Kvalificeringsexperterna del 4: Australien – Undantaget som blev en regel

Av ESC-Panelen | Publicerad

Publicerad

ADRIAN ANALYSERAR. Inför att Eurovision 2018 ska dra igång kommer Panelens Schlagermagister Adrian gå igenom de fem länder som till dags dato har 100 procent kvalificeringshistorik från semifinalerna i Eurovision Song Contest. I denna fjärde del handlar det om Australien.

Notera att 100% kvalificering inte behöver betyda att man tävlat alla år i rad, utan att varje gång ett av dessa länder tävlat och behövt kvala genom semifinalerna så har de lyckats få finalbiljett vid varje försök.

Den 10 februari 2015 kom en nyhet som slog ned som en bomb i Eurovisionvärlden: Australien skulle göra debut i Eurovision Song Contest! För många kom beskedet som en blixt från en klar himmel – för andra var det en högst väntad debut. Emellertid kom den stora debatten att handla om huruvida Australien alls hade i Eurovision att göra – i synnerhet med tanke på landets geografiska placering. Och just med tanke på att landet befann sig på andra sidan jordklotet, så var tanken att låta detta bli ett tillfälligt undantag, en symbol för firandet av tävlingens 60 årsjubileum. Men Australien hade emellertid kommit för att stanna – och blev snart en del av toppskiktet i tävlingen.

 

Vägen dit var dock allt annat än självklar

Att Australien, av alla länder i hela den icke-europeiska världen, skulle få en plats i Eurovisionen var närmast science fiction under lång tid. Australisk TV började visserligen sända Eurovisionfinaler redan 1983, men p.g.a. de tekniska begränsningarna så kunde de bara sända bandade inspelningar. Detta har dock gjort landet relativt unikt i sammanhanget, då många australiensare till skillnad ifrån de flesta andra folk i världen, faktiskt har fått växa upp med tävlingen och känner till den väl. Detta är något som EBU använde flitigt som argument för Australiens medverkan i Eurovision 2015, men faktum är att Australiens tittarsiffror för tävlingen var mycket låga – och är fortfarande det. Att australiensare skulle ha en egen relation till tävlingen är därför ett uttalande som är ganska överdrivet. Men faktum kvarstod att just australiensisk TV sedan länge haft ett samarbetsavtal med EBU – vilket bäddat för Australien i Eurovision under lång tid. 2013 fick vi européer också vittna om detta, då australiensisk TV för första gången skickade en videohälsning till alla tittare under den första semifinalen i Malmö. Året därpå så skickade de även en låt till Eurovision, som utgjorde mellanakten i den andra semifinalen i Köpenhamn. Som av en händelse var det samma Jessica Mauboy som framförde den mellanakten Sea of flags som nu ska stå som tävlande för landet i årets Eurovision Song Contest. Med andra ord så var Australien redan 2014 en integrerad del av Eurovision – vilket gjorde att en tävlingsdebut var det logiska nästa steget.

 

Västland utan europeiska kopplingar gör debut

När nyheten så till slut kom 2015, fick det många konsekvenser för tävlingen. För första gången på länge, så gjorde nu ett ”väst-land” debut i Eurovision, ett land utan direkta kopplingar med Östeuropa, eller den muslimska världen. Istället är Australien ett land som rent kulturellt tillhör den Anglo-saxiska världen och därmed nära kopplat till Storbritannien, Irland och norra Europa. I takt med att just Storbritannien och Irland trappat ned sitt engagemang i tävlingen och deras resultat sjunkit – så stod nu Australien redo att fylla deras skor som en av få helt engelsktalande nationer i tävlingen. Potentialen fanns alltså att Australien kunde rubba maktbalansen i tävlingen och dominera Eurovision på samma sätt som Irland och Storbritannien under 80- och 90-talen.

Samtidigt höjdes röster om att Australiens debut kunde förstöra den Europeiska sammanhållningen, och snarare bli det första steget mot ett ”Worldvision song contest”. Vad skulle exempelvis hända om Australien vann? Eurovision i Sydney? För att lösa detta så slog man tidigt fast att tävlingen då skulle hållas på Europeisk mark – i Tyskland. Anledningen varför just Tyskland valdes, är kanske lite svårförståelig, men är också ett bevis för de ekonomiska intressena bakom Australiens Eurovisiondeltagande. Eftersom det var just musikbolaget SONY Germany som rodde i hamn detta samarbete, så blev det också Tyskland som fick bli den geografiska markören för Australien. SONY Germany hade under lång tid etablerat sig just i Australien och hade där gott om signade artister som de ville lansera i Europa. Att således sjösätta Australien i Eurovision, och eventuellt föra tävlingen till tysk mark – var en ”win-win situation” för bolaget.

