« Inför ESC Georgien 2017

Inför ESC Georgien 2019 »

Georgien gjorde sitt första försök år 2007 och fick till en skaplig debut då man slutade 12:a. Andra året fortsatte man på samma bana med att bli 11:a, innan man år 2009 hoppade av med kort varsel p.g.a. låtens politiska budskap. Precis som sina grannländer i Kaukasus (Armenien och Azerbajdzjan) har Georgien fått till det väl på kort tid, dock inte lika bra som dessa länder, då man aldrig nått topp 5. Deras bästa placering är en niondeplats som man lyckats skrapa ihop två gånger, 2010 med Sofia Nizharadze och 2011 med rockgruppen Eldrine. Senaste året missade man finalplatsen med en hårsmån.

En intressant notering är att det inte är första gången Georgien skickar en jazz-artist till Eurovision. Redan 2014 tävlade fusion-jazzbandet The Shin & Mariko för landet, med bidraget ”Three minutes to earth”. På scenen hade de bl.a. en fallskärm men resultatmässigt nådde låten aldrig skyarna utan slutade på sista plats i semifinalen.

Årets georgiska bidrag balanserar verkligen på gränsen på vad som är lyssningsbart – utan att bli alldeles för konstigt. Denna typ av bidrag brukar allmänheten aldrig förstå sig på, och just därför så lär detta aldrig ta sig till finalen. Personligen tycker jag däremot att låten är rätt skön – för att var så konstig som den ju faktiskt är. Någonstans känns detta ändå rätt trevligt och harmlöst, men samtidigt helt poänglöst i ESC.

Jag brukar uppskatta lokala och etniska bidrag, men här händer ingenting. Jag klarar inte av att lyssna på det här. Precis som Kroatien 2013 är detta hemskt. Jag tycker inte det är harmoniskt eller avslappnande. Jag känner mig mer skrämd och ängslig av hela låten. Faller mig inte alls i smaken. En av få låtar i årets Eurovision som jag tagit bort från spellistan för årets bidrag. Den är verkligen en stämningsdödare.

Det här är nog årets märkligaste tävlingsbidrag. Män i stämsång som sjunger något jag inte riktigt förstår vad det handlar om. Möjligen är det säkert jättevackert men jag blir inte så berörd, mest för att det känns som att de sjunger till varandra mer än till publiken. Den enda referens jag har är Klapa-låten som Kroatien tävlade med 2013 som jag gillade lite grand. Men den hade en vackrare melodi och kändes härligare mot vad denna låt gör. Georgiens låt i år tappar jag intresset för direkt. Jag ger dock varningens finger för att Georgien ändå skulle kunna ta finalplats i och med att de tidigare har lyckats gå till final med de mest märkliga låtar som finns och att de med säkerhet kommer att sticka ut lite från alla låtar som har mer upptemponummer.

Jag vill gilla det här mer än vad jag gör. Uppskattar som sagt när länder satsar lokalt, och här får vi en bit av traditionell georgisk folkmusik med stämsång i god harmoni som verkligen får mig att slappna av. Det tar dock ganska lång tid innan låten kommer igång, och den lämnar inte heller något större avtryck efter sig. Inte jätteoptimalt, kanske.

I ärlighetens namn vet jag inte vad jag tycker om den här låten. Jag älskar ju etno och folkmusik, dessutom sjunger de på sitt egna vackra språk. Ändå så är låten inte i närheten av min topp 10. Varför? Antagligen är den för långsam för min smak. Tycker jag om det här eller inte, jag vet faktiskt inte. Får helt enkelt gå halva vägen och ge Iriao 2,5 poäng.

En vacker godnatt-visa från Georgien som för första gången skickar en låt på det egna språket och som låter väldigt lokalt förankrat. Fina stämmor och oerhört musikaliskt & äkta. Jag är dessvärre inte superförtjust i låten som sådan, men plus för att de skickar ett inhemskt bidrag som dessutom sticker ut. Kul att de vågar ta ut svängarna och sätter krydda på tävlingen. Jag skulle inte bli förvånad om de lyckas ta sig till final, men skulle inte heller bli besviken om de misslyckas.