Jan Johansen saknas på bilden
MELODIFESTIVALEN 2020. Det har blivit dags för oss att ge våra omdömen och åsikter om bidragen som tävlade i den andra deltävlingen i lördags (8:e februari).
Först ger vi varsitt betyg till respektive bidrag som tävlade i deltävlingen, och därefter har vi även sammanställt en personlig topplista samt helhetskommentar om vad vi tyckte om programmet i stort.
Du är välkommen att tycka till i kommentarsfältet längst nere. Nu kör vi!
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
| |||||
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
| |||||
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
| |||||
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
| |||||
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
|
| ||||
| Har inte betygsatt |
| |||||
|
|
|
| ||||
| Har inte betygsatt | ||||||
|
| ||||||
Topplistor och helhetskommentarer
Kommentar: Jag fortsätter att vara imponerad över den höga kvaliteten i startfältet, och hittills så kan jag förvånat konstatera att inget bidrag faktiskt varit dåligt! Det betyder emellertid inte att inga bidrag kunde varit bättre! Exempelvis ”Kingdom come”. Dess refräng är visserligen lika smittsam som coronaviruset, men jag är ändå frustrerad över att låten mer låter som ett mishmash av country, ”Euphoria” och ”Ashes to ashes”, än som en faktisk seriös mellolåt. Visst går den hem i stugorna, men i ärlighetens namn så är detta en ”guilty plesure” – en i grunden rätt dålig låt som man ändå inte kan sluta lyssna på. Bättre med ”Bulletproof” som är en genuint välskriven låt med ett närmast perfekt scennummer. Dotter gör en fantastisk sånginsats också, men av nån anledning känns det inte som en vinnarlåt. Den lyfter aldrig riktigt! Vill ha mer schwung i den! I övrigt många välskrivna och välproducerade låtar, med riktigt bra scennummer och sånginsatser – men knappast några minnesvärda bidrag trots det. Mycket kan säkert gå bra i radio men jag ser inte några låtar som platsar i ESC. Slutligen måste jag också ge bakläxa till manusförfattarna, för förutom de tävlande bidragen fanns ingen behållning alls i programmet. När programledarna känner sig tvungna att peka ut att sketchen innehöll ett skämt, då vet man att man har manusproblem! Att dessutom skapa en pausunderhållning om ett så dystert ämne som ensamhet är väldigt riskfyllt i Melodifestivalen. Även om det var fint, så dödade det stämningen effektivt. Konstig stämning deluxe, vilket inte gjorde kvällen mycket bättre. | |
Kommentar: Till och börja med måste jag säga att det här är nog första gången någonsin jag ser en deltävling i Melodifestivalen där inget bidrag i startfältet var dåligt. Och då menar jag verkligen det! Därför var det extra svårt att rangordna alla för även om jag nu sätter Mendez & Alvaro samt Klara bland de sista så tycker jag inte på något sätt att någon av dem var dåliga. Tvärtom. Istället tycker jag att allihop i detta startfält borde ha gått raka vägen till finalen och Andra chansen utan att ha behövt passerat deltävling! Jag behövde alltså välja den bästa av de bästa helt enkelt och då blev ordningen som den blev. Jag supertacksam för att SVT efter många år har förstått att variation är viktigt, om jag nu jämför med sämre år som 2017 och 2018 där nästan ingenting var bra alls i Melodifestivalen. Så detta känns som en räddningens år faktiskt. Förhoppningsvis håller det i sig nu så att även deltävling 3 och 4 bjuder på minst lika bra låtar och ett minst lika bra program. | |
Kommentar: Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men nära. Det var ett svårt heat och det kunde gå hur som helst vilket det gjorde. Efter att ha hört låtarna live så var det Klara som var bäst i mina öron men tyvärr lät det inte lika bra i Tv:n. Enda anledningen till att jag gav Anna en 4,5 istället för 5 var för att jag gillar hennes förra bidrag ”Ashes to Ashes” bättre. Showen överlag var ok men tyckte inte mellanakten var värst rolig. Tycker inte man ska blanda in sånt allvar i den här showen utan hålla oss till det glada. Programledarna gillar jag dock ändå i år, gör ett finfint jobb. | |