Det hela var alltså en chansning – som hängde helt på om de australiensiska artisterna kunde slå sig in på de Europeiska topplistorna – och i toppskiktet i Eurovision. Den förste som fick uppdraget var Guy Sebastian – med låten ”Tonight Again”. För att inte påverka kvalificeringschanserna för alla andra länder i semifinalerna, så kom Australien att få en direktplats i finalen. Det hela ledde till att landet slutade på en 5:e plats – efter 12-poängare bl.a. från Sverige. Samtidigt blev ”Tonight again” en hit i Norden, och en av de mest spelade låtarna på Spotify. Det var med andra ord en klar succé som utvecklat sig i Wien – och detta banade väg för mer Australien i Eurovision. Så här såg Guy Sebastians framträdande ut i finalen i Wien:

 

Australien fick fortsätta delta trots tidigare engångslöftet

Inför 2016 kom beskedet att Australien skulle fortsätta delta – men denna gång som en ordinarie deltagare redan i semifinal. Plötsligt var man nu alltså inte längre ett undantag, utan en ordinarie deltagare – men trots detta så hördes denna gång inga stora protester. Landet hade ju visat sig vara en hitmakare – och inför 2016 så höjdes därför förväntningarna. Dami Im blev vald att representera landet i Stockholm, med låten ”Sound of Silence” – en låt som fick ett ljummet mottagande till en början. Väl i Stockholm däremot så kom hon att stadigt utmana den ryska favoriten Sergey Lazarev. När Dami sedan närmast utklassat sitt motstånd i sin semifinal, så var hon till slut den stora favoriten till vinsten – och tyska Sony:s plan såg ut att gå i stöpet. I finalen översköljdes hon av poäng från jurygrupperna och såg ut att vinna en överlägsen seger. Men då tv-tittarnas poäng räknades in så hamnade Australien först på 4:e plats i deras lista – och Ukrainas Jamala kunde gå om och till slut vinna hela tävlingen. Dami fick nöja sig med silvret – men kunde ändå nöjt cementera Australien som en av Eurovisions mest dominanta länder. Låten spelades flitigt på radio i Norden, och Dami Im blev en stor framgång i hela Europa. Så här såg liveframträdandet ut i finalen:

 

Det första riktiga bakslaget för landet kom 2017

Isaiah Firebrace skickades till Kiev med låten Don’t come easy. Men det märktes redan i semifinalens resultat hur Australien splittrar tv-tittare och jurygrupper. Hos juryn tog Isaiah sig upp på en klar andraplats bakom Salvador Sobral – men hos tv-tittarna så hamnade han först på 15:e plats av 18 totalt. Nu räckte den sammanlagda totalpoängen ändå till final – men väl där så blev skillnaderna nästan löjligt stora. Jurygrupperna placerade Australien på fjärdeplats – långt framför länder som Moldavien och Belgien. Tv-tittarna däremot var minst sagt ointresserade och placerade Australien näst sist – med bara 2 poäng (från Danmark)! Totalt räckte poängen ändå till en niondeplats – vilket ju ändå är rätt överkomligt. Men resultatet vittnade om Australiens stora akilleshäl – tillika stora segerrecept.

 

Australien är först och främst ett juryland

Egentligen är detta inget konstigt, med tanke på att jurygrupperna generellt tar mindre hänsyn till grannländer och diaspora. För ett isolerat land på andra sidan jorden, så kan man därför förvänta sig ett större stöd bland jurygrupper än bland tv-tittare. Samtidigt så drivs Australiens medverkan i princip helt av ett av världens största skivbolag – Sony. Därmed så kan man vara ganska säker på att man satsar mycket hårt på säljbara låtar till Eurovision – man experimenterar inte gärna med joddling, rappande astronauter eller monsterrock. Därmed blir resultatet ganska lättlyssnad radiovänlig pop – något som vi i Norden är ganska vana vid.

Ett bevis för detta är ju att låtskrivarna bakom Australiens bidrag också slagit igenom bl.a. i Sverige. Louis Schoorl – den nederländske/australiensiske låtskrivaren som stod bakom ”Tonight again” står exempelvis också bakom årets svenska bidrag ”Dance you off”. Australiensisk musik har alltså snabbt integrerats i Europa – på ett sätt som påminner om de svenska låtskrivarnas invasion på 00-talet. Än så länge har detta dock enbart fått effekt på jurygrupperna – d.v.s. de människor som faktiskt har kontakt med skivbolag på daglig basis. Huruvida deras kopplingar till just tyska Sony faktiskt också har påverkat deras röstning är dock en fråga som jag lämnar därhän. Men, faktum kvarstår att Australiens framgång i Eurovisionen inte kommer av deras folklighet – utan snarare av deras professionalism. Om Australien därför någonsin ska kunna vinna tävlingen, krävs ett bidrag som är så pass udda att tv-tittarna minns det, men också så pass proffsigt att jurygrupperna fortfarande kan tänka sig rösta på det. Då lär landet ”Down under” kunna räkna med ett under.

 

Vad tror du om Australiens chanser i år? Kommer fortsätta kvalificera sig som vanligt eller bryts deras trend i år? Kommentera gärna här nedan dina tankar!

 

Fler delar i serien

 


Kommentera

 
 

 
 
 

Policy

Läs vår kommentarspolicy samt svaren på varför vi frågar efter namn och e-postadress vid kommentering.

Läs mer »

  Tillbaka till toppen

ESC-Panelen

Hoppa till verktygsfältet