« Inför ESC Schweiz 2017

Inför ESC Schweiz 2019 »

Schweiz är betraktad som Eurovision Song Contests födelseland, och med viss rätt då den första upplagan hölls i Lugano. Det året vann man dessutom med Lys Assia och hennes låt ”Refrain”. Hon återkom till tävlingen två gånger till de efterföljande två åren och avslutade med att ta hem silver 1958. Sedan dess har landet haft vissa framgångar med enstaka topp 5-placeringar och pallplatser, men det var först 1988 som man fick ta guld igen med den numera meriterade kanadensiskan Céline Dion som vann en av de jämnaste omgångarna någonsin, bara en poäng före tvåan! Från år 2000 och framåt har det däremot inte alls stämt för Schweiz. Man har bara fått en topp 10-placering detta millennium och den kom 2005.

En intressant notering är att Schweiz just nu innehar det något tråkiga rekordet i att ha flest sistaplatser i Eurovisionens semifinaler. Sedan år 2004 har det blivit totalt fyra stycken (2004, 2010, 2015 och 2016). Detta rekord delar Schweiz dock med Lettland.

Schweizarna har numera, precis som tyskarna, ganska svårt att få till bra placeringar i ESC. Detta har tidvis varit lite oförtjänt, och årets schweiziska bidrag är ännu ett exempel på ett bidrag som är riktigt bra – men kanske inte för ESC. ”Stones” är ett snyggt producerat, modernt och kaxigt bidrag, som slår an på en mörk sträng i tävlingen, precis som årets bulgariska bidrag. Men, tyvärr är det inte alltid en lukrativ sträng att slå an på, tvärtom tror jag det här riskerar att missa finalen just p.g.a. både stämningen och tonen i låten. Till detta kommer problemet att Bulgarien, som har en betydligt bättre låt i samma genre, tävlar i samma semifinal. Tyvärr känns därför detta som ett stolpskott – igen – för Schweiz, trots att låten faktiskt är riktigt bra. Från mig får den iallafall en klar 3.5!

Jag vill verkligen gilla detta bidrag mer än vad jag gör. Den har alla ingredienser för att vara ett bidrag som jag vanligtvis skulle tycka om, men det känns som att den sista ingrediensen saknas. Det är kaxigt, modernt, rockigt och ganska catchigt, men ändå är jag inte såld på det. Har ingen riktigt förklaring till varför heller. Schweiz har haft det tufft de senaste åren och jag tror tyvärr att Zibbz får nöja sig med ett framträdande på tisdagskvällen.

Ifjol var Schweiz min stora favorit då de skickade gruppen Timebelle, men på grund av ett inte allt för bra liveframträdande gick det inte så bra som jag hoppades. Ändå gillar jag fortfarande fjolårets tävlingsbidrag mer än vad jag gillar ”Stones”, även om årets låt är en av de bättre i årets startfält. Jag tycker så här: Zibbz bjuder på en av de modernare låtarna och numren, men det faller på att det blir lite för mainstream. Jag har försökt och försökt få upp Schweiz på min topp 10-topplista över alla bidrag, men hur jag än vrider och vänder så är det för mycket som saknas för att det ska bli ”bra”. I själva Eurovision hoppas jag dock att Schweiz tar sig till final, men jag är tveksam till att det kan bli några större framgångar trots ett betydligt sent startnummer. Det finns en risk att de kommer sämre än vad de förtjänar.

Det här är en av de mer intressanta låtarna Schweiz har skickat på ett bra tag. Här har vi en låt som är ganska attitydfylld och vet var den vill komma. Detta stärks av en tung basgång som får stå för hooken med dess ”mhm”-tongång. Budskapet till låten är också bra, en låt som berör mobbar-mentaliteten som tycks bli allt mer vanlig vart man än går. En sak som stör mig dock är att Corinne har en tendens att ”översjunga”, och skulle hon låta surt i nån passage på grund av det, då kan det orsaka en del skada i låten. Man får hoppas att hon inte tar för stora risker när det väl kommer till kritan.

Som jag skrev inför landets nationella final så är Schweiz ett av mina favoritländer i eurovision. Då påpekade jag att det inte gått så bra för dem på sistone. Min teori var att Schweiz de senaste åren kört på ett förlorande koncept, nämligen att man skickar en kvinnlig sångerska som sjunger en powerballad och som sedan mördade finalchanserna med ett uselt framträdande. Jag älskade både ”Time to shine” och ”Apollo” och anser än idag att båda bidragen var mer än värdiga en finalplats.

Jag påpekade även att landet borde skicka någonting annorlunda och hade låten Compass som favorit. I slutändan vann som bekant låten Stones en låt med mycket attityd och rockig framtoning.

Det är definitivt ingen powerballad, och de bryter det mönstret landet har haft de senaste åren. Frågan är hur det kommer att fungera i Lissabon. Jag hoppas personligen att Zibbz ska gå till final, de förtjänar det verkligen. Och andra sidan så förtjänade bidragen ”Era Stupendo”, ”The highest heights”, ”Il pleut de l’or”, ”Unbreakable”, ”You and me” (Som för övrigt är tidernas mest underskattade ESC-bidrag), ”Time to shine” & ”Apollo” också finalplatser. Men samtliga misslyckades brutalt…

Här har vi en låt som jag gillade skarpt när Schweiz hade sin nationella final. Då tyckte jag att det var en riktigt bra låt. Allt eftersom tiden har gått har den bara sjunkit för mig och jag tycker mer att det är en i raden av alla utfyllningar till låtar numera. Schweiz har haft det tufft i tävlingen och likt Finland och Island inte heller varit i final sedan år 2014. Jag har svårt att se att den negativa trenden bryts i år utan det lär nog inte bli någon final för Schweiz i år heller.