« Inför ESC San Marino 2017

Inför ESC San Marino 2019 »

San Marino är den senaste mikrostaten som gjort debut i Eurovision, och är nu den enda som fortfarande aktivt deltar. Sedan 2000-talet har mikrostater haft en rejält brant uppförsbacke, Monaco missade finalen tre gånger på raken innan de hoppade av, Andorra missade på sex försök och hoppade av dem med. San Marino har inte haft det så lätt heller, man har i många fall varit långt bort från en finalplats, med undantaget 2014 där man faktiskt lyckades ta sig upp, även om det sen kraschlandade till en 24:e plats. Men sen dess har landet inte varit i närheten, och senaste gången lyckades man bli sist med endast en poäng.

En intressant notering är att San Marino första gången har anordnat en egen (inter)nationell final. Tidigare har landet alltid valt artist och bidrag internt.

We are the heroes of our time!! Oah oaaah oh oh….. Eller? Var det inte den låten? Skumt.. De låter mycket lika… Frågan är hur mycket man kan sno ifrån en Eurovisionvinnare utan att det blir plagiat? Det är ju en juridisk fråga, som jag inte kan svara på. Men hur mycket kan man sno ifrån en Eurovisionvinnare innan det blir patetiskt? Betydligt mindre än vad San Marino har gjort – helt uppenbart. Det här är pinsamt – och rent löjeväckande beteende från San Marino då man så uppenbart har baserat nästan hela sitt bidrag på Måns Z:s vinnarlåt från 2015. Trots att landet hade en spännande och förvånansvärt bra uttagning, så blev resultatet ännu en bottennotering. Tänk om, och tänk rätt nästa gång!

Jag vet inte vart jag ska börja. Vi börjar med en fråga; Är detta årets sämsta bidrag? Absolut. Ibland undrar jag om man i San Marino inte har tillgång till musik från resten av världen. Trots att man gjort sig av med Valentina Monetta och Ralph Siegel så lyckas man ändå med bedriften att skicka den sämsta låten i tävlingen. Inte bara har de mer eller mindre tagit ”Heroes” och gjort en sämre kopia av den, de har dessutom klämt in en rap-del i låten. Detta är en låt man inte kan beskriva, utan man måste uppleva den för att inse hur dåligt det är. Jag skrattar varje gång jag hör den och skämskudden åker fram och jag vill kväva mig i den när hon börjar rappa. Kom ihåg att jag inte skrattar för att det är kul, utan för detta är 3 minuter av ren cringe! Jag hade uppmanat San Marino att bara ge upp, men jag känner att jag behöver min dos av 3 minuters cringe minst en gång per år.

San Marino, ni anordnade en stor uttagning för att välja något seriöst till Eurovision som skulle kunna hålla hela vägen och vad händer? Jag fattar ingenting!

Låten ni har valt ut är bedrövligt dålig och även i år kommer jag bli tvungen till att ta upp skämskudden när jag ska titta på programmet. Anledningarna är enkla: 1) er låt är väldigt lik en tidigare vinnarlåt (Måns Zelmerlöws ”Heroes”) samt 2) ni valt att lägga in en hiphop-del som känns ungefär lika motiverad som ett dåligt julklappsrim. Det som jag är allra mest förvånad över är att österrikiska artisten Zoë har varit med och gjort detta. Hon var en av mina favoriter i Stockholm 2016, men här verkar allt ha gått helt bananas.

Det enda positiva med allt detta är att sångerskan Jessika Muscat, som sjunger merparten av låten, levererar bra live och jag unnar henne att hon får tävla i Eurovision efter så många försök på hemmaplan på Malta. Men då borde det ha fått bli med en bättre låt, för det här haveriet till bidrag förtjänar inte mer än en sistaplats.

San Marino testade ett nytt koncept att välja låt och artist som såg ganska intressant ut, men precis som i många fall byggdes inte Rom på en dag. Utan att bli för långrandig kan jag konstatera att hur det hela sköttes säkert gav en del huvudvärk för mikrostaten.

Själva låten då… jag ska inte vara så cynisk att säga att den är totalt plagierad av ”Heroes” (Sverige 2015). Det finns vissa likheter, javisst, men jag ser de tydliga skillnaderna också. Egentligen ganska hyfsad låt som inte gör så värst mycket väsen av sig. Rappartiet hade jag i och för sig kunnat acceptera i sig självt, men jag tyckte inte det gifte sig så bra med resten av låten.

San Marino är mitt absoluta favoritland i eurovision. Jag älskar alla deras bidrag och har haft dem i min topp 10 varenda år de tävlat. Du som läser tror säkert att jag är ironisk. Men jag är faktiskt helt seriös. Vad som är oerhört tråkigt är att landet är så smärtsamt underskattat i tävlingen. Inte en enda gång har de fått den framstående placeringen de förtjänat sedan debuten 2008.

Årets bidrag är en catchy poplåt. Texten är inte så märkvärdig. Men jag rycks med i melodin och kommer ofta på mig själv med att nynna på den. Dessutom gillar jag Jessika och Jenifers attityd på scenen. De är coola och kaxiga, men inte på ett överdrivet sätt (som exempelvis Netta från Israel…)

Jag nog är den enda i panelen. Kanske till och med den enda i hela Europa som är fullkomligt övertygad om att San Marino kommer att gå till final (Nej jag är fortfarande inte ironisk). Visst, de har ett dåligt utgångsläge. Men det har funnits sämre bidrag med mycket sämre utgångslägen som ändå lyckats kvalificera sig till finalen. Låten är asgrym och jag är övertygad om att Jessika och Jenifer kommer göra ett supergrymt framträdande. Lägg även till att de har goda chanser att få höga poäng av Malta & Tyskland, länderna som artisterna härstammar ifrån. Italien som är deras enda grannland. Och Montenegro, som har för vana att ge poäng till dem. Heja San Marino!

Jag är glad att en av mina absoluta favoritartister från Malta får möjligheten att tävla i Eurovision efter flera försök att nå dit med sitt hemland. Det är bara så synd att hon inte kommer dit med en tillräckligt bra låt. Det första jag tänkte på när jag hörde denna låten var att det är en exakt kopia av Måns Zelmerlöw’s ”Heroes” i refrängen. Det här kommer inte fungera. Det är alldeles för rörigt och platt. Givetvis stannar denna i semin utan tvekan. San Marino var nära på att stå över årets tävling och kanske dröjer det till vi får se dem i tävlingen igen om det blir fiasko i år igen?