« Inför ESC Spanien 2016

Inför ESC Spanien 2018 »

Spanien debuterade i ESC 1961 och har varit med alla år sedan dess. Man hade några svåra år i tävlingen med bl.a. två sistaplatser, men sedan lyckades man vinna tävlingen år 1968 och stod värd 1969 – året då fyra länder vann och det skapade rabalder. Efter det gick det hyfsat för Spanien med ett antal topplaceringar men också två sistaplatser. Efter år 2004 har det dock gått mycket sämre för Spanien i tävlingen. Man har som bäst bara uppnått tiondeplatsen vid tre tillfällen – i övrigt har man så gott som alltid hamnat under plats 20. Ifjol när man skickade sångerskan Barei var man en av förhandsfavoriterna men hamnade på en trist tjugoandraplats.

En intressant notering är att Spanien på senare år börjat blanda spanska och engelska i sina tävlingslåtar, men ifjol chockade Barei alla när hon valde att sjunga enbart på engelska.

Skandalen i Spaniens uttagning har lagt en alldeles för mörk skugga över detta bidrag – som egentligen är rätt trevligt och småmysigt att lyssna på. Men man kan helt enkelt inte nå ESC på det här viset, och speciellt inte när den spanska uttagningen innehöll många andra väldigt mycket bättre låtar än denna! Besviken på spansk TV, och bitter över hur bra Spaniens bidrag kunde ha varit, så kan jag dessvärre inte säga mycket mer positivt om detta bidrag. Hoppas Spanien kommer sist, så de lär sig en läxa tills nästa år.

Ja, jag har väl en svag punkt för unga killar som spelar gitarr och sjunger på spanska. Det att refrängen är söndermixad gör inget, för det glömmer jag bort direkt på Manel Navarro börjar versen på spanska igen. Lite guilty pleasure, måste medges, men jag älskar det här! Huruvida den klarar sig i tävligen vet jag inte, och risken är stor att den drunknar bort och glöms helt. Men än så länge kan vi ju lyssna på den och låtsas att den vunnit.

Vet inte hur Spanien tänkte när de valde bidrag. De hade en riktig glad sång (Mirela – ”Contigo”) som skulle stuckit ut i detta balladträsk men istället skickar de en gitarrkille som är suttit på kammarn hemma och klinkat ihop någon melodi som vilken 18-årig kille som helst kunde snickrat ihop. Så tråkig och menlös.

Detta bidrag är typexempel på ett tydligt problem med årets Eurovision, vilket är att det är för många låtar man glömmer bort för enkelt. Det finns både bra och dåliga exempel på detta, och detta är ett av de dåliga. Denna låt ger mig ingenting som jag kan fastna för. Den ger mig ingen anledning att investera mitt intresse i den. Inte ens försöket att göra mig glad lyckas de med. Jag vill bara stänga av, gå vidare med mitt liv och sura över dessa tre minuter jag aldrig får tillbaka.

Jag hade precis som Erik hellre sett Mirela tävlat för Spanien i år, för det hade varit lite mer glädje och genuina känslor än vad den här strandraggarpoplåten ger mig. Det här känns som ett dåligt hopkok av en genre som passar utmärkt på stranden – men inte i Eurovisionen. Det här lär med garanti hamna lågt om inte alla ballader och midtempobidrag tar sig till final. Då kanske det kommer funka lite. Dock tror jag Spanien kommer att parkera sig runt plats 20 i finalen.

Manel ger oss lite mer rolig musik. Man blir lite glad. Det behövs en sådan låt i årets startfält.

En del av mig gillar den här låten, medan jag också känner en enorm besvikelse att just detta bidraget vann den spanska finalen på ett sånt oförtjänt sätt. Det spanska folket (inklusive mig själv) hellre hade sett Mirela – ”Contigo” som vinnare, men vi blev helt överkörda av juryn som fick sista ordet. Nåväl, låten har ett skönt gung och man rycks lätt med av den. Den har dock en tendens att låta lite väl repetiv och sångaren Manel känns aningen tillbakadragen ut på scen. Jag tror inte den har så mycket att hämta i Kiev, utan det blir återigen en bottenplacering för Spanien i ESC-finalen, tyvärr.