« Inför ESC Sverige 2018

Inför ESC Sverige 2020 »

Lukas analyserar formen

Att sedan 2011 lyckas bärga hem två guld och bara hamna utanför topp 10 en gång är verkligen inte illa! Sverige är förmodligen det land som mått som bäst under detta decennium. Nu senast blev man sjua under lite sjuka omständigheter: tvåa hos juryn, 23:e plats hos tittarna! Om detta fortsätter så kan det påverka Sveriges form på sikt, men inte nu. Så något annat en Formtopp går inte att säga för Sveriges del!

Uttagningsinformation

Melodifestivalen 2019 var Sveriges uttagning till Eurovision 2019. Det var den 59:e Melodifestivalen i ordningen och den 18:e som pågick som en 6 veckor lång turné runt i Sverige. Till uttagningen valdes 28 bidrag ut efter en nationell antagning och SVT-val. Dessa bidrag fördelades om sju på fyra deltävlingar, där tittarna fick rösta vidare två bidrag per deltävling till final och ytterligare två bidrag till uppsamlingsheatet Andra chansen, där sedan fyra bidrag kvalade vidare till finalen. I det avgörande programmet fick tittarna dela makten med åtta internationella jurygrupper.

En stor nyhet för året var att tittarröstningen ändrades till att bli åldersfördelad, där varje ålderskategori (fördelad på åtta kategorier i Mello-appen samt telefonröstningen) fick rösta och ranka låtarna i varje program. Av det skälet hade antalet internationella jurygrupper i finalen minskat från 11 till 8 stycken.

Personlig åsikt om årets akt:
Jag får vara ärlig och säga att jag ändå var såld på ”Too late for love” från första lyssningen på hotellet i Lidköping under sista deltävlingen. Detta är en omedelbar stämningshöjare som både gör en glad och danssugen, och dessutom är den uppbyggd på alla de sätt som en riktig vinnare ska vara uppbyggd på. Jag kan fortfarande se detta som en potentiell vinnare, men jag tror dessvärre att låten har lite för många svagheter för att kunna slå motståndet i årets ESC. Dels så har den en del ”döda stunder” som inte fungerar som de ska – där intresset för låten sjunker istället för att öka. Dessutom behöver man fixa till ett starkare scennummer. Som det ser ut nu så är det alldeles för tråkigt, och kommer inte funka om John även vill nå ut till TV-tittarna i Europa. Men om allting sitter inför finalen så är detta min vinnarfavorit!

Gissat resultat i tävlingen:

En kvalificerad gissning är att jurygrupperna (i vanlig ordning) kommer gå igång på det svenska bidraget. Förra året kom vi tvåa hos dem, och den som kom etta hos juryn då var det Österrikiska bidraget som dessutom är enormt likt ”Too late for love”. Jag kommer därför tippa att Sverige vinner juryns omröstning, men jag är inte alls lika säker på tv-tittarnas. Men med juryn i ryggen torde vi iallafall nå topp-5 och högst troligen topp-3 med ”Too late for love”. Det känns som ett klart toppbidrag.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Tommy Körberg – ”Stad i Ljus” (1988)
2. Roger Pontare – ”When Spirits Are Calling My Name” (2000)
3. Tommy Nilsson – ”En dag” (1989)
4. Carola – ”Fångad Av En Stormvind” (1991)
5. Eric Saade – ”Popular” (2011)

Personlig åsikt om årets akt:
Så fort jag hörde denna låten i Melodifestivalen fick jag gåshud och ett glädjerus jag inte fått på länge. John utstrålar en sådan glädje på scen som smittar av sig till tv-tittarna och man vill genuint bara upp och dansa när gospeln träder in. Jag var såld på John redan förra året när han framförde ”My Turn”. Han visade redan då vilken fantastisk sångare han är. Vanligtvis när en artist återkommer till Mellon brukar de ha ett sämre bidrag, men John kom med något ännu starkare. Min personliga favoritlåt hade aldrig tidigare vunnit Melodifestivalen, så det var på tiden att jag äntligen fick min favorit som segrare. Många drar paralleller till Cesár Sampsons låt ”Nobody But You” från förra året och jag gav en femma till den låten, så hur kan jag inte ge en femma till denna som jag tycker är bättre? Det finns likheter mellan låtarna, men Cesárs låt var lite mörkare medan Johns är mer ett lyckopiller. Jag har inte adjektiv nog att beskriva hur mycket jag gillar ”Too Late For Love”, men trots Sveriges anrika historia i Eurovision tycker jag detta är det bästa bidraget vi någonsin skickat.

