MELODIFESTIVALEN 2019 – DELTÄVLING 4. Det har blivit dags för oss skribenter i ESC-Panelen att ge våra omdömen och åsikter om bidragen som tävlade i den fjärde och sista deltävlingen i lördags (23:e februari).

Nytt för i år är att vi först bara betygsätter bidragen från betyg 0-5, och därefter får ni helhetskommentarer från var och en där vi fördjupar vad som var bra, mindre bra och vad vi ser fram emot till nästa deltävling.

Du är mycket varmt välkommen att själv lämna dina åsikter i kommentarsfältet längst nere i artikeln!

Mycket nöje 🙂

önskar Adrian, Haris, Hollac16, Lukas, Markus och Robban

Betygsättningar

Panelens topplistor & omdömen

Här nedan följer respektive skribents åsikter om bidragen och sändningen i stort. Kommentera gärna vad du själv tyckte om sändningen, och ifrågasätt gärna våra omdömen 🙂

Topplista

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Arvingarna – “I Do”
3. Bishara – “On My Own”
4. Pagan Fury – “Stormbringer”
5. Lisa Ajax – “Torn”
6. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
7. Anton Hagman – “Känner dig”
   

Motiveringar

Jag kan äntligen, efter nästan två års väntan, återigen dela ut en fullfjädrad 5:a till ett bidrag i Melodifestivalen! Och det känns så skönt att kunna dela ut den till John Lundvik, som jag dessutom fått äran att lära känna under veckan i Lidköping! Han är verkligen en otroligt trevlig och öppen kille, som utan tvekan förtjänar den här framgången. Redan första gången jag hörde ”Too late for love” så satte den sig, och jag var tvungen att kika på reaktionerna från övriga presskåren i rummet som fick höra den samtidigt. Överallt såg jag nämligen små leenden, vilket talade sitt tydliga språk. Detta kan mycket väl bli årets vinnare! Arvingarna tar min andraplats mest tack vare nostalgin i låten, som nästan är en perfekt Arvingarna-låt. Såsom de ska låta! Och Bishara, ja, den ungen har en röst som är helt otrolig. Låten skriker en ung Michael Jackson och Bishara går sannolikt en ljus karriär till mötes – en riktig askeungesaga. Längst ned hittar jag Anton Hagman, som dessvärre inte kom med en bättre låt än sist, och därför inte når igenom tv-rutan. Ann-Louise däremot kom med det absolut starkaste ”veterannumret” i år, och gjorde en oerhört värdig hyllning till Lill-Babs. Man fylldes verkligen av respekt, och låten var ändå såpass välskriven att man kunde ta till sig budskapet.

Helhetskommentar

Detta var, utan tvekan, årets starkaste startfält, och jag kan nästan tvärtsäker konstatera att av finalens topp-5, så kommer åtminstone 3 att komma från denna deltävling! Visst, man kunde alltid ha önskat att melloledningen spritt ut de bra bidragen lite bättre, men man måste ju ”go out with a bang”. Vad gäller programledarna så finns egentligen inget att anmärka, även om min favorit, Kodjo, inte fanns på plats. Sen kanske man flörtade lite väl mycket med Villa-Lidköping emellanåt, men anledningen var ju att återgälda tjänsten att man ”lånat” deras arena – något som det varit mycket snack om i staden. Avslutningsvis vill jag också hylla mellanakten, som var fin och för en gångs skull seriös och värdig. När sist såg vi det i mellon?

Topplista

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Lisa Ajax – “Torn”
3. Pagan Fury – “Stormbringer”
4. Bishara – “On My Own”
5. Arvingarna – “I Do”
6. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
7. Anton Hagman – “Känner dig”
   

Motiveringar

Det tog fyra veckors väntan, men vi fick äntligen årets bästa låt i det absolut sista bidraget. John Lundvik är helt fantastisk. Förra året gav jag ut en enda femma också, och den gick till hans bidrag ”My Turn”. Så två år i rad har han lyckats leverera det bästa bidraget i tävlingen. Det svänger, det är glädje, gospel och Johns smile är så smittsamt att det inte finns något annat än gott humör. Skippa finalen och skicka honom till Tel-Aviv direkt. Detta är det enda bidraget som har något där att göra och som kan utmana i toppen av Eurovision!

