Följ Eurovision-bubblan »

                 
 
 

 

Lukas väljer: Bästa låt från varje ESC-land – del 5

Publicerad: | Skribent: Lukas

Publicerad


PANELENS VAL. Under sommaren kommer vår skribent Lukas att välja ut sina favoritbidrag från varje land som tävlat i Eurovision Song Contest till och med år 2021. Denna gång får du se Lukas val när det gäller Grekland, Israel, Malta, Serbien och Turkiet!

 

Några inledande ord

Efter att 2020 års Eurovision ställdes in kan det kännas lite konstigt att svälja att vi i år har återigen fått se en Eurovisionsupplaga igen 2021 som man lyckades gå i mål med. Men likväl en av de mest befriande känslorna om jag får säga det själv! Detta innebär nu att vi är inne i lågsäsong igen och det är under denna tid som jag tänkte att det är dags starta ett nytt projekt.

Det jag hade tänkt lyfta idag är ett gäng låtar, inte mindre än 50 stycken, som jag personligen anser vara de bästa låtarna från varsitt land. Läsare som följt ESC-Panelen längre tillbaks kanske känner till att jag gjorde en ranking över låtar under åren 2004-2019 som hamnade oförtjänt lågt, och vissa låtar jag lyfte där lär nog dyka upp här också. Även längre tillbaks i tiden har jag sett samma tendenser att jag lätt faller för så kallade ”deep cuts” i tävlingen, dvs. låtar man inte tänker på i första taget. Och därför tänkte jag att det vore kul att lyfta fram dessa.

I denna del får du ta del av ett gäng länder som gjorde debut under 70-talet, inklusive Serbien som gjorde sin inofficiella debut just under denna tid. Favoritbidragen kan komma från vilka år som helst fram till 2021.

 

Mina val i denna del

Malta

Vi inleder denna del mitt i Medelhavet, bland några små öar som tillsammans bildar det lilla landet Malta. Ett land som trots dess litenhet ändå varit ovanligt nära segern ett par gånger, med två silvermedaljer och två bronsmedaljer, samtliga fyra med bara några enstaka poäng bakom vinnaren. Malta är ett land som jag å ena sidan beundrar mycket då det märks att deras intresse för ESC är riktigt stort, då tävlingen ses av nästan varenda maltes i landet. Så stort är intresset, att det länge hävdats att landets president lovat att utlysa helgdag om Malta skulle gå och vinna. Men, å andra sidan är det tyvärr inte så ofta som de gjort upp i mina egna topplistor då deras musikscen inte är särskilt bred. Därför har jag på senare år inte haft så höga förväntningar på landet, även om jag å andra sidan hade önskat att jag hade hört mer maltesiska i ESC. Enda gången vi hört det har varit under deras två första år, där de bara för sakens skull blev sist båda gångerna. Tyvärr var det nog det som avskräckte dem från att fortsätta sjunga på det språket, men något år borde man bryta den isen… tills dess, får jag välja ut en maltesisk låt jag gillar mer än någon annan. Och det är en låt som kan ses som oväntad för att vara jag, men det är alltså deras låt från 2008: “Vodka” av Morena.

 

Kommentar: “Nämen nu har du väl fått i dig lite väl mycket vodka, Lukas!” Näe, skämt åsido så är detta en riktig guilty pleasure som jag fastnade för väldigt kvickt där 2008. Ville jag ha den i final? Självklart! Visste jag att den inte skulle ha en chans? Jo, tyvärr. Den har varit ganska sågad, och visst, det är klämmigt, hysteriskt, innerligt och galet. Och därför blir det just en guilty pleasure. Har svårt annars att motivera varför jag gillar denna. Men ändå, glad i hatten blev jag av detta. Na zdorovje!

