« Inför ESC Estland 2018

Inför ESC Estland 2020 »

Lukas analyserar formen

Estlands form är väldigt lustig. Faktum är att de har lyckats få in följande placeringsmönster sedan 2007: Finalmiss/Dålig finalplacering under de två första åren, följt av topp 10-placering under år tre. Detta mönster har de lyckats upprepa fyra gånger i streck nu tack vare deras åttondeplats ifjol! Så vad kan man då säga om detta? Jo, just nu pekar just nu-läget för Estland på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Estland valde traditionsenligt sig av uttagningen Eesti Laul. 24 bidrag gjorde upp i två semifinaler samt en finalkväll, där både jury och tittarna halva makten vardera i alla program. Nytt för detta år blev att semifinalerna flyttades ut från studio till en sporthall i staden Tartu, medan finalen hölls traditionsenligt i Saku Suurhall i Tallinn. Finalen hölls i två omgångar: i den första röstade  både en jury och tittarna fram tre bidrag till en avgörande omgång. Därefter fick tv-tittarna själva avgöra vem av dessa tre som skulle vinna.

Personlig åsikt om årets akt:
Jag är väldigt delad när det gäller det här bidraget. Rent musikaliskt är det inte färdigt än, och det känns som att Victor i princip inte brydde sig om att sy ihop låten ordentligt. Textmässigt rimmar han ”like this” med ”like this” och det är bara slarvigt! Samtidigt gör scenframförandet och Victors starka röst att det här ändå funkar, för jag blir ganska inspirerad av det här. Jag vill inte ge detta något högt betyg, men samtidigt kan jag inte låta bli att hänföras ganska mycket.

Gissat resultat i tävlingen:

Detta är typisk mellanmjölk i ESC-sammanhang, även om jag tror att scenframträdandet faktiskt kan hjälpa esterna upp i resultatlistan. Visst har man chans att nå final, men jag tror inte att det är en solklar finalist. Men mitt tips är att det blir final, och kanske en 15:e-20:e plats i finalen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Silvi Vrait – ”Nagu merelaine” (1994)
2. Sahlene – ”Runaway” (2002)
3. Elina Born & Stig Rästa – ”Goodbye to Yesterday” (2015)
4. Ruffus – ”Eighties Coming Back” (2003)
5. Ott Lepland – ”Kuula” (2012)

Personlig åsikt om årets akt:
Det känns som att låtskrivarna hade tre halvfärdiga låtar på bordet och deadline närmade sig. Så man tog vad man hade från alla tre och bara satte ihop det till en låt. Det far och flyger åt alla håll. Har inget mer att säga om detta egentligen. Inte ens om låten lät ”färdig” hade det varit något som tilltalat mig, så detta gör inte saken bättre. Tycker inte heller att Victor är någon märkvärdigt bra sångare. Någon som är lite bättre på micken kanske hade kunnat göra något av detta. Det är så mellanmjölk att det bara blir tråkigt. Jag försökte hitta något positivt för att inte hugga till med ännu en nolla, men jag vill inte missa årets tävling.

Gissat resultat i tävlingen:

Knepig låt att tippa. Jag blir inte förvånad vare sig den går till final eller ej. En sak är säker dock – går den till final så blir det en bottenplacering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elina Born & Stig Rästa – ”Goodbye to Yesterday” (2015)
2. Ott Lepland – ”Kuula” (2012)
3. Urban Symphony – ”Rändajad” (2009)
4. Malcolm Lincoln – ”Siren” (2010)
5. Elina Nechayeva – ”La Forza” (2018)

Personlig åsikt om årets akt:
Kul att Victor Crone fick revansch efter Melodifestivalen 2015 och personligen tycker jag att ”Storm” är en väldigt mycket bättre låt än ”Det rår vi inte för”. Jag kan hålla med Lukas om att låten låter lite gammaldags i formen för den här genren, ungefär som om den hade varit mer aktuell om den tävlat för 4-5 år sedan. Trots det gillar jag detta och jag hoppas på ett bra framträdande i Tel Aviv.