Så efter den urladdningen ska man nu komma tillbaka till jorden och motivera resten av placeringarna. Plats 2-4 är rätt öppen för mig och kunde placerats lite hur som helst. Men jag väljer Lisa Ajax för hennes fina ballad som tvåa. Gillade den mörka presentationen och det var lite annorlunda från vad hon gjort tidigare och lite bredd är aldrig fel.

Pagan Fury var en besvikelse överlag, men deras låt var faktiskt bra. Fantasin var bättre än verkligheten. Jag tror bandet skadades av att de inte ville vara med på scen och sångerskan kändes utlämnad. Sverige är tyvärr inte redo för någon typ av rock tyvärr. Men som låt var den bra och kan hamna på någon spellista hos mig.

Lille Bishara sjunger riktigt bra. Jag hade aldrig hört honom sjunga innan. Antar att det lönar sig att ha många följare på Instagram, för det blev ju final direkt. Dock är låten lite för tråkig för att nå högsta toppen och det känns lite Benjamin Ingrosso över det hela.

Arvingarna och Ann-Louise Hansson hamnar i kategorin nostalgiakter. Även om Arvingarnas låt var upptempo och glädje, så var det skämskudde att se mannen som aldrig åldrar Casper Janebrink omringad av två småfeta medelålders män sjunga. Det kunde lika gärna varit två helt random killar och jag kan inte med säkerhet svara om de egentligen är med i Arvingarna eller inte. Ann-Louise har jag inte så mycket att säga om. Fel era, fel decennium och bara allmänt tråkigt.

Slutligen Anton Hagman. Finns inte så mycket säga här. John Lundvik bjöd oss på årets bästa lår, Anton gav oss årets sämsta. Det får bli summeringen.

Helhetskommentar

Då har vi hört alla låtar och sett alla framträdanden. Det tog oss ända till sista bidraget för att hitta det bästa i mitt tycke, men resan dit har varit underhållande och kul. Vi har fått höra massa bra och dålig musik under dessa veckor. Och ikväll fick vi se båda sidor av spektrumet eftersom vi också bjöds på årets sämsta låt. Bra avslutning på deltävlingarna. Nu ser jag fram emot finalen. Just ja, det är ett farthinder emellan kallat ”Andra Chansen”, men det ska väl bli kul det också!

Topplista

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Arvingarna – “I Do”
3. Bishara – “On My Own”
4. Pagan Fury – “Stormbringer”
5. Lisa Ajax – “Torn”
6. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
7. Anton Hagman – “Känner dig”

Motiveringar

Nu när jag går igenom alla låtar i efterhand så märker jag att sätter lägre betyg än vad jag egentligen ville, men jag måste vara ärlig och säga att kvalitén var inte lika hög i den här deltävlingen som det varit tidigare veckor. Det betyder inte att något var speciellt dåligt, utan mer att allt var ganska så jämtjockt. John Lundvik är klart bäst av alla sju och nu hoppas jag att han vinner i finalen för det är det bästa valet för Sveriges del i årets Eurovision. Än så länge saknas den typen av låt så den kommer nog sticka ut väldigt bra i startfältet. Däremot måste jag säga att det tog mig 1-3 lyssningar efter sändningen att helt fastna för Johns låt, till skillnad från ”My turn” där jag direkt kände att det var min vinnare.