 


 

Israel

Vi tar oss till Medelhavets östligaste del och ror iland till Israel, som trots dess geografiska avstånd från övriga Europa blivit en fullt integrerad del i Eurovision, trots en och annan kontrovers. Och klassiska låtar har de knappast varit sparsamma med. Flera vinnarlåtar som blivit evergreens i ESC-sammanhang (bl a 1979 och 1998), och vi har också fått bekanta oss med klassiska akter som Izhar Cohen (ytterligare en vinnare), Yardena Arazi, och Ofra Haza. Men glöm för den sakens skull inte heller bort de Blues Brothers-klädda latmaskarna Datner & Kushnir som sjöng Hoppa Hulle!

Det går dock inte att komma ifrån att det funnits en och annan låt Israel bjudit på som varit kantad med just en del kontroverser. Och då har det inte bara handlat om att det kommit från just Israel, åh nej, utan det har varit just låtarna eller artisterna. Till exempel gruppen Ping Pong år 2000 vars upptåg gjorde att tv-bolaget slog bakut och slutade sponsra deras medverkan. Eller tidigare nämnda Datner & Kushnirs låt från 1987 som var så pass impopulär på hemmaplan att landets kulturminister hotade med att avgå om låten framfördes i ESC! Hans hot visade sig vara utan substans i slutändan… Dessa är bara två exempel på sådana låtar. Min personliga favorit råkar också vara en annan låt som präglats av ramaskriet runt den: “Push the Button” av Teapacks, från 2007.

 

Kommentar: Detta är förvisso en låt som verkligen tänjde på gränserna för hur långt man fick sträcka sig innan ens bidrag skulle bli alltför politiskt laddat för ESC. EBU fick så småningom dra en gräns mot ett annat bidrag inför 2021, men det lär vi komma tillbaka till när det landet ska avhandlas. Trots detta kan jag inte komma ifrån att denna låt bjöd på ett av de mest relevanta budskapen i en ESC-låt; ett desto mer relevant budskap idag. Vad låten i korta drag handlar om är den ångest många personer känner inför ett eventuellt krig, samtidigt som detta är en önskan om att bara få leva i fred från denna oro. Paradoxalt nog, trots att 2007 års ESC i efterhand betraktats som lite väl för utflippad för tävlingens bästa, är det här en av de låtarna som faktiskt åldrats bäst! I alla fall sett till just budskapet, som jag anser har en viss igenkänningsfaktor.

Själva melodin är också riktigt intressant, jag gillar att den tar så himla mycket otippade svängar, från en catchig ska-vers med dragspel, till en punkig käftsmäll till refräng, för att man sen i bryggan hoppar till hebreisk rapp! Dessvärre kanske det var just därför som den här låten kraschlandade i den stora semifinalen; om inte budskapet gav folk skrämselhicka så var det nog kanske att låten alldeles var för bisarr. Men det behöver inte vara ett problem om man är som mig som kan låta sig fascineras av det bisarra just här.

 


 

Grekland

Om någon frågade mig vilket land som är mitt favoritland i ESC så skulle jag svara att det är omöjligt att välja ut ett enskilt land, eftersom alla länder mer eller mindre blandar och ger i tävlingen. Det finns fler tydliga exempel på det längre fram, men en utav dessa länder som jag haft speciella uppfattningar kring som jag sen fått ta tillbaka är just Grekland. Innan jag föddes, samt började följa tävlingen, brukade Grekland köra på ganska mycket traditionellt präglade låtar som jag kom att gilla emellanåt. Men sen när jag började titta år 2004 hade då Grekland precis börjat sin stora framgångssaga där man från och med just 2004 till och med 2011 aldrig missade en topp 10-placering, och där man också tog sin första seger. Det som var så trist med just detta var att i åtminstone tre av dessa fall (2004, 2005 och 2008, där man dessutom kom som högst), var det med låtar som jag hade slängt iväg en nollpoängare till utan omsvep. Gillade inte alls de låtarna, och var heller inte så övertygad av det andra de bjöd på i övrigt. “Kommer ju aldrig kunna förvänta mig nåt av Grekland om de ska hålla på så här!” tänkte jag då. Men sen kom 2013. Och där skulle mina låga förväntningar plötsligt komma på skam, när jag fick höra Koza Mostra & Agathonas Iakovidis med “Alcohol Is Free”.

