« Inför ESC Portugal 2015

Inför ESC Portugal 2018 »

Portugal är det land som deltagit längst i Eurovision Song Contest utan att ha tagit hem en enda seger (debut 1964). Man tillhör därför Eurovisionens sorgebarn som kommit som bäst på en sjätteplats i finaler (1996) samt en andraplats i semifinaler (2008). Man har som sagt ett rejält dåligt facit i den här tävlingen även om vi ska nämna de nio gånger som man hamnat på topp 10. Men det var som sagt väldigt länge sedan det hände nu. Sedan semifinalsystemet 2004 infördes har Portugal bara lyckats kvalificera sig tre gånger: 2008-2010 och då placerat sig mitt i resultatet. Efter ett antal tröstlösa försök efter dessa år hoppade man av ifjol men är tillbaka i år igen.

En intressant notering är att av de hittills fyra gånger som Portugal avstått tävlande i ESC har det hänt hela tre gånger när Sverige arrangerat tävlingen (åren 2000, 2013 och 2016). Dock är det oklart om det finns en hang-up på Sverige från RTP:s håll eller om det bara handlar om ekonomi eller annat. Frågan låter stå obesvarad…

Wow. Man upphör aldrig att bli förvånad av Portugal! Landet har kämpat oerhört de senaste 60 åren med att nå topp-5, och nu plötsligt verkar spelbolagen tro att landet faktiskt har en rimlig chans att nå sitt mål! Själv är jag helt förvirrad – detta bidrag är en retrobomb från 60-talets Eurovision och påminner om landets första bidrag från 60-talet och fram till 70-talets slut. Väldigt gammaldags, men samtidigt väldigt välskrivet. Och visst, Salvador är en mycket speciell sångare med en mycket speciell röst – så allting talar för att detta bidrag kommer sticka ut oerhört i år! Men jag ställer mig ändå frågande här – vill Europa ha det här? Jag tror ärligt talat inte det. Däremot tror jag att juryn kan tänkas stödja det här – de gillade ju italienaren Raphael Gualazzis klassiska jazzlåt 2011 – så pass att den kom 2:a till slut! Så varför skulle inte Salvador kunna göra samma sak? Men att gissa hur Europa röstar är en annan sak, och det lämnar jag därhän. Personligen konstaterar jag att detta inte är ”min kopp te” men har full förståelse för att att folk gillar retrokänslan!

Portugal satsar i år på en lite egendomlig artist som framför en känslosam ballad på ett språk ingen förstår. Och vet ni vad, jag tror det kan fungera! Låten är en ballad, men lite annorlunda ändå, och jag tror det kan gå hem hur väl som helst. En mer ”äkta” artist får du nog leta efter!

Portugal, denna fula ankunge som aldrig vunnit ESC men försökt flest gånger av alla som inte vunnit. Årets låt är väldigt finstämd och vacker. Han har en sån vacker röst så man blir nästan gråtmild. När jag lyssnar på låten får jag tankar till Lady och Lufsen när de går upp på bron efter att ha ätit spaghetti och sätter sina tassar i ett hjärta. Man blir kär när man lyssnar på denna låt.

Jag tror detta är en låt som gör oss tyckare mest kluvna i årets tävling. Känns som att det är den som väcker mest åsikter och känslor. Vissa tycker det är helt underbart, medan andra förstår varför Portugal aldrig vinner. Jag tillhör en grupp någonstans mittemellan. I början tänkte jag också att jag förstår varför Portugal aldrig vinner, men sen lyssnade jag några gånger till och det fick mig att tänka. Detta är kanske den mest unika låten i årets tävling. Det är så finstämt och välsjunget och det kvittar att jag inte förstår vad han säger, för det känns som att jag förstår vad han vill förmedla. Jag har en svaghet för excentriska sångare som är lite annorlunda, och han känns verkligen annorlunda. Jag tror tyvärr inte det kommer gå så bra för Portugal denna gången heller, men juryn lär nog ge den en högre placering än vad den annars hade fått.

Så var Portugal tillbaka i Eurovisionen igen och vad skickar de då? En låt som verkligen skulle kunna vinna alltihopa eller ett nytt bidrag som lika gärna kan slängas i papperskorgen? Tyvärr har de valt det senare alternativet. Förvisso är det här en låt som påminner om det ”ljuva 1960-talet” (för den som var född då, vilket inte jag var) och att han är den enda som ej sjunger på engelska i semifinalen kan vara en fördel. Men för mig är det här bara ett fruktansvärt sömnpiller. Återigen blir jag besviken på Portugal som skulle kunna göra så mycket bättre i den här tävlingen, men som väljer att bokstavligt talat trampa vatten i bottenträsket av den här tävlingen. Detta har Portugal försökt med sedan 60-talet och inget av detta har lyckats. Om ni inte väljer att gå bredare internationellt med era artister med låtar som folk kan tänka sig rösta på så kommer det heller aldrig att fungera. Så lär det antagligen bli även i år.

Jag och Salvador skakar på huvudet tillsammans och lämnar det där.

Jag kan knappt tro att det är sant. Portugal som har haft det så motigt i den här tävlingen är för första gången (någonsin?) på länge tippade att hamna bland de fem främsta i årets Eurovision och vissa experter och bettingsidor tror t.om på att de tar hem det. Vilken lyckad comeback det skulle bli om man först och främst tar sig till final (något man inte gjort sedan år 2010) och att sedan få en topplacering (ev vinner). Den här enkla fado-inspirerade balladen är verkligen egen och allt annat än modern. Sångaren är karismatisk och känns äkta. Han lär charma en och annan tv-tittare. Juryn lär sätta Portugal högt i sina poängsättningar. Grattis till favoritskapet Portugal, men själv förstår jag inte alls hur det är möjligt att en sån här daterad, gammalmodig och svår låt kan vara så favorittippad.