Sedan kommer jag på mig att nynna på Arvingarnas låt som jag känner är rätt bra och därför hamnar den tvåa. Bishara hade en helt okej låt och det var en bra start för honom på karriären, men jag tror det är bättre om han får lansera sig i Sverige först och att han kommer tillbaka om några år till Melodifestivalen med vinnarlåten. Jag är lite besviken på Pagan Fury, för det blev inte så mycket mer än bara en låt. Det kanske är bättre att gå på en av deras egna konserter när de får spela sina instrument också. I övrigt så tycker jag att Lisa Ajax låt var betydligt bättre än de två låtar hon haft förut i tävlingen men det är fortfarande långt ifrån vad man önskar. Ann-Louise gör däremot vad man förväntar sig och det är helt okej men rätt väntat att det skulle bli sorti redan nu. Anton Hagmans låt lär säkert spelas på radio framöver för den kändes mer som en radiolåt än en scenlåt. Anton är annars en bra artist, men i det här fallet blev det platt fall.

Helhetskommentar

Jag måste säga det att programmet är bättre mot hur det var ifjol, men samtidigt som jag inte riktigt blir berörd av innehållet. Fortfarande är känslan att de sparar allt krut till finalen och att det kanske är roligare att vara på plats inne i arenan än på TV. Allt är okej och mer än godkänt i kanten, men det saknas något som jag verkligen saknar från förr.

Topplista

1. Pagan Fury – “Stormbringer”
2. Arvingarna – “I Do”
3. Lisa Ajax – “Torn”
4. Bishara – “On My Own”
5. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
6. John Lundvik – “Too Late For Love”
7. Anton Hagman – “Känner dig”

Motiveringar

Jag kan börja med att säga att det inte var lätt att utse en favorit. Pagan Fury blev i och för sig min etta i detta startfält, men långt ifrån överlägset. Om man läst noggrant våra recensioner kan man säkert notera att jag har en svaghet för rocklåtar i allmänhet, framför allt de mycket tunga exemplaren. ”Stormbringer” var i och för sig helt okej, men jag kan inte komma ifrån att det kändes som att ”här plockar SVT in en låt som de tror ska gå hem hos mig” (om ni förstår mig rätt). Jobbigt att se de bli deltävlingsjumbo, men jag insåg att det knappast fanns några räddningsplankor för dem med tanke på den pågående häxjakt från svensk press som plågat gruppen under hela resans gång. Skäms, skäms och skäms, hela pressen!

Anton Hagman parkerar som personlig jumbo för min del. Svensk pop som hade kunnat intressera mig men som fallerar pga dess sliskiga uttryck. Har inte mycket mer att kommentera här.

”Torn” är den ena av två låtar från denna deltävling som hade potential men som faller pga artisten. Sorgliga ballader är också någonting som tilltalar mig ganska mycket. Problemet är just, Lisa Ajax själv. Hon har inte karisman för att markera den emotionella tyngd som låten behöver, och känns också ganska tråkig som artist.

Arvingarna var min andra kandidat till att bli deltävlingsfavorit, och ”I Do” fungerar som en slags påminnelse för mig om varför jag föredrar dansband framför modern dansmusik. Medans mycket av de låtarna ofta bara blir ett beat som står och trampar med lite staccato-synth och lite ihopklippt sång och sen är det färdigt, så kommer den här låten som har en mycket fylligare ljudbild och en låttext som förvisso är kantad av klassiska schlagerklyschor men ändå har en röd tråd, och så ett riktigt tryck i steget.

”On My Own” är den andra låten som fallerar pga artisten, och i detta fall också låttexten. En schysst välproducerad ballad som framförs av en artist som… inte nått målbrottet. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag personligen tycker inte att man ska börja en sångkarriär innan man nått målbrottet, för annars känns det som en överhängande risk att allting går i sank när det väl händer. Sen blir låttexten alldeles för explicit för en såpass ung artist som Bishara ändå är.

