MELODIFESTIVALEN 2024. Under tisdagsförmiddagen spelade SVT upp studioversionerna av de sista 6 tävlingsbidragen i årets Melodifestivalstartfält för presskåren. Vår skribent Lukas var på plats vid uppspelet och i denna artikel presenterar han sina första kommentarer om låtarna.
För kännedom kommer vi att rapportera mycket mer från repetitionerna med med bland annat livekommenteringar från repetitioner, genrep och direktsändningen, så det här blir bara ett första smakprov på vad som väntar under veckan!
01. Marcus & Martinus – ”Unforgettable”
Foto: ESC-Panelen
Fjolårets silvermedaljörer Marcus & Martinus är tillbaka och inleder sista deltävlingsveckan med en låt som är snarlik ”Air”, vilket inte är så förvånande med tanke på att de har samma låtskrivare. Det är såpass likt ”Air” att man kan fundera om det är en medveten strategi – kan man ha tänkt att konceptet skulle vunnit om inte Loreen varit ivägen? M&M kommer säkert gå till final med detta, men jag hoppas att de kan göra ett scenframträdande där man får bättre kontakt med bröderna, som man inte fick med ”Air”. Det blev ganska kallt, vilket jag förvisso känner även här.
02. Chelsea Muco – ”Controlla”
Foto: ESC-Panelen
Chelsea Muco är näst på tur och kör likt C-Joe på Afropop. Denna har dock inte samma feelgood-känsla som ”Ahumma”, och sätter sig inte så värst mycket, trots att man krämer på med hooks. Lägger man till dåligt startnummer och att C-Joe dessutom åkte ur sin deltävling med en mer snabbfästande låt så känns det inte som chanserna är stora.
03. Jay Smith – ”Back to My Roots”
Foto: ESC-Panelen
Forne Idolvinnaren Jay Smith bjuder på Americana-country med en låt skriven av bland andra ena halvan av Smith & Thell. Detta är väldigt likt den country som dominerar listorna i USA de senaste åren, där Joey Maio (som tidigare producerat åt Nickelback) haft ett finger med i spelet. Och det låter en del Chad Kroeger i Jay Smiths röst. Kanske kan funka? Finalkval känns rimligt.
04. Elecktra – ”Banne maj”
Foto: ESC-Panelen
Elecktra som hade sitt genombrott med Drag Race Sverige kör på klassisk drag-campig pop, med en rejäl dos av skånsk dialekt och lite influenser av Army of Lovers och Günther. Drag är en svår genre i dessa sammanhang – det är ofta viktigt att scennumret blir uppseendeväckande, men också med glimten i ögat. Om Elecktra kan leverera på den punkten kan finalkvalet finnas inom räckhåll.
05. Annika Wickihalder – ”Light”
Foto: ESC-Panelen
Näst sist är ett för mig obekant ansikte i dessa sammanhang – Annika Wickihalder som kör med soul-powerballad där man i refrängen trycker hårt på titeln – ”Light, light!”. Denna soul-gospel pop har hängt med ganska länge i Melodifestivalen sedan John Lundvik och The Mamas, och det märks att denna var skriven för att sätta Annikas röst först och främst. Återstår att se om det kan ta henne vidare.
06. Medina – ”Que Sera”
Foto: ESC-Panelen
Avslutar hela tävlingen gör Medina, bronsmedaljörerna från förrfjol med ”In i dimman” och ska avsluta med ”Que sera” (som i detta sammanhang kan betyda ”vad som än händer”). Och detta är inte helt olikt ”In i dimman”, fast mer lättfotat. Mer lekfullt, men inte på samma nivåer som deras andra hits som ”Se på mig nu” och ”Miss Decibel”. Istället andas detta fotbollshymn – vilket ”In i dimman” förvisso också gjorde. Solklar arena-floorfiller som förvisso gör ett ganska abrupt slut. Men denna går till final – är jag övertygad om.
