Vi tycker till: Deltävling 3, Melodifestivalen 2021

PANELENS TOTALPOÄNG: 26,5 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 21 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 24,5 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 20,5 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 20 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 23,5 (av 40)

PANELENS TOTALPOÄNG: 33,5 (av 40)

1. Tusse Chiza – “Voices”
2. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
3. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
4. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
5. Charlotte Perrelli – “Still Young”
6. Elisa – “Den du är”
7. Mustasch – “Contagious”

Kommentar: Skönt – äntligen har vi en vinnarkandidat i Melodifestivalen! För visst kan vi diskutera programledare, humor, manus, schlagerchocken och hårdrocksgrabbarna – men det som alla talar om i efterhand är ju Tusse. I mitt tycke så var han den klarast lysande stjärnan denna kväll, med en låt som är klockren, snygg, välproducerad och tidlös – men ändå relevant 2021. Dessutom kan han ju sjunga – och gör det riktigt bra. I jämförelse med många andra denna kväll, så framstod han på som en artist med faktisk talang. Kul! Den enda invändningen jag har är att scennumret var lite fattigt, man hade kunnat göra mer. Här finns ändå möjligheter att skapa ett intressant nummer, nu när allt sker utan publik som är i vägen – och med en enormt stor scen. Nåja, i finalen kanske man slipar om det? I övrigt var det ingenting jag fastnade för, mer än kanske Klara Hammarström och den Sia-inspirerade ”Beat of Broken Hearts”. Snyggt och rent radiomässigt popsnöre! Tyvärr har jag inget mer särskilt positivt att skriva om startfältet som var schlagertungt denna kväll – vilket kanske är trevligt för vissa, men jag börjar undra vilket millennium vi befinner oss i. Charlottes karriärstopp kom förra årtusendet och jag önskar lite att hon hade accepterat det. ”Still young” känns som ytterligare ett desperat försök att damma av Skara-schlagern och segla på gamla meriter. Arvingarna gör det med glimten i ögat, men Charlotte lyckas inte alls med det. Mustasch var nästan värre, där man helt saknar självdistans och dessutom kommer med något så ovanligt som en halvtråkig och oinspirerad metallåt. Halvtråkigt och oinspirerat stämmer också överens med Elisas, Emils och Alvaros låtar denna kväll, och på programledarna och humorinslagen. Jämfört med förra deltävlingen så sjönk tempot enormt, och jag vågar säga att programledarvalet var årets första stolpskott. Timbuktu är en artist, inte en programledare. Christer såg mest ut som en tillförordnad ordförande i Timbuktus fanclub, och stelheten i deras manus var påtaglig. Humorinslagen med Leif & Billy var ljummen – och pausunderhållningen ganska platt. Så sammanfattningsvis: Ingen höjdpunkt i Melloåret 2021 – Tusse undantaget givetvis!

1. Tusse Chiza – “Voices”
2. Mustasch – “Contagious”
3. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
4. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
5. Charlotte Perrelli – “Still Young”
6. Elisa – “Den du är”
7. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”

Kommentar: Ja, ni läste rätt. Jag satte slutligen en femma i årets tävling. En tävling jag sågat sedan den startade. Men det går inte att undgå vilken fantastisk sångare Tusse är. Jag fick genuint gåshud av hans framträdande. Allt var perfekt. Uppträdandet, hans sång och låten i sig var också väldigt catchig och bra. Även om den hade lite vibbar av John Lundvik så kan jag se förbi det. Känner mig på givande humör denna helg. Men sen då? Oj, vart ska man börja.

