Min kommentar

Jag följde Serbiens nationella uttagning i år. När jag hörde låtarna på förhand, innan tävlingen, var detta låten jag reagerade på. Det var så mörkt och vackert. En text som berörde på djupet. Men jag vet också att detta inte vanligtvis är den typen av musik som går hem i Serbien. Och även om de var en högoddsare till att börja med så hade jag en konstig magkänsla av att de faktiskt kan vinna. Speciellt då resterande startfält var relativt tråkigt och svagt. Sen såg jag semifinalen och deras framträdande. Jag sa då rakt ut – detta vinner!

Och jag hade rätt. De sopade hem både tittarrösterna och juryn rätt överlägset. Båda sidor var för en gång skull överens i Serbien. Lavina hade gått hem hos folket. De fick dubbelt så mycket röster som tvåan av tittarna. Metallen hade segrat på Balkan. Jag var i extas.

Det är ren magi att höra Luka sjunga. Det är så mycket mörker, mystik och smärta i hans röst. När han sjunger så är det som att han menar varje mening. Varje andetag mellan orden känns. Passionen går inte att ta miste på. Man kan nästan ta på spänningen när sista refrängen går igång och än idag, efter hundratals lyssningar, reser sig gåshuden. Detta är årets bästa bidrag med marginal och ingen kommer egentligen i närheten.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Först och främst är jag glad att min skribentkollega Lukas fick sin favoritlåt till vinnare i Serbiens uttagning. Och jag är också glad att Serbien fick en vinnare på hemmaplan som vann både juryns och tittarnas röster eftersom de senaste åren har det varit s.k. kompromissvinnare (där ingen part riktigt blivit nöjd). Själva låten tycker jag mycket om, jag är svag för rocklåtar och det här är något helt eget. Att låten får gå ut sist i startfältet gör att spänningen ökar just för att jag tror att de kommer att göra något spektakulärt på scenen. Vad det är återstår att se men jag hoppas innerligt att både jury och tittarna tar till sig detta och röstar Serbien vidare till finalen. Nej, det är inte schlager men ibland kan lite growl behövas i finalen också!

Betyg (0–5):

Min kommentar

Okej, något har hänt även för mig (hör och häpna!). Jag var verkligen inte såld på den här i den nationella uttagningen, men jag har gett den flera chanser och faktiskt ändrat uppfattning. Det finns något unikt och vackert i det smärtsamma som verkligen har vuxit på mig.

Jag dras ju ofta till djupa texter och känslosam sång, och det får jag verkligen här. Han sjunger med en sådan rå smärta att det känns äkta, och det berör på riktigt. Det enda jag fortfarande har lite svårt för är growlet, men samtidigt känns det nästan nödvändigt i en så pass mörk och dyster låt. Ska känslan fram fullt ut, behöver den kanske också få explodera.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Efter första lyssningen tyckte jag inte den här låten var något vidare. Visst är den mörk, cool och rockig men mest deprimerande. Dock när jag fick se liveframträdandet så väcktes nåt som inte fanns där innan. Imponerande att kunna leverera en sån känsla genom ett enkelt framträdande men passar så rätt i tiden. Antagligen kommer jag inte lyssna på den i framtiden men den är värd att hamna högt för den bjuder på en vacker mörk saga som bara kan berättas live.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Det här trodde jag aldrig.

2018 hade AWS från Ungern tagit sig till toppen på min personliga lista över alla ESC-låtar jag hade hört, alla årgångar, men vartefter åren gick fick jag finna mig i att ingenting skulle kunna toppa deras låt. Men i år hände det. Lavina och “Kraj mene” har lyckats knuffa ner dem från tronen och är min nya alla tiders favorit. Men för att förklara en del av varför detta blivit en sån hit för mig:

Bara ta er tid och känn på allt detta. Mystiken. Mörkret. Tyngden. Smärtan i sångarens skrik. Den här typen av ödesmättat tung metal är precis i min smak redan i sig, men just hur låten och bandet (framför allt sångaren) levererar den enormt svärtade text som utstrålar inte bara sveket av att ha fått hjärtat sprängt i luften, utan även skuldkänslor, hopplöshet och existentiell terror… Det känns som att det är MIN smärta han skriker ut! Som om att han tog sig friheten att fry-screama ut all min ångest, när jag inte kunde göra det själv. En perfekt tröstvisa på så sätt!

Som ni ser så blev det en solklar fempoängare här, men det känns inte helt rättvist. Jag vill bara spränga vallen och ge ett ännu högre betyg, bortom vår skala.

Till slut måste jag också tillstå att det var på håret om jag överhuvudtaget skulle bevaka ESC 2026. Men när en sån här låt går och vinner sin uttagning och nu står där i årets lineup, då kan jag bara inte vända ryggen till. Speciellt inte när den blivit min nya storfavorit alla årgångar! Det här lär vara helt orealistiskt, men jag tycker verkligen detta ska vinna! Fast å andra sidan trodde jag det var orealistiskt att de ens skulle vinna sin uttagning…

Betyg (0–5):

35,5 poäng

(av 50 möjliga)