« Inför ESC Georgien 2018

Inför ESC Georgien 2020 »

Personlig åsikt om årets akt:
Återigen är det riktigt svårt att säga vad jag egentligen tycker. Jag älskar känslorna i låten och de kommer verkligen fram i Otos extremt kraftfulla framträdande! Samtidigt är det ett jättekonstigt bidrag med väldigt mycket georgisk etno – och med svår melodi. Det är en svår låt helt enkelt, och det är inte alldeles självklart en låt som jag kan lyssna särskilt länge på.

Gissat resultat i tävlingen:

Sådana här bidrag är oerhört svåra att förutspå resultat för, i synnerhet när scenframträdandet mycket väl kan se helt annorlunda ut i Tel Aviv. Med tanke på att den georgiska uttagningens budget såg ut att vara stram, så kan vi inte dra för mycket slutsatser av videon heller. Däremot finns ett antal fler mycket konstiga bidrag med i semifinal 1, bl.a. Portugal, Polen, och Island, vilket gör att jag inte tror att den här kommer att klara av att sticka ut tillräckligt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sopho – “Visionary Dream” (2007)
2. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz – “Midnight Gold” (2016)
3. Nina Sublatti – “Warrior“ (2015)
4. Diana Gurtskaya – “Peace Will Come” (2008)
5. Sofia Nizharadze – “Shine“ (2010)

Personlig åsikt om årets akt:
Jag vill verkligen inte vara den som är panelens bittra och cyniska röst som bara ger låga betyg. Men jag kan inte annat än vara ärlig mot mig själv och bedöma låtarna utifrån vad jag tycker. Georgien är en knepig låt att bedöma för mig. Första gången jag hörde den var i en recap video och jag tänkte “Wow, ännu ett bottennapp för Georgien. Solklar nolla”. Men sedan när jag lyssnade på låten lite mer så växte den på mig. Oto har en oerhört bra röst som fångar in lyssnaren. Denna låten har potential att bli grandios för sångaren har en förmåga att förmedla känsla genom rutan. Men å andra sidan är det en svår låt att smälta och ja, även om den har växt från en nolla så är det inget jag har i hörlurarna.

Gissat resultat i tävlingen:

Bortsett från Eldrine tycker jag att Georgien varit bedrövliga i Eurovision. Tyvärr tävlar de i motvind och jag har svårt att se dem knipa en finalplats.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eldrine – “One More Day” (2011)
2. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz – “Midnight Gold” (2016)
3. Nina Sublatti – “Warrior” (2015)
4. Sopho Khalvashi – “Visionary Dream” (2007)
5. Sofia Nizharadze – “Shine“ (2010)

Personlig åsikt om årets akt:
Georgien gillar att överraska i den här tävlingen och för mig går de från högt till lågt till högt igen. Årets låt blev jag först inte riktigt klok på, men efter att de gjort om studioversionen lite och förstärkt de mäktiga partierna så kan jag säga att jag är totalt såld på denna låt. Jag tror och hoppas på ett mäktigt framträdande i semifinalen och att låten tar sig till final, för det förtjänar den verkligen! Detta är det bästa Georgien skickat sedan Nina Sublatti 2015.

Gissat resultat i tävlingen:

Trots att jag tycker mycket om den här låten så har Georgien alla odds emot sig. Odds är ju förvisso bara en sak, se bara på hur det gick för Irland förra året. Men jag tror tyvärr att Georgien är chanslösa i år. Men såklart hoppas jag att jag har fel på den punkten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Nina Sublatti – “Warrior” (2015)
2. Sopho Khalvashi – “Visionary Dream” (2007)
3. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili – “Waterfall” (2013)
4. Eldrine – “One More Day” (2011)
5. Diana Gurtskaya – “Peace Will Come” (2008)

Personlig åsikt om årets akt:
Mmmm… mmm! Georgien drar till med ett riktigt pampigt stycke i år. Extra kul blir det ju då jag anar att den ändå har lite rockiga tongångar också, jämför t ex Slovenien 2005, eller varför inte Ralf Gyllenhammars “Bed on Fire”. Sångaren har dessutom en pipa gjord för den genren, och det gör att låten blir mer intressant att följa i de tre minuterna den kör. Bra där, Georgien!

Gissat resultat i tävlingen:

Trots att jag ger ett positivt omdöme om låten så är jag tyvärr rädd för att en finalplats känns avlägsen för dem. Den här låten har fått en negativ respons från väldigt många fans, och ligger väldigt illa till i oddsen överlag. Kan även finnas risk att den drunknar i konkurrensen av mer experimentella låtar i semin.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eldrine – “One More Day” (2011)
2. Diana Gurtskaya – “Peace Will Come” (2008)
3. The Shin & Mariko – “Three Minutes to Earth” (2014)
4. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz – “Midnight Gold” (2016)
5. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili – “Waterfall” (2013)

Personlig åsikt om årets akt:
Om jag var tvungen att beskriva låten med ett enda ord så skulle det vara ”Mäktig”. Oto verkar vara en riktigt tuff samt bestämd typ, en sådan som man inte gärna hamnar i bråk med. Dessutom är jag glad att Georgien väljer att återigen sjunga på det egna språket trots förra årets flopp. Sådana här bidrag får de gärna skicka i framtiden.

Min panelkollega Lukas nämner ovan att låten i princip är chanslös då den fått mycket negativ respons i sociala medier, vilket stämmer. Undertecknad vill dock inte utesluta en finalplats då Oto verkar vara en stark karaktär samt att landet har skrällt sig till final förr. Georgien kan helt klart ta sig vidare, men där lär nog framgången stanna för i år.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. The Shin & Mariko – “Three Minutes to Earth“ (2014)
2. Sopho Khalvashi – “Visionary Dream“ (2007)
3. Diana Gurtskaya – “Peace Will Come” (2008)
4. Iriao – “For You” (2018)
5. Eldrine – “One More Day” (2011)

Personlig åsikt om årets akt:
Detta är så fruktansvärt obehagligt att lyssna på. Det här är inte musik. Det är oljud. En massa mumlande och skrik. Precis som min Emoji uttrycker så blir jag spyfärdig när jag hör Georgiens bidrag. Inte ens musikvideon och slutversionen av låten hjälpte för att få mig att ens tycka att detta är lyssningsbart och ett okej bidrag. Georgien är historiskt sett det ESC-land jag gillar minst av samtliga deltagarländer. Den trenden verkar bestå ett tag till som det spontant känns.

Gissat resultat i tävlingen:

Det finns inte på kartan att denna irriterande och obehagliga låt ska ta Georgien vidare till den stora Eurovision-finalen. Men som ovan nämnt har de en tendens på att skrälla sig vidare när man minst anar det. Men min övertygelse (och vilja) är att denna stannar i semin.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili – “Waterfall” (2013)
2. Sofia Nizharadze – “Shine“ (2010)
3. Sopho Khalvashi – “Visionary Dream“ (2007)
4. Nina Sublatti – “Warrior” (2015)
5. Diana Gurtskaya – “Peace Will Come” (2008)