Vi tycker till: Deltävling 2, Melodifestivalen 2021

MELODIFESTIVALEN 2021. Det har blivit dags för oss att ge våra omdömen och åsikter om bidragen som tävlade i den andra deltävlingen i lördags (13:e februari).

Först ger vi varsitt betyg till respektive bidrag som tävlade i deltävlingen, och därefter har vi även sammanställt en personlig topplista samt helhetskommentar om vad vi tyckte om programmet i stort.

Du är välkommen att tycka till i kommentarsfältet längst nere. Nu kör vi!

 

1. Anton Ewald – “New Religion”


Foto: Brian Jamie, PRFKT/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

    

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 25,5 (av 40)

 

 

2. Julia Alfrida – “Rich”


Foto: Mikael Fogelberg, Julia Alfrida/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 17,5 (av 40)

 

 

3. WAHL feat. SAMI – “90-talet”


Foto: Jonathan Perlmann, Universal Music/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

       

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 21,5 (av 40)

 

 

4. Frida Green – “The Silence”


Foto: Ida-Fia Sveningsson, Cardiac Records/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

        

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 26 (av 40)

 

 

5. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”


Foto: Mikael Lindell Bolin/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

         

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 22,5 (av 40)

 

 

6. Patrik Jean – “Tears Run Dry”


Foto: Magnus Ragnvid/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 19 (av 40)

 

 

7. Dotter – “Little Tot”


Foto: Kristoffer Jansson, Warner Music Sweden/SVT (hämtad från media.melodifestivalen.se)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

  

 

 

 

 

 


PANELENS TOTALPOÄNG: 27,5 (av 40)

 

 

Panelens topplistor

Som avslutning kommer här våra personliga topplistor för denna deltävling inklusive helhetskommentar för sändningen.


  1. Dotter – “Little Tot”
  2. Anton Ewald – “New Religion”
  3. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”
  4. Julia Alfrida – “Rich”
  5. Frida Green – “The Silence”
  6. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  7. Patrik Jean – “Tears Run Dry”

Kommentar: Blir mycket att kommentera här känner jag så låt oss börja med det viktigaste; Vinnarna. Jag gillar Dotters musik, och tycker att ”Little tot” faktiskt är hennes bästa hittills. Rent av en vinnarlåt i årets Mello. Men jag kan verkligen inte gilla hennes scennummer eller hennes karisma – hon känns extremt plastig och balanserar på gränsen till en porrstjärna i sitt uttryckssätt. Jag tycker inte det matchar hennes musik, och i synnerhet matchar hennes scennummer/scenkläder inte alls budskapet eller musiken. I ”Bulletproof” funkade det, men inte här. Jag är extremt delad om ”Little tot”, och känner besvikelse över att man inte anpassade det visuella efter låten mer. Vad gäller ”New Religion” så är det en modern och extremt välproducerad danslåt som dessutom är riktigt snyggt visuellt producerad. Michael Jacksson hade approvat! Men, precis som alla nog hörde, så kan inte Anton Ewald sjunga, och därför får jag Milli Vanilli-vibbar av det här – och det är inte något positivt. Om Anton verkligen hade kunnat sjunga och således kvalificerats som en riktig artist – hade detta varit min vinnarkandidat. Nu skäms jag när jag ser det, och att jag gillar det. För musiken är bra, och studioinspelningen är det ju inget fel på. Bland övriga bidrag så är jag chockad över hur medryckande och dansvänlig ”Rena rama ding dong” var och hur extremt charmiga Eva & Ewa lyckades vara på scenen. Jag hoppas se dem även i finalen, för de är årets Hasse Andersson-bidrag, utan tvekan. Gillade även ”Rich” med Julia Alfrida, även om framförandet var helt fel. I övrigt så var det mest gäspningar från min sida. Men slutligen så lyckas SVT ju återigen drämma till med utomjordiskt proffsiga programledare. Faktum är att Oscar och Anis borde bli permanenta i programmet, då de för in Youtube-formatet in i Mellon på allvar och bygger upp Melloinnehållet omkring det på ett snyggt sätt. Det känns som att Mellon uppdaterades över en natt, från ett konsertprogram på SVT, till en Youtubevideo med musikvideoinnehåll. Visst, kanske barnen uppskattade det mest, men humorn är universell. Ge dem ett eget program, SVT! Eller permanenta dem som Mello-värdar!


