« Inför ESC Malta 2021

Inför ESC Malta 2023 »

Här kommer då Malta med en lite mer klassisk ESC-anthem, som minner mycket om John Lundvik och det sena 90-talet. Gospel verkar vara inne igen, men det visste vi ju sedan tidigare! Och absolut, visst är detta bra! Kanske är den inte riktigt så bra som den utger sig för att vara, för låten känns som att den försöker vara en bombastisk ”Love shine a light”-kopia, men lyfter aldrig riktigt dit upp. Lite synd egentligen, för hade den gjort det hade vi kanske haft en vinnarkandidat här. Men istället blir det en lite skön ganska anspråkslös gospelpoplåt med 90-talsvibbar. Det går ju det med, men det är alltså inte någon superhit vi har att göra med då – enligt mig.

Detta känns ganska självklart i finalen, Malta har en alldeles för bra låt i år för att kunna missa finalen. Det är lättomtyckt låt som folk inte kommer ha problem att ta till sig. I finalen däremot lär detta kan landa i mitten av resultatlistan som bäst.

Jag har satt ett väldigt lågt poäng på Malta i år! Jag tycker att låten är FÖR lik många låtar som Dotter har gjort så det blir bara knasigt. Sen tycker jag det är ganska fult gjort av Malta att ha en uttagning och sen byta vinnarlåten till en annan, inte OK. Jag tror tyvärr att Malta har förstört sin chans att nå final i år.

Min gissning för Malta är att dom missar final i år.

Efter en väldigt intressant och experimentell inledning på semifinalen kommer vi till lite med ”traditionell” Eurovision. Malta skickar en rätt ointressant låt med ett väldigt klyschigt budskap om att du duger som du är. Gospel-delen är det enda intressanta i denna låt. Annars tycker jag den är repetitiv och inget jag vanligtvis skulle lyssna på. Det är definitivt inte bland det sämsta i årets tävling, men det liksom bara är där.

Jag känner personligen att detta är inget jag skulle lägga mina kronor på genom att rösta. Tror Europa kommer känna lite samma sak.

Först och främst var det roligt att Malta tog tillbaka MESC igen som uttagning – och att det blev en stor uttagning med hela 22 bidrag! Här fanns det gott om bra låtar och även om jag hade vinnarlåten ”Out of Sight” på min topplista trodde jag aldrig att den skulle vinna över de förhandstippade bidragen.

Hursomhelst är det ju inte den låten vi kommer att få höra utan ”I Am What I Am” som är en glad gospelpoplåt som är där och som jag gillar. Det är en genre som är inne och man blir glad av. Mer glädje är nog vad världen behöver just nu.

Glädje eller inte, nu kommer verkligheten fram. Och den är inte lika glad för jag tror inte att det här kommer att funka. Vi kunde se redan ifjol då förhandstippade Destiny hamnade högt hos jurygrupperna men fick ”bara” 47 poäng från tittarna. Det här är något som har förföljt Malta år efter år sedan kombinationen jury- och tittarröstning började användas 2009 och endast ett par gånger har tittarna gett ungefär samma poängnivå som jurygrupperna till Malta. Jag tror det kommer att fortsätta i år med och därför åker Malta ut. Men personligen hoppas jag att jag har fel för jag skulle så gärna vilja sätta en grön skylt här.

Blev förvånad över att Malta bytte låt i sista sekund för jag tyckte det första bidraget var bättre. Det här har vi hört så många gånger förut och tycker det är lite tjatigt och trist. Visst kan det bli pampigt på scen i sann kämparanda men räcker det?

Även om Emma kommer ta kämparglöden och ge allt på scen så får hon nog nöja sig med att bara delta en gång i år. 

Detta kan ha varit ett av de klantigaste valen man kunnat göra. Emma Muscat vinner landets nationella uttagning med låten ”Out of Sight”, men när man ser att responsen inte blivit som man förväntat sig så hoppar man in och byter låt. Om detta inte är definitionen av en panikåtgärd blir jag bra fundersam över vad som skulle kunna vara det. Och det blir inte bättre att ”I Am What I Am” känns som den mest beräknade och tillrättalagda radiopoplåten i år (som förmodligen också kan ha varit ett ratat bidrag i en annan nationell uttagning), och har den mest klyschiga texten. Vem är denna låt ens till för?

Malta har på senare år haft enormt svårt att skörda poäng från tv-tittarna. Och i år skulle jag nog gå så långt att säga att detta är den låt som löper störst risk att komma sist hos den röstningsgruppen. Utöver det är jag även osäker på om ens juryn skulle vara så intresserad av detta icke-spektakel till låt.

Den här låten skall tydligen ha skickats in till Melodifestivalen men kom inte med. Det hörs då låten påminner ungefär om någonting som skulle kunna sluta 5:a i en deltävling. Det är en trevlig radiovänlig popballad som är helt okej att lyssna på, speciellt när man behövt genomlida Georgiens bidrag innan. Någon vinnare är det knappast dock.

Som sagt, ingen vinst i sikte för Malta i år. En finalplats är möjlig, men som Lukas nämnde ovan har Malta haft svårt att samla på sig tittarröster de senaste åren. Jag skulle säga att det är 50/50 att det går vidare.

Äntligen valde Malta att återinföra sin nationella Eurovision-uttagning Malta Eurovision Song Contest förkortat till MESC. Den var verkligen efterlängtad. Men vilken besvikelse det var på tävlingsbidragen. Låtkvaliteten var inte alls vad den brukar vara om man kollar tillbaka på tidigare upplagor.

”I Am What I Am” är producerad och skriven av bland andra Dino Medanhodzic, som vi känner till som Dotters kille och låtskrivare till hennes Mello-bidrag ”Bulletproof” och ”Little Tot”. Efter att ha lyssnat på den några gånger måste jag säga att jag personligen gillar den betydligt bättre än den ursprungliga vinnarlåten ”Out Of Sight” som var så intetsägande och tråkig.

Jag tycker att det är en mycket märklig regel att man får byta ut en låt som är framröstad som vinnare. Malta borde ha skickat tvåan från MESC 2022 (Aidan – ”Ritmu”). Den hade fått 5 poäng av mig utan tvekan och säkerligen gått bra. Jag hoppas att Aidan får chansen att tävla för Malta någon gång i framtiden.

Det är verkligen gränsfall om Malta ska lyckas knipa en finalplats. Är ytterst tveksam. Tycker lite att de får skylla sig själva när de hade chansen att skicka ett fantastiskt bidrag som hade haft stor potential att komma högt i Turin. (Ritmu).

Malta kommer med ett bidrag som kan tilltala den breda publiken med sin genre. Jag gillar själv gospelpop och bidraget i sig hade kunnat bli något riktigt bra, men det är alldeles för många nertonade partier. Ett sånt bidrag ska bara växa tills fyrverkerierna färgar himlen och då kan det ta hem hela vinsten, men tyvärr blir det inte mer än en smattermatta på backen.

Det här är ett bidrag som hamnar med näsan över vattenlinjen beroende på hur det blir på scen och med tanke på vilket bidrag som banat väg innan.