Ann-Louise Hanssons låt å andra sidan tycker jag var ganska svag i sig, men jag tycker ändå hon bär den. Jag inser att när jag hört henne sjunga har jag alltid gillat hennes sångröst, faktiskt en av de mysigaste rösterna i dessa sammanhang. Dessutom ett pluspoäng för en bra text.

Och så avslutar vi med John Lundvik och där har jag insett en sak. Jag har under hela nationella-säsongen 2019 haft en återkommande grej över mig att jag inte varmnat för de stora fan-favoriterna i år, och nu har samma sak även hänt här! Den här låten tilltalade mig inte alls. Jag kan förstå att många tycker det är medryckande och John är duktig och så. Men framförallt känner jag att helheten känns forcerad. Och låten låter så mycket 90-tals-pojkbandspop att jag nästan storknade utav det.

Helhetskommentar

Jag måste nog medge att jag faktiskt känner mig besviken på årets startfält. När jag såg vilka artister som skulle tävla så fick jag från början en bra känsla, men så här i efterhand känns det verkligen som att många artister fått alldeles för taskiga låtar till sig. Låtar som inte hoppar upp eller sticker ut för fem öre. Och jag har funderat lite grann på om det kan vara så att Melodifestivalen vuxit ifrån sitt ursprungliga syfte, nämligen att hitta en låt som fungerar i Eurovision Song Contest? Om det är någonting jag lärt mig när jag studerat låtar som gjort bra ifrån sig i Eurovision, men även också mina egna personliga favoriter därifrån, så är den gemensamma nämnaren att de har någon form av edge, någonting som gör att de sticker ut från mängden. Melodifestivalen däremot, har de senaste åren varit präglad av välproddade låtar, men med dålig variation. Det här känns mer som skivbolagslåtar, sådana typer av låtar som man måste höra flera gånger för att få grepp om dem. Det kommer aldrig att tilltala Europa.

Njae, Sverige tycker jag personligen, i alla fall låtmässigt, tillförde inte särskilt mycket för mig nu när jag följt såväl våran uttagning som flera andra länders uttagningar vid sidan av. Det säger en hel del när jag inte ens mäktar att ge mer än fem stycken fyrapoängare på 28 låtar (och ingen femma), vilket håll mellon är på väg. Jämför det med till exempel 2014, där jag kunde drämma till med åtminstone en fempoängare per deltävling, i vissa fall även två stycken. Låter väldigt avlägset idag…

Topplista

1. Arvingarna – “I Do”
2. Lisa Ajax – “Torn”
3. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
   
4. John Lundvik – “Too Late For Love”
5. Pagan Fury – “Stormbringer”
6. Bishara – “On My Own”
7. Anton Hagman – “Känner dig”

Motiveringar

Det är ovanligt att undertecknad sätter svenskspråkiga bidrag på sista plats. Senaste gången var i deltävling 2 år 2017 när Allyawan sjöng Vart har du vart. Enligt mig 2017 års sämsta bidrag… Anton Hagman har inte årets sämsta bidrag, dock deltävlingens. Ärligt talat så har jag redan glömt låten, den gick in genom mitt ena öra och ut genom det andra. Helt ointressant och förglömligt. Kul att han slutade 6:a dock, detta innebär att 2019 blir det första året någonsin som inte en enda låt med startnummer 2 i en deltävling slutat på sista plats.

Bishara verkar vara storfavorit att vinna hela melodifestivalen 2019. Jag hoppas inte det. Har svårt för ljusa pojkaktiga röster och låten är inte min genre. Den är inte dålig, men det vore synd på ett annars så bra melloår om helt fel bidrag vann.

Pagan Fury var en frisk fläkt, tyckte hela konceptet med fantasymetal var tämligen spännande. Låten i sig var dock svag så jag är inte förvånad att de om än oförtjänt slutade på sista plats.

När det kommer till Herr Lundviks bidrag så föredrar jag My Turn som han tävlade med år 2018. Jag skulle inte ha någonting emot om han gick och vann, men det finns flera bättre alternativ.

