PANELENS PROJEKT. Under juli månad har ni läsare kunnat följa Hollac16s topp 30-lista på låtar han tycker förtjänade en bättre placering i Eurovision Song Contest än vad de nu fick. Som utlovat kommer nu Hollac16s motsatta lista, dvs. bidrag han absolut inte tycker förtjänade den topplacering de fick.

Kommentera gärna listan med vad du själv tycker.

Lite förutsättningar innan vi börjar

Innan jag presenterar topplistan vill jag först och främst säga att det här med tycke och smak är helt olika för alla personer. Alla tycker olika, vissa tycker lika om något men helt olika om annat. Så även jag. Både min ”positiva” lista liksom denna ”negativa” lista är helt och hållet ur mitt perspektiv favoriter respektive icke-favoriter från tidigare års Eurovisioner. Jag välkomnar absolut debatt och dina åsikter räknas. Vad du än tycker är det helt OK för mig.

Därefter vill jag också säga att låtarna som jag satt på icke-favoriter-listan kommer från Eurovisionfinaler mellan åren 2007-2017. Det handlar enbart om bidrag som kom topp 10 efter tittar- och/eller juryresultat som jag personligen anser fick en alldeles för hög placering mot vad jag själv hade placerat låtarna. Årspannet är valt på samma sätt som för favoritertopplistan som presenterades under juli.

Avslutningsvis ska det tilläggas att listan presenteras bakifrån, dvs. från plats 30 till 1. Jag vill säga att om detta hade varit min final så rankas bidraget på plats 30 som bäst medan bidraget på plats 1 rankas som sämst/tråkigast.

Plats 30-11

Plats 30: Norge 2013

• Representant: Margaret Berger – ”I Feed You My Love”
• Placering i final: 4:a av 26.

Norge har imponerat på mig i Eurovisionen många gånger. Delvis för att de lyckats hitta sitt sound kring all pop, rock och ballader som det bjuds på från andra länder. Möjligen också för att de är ett nära grannland. Men ett antal gånger så tycker jag faktiskt att de har hamnat lite väl för högt mot vad jag själv tycker. År 2013 var jag inte något större fans till deras Eurovisionbidrag. Det är inte artistens (Margaret Beger) fel, utan det är låten och framträdandet jag inte gillade. Jag tycker att låten liknar väl för mycket Loreens ”Euphoria” i sitt uttryckssätt och det störde mig något. För mig är detta en helt OK-låt som någonstans hamnar i någonstans kring helt okej. Det är inte dåligt, men det är inte bra. För mig hade den fått hamna runt mitten (där Robin Stjernberg slutligen hamnade).

Plats 29: Ungern 2013

• Representant: ByeAlex – ”Kedvesem”
• Placering i final: 10:a av 26.

Även Ungern har då och då imponerat, särskilt på senare år när de tagit tävlingen på ett större allvar och skickat fantastiska bidrag som t.ex. ”Running” 2014. Den låten förtjänade sin femteplats i final, gärna högre för mig. Men året innan, 2013 alltså, hade jag inte Ungern som favorit. Låten som ByeAlex tävlade med kände jag var väldigt tråkig och monoton. Kanske var det ändå enkelheten i kombination med att han inte sjöng på engelska som gjorde att det gick hem. Men för mig är det ett stort frågetecken kring att det gick så bra som det nu ändå gjorde. Är rätt så överraskad att Ungern ens tog sig till final faktiskt i Malmö.

Plats 28: Ryssland 2007

• Representant: Serebro – ”Song #1”
• Placering i final: 3:a av 24.

Denna tjejtrio som Ryssland skickade år 2007 har egentligen alla ingredienser för att lyckas vinna Eurovision: en cool utstrålning, en låt där man rimmar på allt man kan och ett landsnamn som folk mer eller mindre har en relation till (direkt/indirekt). Och man lyckades också komma trea efter omröstningens slut. Men för mig var detta varken då eller nu någon höjdarlåt. Tyvärr faller det på att det är mycket nödrim och klichéer. Nej, att denna låt kom trea i finalen 2007 beror enbart på att det stod Ryssland i det vänstra hörnet av tv-skärmen under de tre minuter som låten framfördes.

