala röster i fyra dueller, där hela fyra bidrag får finalbiljetter! Det är en brutal skillnad mot hur programmet en gång i tiden startade. Vägen till den ”moderna” Andra chansen har varit lång och allt annat än rak. Så idag ska vi göra strandhugg i några av de mest minnesvärda Andra chansen-deltävlingarna i Mellohistorien!
”Vinnarnas val”, 22 februari 2002, TV-huset i Stockholm
Det första året som Melloturnén gick var SVT ännu inte helt övertygade om att man kunde skapa tillräckligt stort intresse hos tittarna för arrangera en telefonomröstning i uppsamlingsheatet. Folk kanske inte var så värst intresserade av att rösta fram någon ifrån ”andrasorteringen”? Man tog i alla fall inga risker, så Mellons allra första ”andra chansen”-version fick namnet ”Vinnarnas val” och sändes åtta dagar före finalen. Eftersom det var Vinter-OS i Salt Lake City under den här perioden så sändes programmet på en fredag för att låta OS-sändningarna dominera lördagskvällen. Själva programmet var utformat som ett panelprogram med allehanda schlagerartister – som alla hade det gemensamma att de hade vunnit Melodifestivalen minst en gång förut. Dessa utgjorde den jury som skulle välja ut de två sista finalbidragen, samtidigt som tv-tittarna fick gotta sig i schlagernostalgi ifrån jurymedlemmarnas digra karriärer. Bland jurymedlemmarna kan nämnas Charlotte Nilsson (numera Perrelli), Lasse Holm, Nanne Grönvall, Roger Pontare och Siw Malmkvist! Ordförande för juryn var ingen mindre än Anders Berglund – som varit kapellmästare för Melodifestivalen i 15 år under den tiden som man använde levande orkester.
Nu ska man påpeka att detta ju var ett studioprogram, så artisterna som tävlade uppträdde ju inte med sina bidrag i studion – de var faktiskt inte ens på plats! Istället spelades de bandade framförandena ifrån deltävlingarna upp i ordning efter vilken deltävling de tävlade i och inbördes startordning däri. Därefter skedde en sluten omröstning i juryn, varefter resultatet offentliggjordes med sedvanlig spänning. Nu ska tilläggas att det inte var så värst spännande egentligen, för det fanns två självklara favoriter till finalplatserna: dels Barbados med ”Världen utanför” och dels Jan Johansen med ”Sista andetaget”. Att Barbados inte lyckades gå direkt till final i sin deltävling var en rejäl skräll och kan nog enklast förklaras med ”Brandsta-effekten”. Brandsta City Släckers tävlade ju i samma deltävling, och lyckades helt överskina allt annat med ”nyheter” såsom brandmansuniformer och ”Brandsta-klappen”. Barbados hade inte något nytt att kontra med och slutade därför trea bakom Brandsta och Mendez då. Jan Johansen å andra sidan, var den enda tävlande artisten i ”Vinnarnas val” som själv var en före-detta Mellovinnare. Han hade dessutom själv blivit slagen i sin deltävling, av tidigare Mellovinnare: Friends och Kikki, Bettan & Lotta. Med den konkurrensen så kanske det inte var så konstigt att Jan ”bara” slutade 3:a i sin deltävling – och därför hade en tung favoritstämpel i ”Vinnarnas val”. Och visst var det Barbados och Jan Johansen som till slut blev vinnarnas val – de första som fått en ”andra chans” i Mellon!