 

Kommentar: Detta kändes som en rejäl befrielse på så många plan för min del. Grekland som länge under tiden jag började titta på ESC varit en personlig slagpåse, insåg nog till slut att Europa hade börjat tröttna på den typ av pop de körde med i många år, och bestämde sig för att pröva någonting helt annat. Och vad körde man på då? Jo, en mix av grekisk Rebetiko-musik kryddat med ska-punk! I ett år där många andra länder började dra ner på tempot i låtarna valde Grekland istället att höja tempot. Jag kommer ihåg att redan när jag hörde låten första gången var jag övertygad om en sak: grabbarna kommer ha väldigt kul på scen, och ställa till med en rolig scenshow. Och där skulle jag få rätt. Att denna låt var ett smart drag av Grekland att skicka skulle också visa sig i resultatet, då de lyckades återhämta sig efter en nedgång 2012. Resan slutade med en klart godkänd sjätteplats, om än att den lika gärna kunde ha varit i underkant.

Sedan “Alcohol is free” har Grekland fortsatt blanda och ge, där man ibland satsat på etniska tongångar (som till exempel den fina “Oniro mou” 2018, får ett hedersomnämnande), men eventuellt att man villat bort sig med nåt helt annat. Det återstår att se vilken väg de kommer ta framöver. Jag skulle dock inte klaga om Koza Mostra kommer tillbaka, även om det i så fall får bli utan Agathonas då han tyvärr gick bort ifjol. Vila i frid!

 


 

Serbien

Ytterligare ett land som jag tar upp ”för tidigt”. I förra delen av detta projekt tog jag upp tre andra f.d. delrepubliker från Jugoslavien, och förklarade också hur jag tänkte när jag skulle gå igenom dem. Serbiens inofficiella debut kom 1974 med Korni Grupa och låten ”Moja generacija” (ibland kallad ”Generacija 42”). Serbien skulle sen representera de jugoslaviska akterna åren 1982, 1991 och 1992. Efter 1992 hade tv-bolaget upplösts, och det som var kvar av Jugoslavien efter att de andra delrepublikerna förklarade sig självständiga, skulle inte komma tillbaks förrän 2004, men då under namnet Serbien-Montenegro. Då tävlade man med den serbiske storstjärnan tillika Balkanballadens mästare Željko Joksimović. Men Serbiens officiella debut kom först 2007, då efter att Montenegro gjorde sig självständigt. Denna gång med Marija Šerifović, som då rodde hem guldet! Låten ”Molitva” var återigen även den en Balkanballad i klassiskt stuk. Men tro inte att Serbien bara hållit på med den genren åren i ända. De har även provat med bland annat Balkan-reggae, kvinnliga popgrupper, men också även gått in på humorbanan, med min personliga favoritlåt från dem: “Cipela” av Marko Kon & Milaan (2009).

 

Kommentar: Efter att Serbien körde på två ballader med väldigt allvarsam ton åren innan så tyckte jag “Cipela” blev ett trevligt inslag, då den kändes väldigt anspråkslös och rolig. Samtidigt har den ganska småkaxig text också, där sångaren har som stolthet av att ha rest runt i världen (“min gamla sko har sett världen”), men hur en dam av hans intresse inte vill ha nåt med honom att göra då han inte var tillräckligt rik! Klassisk kritik mot materialismens ideal!

Denna låt skulle dock bli en av mina favoriter från 2009 som inte alls fick det resultat den förtjänade.  Den hade slutat tia i semin, något som vanligtvis ger finalplats, men just detta år (och året innan det) lät man istället en jury utse den sista finalisten. De valde ett helt annat land som låg långt efter. Typiskt!