Plats 27: Danmark 2014

• Representant: Basim – ”Cliché Love Song”
• Placering i final: 9:a av 26.

Danmark hade kanske en av de bättre låtarna år 2013, men deras hemmaplansbidrag 2014 i Köpenhamn ställer mig en stor gåta till frågetecken. Basim är en cool artist som tyvärr fick en för taskig låt till sig. Om man var på plats i arenan när låten framfördes så kanske det var lite kul och en svängom. Men hemma i tv-soffan är det inget jag gick igång på. Verserna är helt okej, refrängen är rätt enerverande. Förvisso kan han glädjas över att han gjorde ett bättre hemmaplansresultat mot vad t.ex. Robin Stjernberg gjorde i Malmö 2013.

Plats 26: Litauen 2016

• Representant: Donny Montell – ”I’ve Been Waiting for This Night”
• Placering i final: 9:a av 26.

Litauen har förvånat mig många gånger och då inte i positiva ordalag. Jag har ibland undrat över hur de år efter år kan ha långa och väldigt komplicerade uttagningar och ändå få fram så otroligt dåligt slutresultat! Det finns flera exempel på detta och det handlar framförallt om dåliga låtar och/eller dåliga sånginsatser. 2012 och 2016 fick Anton Ewalds litauiska motsvarighet Donny Montell tävla för Litauen i Eurovision. Bägge gångerna lyckades han gå till final och bägge gångerna hade han – enligt mig – undermåliga bidrag. Första låten ”Love Is Blind” tog sig tack och lov inte särskilt högt, men jag är väldigt förvånad att 2016 års bidrag kom nia (!) i finalen. Förvisso, det är en poplåt med en refräng man kommer ihåg, men ärligt talat blir jag lite provocerad att sådan här typ av musik ”imponerade” mer än andra låtar som föll tillbaka. Finalen 2016 var ju så otroligt stark och så hamnar den här så högt. Obegripligt om du frågar mig!

Plats 25: Danmark 2010

• Representant: Chanée & N’evergreen – ”In A Moment Like This”
• Placering i final: 4:a av 25.

I Eurovision Song Contest finns det flera exempel på duos och grupper som verkar ha satts ihop enbart för det tillfället. Ibland funkar det inte alls, och det tycker jag särskilt i fallet Chanée & N’evergreen för Danmark 2010. Istället för en duo som verkar vara sammansatt bjöds vi på två soloartister som sjöng en låt som Melodifestivaljuryn i Sverige ratade. Förutom att duon kändes helt omaka, dvs som två solosångare som satts ihop enbart för ett projekt, kändes låten också redan då daterad med bäst-före-datum någon gång på 90-talet. Mest obekvämt blir det när Carolafläkten drar igång. Nej, att denna låt ens kom topp 10 är en väldigt stor gåta för mig. Fjärdeplatsen 2010 hade nån annan fått abonnera.

Plats 24: Grekland 2013

• Representant: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis – ”Alcohol Is Free”
• Placering i final: 6:a av 26.

Under 00-talet var det roligt att följa Greklands framgångar i Eurovisionen och jag tror även de vann vid rätt tidpunkt. För nu vill man nog inte vinna. Efter fiaskot 2012 när Grekland för första gången på åtta år (!) inte kom topp 10 undrade jag och nog många med mig vad som skulle hända nu. Istället då för att ta någon slags revansch valde man ut en låt som mer eller mindre kan beskrivas som politisk fast med en svängig refräng. Även om det mer handlar om politik på hemmaplan så fick de sin revansch med sin sjätteplats. Men jag ställer mig frågan hur detta ens kunde hända.