”Tittarnas val”, 9 mars 2003, TV-huset i Stockholm
På Melloturnéns andra år så började man tänka om angående uppsamlingsheatet. När tittarsiffrorna för premiärårets turné rullade in, såg man att strax över två miljoner tittare hade bänkat sig för att se ”Vinnarnas val” – trots att tittarna inte kunde vara med och rösta i den deltävlingen. Även om två miljoner tittare var de sämsta tittarsiffrorna under turnén, så var marginalen mycket liten gentemot övriga deltävlingar som höll sig mellan 2,1-2,9 miljoner. Med andra ord så var tittarna minst lika intresserade av uppsamlingsheatet, som av övriga deltävlingar. Detta gav SVT modet att omforma denna deltävling från ett passivt panelprogram med juryomröstning, till ett mer aktivt underhållningsprogram med tittaromröstning. Passande nog valde man därför att döpa om deltävlingen till ”Tittarnas val”, för att anspela på förändringen jämfört med tidigare år. Dock vågade man inte göra programmet helt fristående denna gång – utan istället infogades det i programmet Söndagsöppet, som var SVT:s stora flaggskepp på söndagskvällar under 1990- och början av 2000-talet. Anledningen till att man gjorde tävlingen till en del av Söndagsöppet var dels att få ned antalet turnéveckor till fem – minns att 2002 års turné höll på i 7 veckor (med 2 veckors uppehåll) p.g.a. att man ville ge sändningstid för Vinter-OS. Dels sviktade tittarsiffrorna för Söndagsöppet, som behövde ett dragplåster för att kunna locka tillbaka tittare. Dessutom slapp man då dra ihop resurser till ett helt nytt program, utan kunde använda Söndagsöppets ordinarie programledare och produktion. Plus, givetvis, att man kunde sända det redan söndagen efter den fjärde deltävlingen – och därför snabbt kunde spika finalens startfält.
I övrigt var upplägget detsamma som året innan – d.v.s. inga liveuppträdanden skedde i studion. Istället fick tittarna se de bandade framträdandena ifrån deltävlingarna. Denna gång fick de dock som sagt möjlighet att ringa och rösta på sina favoriter och dessutom var artisterna faktiskt på plats i studion och kunde svara på programledarnas frågor. Det var i alla fall lite likt en ordinarie deltävling! Intressant nog så var programledarna (Söndagsöppets ordinarie) Marianne Rundström och Rickard Olsson – den senare samme som skulle leda Melodifestivalen 2011!
Tävlingsmässigt så var startfältet väldigt meriterat – och betydligt svårare att tippa än året innan. Det var övervägande grupper som tävlade – från Style, Liverpool, Brandsta City Släckers, till Bubbles och Alcazar. Mest favoritstämpel hade nog Mendez, som ju faktiskt kom 2:a året innan, och vars ”Carnaval” gick i helt samma linje som hans förra bidrag. Med tanke på att han hade dominerat listorna 2002, så var han en självklar favorit till att gå vidare. Men konkurrensen var tuff. Alcazar var vid denna tid något av musikfenomen i Sverige – som haft ett antal hits på Trackslistan under de föregående tre åren. De var ett förvånansvärt creddigt band för att vara med i Melodifestivalen, men med tanke på att bandet frontades av Melloveteranen Andreas Lundstedt och nytillskottet (den nyligen avhoppade Barbados-stjärnan) Magnus Carlsson var nog Mellodeltagandet oundvikligt. ”Not a sinner nor a saint” skulle bli en stor hit i Sverige, och senare vinna OGAE:s ”Second chance contest” – som det bästa icke-kvalificerade ESC-bidraget i Europa.
Men inget var ännu skrivet i sten denna kväll – och konkurrensen var tuff. Inte minst från en artist som inom några år själv skulle ingå i Alcazar – Lina Hedlund som tävlade med ”Nothing Can Stop Me”. Men när resultaten räknades ihop så blev hon dessvärre stoppad av just Alcazar. I efterhand vet vi att de fick över 100 000 röster och vann omröstningen helt överlägset. Emellertid så var det vare sig Mendez eller Lina Hedlund som fick den andra finalbiljetten – det blev istället tonårstjejena i Bubbles som drog det näst längsta strået med sitt bidrag ”TKO (Knock You Out)”. Denna tjejgrupp hade slagit igenom flera år tidigare, när de knappt varit 12 år gamla – och när de nu tävlade i Melodifestivalen var fortfarande två av bandmedlemmarna för unga för att få delta (d.v.s. under 15 år). Trots att gruppen således saknade dessa bandmedlemmar lyckades de alltså kamma hem en av finalbiljetterna – något av en skräll i sammanhanget. På så sätt missade favoriten Mendez finalen, och Magnus Carlsson tog sin andra raka ”vinst” i uppsamlingsheatet, då han ju 2002 var ledsångare i Barbados.