  1. Dotter – “Little Tot”
  2. Anton Ewald – “New Religion”
  3. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  4. Julia Alfrida – “Rich”
  5. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  6. Frida Green – “The Silence”
  7. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”

Kommentar: Ja var ska man börja egentligen. Menna första och sista låten kunde man bara stänga av, för du hade inte missat något. En kombination av tråkiga ballader, tanter och svensk hiphop. Inte direkt den typen av musik som jag går igång på. Anton Ewald var faktiskt inte så dålig. Hans låt var catchig. Men hans problem verkar vara att sjunga och dansa samtidigt. Fokuserar han på dansen så blir sången lidande och tvärtom. En som däremot prickat formen igen är Dotter. Låt oss vara ärliga, hon är för bra för den här tävlingen just nu. Hennes låt var också riktigt bra. Vanligtvis brukar artister som återkommer vara sämre, men hon gör detta riktigt bra. Med 14 bidrag kvar att lyssna på ska man kanske inte sticka ut hakan ännu och säga att hon har den bästa låten, men så som trenden sett ut i år är jag nästan beredd att göra det. Och listan är lite missvisande. För det är jätteglapp mellan ettan och tvåan. Sedan kunde man slinga slant om vad som skulle placeras mellan tre och sju. Iof kanske Eva & Ewa är en garanterad sjua.


  1. Frida Green – “The Silence”
  2. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  3. Dotter – “Little Tot”
  4. Anton Ewald – “New Religion”
  5. Julia Alfrida – “Rich”
  6. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  7. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”

Kommentar: Först och främst tycker jag att SVT levererade ännu en väldigt bra Melodifestivalsändning som både var rolig och spännande. Programledarna gjorde ett mycket bra jobb och deras lekfullhet tog inte över så att det blev allt för knasigt utan det kändes seriöst men avslappnat. Bidragen håller också hög kvalité så det är väldigt svårt även den här veckan att göra en ranking men jag gör ett försök.

Den som imponerade mest på mig var Frida Green som under veckan haft lite svårigheter med att få till sitt nummer. Men i direktsändningen märktes det tydligt att hon la in en helt annan växel och helt plötsligt blev allting otroligt snyggt och bra. Även Patrik Jean hade ett snyggt nummer och en bra låt, likaså Dotter. Jag vill också säga att jag har inte gillat någon av Anton Ewalds tidigare Melodifestivalbidrag, men ”New Religion” överraskade mig positivt och jag gillar låten mycket.

Avslutningsvis gillar jag Julias och Wahl ft. Samis bidrag och jag är i alla fall väldigt förvånad att i alla fall inte Wahl och Sami gick vidare, för det kändes som en låt som skulle få mycket röster. Så det var lite chockartat att de åkte ut direkt i första omgången. Det är också tråkigt att Julia åkte ut och blev sist, för hennes låt var bra och det var ett snyggt nummer. Slutligen vill jag även kommentera Eva & Ewas låt. I vanlig fall är jag inte så svag för den här typen av parodi/plojnummer men jag måste erkänna att jag drog på smilbandet och jag tycker att även om låten inte är den starkaste och inte någon Melodifestivalvinnare för mig så tycker jag att de gör ett fantastiskt jobb och jag är övertygad om att vi inte ska räkna ut dem i Andra chansen. Sedan beror det såklart på vilket motstånd de får där, men jag skulle inte bli särskild förvånad om någon av de 12 finalbidragen i år heter ”Rena rama ding dong”.