Kommentar: Deltävling 2 bjöd även denna gång på högt och lågt. Men om jag ska ta och bedöma låtarna då… Om jag ska börja med min nummer 1. Där kan jag säga ”Äntligen kom min första fempoängare på två år i Melodifestivalen!”, och den går ju såklart till Anna Bergendahl. Hon har fått mycket positiva ord bland många journalister med denna låt, och jag stämmer mig in i den hyllningskören. Man har i praktiken tagit de starkaste delarna av ”Ashes to Ashes” och förbättrat det. Och när lyssnaren tror att låten får idétorka, så kommer det in nåt nytt element i den, och man vill bara höra mer och mer. Här visste låtskrivarna vad de gjorde. Och refrängen sitter än idag fast som klister i skallen på mig. Skulle denna kunna gå så långt att vinna Mellon om några veckor? Gärna för mig! Strax efter hade jag Paul Rey – ”Talking in My Sleep”. Var också rätt säker på att det skulle bli final för honom också. En bra ballad och Pauls lite speciella röst som krävs för detta. Möjligen om det var hans hoppande runt på scen som kändes konstigt för många så att det bara räckte till andra chansen, men förhoppningsvis tar han sig vidare därifrån i alla fall. Plats 3 och 4 för mig blev då två låtar som åkte ut. ”Alla mina sorger” tyckte jag i och för sig var helt ok, även om jag tyckte att den saknade den där lilla pushen för att fastna, trots att Linda klämde in en del callbacks till sina gamla låtar i texten. Och Jan Johansens låt… ja vad ska man säga om den. Inte den lättaste uppgiften att tackla, framför allt då jag tyckte det kändes som att låten inte lyfter. En eloge till Jan att hoppa in så pass sent inpå och ändå göra sitt bästa. Och så på min femteplats hamnade kvällens skräll – Dotter. Kände personligen inte så mycket kring denna låt. En klassisk Florence & the Machine-ballad med en sångerska som inte har nån egen röst-id. Den är knappt godkänd men inte mer än så. Antagligen måste det ha vart ljussättningen i numret som bar detta. Och i botten hade jag två personliga nollpoängare. Den ena var alltså ”Nobody” med Klara Hammarström. Där har vi ett case av vad jag kallar för ”problem of mainstream”. Att man i ett försök att göra en låt så lättlyssnad för så många som möjligt, istället gör så att låten inte tas till av någon. En återkommande frågeställning jag haft när jag hört låtar i detta stuk blir alltid ”…vem är detta för?”. Man orkar inte höra på låten när den rullar, Klara hade inte tillräckligt med karisma. Och då är det inte så konstigt att det inte räcker. Och så ”Vamos amigos” då… vad ska man säga om denna. Förmodligen det plattaste av den platta strandraggar-musiken vi dras med. Jag fick på riktigt ont i huvudet när jag hörde denna låt, vilket osökt får mig att känna den där känslan av att ta en återställare efter att man vaknat med baksmälla efter en lite sen kväll på playan som man drogs med till utan att egentligen känna någon annan där. Andra chansen där också, men till skillnad från Paul Rey tycker jag inte att den här låten hör hemma i finalen. Men avslutningsvis, vilken fin mellanakt de hade när de upplyste oss om hur många som känner sig ensamma här i Sverige. Viktigt initiativ som inte kan ha lämnat många oberörda. | |
Kommentar: Andra deltävling blev historisk då det var första gång sedan deltävling 4 år 2009, alltså för 11 år sedan som två tjejakter gick direkt till final. Inga av dessa två var bland mina två personliga finalister dock. Min favorit gick för andra veckan i rad till andra chansen. Den här gången rör det sig om bidraget Vamos Amigos. Mendez var en av mina favoriter när han tävlade 2018, kan dock inte säga just nu vilken av hans två senaste bidrag jag föredrar. Får lyssna fler gånger på Vamos Amigos. Alvaro och andra sidan ett betydligt bättre framträdande än när han var med och tävlade 2014 med Bedroom, visserligen var den låten lite av ett guilty pleassure. Men framträdandet var inte mycket att hänga i granen. Linda Bengtzing var mina tvåa. Tyvärr måste jag säga att låten var lite av en besvikelse, den saknar det lilla extra och jag skulle nog så långt som att säga att det var hennes svagaste bidrag. Förtjänade hon att komma näst sist dock? Verkligen inte. När det kommer till de två låtarna som faktiskt gick till final så måste jag säga att jag var positivt överasskad av Dotters bidrag. Jag var inte alls något fan av Cry (2018) och förväntade mig helt ärligt att hon skulle åka ut. Jag hade fel men hänger inte läpp över det utan kan tycka att hon ändå förtjänade finalplatsen. Kvällens andra finalist Anna Bergendahl föll mig inte lika mycket i smaken vid första lyssningen. Kanske behöver jag bara höra låten fler gånger? För tillfället så föredrar jag This Is My Life & Ashes To Ashes. Det är troligare att årets vinnare kommer ifrån den här deltävlingen än den första. Men än har vi bara hört hälften av bidragen. Vinnaren kan lika gärna finns i deltävling 3 eller 4. | |