Gissat resultat i tävlingen:

Med tanke på förra årets resultat så verkar det som att folk runt om i Europa börjat tröttna på Sverige och vägrar rösta på oss. Men jag tror det har mer att göra med att folk tycker Sverige blivit för bekväma och att vi mer eller mindre skickat samma låtar de senaste åren. John är uppfriskande och jag tror han definitivt kommer plocka mer tittarröster än Benjamin. Juryn kommer äta upp det här och jag är säker på att Sverige inte hamnar utanför Topp 10. Den stora frågan är hur långt det kan räcka. Jag tror Sverige kommer slåss om sin sjunde titeln. Det finns några få utmanare, men sätter John scennumret så kan vi ta tillbaka Eurovision till Sverige igen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Roger Pontare – ”When Spirits Are Calling My Name” (2000)
2. The Ark – ”The Worrying Kind” (2007)
3. Tommy Nilsson – ”En dag” (1989)
4. Björn Skifs – ”Det blir alltid värre framåt natten” (1978)
5. Tommy Körberg – ”Stad i Ljus” (1988)

Personlig åsikt om årets akt:

När John Lundvik tävlade med sin ”My Turn” 2018 fick jag direkt gåshud av att höra hans vackra sångröst, och i finalen blev jag så besviken att han inte vann då. När han sedan valde att komma tillbaka igen ett år senare, alltså i år, tänkte jag att det är omöjligt för honom att komma tillbaka med något som är ännu bättre än ”My Turn”, men så fel jag hade.

Den nya låten ”Too Late For Love” är inte bara en låt i världsklass, den framförs av en artist i världsklass som visar glädje, ödmjukhet och en stor bredd i musikalitet och detta tillsammans med fyra härliga tjejer som visar vart skåpet ska stå. Totalt sett, jag blir golvad av hur otroligt bra detta är. Att John dessutom fick den totala positiva feedback i finalen visar på att detta kan gå långt och det är vad jag hoppas på händer.

För mig finns det ingen annan vinnare av Eurovision 2019 än John Lundvik, och jag är så glad och tacksam att Sverige äntligen skickar rätt låt till Eurovision. Jag vet att några här i panelen är besvikna på valet, men för en gångs skull är jag inte besviken på vad Sverige skickar! Heja John!

Gissat resultat i tävlingen:

Sverige, vi behöver inte vara ett dugg oroliga för att John ska falla ut i semin. Denna semi är fylld av tråkiga ballader och mycket annat som kommer att glömmas bort, så av det skälet är jag personligen inte ett dugg orolig att John missar finalbiljetten. Däremot kommer han kanske inte gå till final som semins vinnare eller ens tvåa, kanske mest för att det finns ett stort antal av oddsens vinnarkandidater i denna semi (i den inräknas Sverige). Jag tror därför inte heller att Sverige vinner i år utan segern går till någon annan.

Om jag ska göra en sammanfattning av detta är min gissning att Sverige kommer topp fem i finalen. Jag skulle som sagt bli mycket, mycket förvånad om detta skulle falla ihop som ett korthus likt en lex Perrelli anno 2008. Om det gör det så är det något väldigt fel på denna tävling!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sanna Nielsen – ”Undo” (2014)
2. Roger Pontare – ”When Spirits Are Calling My Name” (2000)
3. Loreen – ”Euphoria” (2012)
4. Jan Johansen – ”Se på mig” (1995)
5. Charlotte Nilsson – ”Take Me to Your Heaven” (1999)

Personlig åsikt om årets akt:
Ytterligare ett fall där jag velade mellan betygen en aning. Men motvilligt måste jag stå fast vid den etta jag gav till denna låt under våran nationella final. Då var det i och för sig ganska omotiverat, men låt mig förklara…

Den här låten har jag haft lite blandande känslor för. Jag gillar ändå John – han framstår som genuin som artist fortfarande och väldigt på jorden, ingen kille som står och spelar Allan i tre minuter. Och låten verkar ju ändå komplett och bra, men ändå blir jag helt oberörd! Kan det ha att göra med att denna ”upplyftande” låt fallerar pga fel tonart? Eller att det blev kanske för mycket av allt, så att helheten balanserar över gränsen till pretentiös? Vete tusan.

