« Inför ESC Belgien 2018

Inför ESC Belgien 2020 »

Lukas analyserar formen

Belgien har under hela sin historia växlat runt vilket tv-bolag som ansvarar för deras deltagande. Och vad som jag märkt, framför allt de senaste åren, är hur mycket de blandat och gett p.g.a. det. 2015 och 2017 lyckades de bli fyra, när RTBF (vallonska kanalen) skött det, medan det inte gått lika bra när VRT (flamländska kanalen) gjort det. I fjol när VRT skötte deltagandet åkte man på sin första finalmiss på fyra år. Vilket gör att just nu-läget för Belgien landar på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Belgien fortsatte att välja ut artist samt bidrag internt. Valet av artist presenterades den 14:e januari och bidraget presenterades sedan den 28:e februari.

Personlig åsikt om årets akt:
GÄSP! GÄSP! GÄSP! Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag generellt gillar Belgiens lite svårare och dystrare låtar, exempelvis den med Blanche här om året. Men det här är en låt som saknar refräng, engagemang och överhuvudtaget en intressant hake. Jag börjar instinktivt att gäspa och det är svårt att se på Eurovision om man sover.

Gissat resultat i tävlingen:

Belgien brukar numera klara sig rätt hyfsat i ESC, men jag är väldigt tveksam till om de faktiskt klarar sig till final i år. Visserligen är det den klart svagare semifinalen de deltar i, och oddsen är solklara med att de går vidare. Ändå känns det som att de riskerar att missa finalen – och jag ser flera andra länder som är klart underskattade i oddsen. Min tippning blir att de missar topp-10 i semin, med ytterst liten marginal.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Liliane Saint-Pierre – ”Soldiers of Love” (1987)
2. Dream Express – ”A Million In One, Two, Three” (1977)
3. Blanche – ”City Lights” (2017)
4. Loïc Nottet – ”Rhythm Inside” (2015)
5. Télex – ”Euro-Vision” (1980)

Personlig åsikt om årets akt:
Belgien har klarat sig rätt bra de senaste åren med sina något mörkare och ”konstnärliga” bidrag. De har liksom hittat sin nisch. Men det känns som att det börjar gå något utför. Det började med Sennek förra året och detta är i ärlighetens namn inte mycket bättre. Det är något som jag personligen finner rätt tråkigt och slätstruket. Som om man inte riktigt försökte göra en ordentlig låt. Detta har varit låten som jag har svårast att komma ihåg från årets tävling. Det är aldrig ett gott tecken.

Gissat resultat i tävlingen:

Oavsett vad jag tycker så tror jag Belgien kommer bjuda på en cool scenshow och ta sig till final. Väl där tror jag ändå man kan få till en mittenplacering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Tom Dice – ”Me and My Guitar” (2010)
2. Loïc Nottet – ”Rhythm Inside” (2015)
3. Urban Trad – ”Sanomi” (2003)
4. Kate Ryan – ”Je t’adore” (2006)
5. Xandee – ”1 Life” (2004)

Personlig åsikt om årets akt:
När jag hörde låten första gången var min reaktion att låten var slätstruken och tråkig. Eller snarare att den börjar som en fyr-poängare men blir sedan mer ospännande och det slutar med en etta. Men nu efter flera lyssningar (och framförallt på vilket motstånd som Belgien möter) tycker jag att låten har växt en hel del. Inte tagit jättekliv upp på personlig topp 10 men ändå upp till en lite mer än godkänd nivå. Däremot vidhåller jag fortfarande, och det är jag nog ensam om i denna panel i alla fall, att fjolårets belgiska bidrag var så mycket bättre och det bidraget är en fortsatt klar favorit hos mig!

Gissat resultat i tävlingen:

Belgien kommer absolut att gå till final och jag tror de kan placera sig bra. Men det avgörs egentligen bara av vad de gör av låten på scenen och hur bra Eliot är live. Jag har nämligen inte hört honom sjunga live än så det ska bli spännande att se vad de gör av detta. Om han sjunger bra och numret sitter så kan detta nog vara en av vinnarkandidaterna precis som ”City Lights” var.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Xandee – ”1 Life” (2004)
2. Kate Ryan – ”Je t’adore” (2006)
3. Sennek – ”A Matter Of Time” (2018)
4. Roberto Bellarosa – ”Love Kills” (2013)
5. Axel Hirsoux – ”Mother” (2014)