Politiska bidrag har jag svårt för, även om man gör det med en svängig refräng. Det här är ett typiskt bidrag som jag egentligen trodde skulle hamna någonstans mellan allting härligt och balladigt, detta med tanke på att Greklands ställning i Eurovisionen hade börjat halka efter lite då. Men fel fick jag. Det enda jag vill berömma Grekland för här är att det är nog senaste gången som vi har fått höra ett bidrag med riktiga grekiska instrument. Förvisso fanns det med vid andra politiska försöket 2016, men då gick det som bekant helt åt skogen. Det borde det ha gjort i det här fallet med tycker jag.

Plats 23: Armenien 2007

• Representant: Hayko – ”Anytime You Need”
• Placering i final: 8:a av 24.

När Armenien klev in i Eurovisionfamiljen 2006 så gjorde de det med en glädjefylld upptempolåt som jag hade som en av mina favoriter. Detta även om de valde att översätta låten till engelska och i och med det inföll sig en del nödrim och annat. Men när de var på plats med sitt andra försök så undrar jag i ärlighetens namn hur de tänkte. För även om de likt premiäråret kom topp 10 så var detta för mig en väldigt seg och tråkig låt. Tidigare har jag berömt låtar av stuket Balkanballader, men det finns faktiskt undantag och det är denna låt. Det enda positiva här är en okej sånginsats. I övrigt har jag redan glömt hur låten gick…

Plats 22: Australien 2017

• Representant: Isaiah – ”Don’t Come Easy”
• Placering i final: 9:a av 26.

Personligen tycker jag det är roligt att Australien är med och tävlar i Eurovision Song Contest. Men det känns som att de efter två år med en väldigt bra låt och en helt okej låt, nu tappat greppet. När jag har lyssnat på 2017 års låt om och om igen är det enda jag tänker på en massa andra saker som t.ex. vad jag ska göra imorgon eller när kommer nästa låt osv. Isaiah fick tyvärr med sig fel låt till Kiev anser jag och det verkar tittarna hålla med mig om. För den enda anledningen att de ens kom topp 10 år 2017 var tack vare mycket jurypoäng. 2 poäng från tittarna visar på att detta är en låt man glömmer bort. Nästa gång vi får se Australien tävla (förhoppningsvis 2018) så hoppas jag att de kommer med vinnarmaterial. Kanske det ändå behövs att Christer Björkman går in och styr upp en Melodifestival i Australien trots allt…

Plats 21: Bosnien och Hercegovina 2008

• Representant: Laka – ”Pokušaj” (10:a, 2008)
• Placering i final: 10:a av 25.

Knas-låtar hör Eurovision till, men de är inte min favorit. Och 2008 ställde Bosnien och Hercegovina upp med ett sådant sångnummer, som jag aldrig har helt riktigt förstått mig på. För mig känns detta konstnärliga projekt, eller vad man ska kalla det för, mer som ett förstadium till en Monty Python-sketch som hamnade i byrålådan av en enda anledning. Det här funkar säkert alldeles lysande på roliga timmen på fredagseftermiddagen. Men att det blev tia (!) i Eurovision ett år när det fanns SÅ många andra bra låtar. Helt obegripligt!

Plats 20: Georgien 2010

• Representant: Sofia Nizharadze – ”Shine”
• Placering i final: 9:a av 25.

Georgien har tävlat med en del bra låtar men tyvärr många bidrag som är rätt så kassa. Tyvärr också har en del av de sämre låtarna fått komma högre än de bättre låtarna. 2010 års georgiska bidrag anser jag vara ett exempel på det. Skrikig, tråkig och ointressant. Inget jag mindes innan och inget jag heller vill minnas efteråt. Så hur i – jag vet inte vad – kunde den komma nia? Någon som har en vettig förklaring?

Plats 19: Belgien 2010

• Representant: Tom Dice – ”Me And My Guitar”
• Placering i final: 6:a av 25.

