« Inför ESC Finland 2017

Inför ESC Finland 2019 »

Finland, Eurovision Song Contests fula ankunge. Man gjorde sin debut 1961 och slutade på en delad tiondeplats. Ingen hade då räknat med att Finland skulle bli associerat med fiasko på fiasko under de efterföljande decennierna som komma skulle. Fram tills 2005 hade Finland bara lyckats bli sexa som bäst (1973), och hela åtta gånger hade man kommit sist. Men år 2006 vändes tävlingen nästintill upp och ner när Finland skickade monsterrockarna Lordi och gick och vann. Detta satte viss prägel på tävlingen då det de efterföljande tre åren skickades ett större antal rockbidrag från Europa. Tyvärr har Finland återgått till sin vanliga kräftgång efter segern, man har inte varit i toppen sedan dess, och deras bästa placering efter det har varit en snöplig 11:e-plats.

En intressant notering är att Finland för första gången någonsin valt ut sin tävlingsartist internt istället för att välja både artist och bidrag vid samma tillfälle.

Jag är fortfarande lite bitter över att inte ”Domino” vann den finska uttagningen – en låt som definitivt är min favoritlåt av alla bidragen i årets uttagningar! ”Monsters” är visserligen helt okej, och kommer troligen nå finalen, men den har ett antal stora fel som pajar allting för mig! För det första så innehåller den en stor del förinspelade barnröster – något som hela studiolåten baseras på. Detta är omöjligt att ha med i ESC live – vare sig barn eller körer på mer än 6 personer får ju vara med. Detta kommer att ersättas med vuxna körsångare – och därför låta helt annorlunda. Därmed blir detta lite Malena Ernman igen – what you vote for is not what you get. Sen var liveframträdandet i finska finalen katastrofalt – och nästan barnsligt. Jag hade större förväntningar på Saara Aalto än ett sådant platt och oattraktivt nummer – och enligt mig så riskerar Finland att helt missa finalen om de inte får ordning på det. Låten är modern och känns helt relevant för ESC – men får de inte ordning på dessa två saker så blir det ett nytt fiasko för Finland.

Jag hatade denna låten till att börja med. Jag tror det mest berodde på att jag såg liveframträdandet först. Det var riktigt dåligt och passade inte med låten. Sedan hörde jag studioversionen och diggade den mer. Låten har sedan dess växt på mig. Jag lyssnade sedan på texten och tyckte att den tilltalade mig på något konstigt sätt. Det känns som att hon sjunger till mig. Då jag är en person med ångestsyndrom känns det som att jag slåss med demoner och monster dagligen. Kan Saara bjuda på en show som påminner något om musikvideon så tror jag det kan bli snyggt och lyfta bidraget ordentligt.

Då har det blivit dags för den eviga tvåan Saara Aalto att äntligen få tävla i Eurovisionen. På det positiva planet tycker jag det var rätt av YLE att de valde artist internt, med tanke på att Finland i sin UMK-uttagning på senare år har haft en tendens att rösta på sånt som kanske fungerar på hemmaplan men som faller pladask i Eurovision. Och med det sagt är jag övertygad om att hade Saara Aalto fått möta nio andra kandidater i en UMK-final så hade hon som bäst lyckats bli tvåa – igen.

Nu när hon då äntligen har blivit utvald att få tävla för Finland i Eurovision så tycker jag först att låten känns ganska okej. Mitt problem är att låten inte känns 2018, utan det låter ett par år gammalt. Lägg sedan till det märkliga numret som Saara gjorde i UMK-finalen så blev jag inte alls mer övertygad. Sedan bör det tilläggas att det finns väldigt många pop-akter i denna semifinal som t.ex. Cypern, som verkligen kommer ge en show och som jag tror har större fördel. Därför skulle det kunna bli så att Finland för fjärde gången gillt inte når finalen, även om de säkert lär bjuda på något bättre framträdande när det verkligen gäller live.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är inte ett jättestort fans till låten, men jag önskar Finland lycka till i år.

Jag ska inte säga att jag var något större fan av Saara Aalto och var inte helt okej med att Finland valde henne. När jag dessutom lyssnat en del på denna låt så visar sig låtens brister allt tydligare för varje gång. Hennes framträdande i den nationella tävlingen lämnade väldigt mycket att önska då hennes röst sprack en hel del framför allt när hon skulle ta de höga tonerna, samt att scensättningen såg väldigt överdriven ut. Sen märkte jag att jag inte ville se Saara, för att jag tyckte hon såg så väldigt mycket ut som en popdiva, väldigt plastig och så.

Detta är en åsikt jag höll vid väldigt länge, men först nu har jag börjat mjukna lite (gjorde en sen korrigering i betyg och kommentar). Inte nödvändigtvis för att låten vuxit, den är fortfarande en tämligen juvenil EDM-låt som jag vanligen har en viss allergi mot, men däremot lärde jag mig en sak som gjorde mig lite bedrövad; Saara Aalto verkar inte må särskilt bra, vilket givetvis är jättetråkigt. Jag inser ju då att låtens melodi till trots, blir i alla fall budskapet mer genuint, därav min lilla betygshöjning från 1,5 till 2. Hoppas Saara Aalto kan hamna i en bättre tillvaro.

Tycker texten är tämligen intressant. Melodin är inte svår att ryckas med av heller. Visserligen har Finland haft det kämpigt, inte bara de senaste åren utan ända sedan de debuterade i tävlingen… En finalplats är möjlig, men risk är att det här blir årets ”fanwank” dvs ett bidrag som blir väldigt omtyckt av ESC-fansen, men som misslyckas i tävlingen. (Exempel från tidigare år är Israel 2014 & Island 2016).

Ett tryggt val av Finland att tävla med Saara Aalto som är lite av en personlig favoritartist. Dansvänliga “Monsters” är en skön klubbpoplåt med en refräng som fastnar och som man blir taggad av att lyssna på. Det är på tiden att Finland tar sig till final nu efter flera år av misslyckade resultat. Senast man var i final var alltså år 2014 och det var allt för länge sen. Jag håller tummarna för att man tar sig till final och får en bra slutplacering, för det är de förtjänta av.