Däremot kan jag säga direkt, att det här är klart bättre än det vi skickat både 2018 och 2017, och det gjorde att jag övervägde ett tag att höja betyget, fram tills jag insåg att, vänta lite här nu, John Lundvik kommer alltså dels tävla som artist för oss, men även som låtskrivare för ett annat land som tävlar mot oss! Detta blir ju en ren intressekonflikt (ungefär som när vissa låtskrivare tävlar för olika länder samtidigt), och med det i bakhuvudet kan jag inte motivera ett högre betyg än en etta med gott samvete. Förlåt Sverige och alla som hejar på John Lundvik!

Gissat resultat i tävlingen:

Så, hur tror jag det kommer gå…! (sväljer skrattet i halsen) Jag menar kom igen nu, det är ju ändå ett Sverige i stark form vi pratar om här! En finalplats har vi redan grepp om. Vet inte om våra chanser i finalen dock, jag är försiktig med att säga om vi har vinstchans eller ej. Låter övriga medlemmar raljera över det.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Jill Johnson – ”Kärleken Är” (1998)
2. Tomas Ledin – ”Just Nu” (1980)
3. Tommy Körberg – ”Stad i Ljus” (1988)
4. Blond – ”Bara Hon Älskar Mig” (1997)
5. Friends – ”Listen to Your Heartbeat” (2001)

Personlig åsikt om årets akt:
Herr Lundvik tillhörde inte en av mina favoriter under årets melodifestival. Och jag står fast vid att Mohombi hade varit ett säkrare kort att skicka till Tel Aviv. Dessutom tycker jag att resultatet av finalen känns tämligen märkligt. Att en enda låt skulle få samtliga tolvpoängare av samtliga jurygrupper. Känns så uppgjort. Inget illa mot Lundvik eller hans låt såklart, utan mot produktionen. Dessutom så föredrar jag hans bidrag från 2018 ”My Turn”.

När det kommer till själva låten så är den helt klart stabil, men jag är inget stort fan av gospel vilket för mig sänker låten. Texten gör mig dessutom smått deprimerad. ”Is it too late for love?” Kanske inte för Lundvik, men för undertecknad är det absolut så.

Ja det är väl ingen statshemlighet att Lundvik kommer att gå långt i Eurovision, kanske till och med vinna hela skiten, som man uttrycker det på ren svenska. Det är en typisk jurylåt så där kommer Sverige med all säkerhet att hamn i topp 3. Sedan får vi se om det blir ynka 21 poäng av tittarna eller om de kommer att uppskatta ”Too Late For Love”. Jag tror på det sistnämnda.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Måns Zelmerlöw – ”Heroes” (2015)
2. One More Time – ”Den Vilda” (1996)
3. Arvingarna – ”Eloise” (1993)
4. Carola – ”Fångad Av En Stormvind” (1991)
5. Roger Pontare – ”When Spirits Are Calling My Name” (2000)

Personlig åsikt om årets akt:
Detta är bland det bästa vi i Sverige har skickat någonsin. För mig personligen slår den både Heroes och Euphoria (våra senaste vinnarbidrag) med hästlängder. Denna gospel-pralinen fastnar redan vid första lyssningen och den ger så mycket energi och positiva, upplyftande känslor. Jag älskar både låten och John som artist och låtskrivare. Hans personlighet, röst och scennärvaro är världsklass. Kören ”The Mama’s” passar så bra in och kryddar låten ordentligt. Hela konceptet är helt enkelt så rätt här.

Gissat resultat i tävlingen:

John Lundvik vann överlägset årets upplaga av Melodifestivalen och att de internationella jurygrupperna dessutom var så överens och gav samtliga tolvpoängare till ”Too late for love” tyder på att vi mycket väl kan ha hittat ännu en Eurovisionvinnare. Jag fick segervittring att denna skulle ta hem Melodifestivalen redan vid första gången vi fick se och lyssna på detta fantastiska bidraget. Jag får samma vittring inför årets Eurovsion-tävling. Nu kammar vi hem vår sjunde seger och går upp i delad ledning med Irland.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Tommy Nilsson – ”En dag” (1989)
2. Charlotte Perrelli – ”Hero” (2008)
3. Carola – ”Invincible” (2006)
4. Jan Johansen – ”Se på mig” (1995)
5. Fame – ”Give Me Your Love” (2003)