  1. Dotter – “Little Tot”
  2. Frida Green – “The Silence”
  3. Anton Ewald – “New Religion”
  4. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  5. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”
  6. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  7. Julia Alfrida – “Rich”

Kommentar: Tyckte att kvällens musik var snäppet bättre än förra veckans. Dotter var absolut bäst, inte bara p.g.a. namnet men hennes outfit kan ju diskuteras. Sjunger man till den yngre generationen kanske man ska tänka ett steg längre fast å andra sidan kanske det var det hon gjorde…att de inte skulle bli som dem ( i detta fall -se ut som dem). Frida hade också helt fel klädsel. Hon hade behövt något som gjorde mer statement, inte något som bara var underbart vackert utan något svart coolt kanske. Anton är en grym entertainer men man undrar ju hur han kommer klara pressen längre fram. Imponerad hur Eva och Ewa framförde sitt bidrag men låten var inget vidare och duon som sjöng om 90-talet kanske inte skulle valt campingkläder, kan inte minnas att vi gick omkring med sånt utanför campingen. Julia lämnade tyvärr inget intryck på mig alls.


  1. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  2. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”
  3. Frida Green – “The Silence”
  4. Julia Alfrida – “Rich”
  5. Anton Ewald – “New Religion”
  6. Dotter – “Little Tot”
  7. Patrik Jean – “Tears Run Dry”

Kommentar: Som ni ser tycks min topp 7 i mångt och mycket gå stick i stäv med faktiska resultatet återigen. Just deltävling 2 brukar vara ett oturskapitel rent historiskt för mig (med några få undantag, 2020 bl a). Men i alla fall, om vi börjar nedifrån sett till resultat.

Sist blev Julia Alfrida och därmed fortsätter det ständiga misslyckandet för P4 Nästa. Detta är ett litet gissel för mig som recenserar, då jag ofta inte tycker de låtarna är så pass dåliga alla gånger. Likaså här. Klistrig refräng, som en upphottad Royals, även om att Julia kanske borde ha coolat ner med flåsandet.

På sjätte plats hamnade Wahl & Sami. Kan man säga att de blev brandskattade på en mer framskjuten placering? Det tycker jag i alla fall! Hiphop brukar knappast vara min genre, men jag tilltalades mycket av denna ofarliga men glada låten. Kanske är jag färgad som 90-talist själv, men kan fullt relatera till denna text som andas längtan tillbaks till yngre och oskyldigare tider. Jag tror knappast att Wahl & Samis uttåg chockade enbart mig, och undrar fortfarande vad som gick fel.

Nån låt som däremot förtjänade att åka ut var ”Tears Run Dry”. Något som jag hörde i försnacket kring denna låt är att den var som skräddarsydd för radio då den är ”inte tillräckligt dålig för att folk ska byta kanal”. Och radioskval passar bra som epitet här, men på det sättet att det drunknar fullständigt. Man lyckas inte beröra eller provocera, och blir istället en parentes. Att tävla med en sån låt blir som ett kamikaze-uppdrag.

Till de som gick till Andra chansen då…

Och då är det omöjligt att ignorera Eva & Ewa. De tar nog priset för årets ”tack för garvet”. Man undrade hur i baljan detta ska gå, plojnummer med äldre artister har inte varit något framgångsrecept. Men vid tävlingsdags klarnade det för mig. De lyckas sälja humorn, det märks att de jobbat ihop länge, så samspelta som de är. Svårt för mig att ogilla.

Men Frida Green ska inte glömmas bort heller. En obskyr bakgrundssångerska från Österlen tar steget ut i fronten och charmar tillräckligt för en andra chansen-biljett. Kan ju hjälpas av att Anna Bergendahl hade en hand i låtskrivandet, Anna som också var en av mina favoriter förra året. Är övertygad om att Frida Green kommer synas mer i denna tävling.

Och så till finalisterna…

Även här tycker jag att det var ganska svaga låtar. Om vi börjar med Anton Ewald så nämner Adrian Milli Vanilli-vibbar, och jag kan dels skriva under på det men samtidigt sätta Den Harrow-stämpel på detta. För de som inte vet, så var Den Harrow en italiensk artist som var så där fotomodellaktigt snygg på sin tid, men kunde inte sjunga för fem öre. Istället lät man en annan person agera stand-in för sånginsatsen. (Sen mörkade man också det faktum att artisten var italienare, som grädde på moset)

Vad har detta med Anton Ewald att göra? Jo jag tycker som sagt han känns som Mellons Den Harrow, modellsnygg dansare utan sångröst. En mer obskyr referens jämfört med Milli Vanilli, men mer träffsäker sådan.