Här kommer ytterligare ett exempel på en meningslös och tråkig ballad som jag tycker fick en för hög slutplacering. Vill påpeka att 2010 var ett balladstarkt år, men varför juryerna och tittarna att en enormt tråkig ballad skulle vinna semifinal 1 och sedan bli sexa i final har jag aldrig riktigt förstått. Belgiens ESC-låt 2010 passerade mig både då och nu obemärkt förbi och hur välskriven den än må vara var det här det var dags att ta en powernap under finalkvällen. Åtminstone för mig.

Plats 18: Italien 2011

• Representant: Raphael Gualazzi – ”Madness of Love”
• Placering i final: 2:a av 25.

Jag välkomnade Italiens återvändande till Eurovision när detta skedde år 2011. Tyvärr fick de med sig en halvtråkig låt som jag aldrig hade trott skulle komma så högt som den gjorde. Det intressanta var hur den sakta men säkert ökade från botten till toppen under finalomröstningen. Förvisso hade det varit roligare om ESC hade ägt rum i Italien än i Azerbajdzjan 2012, men även denna låt är ingen favorit hos mig. Kändes lite som att den hamnade i fel forum och att Italien fick en massa ”välkomna tillbaka och vi hoppas ni vill stanna för evigt nu”-röster av juryerna.

Plats 17: Ryssland 2014

• Representant: Tolmachevy Sisters – ”Shine”
• Placering i final: 7:a av 26.

Innan jag går in på själva låten så vill jag säga att jag tycker det är fel att bua åt någon på Eurovision. För hur mycket man än ogillar ett visst bidrag så ska allting alltid ske på lika villkor och då passar inte burop in. Det är ju inte artisterna själva som sätter sitt lands politiska agenda, om det nu är det som folk stör sig på. Nåväl, personligen var jag inget större fans till det ryska bidraget 2014. Tvillingarna Tolmachevy kändes väldigt uppstyrda och även om man fick till en viss visuell effekt på scenen med gungan så nej detta är inget jag går igång på alls. Det känns inte äkta för fem öre. Men Ryssland är Ryssland och kommer väldigt ofta högt utan att man förstår varför. Folk verkade gilla detta, men det gör inte jag.

Plats 16: Azerbajdzjan 2012

• Representant: Sabina Babayeva – ”When the Music Dies”
• Placering i final: 4:a av 26.

Azerbajdzjan har haft tur i denna tävling. Sedan debutåret 2008 och åtminstone fram till 2017 har de lyckats ta sig till final varenda gång och åtminstone fram till 2013 kom de alltid på topplaceringar. Nu på senare år har topplaceringarna uteblivit. Rykten har florerat om fusk etc. men det är inget jag tänker ta upp mer här. Istället fokuserar jag på låtarna. Denna gång handlar det om året då de fick stå värdnation, 2012, en låt som hämtades från Sverige och som såklart kom fyra i finalen. Varför, kan man undra. För mig hade denna låt gärna fått komma botten fem istället. Anledningen: det är en jättetråkig låt.

Plats 15: Ukraina 2010

• Representant: Alyosha – ”Sweet People”
• Placering i final: 10:a av 25.

Efter en minst sagt kontroversiell uttagning som Ukraina hade inför ESC 2010 så lyckades man i sista stund skapa fram detta ”mästerverk”. Snarare blev det en skrikfest av sent skådat rank. Jag gillade aldrig låten då och gör det inte heller idag. Men jag är övertygad om att med deras ursprungliga val av låt så hade det inte gått särskilt bra. Kanske hade Anna B lyckats ta sig till final då om lyckan hade varit framme.

Plats 14: Armenien 2016

• Representant: Iveta Mukuchyan – ”LoveWave”
• Placering i final: 7:a av 26.