”Andra chansen”, 14 mars 2004, Hotel Rival i Stockholm
Året är nu 2004 och först detta år fick uppsamlingsheatet namnet ”Andra chansen” – ett namn som det har behållit sen dess. Att fortsätta kalla det för ”Tittarnas val” känns ju lite missvisande – eftersom ju tittarna valt alla andra bidrag i finalen också. Telefonomröstning användes ju som bekant även i deltävlingarna. Dessutom började man ta deltävlingen på lite större allvar och flyttade ut den till ett självständigt program som inte behövde ”hyra in” sig i något annat program. Tävlingen fick ett eget program-slot, egna programledare och en inspelningsplats utanför TV-husets väggar! Men Andra chansen ”version 2004” var fortfarande ljusår från vår moderna upplaga. Först och främst var det ännu inte en deltävling på samma villkor som de andra – den sändes fortfarande dagen efter deltävling 4, tidigt på söndagskvällen. Dessutom var inte Melodifestivalens ordinarie programledare med här, utan istället var det trion Elin ”Grynet” Ek, Henrik Jonsson och Liza Marklund som hoppade in och ledde programmet. Och kanske märkligast av allt var att sändningen nu skedde ifrån Hotel Rival i Stockholm! Platsen kan tyckas mycket underlig, men fastigheten ägdes sedan 2002 av Benny Andersson och hans produktionsbolag. Kan man ana att SVT hade en deal med Benny kanske? Inte så värst konstigt att ABBA-relaterade föremål förekom både här och var i bakgrunden under sändningen.
Upplägget var dock detsamma som 2003 – alla åtta bidrag spelades upp med den bandade inspelningen som gjordes i deltävlingarna. Inga liveframträdanden alltså. Tittarna kunde sedan rösta precis som vanligt, och när röstningen var avslutad utannonserades de två som fått de sista finalbiljetterna. För en gångs skull fanns nu även en gästartist på plats – nämligen Alcazar, som framförde ett av de tusentals bidrag som uttagningsjuryn hade ratat. Bidraget, ”Grillvagn”, hade de inte varit med och skrivit och hade nog med all rätt lämnats utanför tävlingen, men i Alcazar-versionen så blev den riktigt klämmig! En mycket minnesvärd mellanakt!
Tävlingen då? Jo, nu var det inte det starkaste startfältet någonsin i Andra chansens historia. Vi såg Bubbles i andra chansen – igen. Denna gång med låten ”Blow the spot” men denna gång i full uppsättning då samtliga medlemmar nu hunnit fylla 15 år. Denna gång var de dock inte favoriter att gå vidare, utan istället var det Andrés Esteche, Bosson och Fame Factory-bekantingen Karl Martindahl som lyftes fram som troligaste konkurrenterna. Andrés Esteche hade alldeles nyss kommit ifrån deltävlingen i Malmö – och hans ”Olé Olé” kom att hamna helt rätt i tiden. Med klart flest röster tog han den första finalbiljetten, en lågoddsare då latinotrenden fortfarande gick starkt. Och visst är det en ganska skön låt, om än att den ligger närmare Ricky Martin än Mendez? Den andra finalbiljetten var dock mer svårtippad. Karl Martindahl hade tävlat i första deltävlingen med ”Love turns water into wine”, en av mina absoluta favoriter ifrån 2004. Detta är en påbyggnad av Beatles-trenden i Mellon, som började med bandet Liverpool 2003, gick via Andreas Johnson och slutade med The Monikers ”Oh my God” 2011. Skön 60-talsnostalgi alltså, vem gillar inte det? Och visst skulle Karl Martindahl komma ruskigt nära att nå finalen, men han blev slagen på mållinjen av Shirley Clamp som bara drygt 24 timmar tidigare hade framfört ”Min kärlek” i deltävling 4. ”Min kärlek” blev utan tvekan hennes största musikaliska framgång och en av Andra chansens allra mest minnesvärda låtar! Men kollar man på röstningssiffrorna så ser vi att det enbart skiljde ca 500 telefonröster mellan Shirley (på 2:a plats) och Karl Martindahl (på 3:e plats). Extremt liten skillnad alltså! Men resultatet blev i alla fall att båda bidragen från deltävling 4 fick åka till final – något som skvallrar om hur vansinnigt stark den deltävlingen faktiskt var!
