Vi tycker till: Deltävling 4, Melodifestivalen 2020

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

Har inte betygsatt

1. Hanna Ferm – “Brave”
2. William Stridh – “Molnljus”
3. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
4. Frida Öhrn – “We Are One”
5. Victor Crone – “Troubled Waters”
6. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”
7. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”

Kommentar: Hade ju den stora äran att vara på plats i Malmö och följa veckans deltävling från repetitioner till efterfest! Enormt kul, kan understrykas. Emellertid så är det starkaste intrycket på mig hur hög lägstanivå startfältet har, och inte bara i Malmö utan över huvud taget! Jag har svårt att hitta någon riktigt dålig låt att skämmas för – och tvärtom känner jag att det finns gott om potentiella vinnare! Hanna Ferm är en av dem, och kanske även min vinnarfavorit i finalen. En begynnande schlagerdiva, med en enormt klistrig popdänga! Dessutom supergiftig internationellt – och skulle lätt klara att försvara de blågula färgerna i Rotterdam! Annars var det flera låtar som växte på mig under veckan, såsom ”Molnljus” och ”Om du tror att jag saknar dig” som ävem dem är oerhört snyggt skrivna och producerade. Dock var Victor Crones ”Troubled waters” mest lättlyssnad, vilket nog var anledningen till varför han gick vidare. Men jag kan verkligen inte klaga på resultatet, även om Nanne förtjänar bättre än sistaplatsen. Tyvärr var startfältet alldeles för bra i Malmö! I övrigt är jag rädd för att det inte fanns mycket att hänga i granen, för manuset blir stadigt sämre för programledarna. Pausunderhållningen nådde en ny lägstanivå, som enbart barn skulle kunna uppskatta. Det är nästan omöjligt att tänka sig att Melodifestivalen förut faktiskt skapat humorstjärnor som bl.a. Björn Gustavsson – nått som vi ju påminns av i ”Hall of fame”-avsnitten. Nej, det är nog svårt att säga nått positivt om årets Mello förutom det starka startfältet, så jag håller det där!

1. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”
2. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”
3. Frida Öhrn – “We Are One”
4. Hanna Ferm – “Brave”
5. William Stridh – “Molnljus”
6. Victor Crone – “Troubled Waters”
7. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”

Kommentar: Personligen tycker jag det är jättesvårt att rangordna bidragen i den här deltävlingen, för precis som i deltävling 2 var det ingen som var dålig, utan startfältet var väldigt bra. Däremot tycker jag att det har funnits bidrag i både deltävling 1 och 2 som berört mig mer än här, men det är på detaljnivå. Dessutom kan jag tycka att fel bidrag gick direkt till finalen, men jag kan förstå varför Hanna och Victor gick direkt till final. Ingen av dem är dåliga på något sätt, men jag hade engagemang åt ett annat håll. Ellen och Simon gjorde bäst ifrån sig tycker jag och Nannes låt gjorde mig glad. Det hade varit roligt om hon i alla fall hade fått gå vidare till andra omgången. I övrigt en stark insats av alla och ett bra program!

1. Victor Crone – “Troubled Waters”
2. Hanna Ferm – “Brave”
3. Frida Öhrn – “We Are One” 
4. William Stridh – “Molnljus”
5. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”
6. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
7. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”

Kommentar: Jag hade nog för höga förväntningar inför den här deltävlingen för tyckte inte om låtarna nåt vidare. Placerade Victor som min etta mest för det är han, låten i sig är väldigt medioker men det är resten av startfältet också. Fridas låt tycker jag om men hennes röst passade inte ihop med den och resultatet blev inte bra. Kvällens duett lät som skolans kabaré, kunde blivit så mycket bättre med andras röster som passade ihop. Hannas hår och utstyrsel var helt fel ihop med låten. Det var ingen som levererade ett helt paket denna kväll. Tycker programledarna gör ett bra jobb men tycker synd om dem för det usla manuset de fått. Nu blickar vi fram emot andra chansen och hoppas på en mer underhållande kväll.

1. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”
2. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
3. Frida Öhrn – “We Are One”
4. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”
5. Hanna Ferm – “Brave”
6. William Stridh – “Molnljus”
7. Victor Crone – “Troubled Waters”

Kommentar: Njae, det här var inte den mest lyckade deltävlingen direkt, kan hålla med mina panelpolare om det mesta här. Framför allt, om jag ser till de som gick vidare så tycker jag mig inte se någon vinnare. Men om jag ska ta några ord om låtarna…

Först finalisterna. ”Brave” tyckte jag kändes lite konstig. Det var som att man försökte hämta 90-talsvibbarnas sound för att få låten att sticka ut någon vart. Men samtidigt, om man undantar att den ändå har en omedelbar intro, så känns det inte som den passar till Hanna. Känns som hon letar lite efter sin egna identitet. Och vad gäller Victor Crones låt så är det svårt för mig att kommentera den utan att dra paralleller till hans eurovisionslåt förra året, mest för att han försöker gå vidare där den slutade. Personligen tycker jag att ”Troubled Waters” känns ganska sunkig och sorglig. Och då menar jag inte sorglig på det sättet att jag kan relatera till den sorgen, utan bara att den blir nästan oavsiktligt deppig!

Lite samma problem får jag med ”Surface” (ja, vi hoppar nu till Andra chansen-deltagarna). I backspegeln kan jag tycka det blev lite konstigt att man valde att sätta ihop sångfågeln Ellen Bendiktson med Outtrigger-hårdingen Simon Peyron till denna låt. Det största problemet jag har med ”Surface” är nog just att den inte lyfter. Vilket slöseri på en låt som hade kunnat bli hur fin som helst. Sedan kommer vi till ”We Are One” och där ska jag försöka vara lite snällare – då den i alla fall skapar en känsla av optimism. Även om Fridas röst lät lite ansträngd mot slutet.

Sedan kommer vi till de utslagna låtarna och där förstår jag mig inte på varför de skulle åka direkt. I alla fall om jag bortser från ”Molnljus” som har samma problem som ”Surface” och ”Troubled Waters”. Men det är framför allt bottenduon som jag anser blev orättvist brandskattade. ”Om du tror att jag saknar dig” bjöd på lite härlig upptempo-indiepoprock som stod i kontrast med mycket. Och så var det årets guilty pleasure då, ”Carpool Karaoke”. Har alltid haft nån slags fascination för hennes lite rock-rytmaktiga låtar, och den här låten är i samma form. Hade nog kunnat bli en tredje fempoängare faktiskt – OM det inte hade vart pga texten. Där nånstans insåg jag också att det här blev lite mer som en pastisch av hennes tidigare verk.

1. William Stridh – “Molnljus”
2. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
3. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”
4. Frida Öhrn – “We Are One”
5. Hanna Ferm – “Brave”
6. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”
7. Victor Crone – “Troubled Waters”

Kommentar: Till att börja med så har jag en fråga till er läsare. Hur kommer det sig att ni så konsekvent väljer att rösta ut svenskspråkiga bidrag? Varför vill ni så ogärna att vi skickar en låt på svenska till Eurovision? Det gick bevisligen bra för Sverige i ESC förr när vi sjöng på svenska och bevisligen går det att vinna hela tävlingen även nu för tiden med bidrag på sitt egna språk. Vad är problemet? Kommentera gärna, för jag vill gärna veta hur ni tänker!

Så till själva deltävlingen. Jag har följt Melodifestivalen sedan år 2005. Och jag skulle gå så långt som att säga att av alla de 64 deltävlingarna jag sett så var den här den absolut sämsta. Jag kan inte minnas någon annan deltävling där hela min topp 3 har åkt ut till förmån för två så fruktansvärt usla bidrag som Troubled Waters & Surface kunde gå vidare är bortom min fattning.Hur en billig poplåt som känns som en blek kopia av Estlands Eurovision-bidrag från förra året samt en intetsägande duo med en låt som aldrig lyfter kunde slå ut William Stridhs vackra ballad eller Jakob Karlbergs moderna poplåt och Nanne Grönvalls sköna schlager är ta mig tusan skamligt.

