Inför Eurovision 2026 – Armenien

« Inför ESC Armenien 2025

Inför ESC Armenien 2027 »

INFÖR EUROVISION 2026 presenterar vi sångaren Simón med bidraget ”Paloma rumba” som representerar Armenien. Bidraget är allokerad att tävla i den andra semifinalen den 14:e maj med startnummer 6 av 15. Om Armenien placerar sig bland de tio bästa i den här semifinalens omröstning kvalar de vidare till finalen den 16:e maj.

Vem är sångaren Simón?

Innan vi går in på våra kommentarer, betygsättningar och resultatspekulationer ska du först få bekanta dig med representanten inklusive hur Armenien gjorde sitt val till Wien.

Simon Hovhannisyan, eller kort och gott Simón, är född den 9:e augusti 1994 i Hrazdan i Armenien. Han har alltid hållit på med sång, musik och dans i olika former men har också studerat ekonomi på universitetet. Men hans fascination för musik och dans tog över varför han har valt den vägen istället något som har belönat sig på hemmaplan där han idag är en väletablerad artist.

Vi fick också lära känna honom ifjol då han ställde upp i den armeniske Eurovision-uttagningen Depi Evratesil där han slutade tvåa i finalen med låten ”Ay paparey bye”. Den här gången behövde han inte tävla i en ny uttagning utan blev istället tillfrågad internt hos TV-bolaget AMPTV. Bidraget han kommer att tävla med i Wien heter ”Paloma Rumba” och den är gjord av David Tserunyan, Eva Voskanyan, Lilit Navasardyan och Roza Kostandyan. Låten framförs på engelska.

PS: I år fyller ju Eurovisionen 70 år. Om du vill veta mer om vilka bidrag som Armenien har skickat genom tiderna ska du klicka här. Där kan du också se vilka favoriter vi har haft genom åren som gått.

Vi tycker till

Här kommenterar och betygsätter vi bidragen (med poäng 0–5). Fem av oss delar med sig av sina åsikter inkl. betyg medan övriga fokuserar på betygsättning.

Min kommentar

Vad tycker jag om årets låt från Armenien? Sorry alla Armenien-fans där ute… men tyvärr så faller inte denna låten i min smak. Kaos rakt igenom och jag får huvudvärk. En låg poäng från mig.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Armenien är ett sånt där klurigt bidrag för mig. Det är en typ av musik som jag ibland kan gå all in på och verkligen älska, men jag kan också känna raka motsatsen. Intressant i detta sammanhang dock är att jag befinner mig någonstans mittemellan. Jag liksom uppskattar vissa aspekter av låten och samtidigt är det kanske inte första låten jag hade spelat på min Spotify. Men under ett år som är relativt svagt så kommer ändå Armenien med något annorlunda och skakar om tävlingen. Det kan bli kul på scen och vara faktorn som placerar dem i final.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Det känns som att det är alldeles för mycket som händer på en och samma gång i det här bidraget och jag blir bara stressad. Nej det här tilltalar mig inte alls.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Armenien gör ingen inverkan på mig i år. Knappt lyssnat på den för den vill verkligen inte fastna. Vanligtvis gillar jag sånt här. Gillar rösten och den lite dåliga accenten och rockelementet är riktigt trevligt men sen slänger de in rap och annat konstigt som drar ner den markant. Kommer de med ett storslaget framträdande kanske det förändrar allt.

Betyg (0–5):

Min kommentar

Det här är så himla fascinerande och galet på så många sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig här, och nu blir det därför lite nördigt. I slutet av september 2023 släppte en tysk grupp vid namn Grossstadtgeflüster en låt som hette “Ich Kündige”. Jag måste rekommendera er att pausa er läsning av min recension och lyssna på den låten.

Har ni lyssnat klart? Bra, då fortsätter vi vidare.

Det spreds snabbt ett rykte om att de anmält sig till Tysklands nationella uttagning 2024 med den låten, ett rykte som snabbt togs död på av såväl gruppen själva som tv-bolaget. Men lyssnade man på låten kunde man ha förståelse för var ett sådant rykte kom ifrån – då den ändå var såpass tokig som man förknippar med ESC-bidrag runt den tiden.

Vad jag vill komma med detta är att “Paloma Rumba” mycket riktigt påminde mig om den låten – samma mått av galenskap, samma komiska skildring av internaliserad frustration. Det är sådär härligt vilt och kaotiskt som jag kan gå igång på, speciellt när man drämmer till med ett accelerando på slutet. Jag måste också ge musikvideon lite cred, för där har man ändå lyckats matcha den med textens tema – frustrationen att sitta inne i ett slutet kontorslandskap dagarna i ända. Jag hoppas de kan få med det som ett element live. Konceptet är i alla fall komplett och fulländat, och en frisk fläkt i en semi som är ovanligt tempofattig. Uppskattar också hur Armenien, både med denna låt och deras låt förra året, profilerat sig lite grann som den musikaliska bråkstaken i sammanhanget.