« Inför ESC Frankrike 2019

Inför ESC Frankrike 2021 »

Det gör lite ont i min västgötska själ att ge så lågt betyg till en G:son-låt, men detta är lite väl mesigt och halvhjärtat i min smak. Det känns lite som att John Lundvik hade behövt sjunga det här (helt på engelska) för att det skulle ens aspirera till att fungera. Men nu blir det något typ av lingvistiskt misch-masch som inte passar låten, med en sångare som inte passar låten, med en komposition som inte passar tävlingen. I mina öron är detta inte ett toppbidrag, och konstaterar att fransmännen behöver hitta tillbaka till sin egen stil igen.

John Lundvik fortsätter att sätta sin prägel på tävlingen. Inte bara är han en fantastisk sångare, men även en grym låtskrivare. Dock tror jag denna låten hade passat honom själv mer än vad den gör Tom Leeb. Tom gör inte låten rättvisa tycker jag. Jag har även svårt för låtar som kastas mellan språk. Istället för en låt som har potential för något magiskt blir det bara en låt i mängden.

Jag är väldigt kluven till Frankrikes bidrag 2020, för även om själva grunden är fin är låten på tok för mossig även för min smak. Att Frankrike dessutom fortsätter den tråkiga trenden med att artisten ska sjunga på frangelska stör mig något enormt! Den här låten hade varit jättefin om de bara hade valt franskan.

Med anledning av det jag just har kommenterat är min gissning att Frankrike hade kommit bland de sista eller till och med blivit sist i finalen. Skälen är enkla: det är en alldeles för slätstruken låt som vi har hört det förut inklusive att den saknar all originalitet som går att hitta.

Så snälla Frankrike, jag har två uppmaningar till 2021: 1) bort med engelskan helt och hållet, använd det franska språket enbart – vi förstår ändå budskapet! och 2) gör en ordentlig uttagning med fler låtar. Det behöver inte vara två semis och en final, det räcker med en publik final. Och vill ni ändå välja internt så skicka då Seemone istället!

Tycker det är lite synd att denna låt har blivit så sågad redan från början. Mycket dels för den svenska inblandningen i låten. Frankrike borde ha gjort den helfransk i grund och botten. När de gjorde om den blev den mycket bättre men svårt att få publiken att ändra sig när de redan dömt ut den. Jag tycker den är helt ok även fast den är lite gammaldags.

Jag inleder positivt med att säga att Tom Leeb lyfter denna avskalade version av låten, som fick genomgå vissa förändringar från det att den hade publicerats först (har förövrigt lyssnat på förra versionen också och uppskattar den nya mer). Däremot har jag lite invändningar gällande hur man tänkte när man skrev låten. För att så som jag minns det, så inkluderade låtskrivarteamet bland annat folk som skrev ”Bigger Than Us” förra året, och den här låten hade ganska många element därifrån (bl a ”tonartsbyte för i helvete!”). Och därmed blir den lite urvattnad för mig. Dessutom, och så det där som tycks vara ett återkommande fenomen med Frankrike på senare tid, frangelskan! I år kanske det inte var lika illa som ifjol, men ändå typiskt. Man skulle kunna tro att snacket gick så här:

Låtskrivarna: ”Alors, Tom, tu veux chanter en Français ou Anglais?”
Tom: ”…Oui!”

När jag hörde låten första gången tyckte jag att det lät som vilken smörig kärleksballad som helst. Helt chanslös i tävlingen. Senare släppte Tom Leeb en ny akustisk version av låten som var tänkt att tävla om tävlingen blivit av. Den nya versionen är mitt tycke att föredra. Visst är det fortfarande en smörig kärleksballad, men nu låter den åtminstone någorlunda genuin. Jag är osäker på hur Frankrike klarat sig i Eurovision i år. Med en sådan här låt handlar det nog mycket om vilket utgångsläge man har. De hade alltså kunnat sluta lite varstans på resultatlistan.

Frankrike skrotade sin uttagning efter två år och gick tillbaka till att välja internt. Det blev kontroversiellt när Frankrike presenterade sin tävlingslåt i mitten av februari och fick hård kritik av bl.a. delar av den franska befolkningen men allra hårdast utav kulturministern. Dels att låtens titel var på engelska samt att låten hade mer text på engelska än franska. Jag känner mig lite tudelad om låten borde haft en renodlad fransk eller engelsk text. Jag har inget problem att man blandar språk och jag tycker den engelska delen har en större tyngd, även om jag tycker franska språket är vackrare. Det är en powerballad med en härlig melodi och en bra sånginsats från artisten Tom. Jag tycker låten är fantastisk och det är lite Boyband-känsla över soundet. Inte särskilt modernt sound, utan mer hur ESC-bidrag lät i början av 2000-talet. Det är första gången Frankrike skickar en låt till Eurovision där inte enbart fransmän står som upphovsmän.

Bra sångare, bra låt, men jag hade höjt den något om den hade framförts helt på franska. Förra årets ”Roi” tilltalade mig skarpt och då kändes blandningen av franska och engelska bättre lämpad samt att bidraget kändes mer modernt. Det här är ok, lite gammaldags, helylle, men inte mycket mer.

PANELEN TILLSAMMANS.
21,5 poäng (av 40 möjliga)