« Inför ESC Grekland 2017

Inför ESC Grekland 2019 »

Grekland deltog i Eurovisionen för första gången 1974 när Sverige tog sitt första guld. Deras framgångar hade inte duggat särskilt tätt under någon period under 1900-talet, och man var dessutom borta från tävlingen sex gånger. Efter en lite längre frånvaro mellan 1999-2000 svängde pendeln för Grekland och man inledde sin framgångsrika trend med att knipa bronset både år 2001 och 2004, för att sedan direkt efter ta sin första seger med Sveriges egna Helena Paparizou. Succéerna fortsatte att hålla i sig så till den grad att Grekland mellan 2004-2011 var bofasta i topp 10, innan sviten bröts 2012. 2013 var man tillbaks till topp 10 igen, men däremot bara tillfälligt, och 2016 missade Grekland sin första finalplats. I fjol var man tillbaks i final igen men hamnade på en snöplig nittondeplats.

En intressant notering är att det gått fem år sedan Grekland senast kom topp 10 i en Eurovisionfinal.

Grekerna är modiga i år! Det var mycket länge sen vi fick höra något genuint etnoinspirerat av grekerna – på grekiska! Närmast är nog faktiskt Horepse från 1997 – alltså över 20 år sedan! Att det alltså skulle dröja till 2018 innan man försökte sig på något liknande igen, beror nog i stora drag på att etnogenren varit rätt så död. Om inte annat så tog grekerna själva död på den, genom att blanda in både engelska och modern pop/dansmusik i den under 00-talet. Frågan är hur den här, mer traditionella etnon klarar sig 2018? Det här är tidlöst, magiskt och suggestivt. Men är det något som faktiskt kan gå hem i stugorna? Nja… Visst är detta vackert och snyggt, men sett på de senaste årens topplacerade bidrag, så lär det här få otroligt svårt att klara sig.

Yes! Grekland är tillbaka med riktig grekisk musik. Det är riktigt maffigt och det känns som att man ska bege sig ut i strid á la filmen ”300”. Jag gillar att grekerna går tillbaka till sina rötter och släpper de där tråkiga överproducerade poplåtarna. Detta känns genuint och äkta. Det känns som att Grekland vill tillbaka med sin typ av musik och det glädjer mig. Ser fram emot ett mäktigt nummer i Lissabon!

Det här är första gången på många, många år som Grekland skickar något som låter grekiskt som bygger på äkta känslor utan en massa politiskt tjafs eller är överproducerade poplåtar på engelska. Jag fastnar för Giannas och låtens känsla väldigt mycket, dock möjligen fångas jag mer av de vackra miljöer man har lagt in i videon. Därför hoppas jag att Grekland gör något mäktigt på scenen i Lissabon så att det inte bara blir en Loreen-kopia eller något som faller platt. För den här låten kan ta sig långt om den väl tar sig till final. Inte överraskad om Grekland äntligen får sin topplacering man inte haft på många år.

Här får vi oss en rejäl dos av lokal förankring. ”Jag ser underbara ting” som Howard Carter sa! Hela alltet, hur låten är uppbyggd, samt inramningen är förträfflig. Den här låten känns som filmmusik till en scen där någon skulle kunna ge sig ut på ett äventyr ute i den grekiska vildmarken. En resa genom hela landet på tre minuter. Det här tycker jag är positivt då jag gillar det folklore-aktiga. Grekiska är dessutom ett riktigt vackert språk att sjunga på. Om det är något år Grekland ska hitta tillbaks till övre halvan i finalen, så är det nu.

Det är sådan här musik som Grekland ska skicka till Eurovision! Inte halvtaskiga poplåtar som deras föregående bidrag. Jag älskar de etniska inslagen och det grekiska språket. Om jag skulle beskriva den med ett ord så skulle det vara ”magisk”. Jag skulle absolut inte ha någonting emot om Grekland vann i år. Det är ju inte direkt som om de inte förtjänar det.

Grekland har hittat tillbaka till rötterna igen efter sitt försök med mainstream radiopop från ifjol. Åh, jag vill verkligen gilla detta bidrag mer än vad jag gör. Jag gillar verkligen de etniska elementen i denna låten, men den ger mig inga woow-känslor, tyvärr.