« Inför ESC Cypern 2018

Inför ESC Cypern 2020 »

Lukas analyserar formen

”Fuego” har onekligen betytt väldigt mycket för Cyperns form. Men även om man tittar längre tillbaks verkar Cypern ha varit lite av en sovande jätte. Efter att man var borta 2014 kom man tillbaks och startade en bättre trend med att rada upp fyra raka finalplatser. Sen klarade man sig inte bättre än 21:a plats förvisso, men en 2:a plats ifjol är ett genombrott. Cyperns bästa placering för övrigt. Så sammanfattningsvis kan man säga att just nu-läget för Cypern pekar på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Det cypriotiska TV-bolaget CyBC kunde redan den 21:a december 2018 annonsera ut att man gjort sitt internval av såväl artist som bidrag. Sedan dröjde det till februari innan den officiella versionen av tävlingsbidraget släpptes. Det blev således fjärde gången gillt som CyBC valde internt till Eurovision Song Contest.

Personlig åsikt om årets akt:
Jag trodde faktiskt inte att Cypern skulle kunna toppa förra årets skräll, ”Fuego”, men det har de gjort! Detta är BÄTTRE, och dessutom ett bidrag i perfekt slagläge i ett startfält med mediokra låg- och mellantempolåtar. Jag sticker inte under stolen med att detta är en av mina vinnarfavoriter, och jag hoppas verkligen att de kan prestera något lika imponerande på scenen i Tel Aviv. Aya Napa 2020? Ja tack!

Gissat resultat i tävlingen:

Efter andraplatsen ifjol, så borde det vara omöjligt att fortsätta uppåt – men jag tror faktiskt att det är möjligt. Med tanke på att de flesta favorittippade låtarna just nu är låg- och mellantempo så känns det som att Cypern har en rimlig chans till vinsten med sitt högre tempo. Definitivt topp-5 i varje i finalen i varje fall!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hara & Andreas – ”Mana mou” (1997)
2. Ivi Adamou – ”La La Love” (2012)
3. Evridiki – ”Comme Ci Comme Ca” (2007)
4. Eleni Foureira – ”Fuego” (2018)
5. Fani & Yiannis – ”Apopse As Vrethume” (1989)

Personlig åsikt om årets akt:
För andra året i rad skickar Cypern samma låt. Och om jag inte gillade det förra året, varför skulle jag gilla det denna gången? Det är exakt samma struktur och uppbyggnad som ”Fuego” från förra året. Jag förstår att man försöker köra på ett vinnande koncept, men det känns som ren lathet. Det här en låt som inte går på replay hos mig.

Gissat resultat i tävlingen:

Det kommer förmodligen gå bra. Under ett år där favoriterna runt omkring är mest lugna eller midtempo låtar så kommer den sticka ut. Bjuder de på show som förra året kommer det gå bra. Topp 10 säkerligen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Christos Mylordos – ”San aggelos s’agapisa” (2011)
2. Minus One – ”Alter Ego” (2016)
3. Evridiki – ”Comme ci, comme ça” (2007)
4. Jon Lilygreen & The Islanders – ”Life Looks Better in Spring” (2010)
5. Stelios Constantas – ”Feeling Alive” (2003)

Personlig åsikt om årets akt:
Suck… Varför, Cypern? Varför, varför, varför skickar ni EXAKT samma låt en gång till? Tror ni på allvar att ni i år kan ”ta hem det” trots att ni skickar en låt som är densamma som ifjol – fast i en ännu sämre version? Svaret är för mig enkelt: NEJ! Ni sätter er själva i en rävsax precis som alla andra länder som skickar det som kom högt året innan och tror att ”nu vinner vi”. Det gör ni inte! Det här är bara så otroligt fantasilöst och ogenomtänkt så jag bara blir trött och sur. Till nästa år önskar jag att ni tänker om, tänker nytt och framförallt tänker framåt! Pangstart på Eurovision 2019? Inte i mina öron och ögon i alla fall!

Gissat resultat i tävlingen:

Trots mina invändningar mot Cypern så kommer de utan att man ens behöver kolla på programmet att ta sig till final. Däremot är jag inte längre lika säker på att de kommer vinna första semin, för även om låten sticker ut (för det gör den även om jag personligen inte gillar låten) så finns det andra bidrag som gör det mer. Island till exempel är nog den största motpolen och hotet mot att Cypern ska vinna semin. Jag skulle också säga att det naturligtvis beror mycket på vad för slags framträdande Cypern tänker sig och det lär vi inte få se förrän repetitionerna börjar i maj. Själva musikvideon ger inte så mycket som man hade önskat.

