MELODIFESTIVALEN 2024. Under tisdagsförmiddagen spelade SVT upp studioversionerna av veckans tävlingsbidrag för presskåren. Vår skribent Lukas var på plats vid uppspelet och i denna artikel presenterar han sina första kommentarer om låtarna.
För kännedom kommer vi att rapportera mycket mer från repetitionerna med med bland annat livekommenteringar från repetitioner, genrep och direktsändningen, så det här blir bara ett första smakprov på vad som väntar under veckan!
01. Adam Woods – ”Supernatural”
Foto: ESC-Panelen
Adam Allskog, mer känd som Adam Woods oss emellan, prövar lyckan på egen hand 2024 efter att under fjolåret ha uppträtt ihop med Jon-Henrik Fjällgren och Arc North, och kommer alltså få inleda årets upplaga av Melodifestivalen 2024. Vi inleder med en klassisk EDM-upptempolåt i den formula som varit hårdvaluta länge, inte bara i Melodifestivalen, utan bland all svenskproducerad pop sen Swedish House Mafia och Avicii slog knock på publiken. Ett ganska naturligt steg för Adam Woods att ta. Det som jag anmärker på är att det tar lite tid för låten att verkligen blomma ut, vilken den gör först i andra refrängen. Det kommer bli intressant att se hur Adam kan leverera denna låt live, men jag är övertygad att den kommer gå varm på gymmen och diverse klubbar. Minst finalkval skulle jag tro.
02. Samir & Viktor – ”Hela världen väntar”
Foto: ESC-Panelen
Samir & Viktor gör comeback efter tre tidigare försök. Dessa tidigare deltaganden var 2015, 2016 och 2018, ganska ofta med andra ord. Men nu, först sex år senare är de tillbaka igen. Ändå är det en stil de gör som är lätt att känna igen från framför allt deras debut ”Groupie”, men också instrumentalbiten efter refrängen som man känner igen från ”Shuffla”. Med andra ord inga nyheter vi får från Samir & Viktor. Anser personligen att det är lite konstigt att de inte inleder, då deras låt känns mer som en introlåt jämfört med Adam Woods strax innan. Och sen är frågan om hur det kan gå med två upptempolåtar på rad. Kan mycket väl konkurrera med Adam Woods om vem som ska ta andra finalplatsen (mer om nästa finalkandidat längre ner i denna artikel), och jag tror det står och faller med vilket humör svenska folket är på.
03. Melina Borglowe – ”Min melodi”
Foto: ESC-Panelen
Melina må vara nykomling men har åtminstone ett välrenommerat team av upphovsmän bakom sig, med G:son och Andreas Mattsson. Nu går tempot ner och det blir avskalad gitarrballad, och det fungerar som brytpunkt efter två upptempolåtar. Vet dock inte hur långt det kommer bära i tävlingen sedan. Blir ganska lätt och naket, kanske lite för avskalat och malplacerat för sammanhanget? Känns just nu som den jag inte tror kommer klara sig vidare, om inte Melina lyckas övertyga live.
04. Elisa Lindström – ”Forever Yours”
Foto: ESC-Panelen
Tillbaks till en veteran med Elisa Lindström, som förvisso haft ett ganska dåligt track record i Melodifestivalen med tidig sorti vid sina två tidigare försök. Hur som helst skruvar vi tillbaka hastigheten till upptempo och nu blir det klassisk schlagerpop som dominerade under 00-talet och 10-talets första hälft. Inte helt olikt det vi hört från bland annat Charlotte Perrelli och Jessica Andersson. Detta sound har haft blandad framgång, och det är sällan lätt att veta när det här fungerar och när det inte gör det. Är däremot tveksam till denna låts chanser sett till vad Elisa ställs mot. Men jag har haft fel många gånger. Kanske hänger kvar i finalkvalet senare här i år.
05. Lisa Ajax – ”Awful Liar”
Foto: ESC-Panelen
Lisa Ajax behöver knappast någon introduktion i denna tävling då hon gör sitt femte försök i denna tävling. Och det är knappast någon fortsättning på ”Tror du att jag bryr mig”, utan vi är tillbaka på spåret med brustna hjärtan med denna avskalade pianoballad som gradvis stegrar sig genom sina tre minuter. Inte helt olikt ”Torn” som hon tävlade med senast hon körde solo, liksom Wiktorias ”Not With Me” från samma år. När Lisa tävlat själv har hon inte lyckats sämre än att klara sig till final via omvägen till Andra chansen som det då hette. Denna tror jag kan räcka sig vidare till finalkvalet, eventuellt, även om det kommer bli mycket svårare att ta sig till final därifrån nu. Däremot ett bra produktionsvärde, ska jag lyfta upp.
06. Smash Into Pieces – ”Heroes Are Calling”
Foto: ESC-Panelen
Sist ut är förmodligen det stora dragplåstret – hårdrockbandet tillika fjolårets bronsmedaljörer Smash Into Pieces. Om man gillade ”Six Feet Under” så lär man inte bli besviken – denna fortsätter mer eller mindre där förra låten slutade, en sorts ”kapitel två” där det är dags att ta sig i kragen och hitta sin egen hjälte. Här har man inte försökt experimentera – utan lutat sig tillbaka åt det som fick förra låten att fungera. Ändå kan jag tycka att det saknas en ordentlig pay-off, speciellt som avslutande låt. Det kanske blir lite för ”säkert”. Men som ensam i sin genre och med hjälp av att vara avslutande akt skulle jag bli förvånad om de inte går till final på direkten.
