Markus rangordnar San Marinos bidrag

PANELEN TYCKER TILL. Som en uppvärmning i väntan på vad Eurovision-säsongen 2021 ska bjuda på har vår skribent Markus fått äran att rangordna alla bidragen som San Marino tävlat med fram till 2020. Varför det blev just San Marino är för att det är Markus’ favoritland i tävlingen!

Kort och gott går att säga att San Marinos historik i tävlingen inte har varit den bästa, för på elva försök har det bara gett två finalplatser. Men San Marino har inte gett upp utan de har år efter år kommit tillbaka med olika inslag i tävlingen. Inklusive 2020 års bidrag, som inte fick tävla p.g.a. coronapandemin, har San Marino hittills tävlat med elva bidrag, och förhoppningsvis är fler bidrag på väg de kommande åren med!

Nu ska vi alltså se hur Markus topplista för San Marino 2008 och 2011-2020 ser ut. Du är såklart varmt välkommen att göra din topplista i kommentarsfältet nedan.

 


 

11: Michele Perniola & Anita Simoncini  – ”Chain Of lights” (2015)

Trots att jag älskar (eller åtminstone tycker väldigt bra om) alla San Marinos bidrag så var det tämligen enkelt att välja ut en sista plats. Efter att ha skickat Valentina Monetta tre år i rad så var det dags att prova någonting nytt varpå landet beslöt sig för att skicka de tidigare Junior Eurovision-deltagarna Michele & Anita. De fick i uppdrag att framföra den något omodernt klingade fredsballaden Chain Of lights som var skriven av självaste Ralph Siegel som även skrivit Monettas tre föregående bidrag.

Själva låten påminner om ett stycke klassisk musik och passade inte riktigt duon. Kanske hade den kunnat fungera med en äldre sångare, men knappat med två tonåringar. Själva liveframträdandet bjöd på en del falsksång och inte helt otippat slutade de näst sist i sin semifinal. Jag är inte mycket till sångare, men till och med jag hade gjort ett bättre framträdande än dessa två…

Trots katastrofen i Wien så gillar jag ändå själva låten och lyssnar på studioversionen emellanåt. Problemet var bara rent kortfattat att man tagit fram fel låt till fel artister.

 


 

10: Senit – ”Stand By” (2011)

Efter två års uppehåll återvände San Marino till Eurovision med den avskalade popballaden Stand By som framfördes av sångerskan Senit. En tämligen modern och trallvänlig låt som hade kunnat spelas på valfri radiostation någon tisdagseftermiddag.

Trots ett skapligt utgångsläge i semifinalen så fick Senit nöja sig med en snöplig 16:e plats av 19 tävlande. Hade juryn fått bestämma skulle San Marino gått till final, men tittarna var av en annan åsikt då de satt landet på en 19:e och sista plats. Personligen är jag definitivt inne på juryns linje och tycker absolut att San Marino skulle gått till final det här året.

Jämför med landets övriga bidrag känns Stand By något anonym varav den slutar näst sist på min personliga lista.

 


 

9: Valentina Monetta – ”Maybe” (2014)

År 2014 tävlade landet för femte gången. Hittills hade de misslyckats med att kvalificera sig för finalen samtliga gånger. En intressant notering att fram tills 2014 så lyckades San Marino placera sig bättre & bättre för varje år, 19:e (2008), 16:e (2011), 14:e (2012) & 11:e (2013) i semifinalerna. Nästa steg vore naturligtvis att ta sig hela vägen till final. Och mycket riktigt. Något otippat ropades San Marino upp som det sjätte landet att kvalificera sig för finalen i Köpenhamn år 2014. Någon framstående placering där blev de dock inte, de slutade på en 24:e plats strax ovanför Slovenien & Frankrike.

Så vad tycker jag då om Maybe? Personligen så är det den av Valentina Monettas bidrag som jag älskar minst. Visserligen är det en fantastiskt vacker låt, Men om man jämför med hennes andra bidrag (speciellt föregångaren Crisalide) så kan den här låten uppfattas som en aning tråkig och kanske lite omodern. Jag är i vilket fall överlycklig att Monetta till slut nådde finalen, även om jag önskar att det skett redan två år tidigare.