Just ja, Dotter ska jag också avhandla. Och det här tycker jag är hennes svagaste låt av de tre hon gjort. Till och börja med har jag alltid haft det svårt med hennes tidigare verk då låtarna kändes så pass sönderskrivna och fixade och donade med att varenda liten känsla eller chans att kommas ihåg blåses bort. Och ”Little Tot” aktualiserar detta igen. Och på tal om det, texten! Vem är det hon sjunger till? Ska det vara till ett barn? Känns mer som om hon talar ner till lyssnaren. Överlag kan jag känna att folk som röstade denna vecka tycks ha röstat på karaktärer snarare än låtarna, och jag kan inte se Dotter som en vinnarkandidat med detta icke-spektakel till låt.


  1. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”
  2. Frida Green – “The Silence”
  3. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  4. Anton Ewald – “New Religion”
  5. Dotter – “Little Tot”
  6. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  7. Julia Alfrida – “Rich”

Kommentar: Nej, jag tycker att nivån på andra deltävlingen var betydligt sämre än den första. Men det är inte så konstigt då jag oftast brukar tycka minst om just deltävling 2. Sedan år 2002 så har faktiskt bara en av mina personliga vinnare kommit från just den här deltävlingen, nämligen 2011 när jag hade Anniela med låten Elektrisk som favorit.

Aja, jag hittade åtminstone en storfavorit den här veckan, nämligen Rena Rama Ding Dong. Eva & Ewa bjöd sannerligen på en riktig show och jag är glad att de något otippat gick vidare. Hade jag fått välja skulle vi dock skickat dem direkt till Rotterdam. Jag hade däremot inte räknat med att ha Frida Green som andra favorit. Hade hört på förhand att hon skulle tävla med en ballad, vilket hon också gjorde. Således hade jag inga förväntningar. Men det visade sig vara en riktigt bra låt. Kul att hon gick vidare.

De faktiska finalisterna då? Jag är förvånad att jag gillade Antons låt. När han tävlade 2013 var han min 31:a och året därpå var han min 32:a, dvs sista plats. Jag var beredd att dela ut en stor nolla till honom, men det blev 2,5 poäng istället… Det är givetvis ingen vinnarlåt, men ändå rätt skaplig. Jag är däremot mycket besviken på Dotter. Bulletproof var en av mina storfavoriter förra året men Little Tot är en ordentlig nedgradering. Tycker både låten och framträdandet var tråkigt. Jag kan inte alls ta till mig eller relatera till budskapet personligen. Jag hoppas inte att hon vinner finalen.

Kort sagt så tycker jag att det var en rätt mjäkig deltävling låtmässigt. Men mina favoriter gick åtminstone till andra chansen och de två jag satte sist (dvs Julia & Patrik) åkte ut så det är jag nöjd med. Jag vill även passa på att berömma Oscar Zia & Anis Don Demina för sina fenomenala insatser som programledare. Jag tycker definitivt de borde fått leda alla programmen!

 


  1. Dotter – “Little Tot”
  2. Frida Green – “The Silence”
  3. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  4. Anton Ewald – “New Religion”
  5. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  6. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”
  7. Julia Alfrida – “Rich”

Kommentar: Vi bjöds på ytterligare en stark deltävling, där ingen av låtarna fick mindre än 3 poäng från mig. Programmet som helhet fick sig ett lyft och programledarduon Oscar Zia och Anis Don Demina gjorde en fenomenal insats och bjöd på underhållande inslag både i form av sång, dans, humor och charm. Det var inget snack om saken att Dotter skulle ha en av finalplatserna. Hon hade den klart bästa låten och följde upp succén med Bulletproof med en minst lika stark tävlingslåt, om inte snäppet bättre. Ser absolut henne som en tänkbar vinnarkandidat redan nu. Jag är även glad att min andra personliga favorit Frida Green tog sig vidare till Andra Chansen. Var orolig att hon skulle hamna på den snöpliga 5:e platsen som Jessica gjorde förra veckan. Det var kul att återse Anton Ewald i tävlingen och att han kom tillbaka med en riktigt bra låt som absolut hör hemma i finalen. Jag blev desto mer besviken att Eva & Ewa snodde Patrik Jean’s finalplats. Slutligen tycker jag Jula Alfrida ska vara stolt över sin insats. Hon är en av de bättre P4-nästa artisterna vi sett och låten var inte alls dålig. Längtar redan efter nästa deltävling.