 


 

Turkiet

Vi tar oss över Bosporen för detta land. Om det är nåt land som verkligen blandade och gav mer än nånting annat, så var det Turkiet när de ställde upp i ESC. För jag kan inte komma på något annat land som varvat så mycket höga toppar med djupa dalar på mina personliga topplistor. Riktigt så spretigt har det dock inte varit i verkliga tävlingen, där Turkiet länge var en bottenskrapets bänkvärmare från deras debut 1975 tills Undret i Dublin 1997 (där Turkiet, från otursnummer 2, lyckas komma 3:a!). Därefter blev Turkiet en av de stora nationerna under hela 00-talet, och början på 10-talet.

Men trots att Turkiet var en stornation under denna tid, var det inte allt som stod helt rätt till bakom kulisserna, och efter 2009 började det knaka i fogarna. Konservativa och nationalistiska röster i landet som länge rynkat på näsan åt tävlingen, hade retats upp rejält av landets bidrag från 2009. Trots en stark fjärdeplats hade de provocerats av sångerskan Hadises scennummer, som i deras ögon uppfattats som alltför avklätt och provocerande. Tv-bolaget gav vika och skulle därefter enbart skicka manliga artister/grupper. Men 2011 tog allt en ny vändning då landet missade finalen för första gången, och hade inte Azerbajdzjan vunnit hade ett avhopp legat och lurat redan där och då. Men man gav tävlingen en till chans 2012, innan landet till slut packade väskan och drog, till mångas förvåning och vissa fans förtret. Pressen från de nationalistiska strömningarna hade blivit för stark för TRT, och sedan 2015 har landet inte ens velat sända tävlingen. Dystert avslut för ett land som bidrog med så mycket orientalisk krydda till ESC!

Det finns som sagt en hel del låtar i Turkiets historia som jag gillat rätt så skarpt, men jag sticker nog inte under stol med att en låt tornar över allt annat: “Deli” av rockbandet Mor ve Ötesi, från 2008.

 

Kommentar: Jag kommer ihåg att jag redan 2008 när den här låten tävlade hade en känsla att den kunde göra upp om segern. För samtidigt som den hakade på den rådande rocktrenden det året så hade man lyckats hitta en bra balans där den inte skulle bli för extrem för oinvigda lyssnare, men samtidigt inte alltför nedtonad för enkelhetens skull. Denna låt representerar Mor ve Ötesis sound. Turkiet skulle förvisso fortsätta på rockvägen två gånger till, men det var just med “Deli” som de verkligen träffade rätt på alla punkter för en bra rocklåt, med ett bra driv och ett sådant där röj jag vill ha.

 


 

Sammanfattning

Det här är alltså mina val för dessa länder som har deltagit i Eurovision Song Contest. I nästa del, som publiceras den 7:e augusti, kommer mina val för Cypern, Estland, Island, Marocko, Montenegro.

Du får gärna kommentera om du håller med mig eller om det finns andra låtar som du tycker är bättre för länderna här ovan!

 


Kommentera

 
 

 
 
 

  Bookmark and Share Tillbaka till toppen
Aktuellt

Nyheter

Eurovision 2022

Melodifestivalen 2022

Nationella uttagningar

Om oss


 
Sök på sajten
 

 
 



Om ESC-Panelen

ESC-Panelen är ett forum om Eurovision Song Contest, Melodifestivalen och andra länders nationella uttagningar.
Vi skribenter i panelen är ett gäng Eurovision-intresserade personer i varierande åldrar och med skilda preferenser inom musiksmak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla delar en stor förkärlek till Eurovisionen, och att vi tillsammans bevakar tävlingen året om. Vi delar med oss av bland annat nyhetsuppdateringar, projekt, länktips, topplistor och recensioner.

Gilla och följ oss gärna i våra sociala medier! Du hittar oss på Facebook, Instagram, Twitter och YouTube.

Har du några frågor, funderingar och/eller vill du tipsa oss om nyheter? Skicka i så fall ett mejl till info@escpanelen.se



Musiktips

För alla er Eurovision-fantaster vill vi tipsa om musikkanalen ESCRadio som spelar Eurovisionmusik dygnet runt, året om. Dessutom sänder kanalen Radio International direktsända program om Eurovision en gång i veckan.


Personalinloggning
Tillbaka till toppen

ESC-Panelen