Kommentar: Vilka intensiva, underhållande och roliga dagar jag har haft med min panelkollega Katja, som ackrediterade reportrar på plats. Vi följde alla repen på plats i arenan, gjorde intervjuer, gick på välkomstparty och efterfest. Detta är min andra gång på raken som reporter på plats i Göteborg och jag vill åka runt och vara med på ännu fler. Man får ett helt annat intryck av såväl låtarna och artisterna när man följt de så nära inpå. Vilken fantastisk deltävling. En av de bästa genom tiderna enligt mig. Alla låtar fångade mitt intresse och jag gav således höga poäng till samtliga. Min personliga favorit var Anna Bergendahl som jag tyckte hade startfältets snyggaste nummer och låten var riktigt bra, t.om bättre än ”Ashes to Ashes”. Det är kanske för tidigt att säga detta ännu, men jag tror redan vi kan ha hittat en kandidat som får åka till Rotterdam i maj. Jag tycker Melodifestivalen 2020 har inlett på bästa möjliga tänkbara sätt och ser fram emot de kommande två deltävlingarna samt Andra Chansen och finalen. | |
Kommentar: Vilken härlig kväll även om mellanakten inte var lika rafflande som vid deltävling 1. Av kvällens sju bidrag tycker jag inte något av bidragen var dålig, vilket gör att det svider när man måste välja bort ett bidrag. För att börja från botten anser jag att Linda B är en solstråle, ett energiknippe utan dess like, men hennes låt var inte riktigt det jag förknippar med henne. Hon är helt enkelt bättre än låten. Jan Johansen kunde inte gjort ”Miraklernas tid” bättre. Det var ett vackert litet stycke, men inte riktigt i närheten av toppen. Paul Rey gjorde en bra insats, men scenproduktionen var inte riktigt i synk. Det hade behövts lite mer kör, lite mer genomtänkt koreografi, den där pricken över i:t. Sen säger jag bara ojojoj vilken pipa! På tredje plats placerar jag Mendez & Co. Jag säger som syrran, han skulle kunna vara med varje år med tanke på den glädje och energi som tillförs tävlingen med dansvänliga, trallvänliga och härliga låtar. Att bidraget inte kommer högre har med låtens oumph att göra. Det saknar lite av ordentlig punsch i refrängen. Om Anna Bergendahl tar hem pucklan i år och återigen får representera Sverige vid ESC kommer jag inte skämmas. Numret hade precis det där som behövs, snygg produktion, snyggt scenframträdande och snygg ”siluett” med svart och vitt. Jag har däremot en förkärlek till moll och har därmed svårt att i längden lyssna på bidrag i dur och därför placerar jag hennes bidrag på andra plats. Min första plats ger jag till Dotter och hennes ”Bulletproof”. En bra låt med en refräng jag kommer ihåg, snyggt scenframträdande med ljus och glitter. En produktion som inte kräver fler än Dotter på scen. En underhållande produktion i modern tappning. Det enda som inte tar mig hela vägen till 5 poäng av 5 möjliga är sången. Här tror jag att Klara hade kunnat riva av låten än mer! Mycket nöjd av nivån på denna deltävling och kan inget annat än se framemot vad nästa deltävling i Luleå har att ge! | |
Så här tycker alltså vi – hur tycker du? Kommentera gärna (vi är nyfikna!)
Gillar denna sida (även om jag ofta tycker negativitet och – inte alltid konstruktiv – kritik tar lite för mycket plats). Keep up the good work alla 🙂
Men är det inte lite förminskande att säga att ljusshowen tog Dotter till final? Både för Dotter och de som röstade på henne. Om det är något hon har så är det väl ett eget röst-ID? 🙂 Försök säga någon som låter som henne som man kan blanda ihop hennes röst med? Den är egen. Sen behöver man inte gilla vare sig rösten, låten eller showen. Men känner att just den lilla mening blev onödigt illvillig 🙂
Hej och tack för din kommentar och feedback. Och roligt att du följer oss!
Vi försöker i kommentarerna vara så personliga vi bara kan och är det något vi inte gillar så skriver vi det. Under rimliga gränser såklart. Självklart är det inte roligt om alla bara är negativa, men det hade nog varit rätt tråkigt om allt hade varit väldigt positivt när vi kanske inte tycker att det är så etc. Men vi tar till oss av dina tankar och så får vi hoppas att kommande program blir bättre 🙂
/skribenterna på ESC-Panelen