”Andra chansen”, 3 mars 2007, Rosvalla Eventcenter i Nyköping
Vi gör ett hopp till 2007 nu, som var ett mycket speciellt år i Melloturnéns historia! Andra chansen hade nu i ett par år utvecklats till en självständig produktion som låg lite utanför den ordinarie Melloturnéns upplägg. Mellan 2003-2006 hade den egna programledare och sänts både ifrån Berns Salonger och Hotel Rival, samt tidvis inkluderats i SVT:s ordinarie söndagsprogram. De tävlande bidragen spelades upp i sina bandade versioner ifrån deltävlingar. Det var alltså en deltävling – men inte en riktig deltävling. Detta blev det ändring på 2007 då Andra chansen för första gången infogades som en ordinarie deltävling med sändningstid på lördag kl 20.00! På detta sätt utvidgades Melloturnén med en vecka, och artisterna som deltog gavs möjlighet att framföra sitt bidrag ännu en gång – och då kanske fila till delar av numret som hade krånglat tidigare. Dessutom gavs nu allmänheten möjlighet att se tävlingen på plats, då Andra chansen nu sändes live inför publik i en värdstad. SVT räknade dock kallt med att publikintresset för Andra chansen inte skulle vara särskilt högt, och därför valde man att köra premiären i en av de mindre arenorna som fanns tillgängliga. Valet föll på småstaden Nyköping och Rosvalla Eventcenter – vilket också var första gången som Nyköping fick ett värdskap i Melodifestivalen.
En annan nyhet var att SVT nu införde en duellsystem i Andra chansen. Istället för att alla bidrag ställdes mot varandra och de två bidrag med flest röster gick till final, delades istället de åtta bidragen upp i fyra kvartsfinaldueller. Detta är ju system som vi numera är väldigt bekanta med, men var alltså helt nytt 2007. Tittarna fick rösta på sin favorit i varje duell, och vinnaren gick vidare till en semifinalduell där upplägget återupprepades. De två som gick vinnande ur semifinalduellerna fick de sista finalbiljetterna. Allt detta var ju såklart något av ett experiment av SVT, för att höja spänningen och öka underhållningsvärdet på programmet. Och det lyckades! Totalt kom det in över en miljon telefonröster under denna kväll, vilket var nästan 350 000 fler än den mest framgångsrika deltävlingen dittills under turnén. Detta var med andra ord en stor framgång, och SVT beslöt sig för att fortsätta med upplägget inför nästa år. Vilka vann då denna ”första riktiga” Andra chans? Jo, Sanna Nielsen lyckades problemfritt ta sig igenom sina två dueller med bidraget ”Vågar du, Vågar jag” som till dags datum är hennes sista svenskspråkiga bidrag i Mello. Med sig till final fick hon Sonja Aldén, med den mycket finstämda balladen ”För att du finns”. Sonja fick betydligt svårare väg till final, då hon slog ut både Uno & Irma samt Magnus Uggla i sina dueller. I den sista duellen mot Magnus Uggla kom det in över 280 000 röster – där Sonja enbart fick 1440 röster fler än Magnus. Frågan är om Magnus pågående tvist med polska ambassaden i Stockholm hade något med saken att göra? Nja, låter det vara osagt. En spännande kväll var det i alla fall!