 


  1. Patrik Jean – “Tears Run Dry”
  2. Anton Ewald – “New Religion”
  3. Frida Green – “The Silence”
  4. WAHL feat. SAMI – “90-talet”
  5. Dotter – “Little Tot”
  6. Julia Alfrida – “Rich”
  7. Eva Rydberg & Ewa Roos – “Rena rama ding dong”

Kommentar: Jag anser att programledarna, även om det kanske var en aning banalt emellanåt, gjorde ett toppenjobb. I alla fall Jag skrattade flera gånger och jag tror de har en enorm potential som radarpar. Scenproduktionen var och är jag inte särskilt begeistrad i, känns ”Café Norrköping” (för att använda ett uttryck en närstående nyss använde). Nu är ju budgeten rejält klämd den här gången då man inte heller drar in extra cash som melloturnén säkerligen drar in varje år. Och, det är främst melodierna man ska tycka till om. Ja, vad vill jag med det ha sagt – tja, hade man bara stängt ögonlocken hade jag säkert ändrat mig i min lista! Hur som haver – den här gången tyckte jag egentligen att samtliga låtar hade Det på något sätt. Det var inget bidrag som för mig var dålig, så även om jag placerar Eva & Ewa sist i tabellen kände jag att charmen de bidrog med var medryckande. För visst kommer vi höra den igen. Det kunde inte blivit mer schlager! Julia och Dotter står lite på samma vågskål, men Dotter hade ändå en annan edge i sitt bidrag. Tycker däremot den inte nådde upp i nivå med förra årets ”Bulletproof”. En låt som ”90-talet” tyckte jag var klockren – dvs i refrängen. Versen är bara ett surr i minnet. Och jag håller nog inte med syrran helt och hållet – tror visst vi trodde vi var hippa sådär även utanför campingen! Fridas ballad var snygg, men svajig i framträdandet, så vi får se hur det artar sig nästa gång. Anton och Patrik får lite delad första plats. Patriks bidrag tycker jag hade snyggare låt, men Anton på scen när han dansar är som att se en kniv som glider friktionsfritt genom smör. Av dessa låtar är det nog främst Patrik Jean som hamnar på min spellista, så för mig är det lite av en sorg att han inte gick vidare.

 


4 kommentarer

  1. Hjohan skriver:

    Blir lite bedrövad när jag ser vissa kommentarer om Dotter. Trodde vi hade kommit längre ändå i hur man snackar om kvinnors image. Men tydligen är det helt i sin ordning att kritisera Dotters appearance genom att säga att det gränsar till en porrstjärna. Varför då? För att hon rör höfterna lite litegrann? Och inte är helt täckt i kläder?

    Detta är inte heller första gången kvinnors sexuella (även om sexualitet helt saknas från ”Little Tot”) språk kritiseras från er. Hurricane och Eleni Foureira har också dragits ner av er.

    Måste alla kvinnar vara helt oskuldsfulla, kyska och heltäckta för att inte riskera ont blod hos er?

    Är det inte roligare med en mix? Där vi i ena ringhörnan har Frida Green – väldigt klassiskt klädd – och i andra Dotter – futuristiskt af? Och där emellan kan allt rymmas?

    Man får såklart tycka vad man vill men jag tycker det är värt att tänkas på. Anton Ewald har ju legat bakom betydligt fler sexualaggressiva höft-rörelser än Dotter, men det är Dotter som gränsar till porrigt?

