Inför Finalen i Eurovision Asia 2026

Efter fiaskot med American song contest för några år sedan, förhåller jag mig något skeptisk till idén med denna tävling. Samtidigt är det svårt att jämföra – USA och Asien är totalt olika marknader och kulturer. Denna tävling är mer ett ”riktigt” Eurovision – med samma känsla av kulturblandning, musik och traditioner. Just därför är startfältet förvånansvärt likt det i ESC: Mycket högt och lågt! Å ena sidan har vi musik vi aldrig hittar på topplistorna – 90-talsinspirerade ballader och soft R’n’B, och å andra sidan etno-pop och dramatiska arenalåtar. Vissa artister satsar uppenbart på dansnummer, andra försöker hålla det avskalat. Vad som publiken kommer att tilltalas av blir spännande, detta vet jag ingenting om och vågar inte gissa. Men jag fastnar för Malaysias bidrag ”Bluest sky”, som är exakt den typ av låt som jag brukar gå igång på i ESC. Tyvärr får vi inte se något scenframträdande innan finalen, vilket hade behövts. Om Aina verkligen kan sjunga så bra som i studioversionen så är detta guld! Samtidigt så är jag djupt imponerad av både Filippinernas och Vietnams bidrag. Det skriker ESC om dem, samtidigt som de får in sina egna kulturella inslag. Jag älskar det! Även Sydkorea med sin typiska K-pop ligger så klart rätt i tiden. Frågan är om resten av Asien gillar det? Så absolut – ett litet startfält är det, men faktiskt en hel del bra låtar!

Först och främst är det roligt att Eurovision Asia äntligen blir av och förhoppningsvis kanske detta är början på en ny franchise för många år framåt. Eller det får vi i alla fall se efter finalen om så blir fallet.

Musikaliskt känns det som en rätt stabil första upplaga. Jag tycker många länder bjuder på bra låtar och intressanta scenframträdanden. Man kan till viss del känna igen en del trender som går igen, exempelvis att Sydkorea tävlar med K-pop, och det är roligt att många artister sjunger på sina länders respektive officiella språk.

Det är svårt att tippa en vinnare för jag tror det kan bli en vinnare hos juryn och en hos tittarna. Spontant känns det som att Malaysia kan gå hem hos juryn medan Sydkorea eller Filippinerna går hem hos tittarna. Jag tror någon av de tre vinner.

Jag tycker det har varit intressant att se ett nytt projekt växa fram, och det finns faktiskt en hel del bra här. Filippinerna verkar ha förstått uppgiften ut i fingerspetsarna och jag tycker verkligen de levererar ett kraftfullt nummer med en refräng man minns. För mig känns det numret mest Eurovision och jag tror att Filippinerna kan vara en utmanare till vinsten.

Sydkorea imponerar också på mig och är intressant och dramatisk med ett modernt K-pop sound. Sedan måste jag ge ett slag för Nyendra och Bhutan som verkligen lyckas beröra trots att man inte förstår ett ord. Vilken helt otrolig röst, och så äkta och genuint.

Överlag måste jag säga att det har varit en mycket bättre standard än vad jag trodde innan på förhand, det känns verkligen som att det här projektet redan håller en bra nivå för att vara första upplagan och att det kan ske en god utveckling framöver. Jag tycker det är fantastiskt att Eurovision sprider sig till andra delar av världen där man får ta del av andra språk och kulturer, och framför allt musiken som verkligen är ett språk alla kan förstå.

Det har varit en hel del hattande hit och dit med min entusiasm för det mesta som varit relaterat till ESC av skäl vi lär känna igen allt för väl vid det här laget. Men jag tänkte att en asiatisk upplaga ändå torde vara intressant att bekanta sig med. Lite som det man kan ha märkt av vid Europas första upplaga 1956 så verkar det inte helt klart vilken sorts inriktning man ska gå efter. Därav att låtstandarden är otroligt spretig.

Men om vi ska prata om några av låtarna i sig så kan jag tycka det blandas högt och lågt. Men vissa saker tycks bestå. Danspoplåtarna harvar i botten för mig (Filippinerna och Laos i detta fall) medan jag fastnar för rocklåten från Nepal. Att Nepal av alla skulle skicka ett rockbidrag förvånade mig något ordentligt (å det positiva, ska jag vara tydlig med), men det jag såg i deras uttagning är att de verkligen gjort ett nummer och att Pratik har väldigt god kontakt med kameran, och det kan man komma långt med. Hoppas jag i alla fall. Tyvärr verkar jag rätt ensam om att gå varm för Nepal bland alla runt mig…

I övrigt ser det ut som att det blir ett trekejsarslag mellan Filippinerna, Vietnam och Malaysia, och där tänker jag vara våghalsig och sätta floppvarning på de förstnämnda. De ESC-fans som glott på startfältet har sannerligen gått i spinn för denna, och det tror jag faktiskt är lite av en fälla. De flesta fans är fortfarande stationerade i Europa, och det är klart att ”Sobra-Sobra” har ett sound som känns igen här. Men om det slår i Asien, det vete tusan. Där tror jag Vietnam och Malaysia ligger bättre till. Av de tre så håller jag en extra tumme för Vietnam, där finns ett slags svårdefinierat men kontrollerat kaos som bryter av från danspopfåran på ett bra sätt. Utöver dessa… finns det några utmanare? Möjligen Sydkorea (K-popen som har sitt stora internationella genomslag), men även Laos verkar ha blivit något uppsnackad också (en sån där dumglad låt som är som gjord för TikTok).

Jag hoppas åtminstone att vi får en bra vinnare, men också att detta kan överleva mer än en upplaga.