« Inför ESC Italien 2020

Inför ESC Italien 2022 »

Ett sjukt oitalienskt bidrag från Italien i år, det måste ändå sägas! Jag vet inte riktigt var denna plötsliga kärlek för alternativ rock kommer ifrån, men lyssnade man igenom startfältet i årets San Remo-festival stod det ju klart att detta var den absolut mest intressanta låten. Ett mycket spännade bidrag på väldigt många olika sätt, men framförallt så är det ett rejält gamble! Rock av den här typen ser/hör vi nästan aldrig i ESC, och numera så är den ovanlig även i radion och TV:n. Den gyllene eran då alternativ rock och metal regerade dog någon gång runt 2010, vilket vi tydligt har märkt i både Mellon och ESC. Kan verkligen Italien (av alla länder) återupprätta det? Tveksamt! Men jag sticker inte under stol med att detta är ett av de mest intressanta och spännande bidragen i årets ESC, och dessutom ett musikaliskt uttryck som är både vågat och utmanande. Plus att låten faktiskt är riktigt bra, för att vara alternativ rock på italienska då såklart.

Jag är mycket restriktiv vad gäller tippning här. Italien brukar ju vanligtvis klara sig bra med alternativ musik, men detta är ju rock – vilket ändå har fungerat sparsamt på sistone. Jag vill gärna tro att Europa är redo för denna genre igen, men jag vågar inte tippa på det. Därför lär detta, givet att man är lite mer realistisk, få det kämpigt i finalen. Jag tipper en mellanmjölkig mittenplacering, kanske runt 15:e plats.

Jag måste börja med att säga att jag är väldigt svag för musik på italienska. Tycker det låter väldigt fint när någon sjunger på italienska. Kombinera det sedan med det faktum att rock är min vardagsmat så har du fångat mitt intresse.

Jag tycker detta är ett av de coolaste och mest utstickande bidragen i tävlingen på länge, för att inte tala om i år. Det sticker ut från mängden. Även om vi har två rockiga bidrag i år (Finland), så tycker jag att denna finner sin egen nisch. Jag må inte förstå vad de sjunger, men jag tycker det är väldigt behagligt och fruktansvärt beroendeframkallande.

Italien brukar få med sig bra resultat. Jag tror att detta är så pass intressant att både jury och tittare kommer placera den i topp 10.

Efter att ha kollat igenom alla 26 bidrag som tävlade i årets San Remo inser jag två saker: att det finns musikalisk bredd och att det inte går att räkna ut vem som ska vinna. Och den som sedan vinner skjutsas upp i höjderna maximalt. I fallet med Måneskin förstår jag inte riktigt hur det har gått till, för även om gruppen med sin stil sticker ut så är det här långt ifrån det bästa jag har hört från Italien. Men det är i alla fall bättre än många andra italienska Eurovisionbidrag på senare år så det ger jag pluspoäng till.

Sedan Italien kom tillbaka till Eurovision för tio år sedan har jag lärt mig en sak och det är att man ska inte räkna ut dem! I stort sett allt de har skickat sedan dess – med ytterst få undantag – har fungerat och därför tror jag det blir en ny topplacering för Italien. Däremot tror jag inte det blir någon ny ”Soldi”-succé av detta men det kan nog i alla fall bli topp 10 utan att tveka! Det kan nog bero på om andra rocklåtar tar sig till final och som i så fall är populärare än “Zitti e buoni“.

Italien hade flera bra låtar i sin nationella tävling så jag blev lite förvånad att just denna vann. Känns inte som att det är sånt Italien brukar gilla men den passa mig utmärkt. Grymt gung i denna och jag önskar jag kunde språket. Har ännu inte sett deras live-framträdande men tror det kommer bli toppen.

Ännu en svårtippad låt men Italien brukar gillas av många men om det blir fler rocklåtar i finalen tror jag nog att den andra kommer gillas av betydligt fler… i alla fall efter en lyssning. Så kanske att den hamnar precis utanför topp-10.

Minst sagt oväntat val av Italien, i alla fall i det avseendet att rock inte nödvändigtvis brukar vara deras vanligaste kort att köra med. Men Måneskin är tydligen rätt stora i landet just nu så på det sättet är det kanske inte helt oväntat. Och man ska ge credit för att de verkligen lever sig in i framträdandet, det är piggt och bra framfört. Allt är som upplagt för toppbetyg, om det inte hade varit för själva låten som tyvärr är rätt enformig.

Italien brukar sällan göra dåliga resultat, och jag skulle inte bli förvånad om det blir en till topp 10-placering. De har hittat sin nisch och brukar ofta sticka ut. Enda grejen som skulle hota dem är ifall Finland skulle gå till final och skapa konkurrens i genren.

Nja, den här faller mig inte riktigt i smaken. Är ju visserligen glad att Italien skickar någonting annorlunda till tävlingen. Men just den här typen av rockmusik klickar jag helt enkelt inte riktigt med. Jag har dock lyssnat igenom hela Sanremostartfältet och i ärlighetens namn var det inte många låtar jag gillade.

Med facit i hand skulle jag ändå säga att Italien valde rätt, även om jag hade några andra favoriter.

Italien brukar ju vara det Big Five landet som lyckas bäst i tävlingen. De ligger bra till även i år och då låten sticker ut så pass mycket som den gör så tror jag definitivt att de kan knipa en plats i topp 10, kanske till och med topp 5 med rätt utgångsläge.

Huruvida jag vågar satsa några pengar på en vinst får vi se efter repetitionerna dragit igång.

Det känns uppfriskande och oväntat att Italien valde fram en renodlad rocklåt till Eurovision. Detta har aldrig tidigare skett. Italien har under de senaste åren tillhört mina favorit-länder år efter år. Men i år har jag andra favoriter. Detta bidrag föll mig inte riktigt i smaken. Jag tycker mest det låter stökigt och skrikigt.

Oavsett vad Italien ställer upp med för tävlingsbidrag, så är de alltid att räkna med. Oddsen att Italien ska komma bra till i år är föga oväntat en lågoddsare. Det kommer nog inte gå lika bra som för Mahmood år 2019 (2:a plats), men absolut en topplacering inom topp 10.

Går helt klart igång på det här. Är låten igång på jobbet, där jag sitter i min bubbla och ska bråka med affärssystemet, så kommer känslan över mig och jag får lust att headbanga och slamdansa som en 20-åring. Tror den införlivar en frustrationskänsla som uppdämts inom oss under en lång tid, där vi kan behöva få lite utlopp för det rent kroppsligt genom musiken. En lust att verkligen känna gravitationskraften arbeta genom fotstampen mot golvet. Kändes oväntat från Italien, men samtidigt smart. 

Beroende på hur den ter sig i TV-rutan och hur produktionen är bearbetad kan det nog gå riktigt bra för Italien i år. Jag åker gärna dit nästa år!