« Inför ESC Nederländerna 2017

Inför ESC Nederländerna 2019 »

Nederländerna är inte bara tillhörande en av de första sju som var med från Eurovisionens start, utan har också äran att ha varit det allra första landet som framfört sin låt. Man hade en kanonstart under 50-talet där man bärgade hem två titlar, innan det sen gick utför under 60-talet fram till 1969 då man tog en delad titel med Frankrike, Storbritannien och Spanien. Efter att man tog sin senaste titel 1975 har det däremot inte alls gått lika bra för Nederländerna, då även topp 10-placeringarna började komma allt mer sällan, och botten nåddes under 00-talet och en bit in på 10-talet, då Nederländerna hamnade i en period på åtta upplagor där man inte gick till final. 2013 vände trenden till slut och Nederländerna lyckades bli nia, bästa resultatet sedan 1999, för att sen toppa med att bli tvåa året därpå. De senaste två åren har Nederländerna blivit 11:a.

En intressant notering är att Waylon tävlade år 2014 med gruppen The Common Linnets och bidraget ”Calm after the storm”. De slutade på en respektabel andraplats som också var Nederländernas bästa placering sedan vinsten år 1975!

Nederländerna har verkligen gjort country till sin genre – och blivit ett land som aldrig följer strömmen i ESC. Det har sina fördelar, för man brukar numera alltid sticka ut väsentligt ifrån mängden. Så ock i år, då man skickar en av de mest inavlade countrydängorna som tävlingen någonsin sett! Nu är det ju så att just country är min favoritgenre – inte i Eurovision men rent allmänt. Problemet är dock att riktigt bra country sällan gör sig bra i Eurovision – med några bra undantag just från Nederländerna. Det här känns på rak arm som ett av de svårare country bidragen, som mer gränsar till Western-musik än regelrätt country. Således blir det lite väl mycket cowboy över det här – och det funkar inte för mig! Tyvärr är detta ett av de sämre bidragen från Nederländerna i min bok – men ändå klart mer intressant än mycket annat i årets ESC.

Detta var min första favoritlåt i årets tävling. Då hade alla bidrag inte presenterats ännu, men så fort jag hörde den så fastnade jag. En av mina absoluta favoritserier är Sons of Anarchy, och jag kan inte låta bli att tänka på den när Waylon drar igång med gitarren i början. Country-rock är ett rätt oprövat koncept i Eurovision, men jag gillar det verkligen. Hela auran kring bidraget, med både artist och låt är så coolt bara. Jag gillar attityden, kaxigheten, rivet och att det är så rått. Jag tror inte Waylon plockar en andra plats som han gjorde sist, men jag hoppas att han når en riktigt fin placering.

Nederländerna fortsätter att bjuda på något eget och i år med riktig amerikansk countryrock. Waylon är en mycket bra artist och jag tror han kommer komma till Eurovision med gott självförtroende i och med andraplatsen det blev i Köpenhamn 2014. Då med en något mer intim låt, i år rockar han på för fullt. Min invändning mot detta är att jag tror det kan bli lite för udda i tävlingen. Förvisso är de själva i countrygenren men jag vet inte hur många som till vardags lyssnar på amerikansk country ute i Europa och som känner att detta ska till final. Risken blir att det bara passerar förbi som en anonym rocklåt p.g.a. hård konkurrens. Men jag hoppas att detta går till final även om Nederländerna nog inte riktigt kan räkna med en topplacering igen.

Jag kan inte låta bli att fascineras av det här. Att riktig amerikansk Country-rock a la 90-talets Aerosmith ska nästla sig in i tävlingen. Utanför den bubblan vet jag inte om jag skulle lyssna på det här så mycket, men i Eurovisionens sammanhang är det här nånting jag inte har hört förut, men jag vill höra det. Waylon ska också ha sagt att anledningen till varför han valde denna låt framför hans andra alternativ var för att den här var minst mainstream. Om det stämmer att han sa så, så är det ett uttalande jag respekterar, och till och med kan gilla.

Vilken UPPGRADERING från Calm after the storm som tävlade 2014. Och det var inte en usel låt, bara väl melankolisk. I år är Waylon tillbaka med en cool countryrock låt med mycket attityd. Inte den typen av musik som jag brukar lyssna på. Men jag gillar låten. En finalplats är mer än möjlig.

Detta är ett av de mest ointressanta bidragen i årets tävling för mig personligen. Det är inget fel på Waylon som artist, för han är bra och jag gillar hans röst i vanliga fall, men denna rock-countrylåten är bara skränig och förskräcklig i mina öron. Något som jag ändå uppskattar är att detta sticker ut från mängden och att man går sin egen väg. Nederländerna kommer nog få det svårt att kvalificera sig till final.