Australien kommer i år med ett väldigt speciellt bidrag. Sjunga om milkshake? Vad ska man kalla detta? Galenskap? Genialiskt? Jag tycker detta är en blandning av bägge två, och det är helt underbart tycker jag! Australien till final!

Betyg (0–5):

Vi inleder semifinal två med ännu en mjölkbaserad dryck. Denna gången får vi milkshake från Australien. Detta kanske vissa placerar i samma kategori som ”Espresso Macchiato”, men för mig är det två skilda världar. Tommy gör mig sugen på Macchiato, Go-Jo får mig att aldrig vilja se en milkshake igen. Det är lite catchigt, men hur mycket jag än försöker så spyr jag upp det. Kanske Australiens sämsta bidrag någonsin enligt min personliga åsikt.

För mig definierar detta bidraget EBU:s hyckleri. För med tanke på hur de reagerat runt Erika Vikman och Miriana Conte, så är jag rätt säker på att en kvinna inte hade fått framföra detta nummer. EBU:s konstiga vridning åt ett mer familjevänligt och puritanskt Eurovision verkar bara påverka de kvinnliga artisterna än så länge.

Betyg (0–5):

Tror Australien i år är en vattendelare. Vill så gärna gilla den mer men det är nåt med den som tar mig tillbaka till en dålig variant av 70-talsmusik. Och den fjantiga texten ska vi inte tala om. Ja, vi har fler löjliga texter i årets upplaga men i detta fall låter det som en seriös barnslig text och då blir det så himla oseriöst. Jag vet att Australien kan bättre men kanske blir det kul att titta på.

Betyg (0–5):

Australien är nog en av de länder som insåg att årets ESC (om man bortser det förlorade året 2020) skulle bli upplaga nr 69, och tänkt “nice!”. För detta är sannerligen en av de mer perversa bidragen i år. Av någon oförklarlig anledning, och mot min egen vilja, gillade jag ändå låten mycket till en början även om den har tappat lite. Men jag tror det snarare handlar om att det är låtens melodi och instrumentation som bär upp det här snarare än Go-Jo själv. Det är för övrigt så att frontpersonerna i Sheppard står på upphovet (de som skrev “Geronimo” som blev stor i Sverige, ni vet). Och därför tycker jag det också blir lite synd att man slarvar bort kompositionen genom att låta en Sacha Baron Cohen-kopia spela över å det grövsta med det här suggestiva, med glimt i ögat eller ej.

Betyg (0–5):

Mitt första intryck av låten var att den var tämligen fånig och repetitiv. Skulle påstå att det är ungefär så jag känner inför låten även nu när jag har hört den ett x antal gånger. Kan dock tycka att texten är lite smårolig samt att det går att se humorn i det hela.

Ingen favorit hos mig. Men jag känner absolut att jag kommer kunna skratta med när Go-Jo framför låten i semifinalen i maj.

Betyg (0–5):

PANELEN TILLSAMMANS.
17 poäng (av 50 möjliga)