Jag hoppas att Ellen & Simon åker ut med huvudet före i Andra Chansen nästa vecka och att Victor Crone kommer sist i finalen. I vilket fall lär väl knappast någon av dessa ha en seriös chans att vinna. Eller…?

1. Hanna Ferm – “Brave”
2. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”
3. Frida Öhrn – “We Are One”
4. William Stridh – “Molnljus”
5. Victor Crone – “Troubled Waters”
6. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
7. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”

Kommentar: En mycket bra sista deltävling med  på en lyckad upplaga av Melodifestivalen 2020. Allt gick som väntat med de förhandstippade finalisterna Hanna Ferm och Victor Crone.

Hanna var utan tvekan bäst i lördags. Snygg & modern poplåt och hon sjunger fantastiskt och är trygg på scenen. Detta kommer helt klart vara en av förhandsfavoriterna till segern den 7:e mars. Vad gäller Victor, så var jag inte alls lika övertygad. Snarare besviken. Visst han har utseendet och gör sig bra på scen, men låten är för mig överskattad och han har problem med att sätta de höga tonerna likt hans ESC-deltagande för Estland i Tel Aviv med låten ”Storm” som jag avgudade. Detta kändes dessutom som en sämre kopia av just ”Storm”. Jag bedömer det som ganska osannolikt att Victor kommer vara inblandad i toppstriden till finalen.

Någon som dock imponerade på mig var Frida Öhrn som vi känner igen från Cookies n Beans. Vilken härlig rispig röst hon hade och låten satte sig med en gång. Bra budskap och kul att hon får en Andra Chans.

Kvällens stora skräll stod Ellen Bendediktson & Simon Peyron för. De var helt uträknade på förhand, men vad vi fått bekräftat för oss, så hade sjukdomar satt käppar i hjulen för de, vilket gjort att de inte framfört sitt bidrag på maximal kapacitet genom repetitionerna, vilket i sin tur lett till att de fallit bort från favoritskapet. Trots att jag inte gillade låten, så tyckte jag deras framträdande och sånginsatser var bland de bästa av kvällens nummer.

Jag hade hellre sett att Mello-debutanten William Stridh hade fått en Andra Chans. Det var en vacker avskalad rnb-ballad på svenska med ett modern beat med en refräng som satte sig.

Glädjepillret Nanne Grönvall var tillbaka på Mello-scenen 13 år efter hennes senaste deltagande. En härlig comeback och en medryckande, typisk Nanne-schlagerlåt. Inte helt oväntat att denna skulle åka ur med buller & brak, men i min värld hade jag gärna fått se Nanne tävla vidare. Sistaplats var lite väl lågt tycker jag.

Nanne var även en av låtskrivarna till Jakob Karlberg, som även han gjorde Mello-debut. Om Nannes deltagande mest handlade om att gå in för att ha roligt (som hon nämnde i våra intervjuer inför) så var det nog tyngre för unge Jakob som hade ett visst favoritskap om att kunna knipa en av Andra Chansen-platserna. Svensk gitarrinspirerad poplåt. Låten var medryckande och Jakob är en duktig sångare, men låten var inte tillräckligt stark enligt mig.

Det var blandade resultat denna kväll. Jag var mest nöjd med att vi fick ytterligare en het kandidat till segern till finalen i form av Hanna Ferm.

Nu återstår alltså bara Andra Chansen och finalen innan vi kan börja förbereda oss på ESC i Rotterdam.