Sedan vill jag även tillägga att jag är väldigt förvånad att producenterna väljer att inleda med Cypern. Det känns som en chansning utifrån följande frågeställningar: Har alla hunnit sätta sig tillrätta i soffan för att kunna ta in numret? Kommer nervositet förstöra som det gjorde för t.ex. Azerbajdzjan ifjol? Kommer folk ens komma ihåg låten efter att ha hört 16 andra? Min teori är trots detta att Cypern tar sig till final och kommer topp 10 i finalen, men det blir nog snarare plats 10 denna gång, lite som det blev för Moldavien förra året.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Evridiki – ”Comme ci, comme ça” (2007)
2. Christos Mylordos – ”San aggelos s’agapisa” (2011)
3. Constantinos – ”Mono gia mas” (1996)
4. Minus One – ”Alter Ego” (2016)
5. Yiannis Savvidakis & Fani Polymeri – ”Apopse as vrethoume” (1989)

Personlig åsikt om årets akt:
Cypern gör ju en dundertabbe! Det är så här att när många ”svagare” länder helt plötsligt får ett genombrott, så kan det hända att man skickar samma sak igen året därpå i tron att blixten ska slå ner en andra gång på samma ställe. Det brukar det dock inte göra, men det tror alltså Cypern i år.

Vidare blir jag fly förbannad på den dåliga ambitionen bakom låten. Låtskrivarna förnekar inte ens att det här är en repris på fjolåret, man fattar ju direkt bara på låttiteln att det här blir en ren Fuego-kopia i både tempo, tonart och struktur (låt oss inte glömma att fem(!!) personer skrev denna tingest). Detta gör att det blir ännu svårare att minnas denna låt eftersom den saknar egen identitet – den lever i en annan låts skugga. Jag gillade inte Fuego alls ifjol och hade den som personlig jumbo av alla länder. Och i år har jag dem i botten igen! ”Replay”? Nej, jag trycker på ”Stop”.

Gissat resultat i tävlingen:

Trots mina hårda ord om låten tror jag ändå de kommer högt. Och med det kan jag säga att Cypern också haft en enorm tur. Artist och låttitel presenterades i ett tidigt skede, innan många andra låtar ens presenterades, och när det helt plötsligt var väldigt många länder som valde ballader så kommer den här givetvis gynnas av det. Sen tror jag dock inte att de kommer replikera silvret (än mindre ta guld), inte ens i närheten, men en topp 10 känns given.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Christos Mylordos – ”San Aggelos S’Agapisa” (2011)
2. Evdokia Kadi – ”Femme Fatale” (2008)
3. Marlain Angelidou – ”Tha ’ne Erotas” (1999)
4. Jon Lilygreen & The Islanders – ”Life Looks Better in Spring” (2010)
5. Lisa Andreas – ”Stronger Every Minute” (2004)

Personlig åsikt om årets akt:
Ja gott folk. Cypern kom tvåa förra året med ”Fuego”. Just därför har nu landet valt att skicka samma låt i år igen. Nästan i alla fall. Årets bidrag ”Replay” låter som en lågbudgetversion av fjolårets bidrag. Om man nu skall tävla med samma låt två år i rad så är det väl en god idé att försöka plocka fram det bästa i den låten och försöka göra en bättre låt. Cypern har istället valt att göra precis tvärtom och gjort som jag nämnde tidigare en lågbudgetversion. Överlag så låter ”Replay” okej, låten går mig obemärkt förbi.

Låten är tämligen populär hos fansen. Men jag tror ärligt talat inte att det är ett vinnande koncept att skicka samma låt två år i rad. Landet kommer med stor sannolikhet att kvalificera sig för final där de kommer att få en skaplig placering. Men jag har svårt att se dem i toppen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hovig – ”Gravity” (2017)
2. Minus One – ”Alter Ego” (2016)
3. Christos Mylordos – ”San aggelos s’agapisa” (2011)
4. Evridiki – ”Comme ci, comme ça” (2007)
5. Alex Panayi – ”Sti fotia” (1995)

Personlig åsikt om årets akt:
Säga vad man vill om Cyperns Fuego-kopia till bidrag. Jag går iallafall igång på denna sköna klubbiga poplåten som får mig på danshumör. Det känns som att Cypern har hittat rätt touch för att lyckas i tävlingen. Varför ändra ett vinnande koncept liksom? Ifjol tog det ett tag innan jag tog till mig ”Fuego” med Eleni Foureira. Den växte på mig när tävlingen väl hade inletts. Årets låt ”Replay” satte sig direkt på första lyssningen och jag ser fram emot att se liveframträdandet i Tel Aviv i maj. Det kommer säkert att bli ett spektakulärt scenframträdande och en snygg show. Jag är förväntansfull.

Gissat resultat i tävlingen:

Att Cypern skulle komma tvåa ifjol såg jag inte komma på förhand. De verkar ha minst lika höga förväntningar på att komma bra till i år med. Jag förutsätter att Cypern är ett av de tio kvalificerade länderna från den första semifinalen, men att nå topp 3 finner jag dock rätt så uteslutet. En topp 10-placering är inte omöjligt, men det kan också bli en placering någonstans i mitten i ESC-finalen. Det är alltid en risk att tävla med något liknande som man nyss har tävlat med.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hara & Andreas – ”Mana mou” (1997)
2. Fani & Yiannis – ”Apopse As Vrethume” (1989)
3. Haris Anastazio – ”Milas Poli” (1990)
4. Evridiki – ”Comme Ci Comme Ca” (2007)
5. Stelios Constantas – ”Feeling Alive” (2003)