 


 

8: Senhit – ”Freaky!” (2020)

Som titeln antyder så är det här en tämligen galen låt. Man blir onekligen glad av att höra på den och det märks att Senhit utvecklats som artist sedan hon deltog i tävlingen år 2011. Nu blev ju inte Eurovision 2020 av så det är lite svårare att rangordna det här bidraget. Men Senhit är en skicklig artist och jag är övertygad om att hon hade gjort ett bra jobb att framföra den här låten i Rotterdam och att hon skulle gått raka vägen till final om tävlingen blivit av. Det skall bli mycket intressant att se vad hon kommer med nästa år…

 


 

7: Valentina Monetta & Jimmie Wilson – ”Spirit Of The Night” (2017)

Det här året var Valentina Monetta tillbaka till tävlingen, den här gången med sångaren Jimmie Wilson. Låten Spirit Of The Night kan beskrivas som en skön disco/upptempo låt. Tills skillnad från Michele & Anita så fungerde Valentina & Jimmie mycket bra tillsammans på scenen och gjorde ett klockrent framträdande i Kiev. Tyvärr fick de kalla handen av hela Europa då de endast kammade hem en ynka poäng (från Tysklands telefonomröstning) i semifinalen och slutade därför på sista plats av alla länder det året. Jag personligen älskar den här låten och i min värld var det här en given finalist.Vad gick fel. Kanske var Europa trötta på Valentina? Kanske var låten för bra för Eurovision? Någon kanske kan förklara det för mig.

 


 

6: Serhat – ”I Didn’t Know” (2016)

2016 fick vi för första gången bekanta oss med kungen av Eurovision, Serhat. När låten I Didn’t Know presenterades för första gången framfördes den som en ballad. Men p.g.a. tveksamma reaktioner från fansen så släpptes en discoversion av låten som sedan kom att bli den som framfördes i Eurovision.

När jag först hörde låten så måste jag erkänna att jag inte alls var speciellt förtjust i den och tyckte att det var det sämsta San Marino skickat till tävlingen. Men jag gav låten några fler lyssningar och insåg snart dess charm samt Serhats fantastiska artisteri & utstrålning. När sedan discoversionen släpptes hade låten en lika given plats i min topp 10 som landets övriga bidrag.
I själva tävlingen visade sig ha varit rätt beslut att byta version av låten. I första semifinalen slutade Serhat på en 12:e plats. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men med tanke på att han var tvungen att framföra sitt bidrag precis innan storfavoriten Sergey Lazarev från Ryssland, samt hur stark semifinalen faktiskt var, så får man se en tolfte plats av 18 tävlande som en liten seger i sig…

 


 

5: Valentina Monetta – ”The Social Network Song” (2012)

Från en legend till en annan, 2012 var första gången vi fick bekanta oss med drottningen av Eurovision, Valentina Monetta. Men något varmt mottagande fick hon knappast. Få bidrag har nog blivit så pass sågande som just The Social Network Song eller Facebook (Oh Oh – Uh – Oh Oh) som den frrån början hette.

Jag personligen anser att det var modigt och originellt av San Marino att skicka en låt om sociala medier, en så pass stor del av våran vardag. Bidraget kändes som en frisk fläkt jämte de flesta andra ESC-bidrag som uteslutande handlar om fred & kärlek. Dessvärre var Europa av den motsatta åsikten, många kallade låten för irriterande och rent ut sagt pinsam. Inför semifinalen spåddes San Marino slåss med Montenegro om sista platsen, men de slutade på en efter omständigheterna skaplig 14:e plats i semifinalen. Trots nederlaget valde ändå Valentina att ställa upp i tävlingen ytterligare tre gånger. Och fler kanske det blir.

 


 

4: Valentina Monetta – ”Crisalide (Vola)” (2013)

Året efter The Social Network Song valde Valentina Monetta att ställa upp i tävlingen igen, den här gången med en ballad på italienska. Crisalide skulle kunna ses som rena motsatsen till hennes föregående bidrag. Från att ha tävlat med ett av fjolårets mest hatade bidrag så blev Monetta det här året en stor fanfavorit. I OGAE:s förhandsomröstning slutade San Marino på andra plats av alla tävlande länder. Många trodde nu att landet äntligen skulle lyckas kvalificera sig för finalen. Men som bekant så fick de vänta ett år innan den lyckan inträffade. I den andra semifinalen gick landet ut med startnummer två och landade på en 11:e plats långt efter 10:an Georgien.

Personligen tycker jag att Crisalide är en tämligen intressant låt. Siegel har lyckats klämma in två låtar i en. Första två minuterna är som en finstämd ballad, men när tonartshöjningen kommer så blommar låten ut så att säga och blir mer av en upptempolåt.

Visserligen är det fantastiskt kul att San Marino för en gångs skull fick vara fanfavoriter. Men hade jag fått välja så skulle jag definitivt föredragit om de gått till finalen redan 2013 istället för året därpå. Om jag nu måste välja mellan den ena och den andra.