Att Ann-Louise Hanson knep femte platsen var ju en skräll, dock en välkommen sådan. Jag tror faktiskt inte att hon själv ens hade räknat med det. Låten är tämligen fin, dock kanske inte tillräckligt stark för melodifestivalen. Jag är bara glad att hon var med nu för tolfte gången, kanske blir det en trettonde någon gång i framtiden. Inte mig emot.

Att Lisa Ajax skulle sluta så här högt på min lista var en personlig skräll. Tyckte båda hennes tidigare bidrag var tråkiga och intetsägande. Den här låten berörde mig, om än lite. Det är synd att hon möter Martin Stenmarck i andra chansen, jag vill ju se båda i finalen. Aja, om hon slutligen skulle vinna årets melodifestival så inte mig emot. Men oddsen talar emot det.

En annan lyssnar ju sällan på dansband. Men blandar det med schlager så kan det bli riktigt bra. Arvingarna bjöd på kvällens klart mest underhållande nummer. Stiligt & fartfyllt. Hade hoppats att de skulle göra som Rolandz förra året och ta sig raka vägen till final. Så kul fick dock inte ha det, kanske att de lyckas slå ut Rebecka Karlsson i andra chansen. Jag hoppas det…

Helhetskommentar

Helt klart årets svagaste deltävling. Jag hoppas att vinnaren kommer från en annan deltävling (helst 1 eller 3). Men svenska folket har ju en ovana att inte hålla med mig. Programledare gjorde som vanligt en stabil instats, saknade Kodjo dock. Tycker även att de borde låta artister på tala mer i green room istället för att ta över själva. Mellanakten där Eric & Sarah framförde den nyskrivna låten Ljuset uppskattade jag, båda två låter betydligt bättre när de sjunger på svenska, dessutom gillar jag tanken att låtens intäkter går oavkortat till radiohjälpen. Personligen kommer jag dock inte att spela den mer än kanske två eller tre gånger då den inte är mer än en fin melodi som går in genom ena örat och ut genom det andra. Synd på ett annars så fint koncept.

Topplista

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Arvingarna – “I Do”
3. Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”
4. Bishara – “On My Own”
5. Pagan Fury – “Stormbringer”
6. Anton Hagman – “Känner dig”
7. Lisa Ajax – “Torn”

Motiveringar

Den här gången tänkte jag gå igenom bidrag för bidrag och börjar med min absoluta favorit och avslutar med den jag gillade minst.

John Lundvik – “Too Late For Love”

Alltså, Shit vilken grym låt och röst denna fantastiska kille har. Denna låten är helt klart årets bästa låt enligt mig och säkerligen många som kan instämma på detta. Jag fick gåshud när låten växlade tempo och när gospelkören stämde in. Finstämda balladen ”My Turn” som blev Johns genombrott i Melodifestivalen ifjol var fantastisk. Men årets gospelinfluerade poplåt ”Too Late For Love” är världsklass och hade mer energi. Detta bara måste bli vårt ESC-bidrag till Tel Aviv.

Arvingarna – “I Do”

Det var en sån nostalgisk, härlig känsla att få återse Arvingarna i Melodifestivalen efter 17 år sedan sist. De lät precis lika bra som förr. Deras låt infriade mina förväntningar och den var som väntat medryckande och härlig. Man blev glad av att höra låten. Även själva framträdandet var snyggt. De tävlade ju som bekant som en trio eftersom deras trummis Tommy Carlsson hade en inbokad semester just den här helgen då gruppen skulle tävla i Lidköping. Men eftersom de nu tog sig vidare till Andra Chansen öppnas nu möjligheten upp för att gruppen ska vara komplett till nästa helg. Det finns en stor publik för den här sortens musik (dansband) och den var säkerligen efterlängtad, både av stora delar av svenska folket, men också av mig själv. Är helt övertygad om att deras tävlingsbidrag har ett liv efter tävlingen. De firar ju 30 års jubileum som grupp i år och detta var en bra första singel på deras kommande album och bra marknadsföring inför deras Digiloo-turné i sommar samt jubileumsshower som kommer till hösten. Jag håller tummarna för att det ska gå vägen i Andra Chansen så att vi får se grabbarna i Friends Arena. Dock är det tungt att de ställdes mot ytterligare en personlig favorit i form av Rebecka Karlsson som jag också gärna hade velat se i finalen.

