« Inför ESC Litauen 2017

Inför ESC Litauen 2019 »

Litauen är ett av de länder som haft det mest motigt sett till Eurovisionens historia. Man debuterade i tävlingen 1994 och det gick så illa det kunde gå, sist med noll poäng, enda gången det hänt ett land som debuterade under rådande röstningssystem. Efter det kom man inte tillbaks förrän 1999, och fick till det lite bättre under historians gång, men inte mycket. Det är det enda landet i Baltikum som inte vunnit. Det bästa resultatet fick man år 2006, när komikergruppen LT United ställde upp med ”We Are the Winners”. Vann gjorde man inte, men det räckte till en sjätteplats och att man var direktkvalificerad till finalen året därpå. Efter det har det gått både upp och ned, med en niondeplats i finalen 2016 som senaste bästa slutplacering.

En intressant notering är att det är första gången sedan år 2001 som Litauen sjunger (åtminstone lite) på hemspråket litauiska. Åren efter 2001 har man uteslutande sjungit på engelska även om Sasha Son och Evelina Sašenko lade in ryska respektive franska fraser i sina låtar.

Det här dessvärre inget bidrag som jag har någonting positivt att säga om. Årets litauiska bidrag är sentimentalt fast på fel sätt, och dessutom på ett helt ointressant sätt. Det är lättglömligt, anonymt och tråkigt. Helt klart årets första kissepaus för mig. Tyvärr, med tanke på att landet tidigare visat sig bra på upptempolåtar. Bättre lycka nästa gång!

Denna låten summerar Litauen för mig. Envisas med att år in och år ut skicka tråkiga och motsägande låtar. Ändå lyckas de på något sätt ta sig till final då och då. Personligen tycker jag detta är så tråkigt. Det ger mig ingenting. Det är inget annat än ännu en långsam kärleksballad. Vi har hört det innan, och det har aldrig lockat mig. Jag är snäll som ger detta en etta, men det är pga sångerskans harmoniska stämma.

Jag ÄLSKAR Litauens låt i år! Och troligen är jag rätt ensam om det, så håll i hatten så ska jag förklara.

Det här är första gången sedan år 2010, då jag blev smått förälskad i Slovakiens Kristina Pelakova, som jag får gåshud VARJE GÅNG jag hör en låt. Detta är ÄKTA känslor, jag blir lugn och harmonisk när jag hör Ieva sjunga. För en gångs skull har Litauen äntligen hittat rätt efter alla bedrövliga låtar de tävlat med – och när något sådant inträffar hoppas jag att det kommer belönas, inte bara av mig.

För mig finns det ingen annan riktig vinnare än Litauen, även om jag inser att det med största sannolikhet inte blir Vilnius som Eurovision kommer att hållas i 2019. Den stora risken är ju att Ieva går samma öde till mötes som Kristina Pelakova gjorde, nämligen att hon kommer näst sist i sin semifinal. Men jag hoppas i alla fall att Litauen går till final och kommer högt, även om segern möjligen sedan går till någon annan. Hjärta Litauen i år.

Det här har varit en låt jag behövt ge flertalet lyssningar för att kunna forma en ordentlig åsikt om den. Jag var inte helt övertygad av den här låten när jag hörde den för första gången, men bestämde mig för att kolla på Ievas liveframträdande ett par gånger. Där märkte jag att hon ändå levererade på scen, så det började se ganska lovande ut, tänkte jag då. Men i slutändan insåg jag att det här inte var mer än en kärleksballad, och jag ledsnade lite efteråt. Till slut dalade jag ner till en tvåa.

En tämligen tråkig kärleksballad på engelska. Ja vad mer kan man förvänta sig av Litauen? Jag blir vare sig berörd eller provocerad. Låten säger mig absolut ingenting. Måste jag tillägga någonting positivt så är det att hon har en fin röst. Annars har ju landet en förmåga att nästla sig in i finalen, så jag skulle inte utesluta dem. Själv kommer jag bara låta de här tre minuterna falla i glömska.

Detta är enligt mig en av tävlingens mest underskattade låtar. Den är jättevacker, lugn och behaglig att lyssna på. Den är inte tippad att gå vidare, men jag tycker Litauen gjorde ett mycket bra val som skickade denna finstämda kärleksballad från Ieva. Hennes röst är dessutom gudabenådad. Kärlek är något vackert, men ibland kan det i dessa sammanhang bli väldigt klyschigt. Denna låten är inte det pga att sångerskan tillägnar låten till sin man och handlar om deras förälskelse och att de ska bli gamla tillsammans, ihop med psykisk ohälsa och om hur viktigt det är att ha någon vid sin sida när det stormar som värst. Jag blir varm inombords och tänker ge höga poäng till Litauen i år. Ifjol kom Litauen näst sist i en av semifinalerna. Jag hoppas inte att de kommer lika lågt i år, för det förtjänar de verkligen inte.