 


 

3: Jessika feat. Jenifer Brening – ”Who We Are” (2018)

2018 valde landet att första gången att hålla en (inter)nationell uttagning. Tidigare hade man enbart kört på internval. Tävlingen 1in360 anordnades av företaget med samma namn tillsammans med San Marinos tv-bolag SMRTV. Folk från hela världen fick skicka in en audition genom en hemsida för att komma med i tävlingen och en jury valde sedan ut deltagarna. Av hundratals sökande var det bara åtta av dessa som faktiskt kom från San Marino. Dessa fick kvala genom en egen grupp och av dessa åtta så fick rapparen Irol MC tävla i 1in360. Irol har hittills inte fått representera landet i Eurovision, men han fick den stora äran att år 2016 avlägga landets röster i finalen.

Låten som vann hela uttagningen blev istället Who We Are som framfördes av Jessika, som tidigare tävlat i Maltas uttaning bid ett antal tillfällen samt Jenifer Brenning från Tyskland. Låten i sig påminner om något som Sverige skulle kunna skicka till Eurovsion. Den utmärker sig dock med hjälp av texten som mer föremedlar ett bra budskap om att stå upp för sig själv samtidigt som den subtilt beskriver San Marinos bidrag i Eurovision.

Jag måste erkänna att jag blir lite berörd av låten och tycker definitivt att Jessika & Jenifer hade varit värdiga att vinna hela Eurovsion det här året. Men, de slutade inte högre än näst sist i semifinalen… San Marino fick åtminstone sin första tolvpoängare det här året, nämligen av Maltas telefonomröstning. Frågan är dock om de hade fått den 12:an även om de inte hade skickat en maltestisk sångerska.

 


 

2:  Miodio – ”Complice” (2008)

År 2008 när Eurovision anordnades i Belgrad debuterade inte mindre än två länder. Azbajdzjan och San Marino. Azbajdzjan skulle nå stora framgångar redan första året då de slutade på en 8:e plats i finalen, och åren därpå komma 1:a, 2:a, 3:a, 4:a, och 5:a. Men det är en helt annan historia. San Marino då? Det gick inte riktigt lika. Sitt debutår skickade de gruppen Miodio som framförde låten Complice, en mörk och lite lågmäld ballad framförd på italienska. Låten är skriven är två av medlemarna i Miodio, Francesco Sancisi (keyboard) & Nicola Della Valle (sångaren). Låten tävlade i första semifinalen och slutade på sista plats av alla tävlande länder. De lyckades skrapa ihop ynka fem poäng, två från Grekland & Tre från Andorra.

Miodio kanske inte hade världens bästa utgångsläge. Men nog förtjänade de ta mig sjutton en plats i finalen åtminstone. Att de kom sist är rent ut sagt skamligt. Complice är en fantastiskt vacker låt och man behöver inte förstå ett ord itlsienska för att bli berörd av låten. Jag är säker på att om Italien skickat låten hade den definitivt haft en seriös chans att vinna hela tävlingen. Men istället blev det här bara ett av många exempel på hur mindre länder lätt glöms bort i tävlingen. Tragiskt rent ut sagt.

 


 

1: Serhat – ”Say Na Na Na” (2019)

Efter att ha provat konceptet med att köra en nationell final året innan valde landet nu att gå tillbaka till ett helt internt val. Redan i januari annonserades det att kungen av Eurovision, dvs Serhat som tävlat redan år 2016 nu skulle återvända till tävlingen. I mars släpptes hans bidrag Say Na Na Na som var en renodlad discolåt, fast i modern tappning. Låten var både catchigare och pampigare än hans föregående bidrag I Didn’t Know så det var inte tal om att låten skulle vara något annat än en uppdragering.

Trots att San Marino tävlade i vad många ansåg den svagare semifinalen och att de dessutom fått den stora äran att avsluta hela semifinalen var det många experter samt Eurovisionfans som tvekade över landets chanser att kvalificera sig för finalen. Ett mirkael skedde dock, när många trodde att loppet var kört så ropades San Marino upp som det nionde landet att gå till final. I finalen fick sedan Serhat gå ut med startnummer sju. Kanske inte helt optimalt. Men trots få poäng från juryn så lyckades San Marino precis knipa en plats i topp 10 hos tittarna och slutade sedan totalt sett på en 19.e plats. Det kan tyckas futtigt med svenska mått, men det var landets hittills bästa resultat och jag skulle nog våga tippa på att för San Marinos delegation så var en 19:e plats samma sak som att vinna hela tävlingen.

För mig personligen är det här utan tvekan det bästa San Marino någonsin har skickat till Eurovision. Man kan inte annat än att bli glad av den här låten samtidigt som att det är svårt att inte älska Serhat som person och karaktär. Självklart anser jag att Serhat förtjänade att vinna hela tävlingen. Men som jag nämt tidigare så var det faktiska resultatet i princip en seger i sig.

 

Så här tycker alltså Markus om San Marinos bidrag. Vad tycker du? Kommentera gärna!

 


 

Kommentera