    • Adrian skriver:

      Hej! Jag tycker att det är helt berättigat att kritisera en artists val av scennummer och ”performance style” – ifall man har invändningar eller synpunkter emot det. Det är en fråga om smak, och vi på bloggen har väldigt olika smak/åsikter om alla bidrag. Det får man respektera. Vad beträffar hur vissa av oss ser ”sexualisering” av en artist/scennummer, så är det samma sak där – vi har alla olika åsikter och uppfattar saker olika. I det fallet du nämner ovan så står jag helt fast vid att jag inte ser en kongruens mellan budskapet i ”Little tot” och hur Dotter väljer att framföra det. Som du skriver så anser jag att numret hade varit bättre framfört ifall hon inte ”rört på höftena” lika mycket eller om hon varit mer ”täckt i kläder”. Mer specifikt kanske klädvalet kan uppfattas som ”lätt inspirerat” av BDSM (jämför med Hataris scenkläder 2019), och scenrörelser som kanske inte kan benämnas som ”juckande”, men inte långt ifrån. Jag tror inte man behöver vara sexgalning för att se likheterna med porrstjärnor, vilket också är anledningen till att jag kände att det var det uttryck som lågt närmast till hands för att beskriva det. Jag vill inte ge något intryck av att det är moraliskt fel på något sätt, folk får gärna klä sig i latex och jucka på Mello-scenen. Men sjunger man då en låt till sin ofödda dotter med ett klimat-budskap, så tycker jag att allvaret i budskapet försvinner och blir till satir istället. I ”Bulletproof” så funkade det, och för Anton Ewald funkar det (eller nåja..) eftersom budskapet i de låtarna inte var så centralt. Men i ”Little tot” så är det min åsikt att det var fel val av scennummer och scenkläder.

      • Hjohan skriver:

        Alright. Trist bara att det alltid är kvinnor som ska få skit för att de har nån form av sexualitet. Jag har ändå följt denna sida ett tag och sett låga betyg motiveras av det mot Eleni Foureira, Zena, Hurricane, Hadise, Athena Manoukian för att bara nämna några få.

        Såhär långt är det ju helt okej, antar jag. Men att vara sexuell är inte samma sak som att varken sexualisera eller objektifiera sig själv. Det kan man nämligen inte. Sexualisering/objektifiering är 100% av fallen i betraktarens ögon som det sker. Så varje gång den kritiken kommer så är det faktiskt mest ert (för det har ju varit olika skribenter) sätt att tänka om kvinnor (i Zenas fall dessutom en väldigt ung kvinna) som blottläggs.

        Jag tycker det är bra att du inte pudlar, för jag gissar att du inte hade menat det. Men jag tycker också det visar på en mental styrka att faktiskt tänka över hur man uttrycker sig. Inte bara när man skriver till någon, utan även om någon.

        Jag gissar att de flesta vill se sig som lite medvetna i alla fall. Men gör vad ni vill med invändning så pyser jag!

        Peace out!

        • Lukas skriver:

          Hej Hjohan!

          Du kommer med fullt legitima poäng här, jag har själv fått gå tillbaka till mina tidigare omdömen och reflektera lite.

          Och visst, jag får erkänna att det i mitt tycke inte är så lätt att lyckas med låtar som är åt det suggestiva hållet, även om det givetvis kommer undantag. I viss mån får jag däremot också samtidigt erkänna att åtminstone mina omdömen varit klumpigt formulerade. Egentligen så är det inte så att jag reagerar med avsmak bara för att det är suggestiv/flirtig pop, utan oftast beror det på att jag ofta får känslan av att artisten som ska framföra en sån låt ofta ger sken av att inte vara särskilt bekväm med att göra det. Det kan lämna ett ganska olustigt uttryck, och det har jag sett flera gånger om.

          Att det mest blivit kvinnliga artister som fått klä skott för mina hårda ord kring detta har mest blivit en olycklig slump. Det finns exempel på manliga diton som fått sig en släng av sleven med, även om det generellt inte skett i lika stor utsträckning, i alla fall sedan jag började recensera låtar här. Jag försöker i möjligaste mån vara konsekvent i mitt resonerande, men tyvärr kan det gå som det har gått.


 

Kommentera