Personlig åsikt om årets akt:
Tredje gången i rad som Belgien skickar en låt som är mörk och lite sådär smådyster utav sig, och just nu har jag blivit helt såld för detta! Framför allt är det verserna som gör detta, det stadiga beatet gör att låten inte kommer bort utan istället blir man engagerad. Även om det tog ett tag för mig att svälja refrängen i låten som kändes lite svagare än verserna, så bidrar den ändå med en tyngd som en sån här typ av låt behöver. Eliot passar också bra till låten, vilket också märks med tanke på att han också haft ett finger med i låtskrivandet. Det här var en låt som stod och vägde för mig betygsmässigt om jag skulle sätta en fyra eller femma, men för den här gången så tippar jag över till det positiva och ger faktiskt en femma.

Gissat resultat i tävlingen:

Av någon anledning har Belgien inte alls fått samma hype kring sig som de fått de senaste två gångerna RTBF organiserat valen. Och jag undrar lite varför med tanke på att Eliot ändå borde vara i paritet med Blanche och Loïc… nåja, en finalplats ser jag fortfarande som rimligt, även om jag är tveksam till att Belgien skulle bli fyra igen. Juryn kan ju eventuellt höja denna låt igen, men hur långt det här kommer gå kommer säkert stå och falla med scennumret. Och där har RTBF en hel del att fundera på så att de inte klantar till det som VRT gjorde ifjol.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Frédéric Etherlinck – ”La Voix Est Libre” (1995)
2. Liliane Saint-Pierre – ”Soldiers of Love” (1987)
3. Nuno Resende – ”Le Grand Soir” (2005)
4. Axel Hirsoux – ”Mother” (2014)
5. Vanessa Chinitor – ”Like the Wind” (1999)

Personlig åsikt om årets akt:
När jag hörde ”Wake Up” för första gången satt jag på en buss en solig förmiddag. Trots att det var så tidigt på dagen höll jag ändå på att somna, vilken tråkig låt… Men jag tog mig ändå igenom den och nu har jag hör och häpna lyckats lyssna igenom den ett antal gånger. Det tar emot att säga det. Men belgarna har faktiskt vaskat fram en rätt skaplig låt till årets tävling. På något sätt kan jag inte låta bli att känna att texten tilltalar mig. Varför vet jag inte riktigt, men det kanske jag förstår i sinom tid. Vem vet.

Med rätt utgångsläge tror jag absolut att Belgien kan gå hela vägen till final. Frågan är bara hur det kan komma att gå där. Låten är visserligen fin men inte banbrytande. Jag tror bestämt belgarna får vänta minst ett år till på sin nästa seger. Framförallt med tanke på att de antagligen kommer förlora många röster åt grannlandet Nederländerna.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Urban Trad – ”Sanomi” (2003)
2. Vanessa Chinitor – ”Like the Wind” (1999)
3. Loïc Nottet – ”Rythm Inside” (2015)
4. Roberto Bellarosa – ”Love Kills” (2013)
5. Telex – ”Euro-vision” (1980)

Personlig åsikt om årets akt:
Belgien är ute efter revansch efter finalmissen ifjol. Unge Eliot är landets hopp i år med den behagliga och avskalade midtempo-balladen ”Wake Up”. Enkelt och snyggt. Den tilltalar mig helt klart. Eliot har ett skönt vemod i sin röst. Versen lovar mer än vad refrängen håller. Men som helhet är detta ett riktigt bra bidrag och en bra produktion från Belgien i år. Sen tycker jag att Eliot är årets vackraste deltagare.

Gissat resultat i tävlingen:

Låtskrivaren till ”Wake Up” heter Pierre Dumoulin och är samma person som skrev ”City Lights” åt Blanche i Eurovision i Kiev 2017. Bidraget kom fyra. Går det lika bra denna gång? Tveksamt. Det känns som ”Wake Up” behöver ett par lyssningar innan man tar den till sig. Så var det iallafall för mig. Det är aldrig bra i ESC-sammanhang när man ger sig in i tävlingen med en svårfångad låt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Liliane Saint-Pierre – ”Soliders Of Love” (1987)
2. Lisa del  Bo – ”Liefde is een kaartspel” (1996)
3. Kate Ryan – ”Je t’adore” (2006)
4. Blanche – ”City Lights” (2017)
5. Micha Marah – ”Hey Nana” (1979)