Av någon anledning har Armenien på senare tid försökt sig på att köra på sångnummer av modellen ”vi kommer inte riktigt igång förrän låten nästan är slut”. 2016 års armeniska bidrag ”LoveWave”, framförd av Iveta Mukuchyan, är det mest tydliga exemplet på det. Låten tar väldigt lång tid på sig att komma igång och när den väl är igång då har jag redan rest mig upp ur fåtöljen för att fylla på dricka och ta ett eller två telefonsamtal. Efter att ha sett musikvideon inför tävlingen var jag föga imponerad. Under liveframträdandet i Globen blev det något bättre, men jag tyckte även då att låten inte alls förtjänade sin finalplats. Det fanns fler låtar då som var betydligt roligare att få se en gång till i final.

Plats 13: Italien 2013

• Representant: Marco Mengoni – ”L’essenziale”
• Placering i final: 7:a av 26.

Italienska är vackert, men någonstans där tar charmen slut. Visst det är inget direkt fel på numret, framträdandet eller Marco Mengonis artisteri. Men det är bara så fruktansvärt långsamt och tråkigt. Och helt ointressant för mig. Minns tillbaka till finalkvällen i Malmö där jag nu började tänka ”jaha, när börjar nästa låt?”.

Plats 12: Belgien 2016

• Representant: Laura Tesoro – ”What’s the Pressure”
• Placering i final: 10:a av 26.

Låtskrivarna bakom Laura Tesoros ”What’s the Pressure” lyckades med två finurliga ting: de kopierade basgången från Queens ”Another One Bites the Dust” och melodi/tempo/idé från Fleur Easts ”Sax” och mixade ihop detta till en ESC-låt. ”Copy copy paste paste” hade därför varit en bättre titel på denna låt. Nej, skämt åsido kan jag ge pluspoäng för att Laura gjorde något av låten live men i övrigt var detta aldrig någon favorit hos mig. Det förvånar mig också än idag att ett år när det fanns så många bra låtar så var denna låt tvungen att knipa en av topplaceringarna.

Plats 11: Armenien 2014

• Representant: Aram MP3 – ”Not Alone”
• Placering i final: 4:a av 26.

Inför ESC 2014 var artisten Aram Mp3 från Armenien med ”Not Alone” en av förhandssnackisarna till att vinna ESC det året och låg också länge med höga odds för segern. Mitt problem med ”Not Alone” är det tar en evighet (cirkus 1,5 minut) för den att komma igång. Och redan när den väl har kommit igång så har jag tröttnat på den. Att den sedan kom fyra gör mig bara stum. Hela våren 2014 ställde jag mig således frågan: varför är Armenien favorit? Och när ESC väl kom och var över ställde jag frågan: varför kom Armenien så högt? Men inga svar fick jag.

Dags för botten 10…

Plats 10: Ryssland 2008

• Representant: Dima Bilan – ”Believe”
• Placering i final: 1:a av 25.

Jag minns ESC-året 2008 som ett starkt år, med många låtar som stack ut positivt. Den här låten fastnade jag aldrig för och det är för att det är för mycket av allt. För mycket känslor, för mycket pengar som lagts ned på allt och mest av allt blir det bara konstigt. Men på den tiden var Ryssland hela tiden och taggade på segern och till sist fick de den. De ska de nog vara glada för, för nu kommer de få det riktigt svårt att vinna. Själv tycker jag att Dima Bilan hade en bättre låt 2006, den här låten som de lyckades vinna med är för mig bara gnällig och tråkig. Ingen värdig vinnarlåt i mina öron och inget jag lyssnar till idag heller.

Plats 9: Tyskland 2011

• Representant: Lena – ”Taken by a Stranger”
• Placering i final: 10:a av 25.

Ett längre resonemang av detta kommer att utvecklas lite senare på toppen av denna bottenlista. Vad jag kan säga kortfattat är att denna låt går, till skillnad från en viss annan låt av samma artist, att lyssna på. Och att ge betyg. Men som sagt, jag återkommer lite senare med ett mer utförligt resonemang.