1. William Stridh – “Molnljus”
2. Hanna Ferm – “Brave”
3. Jakob Karlberg – “Om du tror att jag saknar dig”
4. Ellen Benediktson & Simon Peyron – “Surface”
5. Victor Crone – “Troubled Waters”
6. Frida Öhrn – “We Are One”
7. Nanne Grönvall – “Carpool Karaoke”

Kommentar: Jag kan ju säga att det gör sitt av att vistas på en arena och matas med låtarna flera gånger. Det färgar det man känner och tycker för en låt. ”Arenadopad” var ett uttryck jag fick ta del.  I slutändan är det vad som går igenom tv-rutan som är det som avgör och det spelar ingen roll hur härligt tryck det är i en låt eller hur basgången, trumtakten eller violinmattorna får en att rysa.

Med detta sagt kan jag inte ge någon av låtarna ett sämre betyg än en tre. För att starta på sjunde plats är tre poäng vad Nanne får av mig. Jag älskar Nanne och anser hon är fantastisk, men jag fick känslan vid repetitionerna att detta kunde vara sista gången vi såg Nanne på Melloscenen. Trött och stel vid genrepet, men detta lade hon på hyllan under lördag kväll. Hon är den som  kör så det ryker, men jag fick inte känslan av välbehag av den här typiska schlagerdängan. Det är en kul låt och tror mycket väl den kan spelas på radio, men är inget för final.

På min sjätte till tredje plats fick alla 3,5 poäng, tydligen! Det finns något visst i alla dessa låtar, men på olika sätt! Frida Öhrn levererade en poplåt som började lugnt, men som tog fart i refrängen. Jag saknar dock det lilla extra och jag tror att jag kommer glömma av den här låten efter en liten tid. Victor Crone saknade bara cowboy-hatten och stövlarna med tillhörande sporrar för att göra den här Avicii-inspirerande country-popen fulländad. Numret var snyggt och han klarade tonerna på ett bra sätt, men har vi inte hört det här förut så det räcker! Det är på snudden att poängen blir lägre. Kvällens duett var svår, ena stunden känns den tråkig och jag stör mig på att Ellens överstämma ligger lite för högt i volym jämfört med Simons, nästa tycker jag den är superskön. På lördagen var kemin bättre på scenen än vid genrepet. En helt och hållet ”mood-låt”. Min tredje placering blir Jakob Karlberg. Det här är inte min genre, men ack vad jag tyckte det svängde. Jag sjöng med vid refrängen redan första gången jag hörde den. Det är ju genialiskt när man bygger en låt på ett sätt så att lyssnaren kan göra just det! Det hände däremot nästan lite för mycket på scenen i grafiken under hela låten. En riktig färgkavalkad! Däremot blev det avvägt mot de få dansstegen Jakob och Mattias Andréasson gjorde att det hela ändå funkade. Låten kommer säkerligen att bli en riktig radioplåga. Det jag saknade från Jakob var att han skulle le lite mer, det lyser upp när han gör det! 

Min andra placering ger jag till Hanna Ferm, en riktig smällkaramell i färgad foliepackning! Hon har ju en gudalik röst och ett änglalikt utseende och skulle kunna ta världen med storm! Varje steg på scenen var beräknande, nästan lite för beräknande – och jag hade gärna sett lite mer tyg och mindre ben. Låten ”Brave” är jag inte särskilt övertygad om! Den är helt ok, men kände igen det från nånting. Det som satte färg i den är just det där ”wohoo” som man inte kan låta bli att sjunga med till i varje refräng. Ett litet ladidadidaa också och den blir direkt trallvänlig.

Min första placering ger jag till William Stridh och hans underbara ”Molnljus”. Min hittills enda fempoängare i den här tävlingen tror jag bestämt. Låten var till en början väldigt stakande, vilket jag tror att William kan behöva jobba på i den här typen av låtar. Men, det tog han igen. Fullkomligt älskar refrängen och när låten sedan byggde vidare och lade till stråkmattan, samt när han lyckas sätta den höga tonen on pitch, så var jag såld. Struntar i att han inte gick vidare – den är med i min spellista on repeat oavsett!