« Inför ESC Island 2021

Inför ESC Island 2023 »

Jag gillar väl egentligen denna typ av låtar, d.v.s. lite country-inspirerade låtar med mycket eftertänksamhet. Men detta är alldeles – ALLDELES för tråkigt. Tempot åker ned i botten totalt, och jag tappar dessvärre helt intresset. Detta är något jag inte kommer att minnas efter att de 3 minuterna är slut – jag är helt borta och redan inne på nästa låt. Tyvärr är det så enkelt – jag tycker ju egentligen att detta är en välkomponerad och djup låt men den är inte ett bidrag som kan tävla i ESC. Det funkar inte för mig. Tyvärr!

Tyvärr kan jag verkligen inte se denna som ett finalbidrag, hur jag än vrider och vänder på det. Jag kunde ju önska att Island lyckades igen, men jag kan verkligen inte se det. Tyvärr är nog detta ett av de bidrag som tv-tittarna sorterar bort direkt.

Enligt min åsikt så har Island gått ner sig ett kliv från i fjol. I fjol kunde Island vunnit Eurovision och gjorde nästan det, de kom på en stabil 4:e plats. I år tyvärr kommer de få det svårt att ta sig till final! Jag tycker att låten är helt ok, men den hör nog inte hemma i någon final! Tyvärr är det startpositionen som kommer förstöra Islands chanser till final.

Efter att Österrike tagit oss till högre höjder så kommer Island och tar ner oss på jorden igen. Den fortsätter trenden som semifinal ett verkar ha, nämligen tama ballader. Detta är genuint tråkigt. Jag minns att Island chockade Europa med Hatari och att hatet ska segra. Detta får mig att hata mer. Jag kommer ge det en poäng för den något mystiska melodin som jag finner lite intressant.

Sorry Island. För tråkigt och lättglömt. Kanske värt att testa Fire Saga nästa år?

Först och främst får vi tacka Island för att vi i alla fall i år slipper fler skämtbidrag – bara det ger pluspoäng i kanten! Sedan vill jag säga att Systur må inte vara någon Hatari eller Daði & Gagnamagnið utan en trio som framför sin vackera countryballad, och det är något som räcker för mig. Jag är också glad att de inte översatte låten till engelska, för även om jag inte förstår ett ord av vad de sjunger om går budskapet in direkt.

Nu gör jag en stor chansning då jag gissar att Island blir en av de länder som tar sig till final. Låten må vara långsam men det här ’kan’ bli en juryfavorit och det tror jag kan räcka till för att Island ska kunna ta sig till final runt placering 7-10. Det är dock så att det finns fler länder i samma semifinal som har liknande låtar och juryn kan knappast ha alla som favorit, men Island känns stabila i år.

I år har Island valt en ”vanlig” låt. Då den påminner lite om First Aid Kit blir jag glad över att den här genren kommer mer och mer. En skön låt att relaxa till på semestern. Den passar verkligen på isländska också.

Det här är en av de enkla och avskalade låtarna av det bättre slaget i tävlingen men kommer det bli för trist på scen, det är frågan.

Det känns som att detta skulle ha fallit mig på läppen med den grund man satt – en låt som inte skrivits enligt kallt kommersiellt tänk, och som dessutom framförs på modersmålet. Men utfallet blev inget vidare alls. Country/western är en genre som jag bara kan lyssna på i sparsam mängd, och med vissa låtar är det extra tveksamt. Hur än bra de isländska systrarna harmoniserar i sina sångröster och kemin de har så ser jag bara framför mig en ganska mörk atmosfär kring något mörkt, övergivet och koleradrabbat samhälle i vilda västerns ökensand där vålnader tycks flyga ostört. Puh! Inte direkt den sinnesbild jag tror man ville få fram när man sjunger om en stigande sol. Näe Island, ni kanske skulle ha tagit Olaf Yohanssons råd och skickat Ja Ja Ding Dong.

Jag kan inte se hur en sån här stämningsdödare till låt ska ha en finalchans. Speciellt inte när den går direkt efter två upplyftande upptempolåtar. Inte ens kontrasten mellan dem och den här skulle räcka långt. Och oddsen verkar dessutom hålla med mig då Island i skrivande stund ligger trea från slutet vad gäller finalchanser.

För tredje gången sedan språkregeln avskaffades väljer Island att skicka en låt på sitt vackra hemspråk, vilket uppskattas. Låten sig är tämligen så trevlig att lyssna på. Avskalad, och helt oskylidg. Men väldigt anonym. Den försvinner liksom i mängden.

Nej, jag tror inte att Island kvalificerar sig till finalen.

Denna systertrio levererar en låt helt och hållet på isländska som är en stillsam och gungande countrypopballad med titeln ”Með hækkandi sól” som direktöversätts till ”Soluppgång”. Harmlöst och behagligt att lyssna på. Senast Island valde att sjunga på isländska var 2013. Systrarna, som till vardags brukar ge ut låtar som är en blandning av indiepop och folkpop är kända på Island för sina sköna röster och det ska nu bli spännande att se hur deras bidrag kommer att stå sig i Turin.

Jag ställer mig ytterst tveksam till om Island tar sig vidare till final med detta lågmälda, lite försiktiga bidrag. Det känns spontant som en juryfavorit. Återstår att se om tittarna tar till sig detta bidrag också.

Jag skulle vilja säga några goda ord om Islands bidrag i år, men har oerhört svårt att krysta fram något. Den hamnar som bäst som avslutningsmusik till eftertexterna till en Isländsk kriminalare. Island hade i år en oerhört svag tävling och det var inte många bidrag som ens nådde godkänt hos mig. Det fanns inte något som var i närheten av Hatari, vilka jag förövrigt gick fullkomligt lös till (konstigt nog). Nej, denna ”party pooper” hamnar i botten på listan av årets alla bidrag.

Döda fiskar följer strömmen och denna gammelgädda glider med till botten.