Plats 8: Bulgarien 2017

• Representant: Kristian Kostov – ”Beautiful Mess”
• Placering i final: 2:a av 26.

Först vill jag säga att det är ändå bra när det går bra för länder som alltid haft det svårt/tufft att komma någonstans i Eurovisionens värld. Men jag tycker att det ska vara rätt låt. 2016 hade Bulgarien rätt låt med Poli Genovas ”If Love Was A Crime”. 2017 hade de en skittråkig ballad som inte sa mig något alls. Enda jag kan glädja mig åt är som sagt att det går bra för länder som har haft det svårt att lyckas och att unga talanger som 2000-talsfödda Kristian Kostov nu kan få en lysande karriär framöver. Men för mig är denna låt bara ett ”jaha” och i samma klass som deras debutlåt i ESC 2005.

Plats 7: Belgien 2017

• Representant: Blanche – ”City Lights”
• Placering i final: 4:a av 26.

Jag var aldrig något fans till Blanche’ bidrag och detta för att jag tycker att låten inte säger någonting. Musikvideon som spelades in är bara väldigt märklig och live tyckte jag att Blanche mer framstod som väldigt nervös och osäker. Så mitt helhetsintryck blev att jag inte gillade det hela. I semifinalen trodde jag också att hon skulle åka ut p.g.a. nervositeten, men fel fick jag och topplacering fick hon trots allt. Men för mig är detta ingen kanonlåt om jag säger så.

Plats 6: Lettland 2015

• Representant: Aminata – ”Love Injected”
• Placering i final: 6:a av 26.

Detta är också en typisk mittemellan-låt som jag aldrig fastnade för – och som jag så här flera år senare inte kan förstå kom så högt som den gjorde. Själv fastnade jag aldrig för denna låt utan jag tycker den känns som att det inte riktigt händer något. Dessutom känns hennes sångröst inte helt hundra, vilket för mig gör att det låter lite gnälligt emellanåt. Förvisso kom Albanien med en liknande låt så högt bara några år tidigare (2012) men inte trodde jag att det skulle kunna hända igen.

Plats 5: Azerbajdzjan 2011

• Representant: Ell & Nikki – ”Running Scared”
• Placering i final: 1:a av 25.

Som tidigare nämnt har ju Azerbajdzjan haft en vana av att alltid hämta sina låtar och produktioner till Eurovision från Sverige, och det är väl inget direkt fel med det. Så länge allt känns genuint och bra. Det gör det inte här. 2011 var något av ett mellanår mellan två storfavoriter till segrare (Rybak och Loreen), vilket gjorde öppet fält om vilket land som skulle vinna. Därför vann Azerbajdzjan. Observera gärna att landet fick historiskt låg totalpoäng (om man jämför med hur det hade sett ut åren innan) och att de dessutom aldrig fick särskilt många tolvor i finalen. Själv tycker jag inte om denna låt alls och jag hade ingen aning om att den slutligen skulle ta hem segern det året.

Plats 4: Portugal 2017

• Representant: Salvador Sobral – ”Amar pelos dois”
• Placering i final: 1:a av 26.

Återigen en vinnare som jag inte kunde se eller förstå att den kunde vinna. Men om jag denna gång börjar i andra änden så tycker jag det är roligt att ett land som det gått väldigt dåligt för genom alla tider, i det här fallet Portugal, äntligen lyckas. Men då ska man skicka en låt som inte låter som om det fortfarande är 1960. Retro kan förvisso funka men då ska det vara rätt. Många anser säkert att detta är vackert för att det är tidlöst, enkelt och udda. Men för mig som vill konsumera musik vill inte behöva somna så snart låten sätts igång. Detta hade funkat i början av Eurovisionens historia. Nu vill åtminstone jag se annat. Eftersom de två senaste vinnarna verkar ha gått på temat ”Tillbaka till dåtiden” så kan vi väl i så fall låta en 80-talsinspirerad låt vinna nästa år. Åtminstone kan man kanske få lite tidlöst disco på köpet!