Andra chansen, 8 mars 2008, Arena Arctica i Kiruna
Den allra mest minnesvärda Andra chansen-deltävlingen kom dock 2008. Det var nämligen i en av duellerna denna kväll som rekordet för flest telefonröster i en duell togs. För även om detta år kom att handla om Charlotte Perrelli och Sanna Nielsen – så handlade inför-snacket om ett helt annat par: Carola och Andreas Johnson, eller ”Johnson & Häggkvist” som de kallade sig. Detta super-par tävlade med bidraget ”One love” och var totalt överlägsna oddsfavoriter inför sin deltävling – det var en comeback som alla pratade om oavbrutet i februari 2008. Men trots alla förväntningar så föll låten platt i deltävling 2, och blev slagen av både Sanna Nielsen och bröderna Rongedal. Chocken var total! Och efteråt kunde man snabbt ana en rejäl dos av Carola-missnöje i medierna (för att inte säga Carola-hat). Få verkade vara nöjda med låten och många var därför skadeglada över att se superstjärnan förpassas till Andra chansen i Kiruna.
Väl på plats i Kiruna blev det skriverier igen – Carola försökte nämligen blidka den samiska befolkningen genom att ha på sig en samemössa när hon klev av flygplanet i Kiruna. Tilltaget fördömdes av ledande samepolitiker, som tyckte att det hela var okänsligt och vårdslöst: ”-Som att åka till USA och sätta sig med en fjäderskrud i ett indianreservat” påpekade man för Expressen. Röstningsbojkott hotade! Och nog var intresset för Andra chansen nu på topp – tyvärr av lite fel anledningar kanske. Carola & Andreas Johnson sattes i duell med Nordman – som hade skickats till Andra chansen med det häxeri-inspirerade bidraget ”I lågornas sken”. Numret hade skapat rubriker då man simulerade en häxbränning på scenen! Detta föranledde programledaren Kristian Luuk att lugna publiken med att förklara att Nordman faktiskt inte brände kvinnan på riktigt utan att det bara var på låtsas. Emellertid blev numret ändå kritiserat för att vara kvinnofientligt och från andra håll så kom anklagelser om att man ”skrämde barnen”. Hur det än var med den saken, så var många tittare nu redo att rösta Nordman – inte för att man diggade häxbränningar och nyckelharpor, utan för att stoppa Carola. Det blev alltså ett röstningskrig mellan Carola-älskare och Carola-hatare. Och det måste ha rasslat till rejält i telefonlinjerna under de få minuter som telefonslussen var öppen, för aldrig förr har så många röster haglat in på så kort tid. I genomsnitt så brukade det komma in mellan 120 000 – 200 000 röster i varje duell – men nu så kom det in hela 518 000 röster! Ca 200 000 av dem gick till Carola och Andreas Johnsson – och 300 000 gick till Nordman.
Resultatet var förkrossande. Nordman hade slagit ut schlagerdrottningen Carola! Skadeglädjen var såklart stor i arenan, liksom i kommentarsfälten. Carola var emellertid i tårar, då detta blev hennes sista inhopp i Melodifestivalen till dags datum. Men Andreas Johnson fortsatte att göra nya försök att vinna Mellon – men bara på egen hand. Något mer samarbete med Carola blev det inte tal om, och de flesta är nog överens om att Andreas nog hade tagit sig till final med ”One love” om han tävlat själv med det. Nåja, för Nordman var vinsten en rejäl skalp – och man fortsatte att rida på framgångsvågen ett tag till. I semifinalduellen slog man Suzzie Tapper med ”Visst finns mirakel” – och fick en av kvällens två finalbiljetter. Den andra fick Sibel som framförde ”That is where I’ll go”. En intressant notis är att Nordman denna kväll fick totalt 482 000 röster – vilket var en tredjedel av alla röster som kom in under kvällen. Det var dessutom överlägset flest röster en enskild artist har fått i Andra chansen fram tills att SVT införde Mello-appen 2015. Vilken galen kväll! Vilket Andra chansen-minne!