Gissat resultat i tävlingen:

Estland tar absolut en finalplats men i finalen tror jag inte riktigt idag att det kommer bli topp 10, det är också anledningen att jag sätter de som en bubblare. Jag tror faktiskt den här låten kan hamna betydligt sämre än vad man kan tro, snarare ungefär där Cascada hamnade för Tyskland 2013. Så pass gammal i formen känns den här låten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ott Lepland – ”Kuula” (2012)
2. Elina Born & Stig Rästa – ”Goodbye to Yesterday” (2015)
3. Ines – ”Once in a Lifetime” (2000)
4. Sahlene – ”Runaway” (2002)
5. Elina Nechayeva – ”La forza” (2018)

Personlig åsikt om årets akt:
Estland plockar alltså en artist från den svenska avbytarbänken – Victor Crone… okej, lite elakt att kalla det så. Men i vart fall är det här en kille som vissa kanske känner igen från när han framförde ihop med Behrang Miri i Mellon för några år sedan. Nu kör han alltså solo, men jag vet inte riktigt om han hittat sin musikaliska identitet än.

Låten är, artistens nationalitet till trots, skriven av ett hemvävt gäng med Stig Rästa i spetsen. Däremot märker jag att man varit smärtsamt väl influerade av Aviciis sound. Och visst kan det vara en fin sak, i det att man hedrar honom (Vila i frid Tim Bergling). Men min invändning med detta blir att det gör att det här inte låter som en låt från 2019, utan det låter ett par år gammalt. Det blir en svag trea här.

Gissat resultat i tävlingen:

Jag nämnde i min formkurva-analys att Estland har ett riktigt konstigt mönster i sina placeringar de senaste 12 åren där man får två dåliga resultat på raken följt av en topp 10-placering i finalen vid år tre. Man har alltså lyckats upprepa detta mönster fyra gånger nu! Skulle jag vara så kall och säga att det här inte kommer gå så bra, bara pga det? Nja egentligen inte. Men jag tror det här kommer balansera på gränsen till en finalplats, och väl där kommer den inte särskilt högt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elina Born & Stig Rästa – ”Goodbye to Yesterday” (2015)
2. Sandra Oxenryd – ”Through My Window” (2006)
3. Birgit Õigemeel – ”Et Uus Saaks Alguse” (2013)
4. Evelin Samuel & Camille – ”Diamond of Night” (1999)
5. Jüri Pootsmann – ”Play” (2016)

Personlig åsikt om årets akt:
Nej men fy vad besviken jag blir nu. Estland som hade flera bra bidrag i Eesti Laul, bl.a. min absoluta favorit ”Parmumäng”. Landet fick den briljanta iden att välja den inte alls spännande ”Storm” en tämligen ointressant EDM-låt som inte gör mer än att existera. Herr Crone som framför låten hade ju åtminstone försökt komma på en egen titel istället från att kopiera Storbritanniens bidrag från 2018. Gör om, gör rätt.

Landet kommer att gå till final. Åtminstone om man skall tro spelbolagen. Någon framstående placering tvivlar jag dock på förutsatt att Crone inte hamnar i en starthalva proppfull med ballader eller bidrag som är ännu mer förglömliga bidrag.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Neiokõsõ – ”Tii” (2004)
2. Koit Toome & Laura – ”Verona” (2017)
3. Ott Lepland – ”Kuula” (2012)
4. Stig Rästa & Elina Born – ”Goodbye To Yesterday” (2015)
5. Urban Symphony – ”Rändajad” (2009)

Personlig åsikt om årets akt:
Estland har tidigare skickat svenska artister till Eurovision. År 2002 på hemmaplan efter vinsten i Köpenhamn tävlade Anna Sahlene med låten ”Runaway” och det blev en 3:e plats. År 2006 tävlade Sandra Oxenryd med låten ”Through My Window” som inte tog sig vidare från semifinalen. Med Victor Crone som Estlands representant i år blir det tredje gången gillt med svenskar. Detta är en riktig EDM-poplåt i Avicii-anda som är modern, upplyftande och tilltalande. Scennumret i den estniska uttagningen var snyggt och jag hoppas att det blir något liknande kryddat med ännu mer bakgrundsrekvisita. Det är kul med upptempo-låtar som det inte är jättegott om i den första semin. Jag hoppas att det går bra för såväl Estland som för Victor. Heja, heja!!

Gissat resultat i tävlingen:

Som jag nämnde är det inte många bidrag med fart i, i den första semin. Det här borde gynna Estland som jag tror kniper en finalplats och slutligen hamnar någonstans i mitten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ines – ”Once in a Lifetime” (2000)
2. Koit Toome & Laura – ”Verona” (2017)
3. Koit Toome – ”Mere lapsed” (1998)
4. Sandra Oxenryd – ”Through My Window” (2006)
5. Silvi Vrait – ”Nagu merelaine” (1994)