Ann-Louise Hansson – “Kärleken finns kvar”

Som nostalgiker älskar jag när de rutinerade artisterna gör comeback i tävlingen. Särskilt när de bjuder på en riktigt bra låt dessutom som jag tycker Ann Louise gjorde. Tillsammans med hennes dotter (som skrivit låten) så framförde man denna vackra, stämningsfulla hyllningslåten till närstående bortgångna personer och i detta fall handlade det som bekant om Lill Babs som gick bort för ett år sedan. Jag är ett stort fan av Ann Louise Hanson och gillar många av hennes tidigare Mello-bidrag. Som artist håller hon än idag. Det var oväntat att hon kom med i en andra omröstningsomgång, då hon var uträknad på förhand och förväntades komma på antingen plats 6 eller 7. Ann Louise såg själv chockad ut och hade nog inte förväntat sig en hedersam femteplats som hon säkerligen också är väldigt nöjd och stolt över. Likt Arvingarnas bidrag, så är jag övertygad om att vi kommer få höra mer av ”Kärleken finns kvar” framöver, speciellt i Sveriges Radio.

Bishara – “On My Own”

Vilken härlig debut för unga, charmiga sångfågeln Bishara. Han glänste med sin vackra, ljusa stämma och gick verkligen igenom rutan hos svenska folket. Tillsammans med Malou Prytz är Bishara en av årets yngsta deltagare och nu har de båda kvalat in till finalen. Scoutad av Laila Bagge och uppbackad av en tidigare Mello-vinnare och ESC-representant i form av Benjamin Ingrosso som låtskrivare. Faktum är att Bishara skulle kunna liknas en yngre version av Benjamin Ingrosso. Låten ”On My Own” var godkänd, den hade helt klart mer att önska. Men Bisharas röst och framträdande överglänste det. Jag spår en framgångsrik karriär för Bishara och det här var bara början på något stort som kommer bli ännu större. Kommer garanterat placera sig högt i finalen. Dock hoppas jag inte att vi skickar honom till Tel Aviv, då jag anser att det hade blivit en alldeles för stor press för en så pass ung nykomling. Bättre att han gör comeback nästa år eller om två år och kommer tillbaka med en ännu bättre låt.

Pagan Fury – “Stormbringer”

Årets enda rockbidrag eller snarare symphonic metal i samma stil som Nightwish eller Whitin Temptation. Musiken och scenografin kändes som hämtat från en skräck-musikal. Det här trodde jag skulle placera sig bättre än en sistaplats. Det här var enligt mig en rätt underhållande framträdande och en bra låt, men det var hårt om platserna i den här deltävlingen och jag tror ändå att gruppen är nöjda med att ha nått ut med sin musik till svenska folket. Det lär ju strömma några fler följare i fortsättningen som nu upptäckt deras musik, vilket får ses som en vinst i sig. Precis som att jag tycker att dansband och schlager fortfarande hör hemma i Melodifestivalen, så tycker jag även att rockbidragen också gör det. Det är en del av vår svenska kulturskatt.

Anton Hagman – “Känner dig”

Från succé år 2017 till flopp i år. Från gitarrpop på engelska med singer songwriter känsla till svensk medioker pop. Det hade kunnat funka, men jag är ledsen att behöva säga det Anton, men den här låten var rätt så trist. Det enda som var underhållande var att stirra sig blind på dig och du har en fin röst. Hoppas vi får återse dig i tävlingen igen, antingen som artist eller som låtskrivare.

