« Inför ESC Tyskland 2017

Inför ESC Tyskland 2019 »

Tyskland är Eurovisionens mesta deltagare, man har bara varit frånvarande en enda gång i tävlingens historia (1996). Anmärkningsvärt dock har varit att man trots detta inte skördat så jättemånga framgångar. Även om man stundtals haft häng på flertalet segrar under tävlingens historia har man bara vunnit två gånger. Under 80-talet hade Tyskland sin allra bästa period, 1982 tog man en storseger med Nicoles fredslåt ”Ein bisschen Frieden”, och man lyckades knipa fyra andraplatser under den perioden. Men under 00-talet började det, precis som med de andra ”Big Four”-länderna som det då hette innan Italien kom tillbaks, dala rejält för Tyskland. Man kom bara upp till topp-10 tre gånger och hamnade allt som oftast väldigt långt ner i tabellerna, fram tills Lena Meyer-Landrut frälste landet och tog deras andra seger 2010, vilket är hittills enda gången ett nuvarande ”Big Five”-land vunnit sedan den regeln infördes. Lena kom tillbaks igen året därpå när tävlingen hölls i Düsseldorf men lyckades inte nå samma höjder och slutade 10:a. På senare år har Tyskland dessvärre tappat tråden igen, då man slutat sist både 2015 och 2016, för att ifjol bli nästjumbo. Ska Tyskland kunna resa sig?

En intressant notering är att det är första gången sedan år 2012 som en manlig soloartist representerar Tyskland.

Jag är generellt inte en lättrörd person, men det här är en låt som faktiskt berör mig rejält. Från början var detta inte en låt som jag direkt hade som favorit, tvärtom är det en ballad som ju lätt hade kommit bort i startfältet. Men efterhand så har den växt på mig, och idag så ser jag den som den klart bästa låten bland alla big-5 länderna. Den är känslosam men samtidigt snyggt producerad. Dock är det enkelheten i låten som kommer få den att gå långt – det blir en minnesvärd låt i slutändan. Michaels röst bidrar dessutom till att höja den mycket högt över de andra balladerna i startfältet. Det här kan faktiskt gå riktigt bra, och jag vågar äntligen säga att Tyskland garanterat slipper en ny sistaplats!

Jag har lyssnat på Michael Schulte innan och tycker han är en duktig sångare. Så jag blev riktigt glad när han blev Tysklands representant. Det är en fin ballad med en djup och känslosam text. Kombinera detta med en fin sångröst, som Michael besitter, och det blir en bra kombination. Det känns äkta och på riktigt. Det som drar ner betyget för mig är att jag kan känna att den kan vara lite tråkig ibland. Men det är nog för jag lyssnat på den många gånger. Jag tror det kan gå bra för Tyskland, även om jag inte tror att det är en vinnare.

Det här är första gången sedan 2013 som jag anser att Tyskland har en anständig Eurovisionlåt! Michael Schulte är inte bara en bra sångare med god sångröst och artisteri, det han sjunger om berör – på ett äkta sätt. Jag är grymt nyfiken på hur detta kommer att bli live på scenen den 12 maj och förhoppningsvis kan Tyskland återta en plats i topp 10 där denna låt förtjänar att hamna. I övrigt tycker jag inte Big Five har så mycket att erbjuda i år, förutom då Frankrike och Tyskland.

Fan jag börjar bryta ihop här märker jag, jag ber om ursäkt för det, får samla mig lite. (*en stund senare*) Okej. Jag kan sticka ut hakan med en gång och säga följande: Tyskland kommer inte behöva oroa sig för att fastna i en bottenstrid i år. Inför när jag tittade på Unser Lied für Lissabon hade jag inte lyssnat så ordentligt på denna låt, men jag blev imponerad av Michaels insats. Dels för att han framför en låt jag kan relatera till, men också tycker jag det är starkt att han kan framföra låten utan att gå sönder mentalt. Mycket starkt!

Tyskland verkar vara det enda big-5 landet som aldrig sjunger på sitt eget språk. Senaste gången var 2007. Årets bidrag är en klar förbättring gentemot ”Perfect life” som var så tråkig och icke originell att man nästan blev vansinnig. Ändå så är den här låten inte mycket att hänga i granen. Om jag hörde den på radion (för där passar den) så skulle jag byta kanal omgående. Får tyskarna starta tidigt i finalen kan det bli en ny sista placering.

Tyskland har haft det tufft resultatmässigt i Eurovisionen sedan Roman Lob tävlade med låten ”Standing still” och hamnade på 8:e plats år 2012. Sedan dess har det alltså blivit bottennapp gång på gång. Kanske bryts denna negativa trenden i år när man återigen skickar en duktig singer-songwriter-artist som har en vacker låt som berör och känns både äkta och finstämd. Budskapet i låten är oerhört känsloladdat och det är svårt att inte tycka om denna låten. Tyskland skulle må bra av lite medgång i tävlingen och jag hoppas att det vänder för de, helst redan i år.