Plats 3: Ryssland 2012

• Representant: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
• Placering i final: 2:a av 26.

Visst var det gulligt med Farmor/mormor gånger 6 på scenen i Baku, men någonstans kändes detta fel från början. Att denna låt ens hade med toppstriden att göra förvånar mig, men beror nog enbart på att de tävlade för Ryssland och att de spelade på extremt mycket charm. Musikaliskt sett måste detta nog ändå anses vara en kalkon av sällan skådat slag. Att nu Farmor/mormor gånger 6 kom tvåa kan de nog glädjas över, men för mig fanns så många andra låtar som hade kunnat få den platsen. Serbiens Željko Joksimović till exempel hade absolut förtjänat en andraplats mot den tredjeplats han nu fick.

Plats 2: Ukraina 2016

• Representant: Jamala – ”1944”
• Placering i final: 1:a av 26.

Jag hade förmånen att få uppleva Eurovision på plats när Stockholm arrangerade 2016. På finalkvällen satt jag och några av mina kompisar i Tele2 Arena och väntade på resultatet. Chockade blev vi när segern gick till Ukrainas Jamala. För om jag ska vara helt ärlig är jag sur över att ESC på senare år har blivit en större politisk kanal. Kommer man med en bra låt och ett framträdande som sticker ut så visst gå och vinn. Men det här var inget framträdande i Eurovisionens anda. Det här var bara en upprepning av historiskt groll som alla vet handlar om nutidens spänningar i ett osäkert politiskt instabilt läge. Och då är det tråkigt att en sådan uppenbar politisk twist ska visa sig och slutligen också segra. Utöver det stör det mig väldigt mycket att ESC-året 2017 har fått präglas av en sällan skådad sedd sandlåda-fars. Det är inte bra för vare sig EBU, Eurovisionen eller någon annan för den delen.

Plats 1: Tyskland 2010

• Representant: Lena – ”Satellite”
• Placering i final: 1:a av 26.

Så har vi då den låt jag tycker minst om av alla låtar som placerade sig topp 10 i Eurovisionen mellan åren 2007 och 2017. Det är Lena Meyer Landruts ”Satellite”.

Första gången jag hörde låten tyckte jag den var dålig. Sedan ju längre tävlingen vi närmade oss så började jag ogilla den mer och mer. Att den sedan gick och vann allting är för mig en stor gåta. Möjligen gick folk igång på att det var lite udda, men för mig är detta bara ett gigantiskt stort frågetecken. Men såklart skulle ESC-året 2010 bli ett år när mycket blev bakvänt – nästan alla mina favoriter åkte ut i semifinalerna eller kom dåligt i finalen. Nej, hellre hade maNga från Turkiet (som blev tvåa) fått vinna så hade vi fått åka till Istanbul eller någon annan stad i Turkiet 2011. Nu blev det inte så.

Idag har jag ingen som helst relation till denna låt. Så fort jag hör den stänger jag av den. Det är faktiskt den enda ESC-låt jag personligen inte kan lyssna på.

Sammanfattning

Det här var alltså mina personliga 30 bottennapp bland de låtar som blivit topplacerade av tittare och/eller jurygrupper under åren 2007-2017. Det är låtar av olika karaktär men som av någon anledning lyckats komma högt. Jag förstår sällan varför, men folk och juryer har röstat och det måste få stå fast. Även om man kan bli lite bitter…

Jag hoppas att du som läsare uppskattat denna lista och att du inte har tagit för hårt om vad jag tycker (men som ESC-fans måste man få ha åsikter!). Och därför är jag nyfiken på vad du tycker. Kommentera gärna listan och lägg gärna till vilka bottennapp du har från åren 2007-2017!

Trevliga hälsningar

/Hollac16