Lisa Ajax – “Torn”

Det här var alltså låten som Loreen ratade för två år sedan. Jag förstår nu varför hon valde bort den. Jag hade inte direkt några höga förväntningar på Lisa Ajax, då jag inte har varit förtjust i någon av hennes två tidigare Mello-bidrag. Men jag glädjs över att hon tog sig vidare till Andra Chansen och där lär hon säkerligen trixa sig vidare till final. Hon har ju en fin svit att alltid kvalat in dit antingen direkt eller via Andra Chansen. Ska det bli tredje gången gilt tro? Sen måste jag också inflika att hon har en grymt mäktig röst och framför denna låten med inlevelse och själva låten som har ett viktigt budskap i sig på ett imponerande sätt.

Helhetskommentar

Det kändes som att samtliga deltagare på ett eller annat sätt blev vinnare i den här deltävlingen. Vi har John Lundvik som återigen tog en finalplats för andra året på raken och årets låt är dessutom ännu bättre och ett solklart vinnarmaterial. Charmiga, unga Bishara stod på scenen för första gången och gjorde sitt genombrott i Melodifestivalen 2019 och som artist och svenska folket skickade honom till final. Vilken talang och vilken röst den killen har. Wooow. Även om låten inte var superbra så gjorde han ett felfritt och imponerande framträdande där han briljerade fullt ut. Grattis till finalplatsen, Bishara.

Sedan har vi Lisa Ajax som tar sig vidare trots en rätt så svag låt och behåller sviten att tagit sig vidare från deltävlingsstadiet tredje gången gilt. Mello-veteranerna Arivingarna knep en av Andra Chansen-platserna och spontant känns det som att deras låt kommer bli en stor hit efter tävlingen oavsett utgång i tävlingen.

Ann Louise Hanson förväntades komma sist enligt oddssättare och publikundersökningar. Hon slutade femma och verkade chockad och nöjd över att gått vidare till en andra röstningsomgång. Även hennes låt lär leva vidare efter tävlingen i b.la Svensktoppen.

Pagan Fury är garanterat nöjda med att ha fått visa upp sig som grupp, även om det nu bara var ledsångerskan som deltog. Många svenskar har nu fått upp öron/ögon för deras musik, vilket kommer gynna de framöver. Framförallt tror jag att många som inte bryr sig så mycket om Melodifestivalen kommer att börja följa gruppen. Sedan var även deras Mello-bidrag väldigt populärt bland många fans både här hemma och internationellt ska tilläggas. En sistaplats i all ära, men att ha visat upp sig för svenska folket och fått tävla i Melodifestivalen betyder mer än att ha kommit sist i sin deltävling.

Anton Hagman är väl egentligen den stora förloraren om man nu ska utse en sådan. Han gjorde ju succé med sin tävlingslåt år 2017 och slog ut Loreen i Andra Chansen, vilket tog han till en finalplats. Den här gången blev det en flopp dessvärre, men Anton är en duktig sångare och jag hoppas att vi får återse honom igen, antingen som artist eller som låtskrivare som är en framtidsdröm för honom (som han berättade i intervjun vi gjorde med honom inför).

Det var jätteroligt att vi fick en så pass bra bevakning inför denna deltävling av Schlagermagister Adrian. Vi fick flera bra, intressanta intervjuer, massa livebloggande, livesändningar och bra bilder. Intressant och kul 🙂

Slutligen. Vilken bra upplaga av Melodifestivalen 2019. Jag är imponerad av såväl låtarna, mellanakter och programledarna. Så skönt att slippa alla löjliga spexbidrag och att det istället är en bra mix av både äldre och yngre artister. Vilken uppryckning jämfört med fjolåret. Bra, jobbat produktionen och SVT.

Så här tyckte alltså vi om sändningen, nu vill vi veta vad du tyckte!

Kommentera gärna!