Vi tar väl de positiva delarna. Mustasch var bra, men inte mer än så. Och tydligen klarar inte svensken av mer än en rocklåt per år. De förtjänade minst en andra chans. Klara och Alvaro ligger lite på samma nivå för mig. Det är inga monsterhits, men går att lyssna på. De var också rätt bra på scen. Alvaros låt var kanske lite passé, då den stilen dött av de senaste åren i väst. På tal om musik som dött ut, välkommen tillbaka Charlotte Perrelli. Det kändes sisådär 2005 igen då hon var relevant. Att hon gick till final var en skräll för min del. Många unga kanske inte tittar i år eller något. Men både hon och hennes låt har inget i final att göra. De sista två låtarna kommer jag knappt ihåg. Minns att en var en irriterande låt på svenska och en annan somnade jag till. Så sammanfattar jag denna deltävling. Slutligen, bortsett från Tusse, så var Timbuktus öppningsnummer där han tolkade Mikael Wiehes ”Flickan och Kråkan” kvällens höjdpunkt.

1. Charlotte Perrelli – “Still Young”
2. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
3. Tusse Chiza – “Voices”
4. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
5. Elisa – “Den du är”
6. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
7. Mustasch – “Contagious”

Kommentar: Först och främst tycker jag det har varit ännu en bra vecka i Melodifestivalen, och till skillnad från många andra som tyckte till inför efter att ha sett första genrepet tycker jag att programmet var väldigt bra. Det var däremot inte den bästa sändningen jag sett men jag tycker ändå att både Jason och Christer fick till det bra på scen. Ibland ska man inte döma allt utifrån ett genrep!

När det kommer till låtarna är det även denna gång svårt att välja för jag tycker alla låtar var väldigt bra och de växer ju mer jag hör dem. Så bedömningen denna gång är inte att låten på sjunde plats är sämst, utan att jag måste sätta någon där. I det här fallet blir det tyvärr Mustasch och det beror främst på att även om de gjorde ett riktigt bra framträdande saknar jag eld, fyrverkerier och lite mer rekvisita. Nu blev det lite som när den ukrainska gruppen O.Torvald tävlade för Ukraina på hemmaplan i Kiev, dvs. ett vanligt hårdrocksframträdande men utan några särskilt minnesvärda detaljer (förutom en bra låt). Tyvärr måste jag även sätta Alvaro och Elisa längre ned på topplistan p.g.a. att jag tycker att deras låtar var lite svagare än de övriga fyra, men de gjorde ändå väldigt bra ifrån sig på scen.

Den som imponerade mest på mig var utan tvekan Charlotte Perrelli som kommer tillbaka till Melodifestivalen med både en modern låt, ett snyggt scenframträdande och en total proffsighet som heter duga! Emil, som gick ut efter Charlotte, imponerade också stort och jag tror trots femteplatsen i resultatet att han kommer att få en stor hit med den låten. Tusse imponerade också och det var inte oväntat att han gick direkt till final (personligen gissar jag att han vann deltävlingen) och samma sak med Klara som jag tycker har en mycket bättre låt i år.

Så helhetsmässigt var detta låtmässigt en av de starkaste deltävlingarna i år. Det tycker i alla fall jag.

1. Tusse Chiza – “Voices”
2. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
3. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
4. Charlotte Perrelli – “Still Young”
5. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
6. Elisa – “Den du är”
7. Mustasch – “Contagious”

Kommentar: Helt klart den bästa deltävlingen hittills. Tusse kanske var lite nervös för jag tycker nog han sjöng bättre i idol men låten var det helt klart kvalité i. Den kan gå långt kanske t.o.m ända fram i mål. Klara var min favorit förra året och detta var inte lika häftigt men ändå bra. Blev så glad att Alvaro gick vidare till andra chansen. Sverige brukar ju inte gilla latinobidrag och det är en härlig sommarlåt men inte mer än så. Charlotte trodde jag skulle komma med en starkare låt men det kändes som att hon la allt krut på scenshowen istället och den var ju helt ok. Jag som gillar rock blev besviken på Mustasch, den låten gick inte alls hem hos mig. Nu ser jag fram emot nästa deltävling med alla bra återstående artister och inte minst programledarna Per och Pernilla.

1. Mustasch – “Contagious”
2. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
3. Elisa Lindström – “Den du är”
4. Charlotte Perrelli – “Still Young”
5. Tusse Chiza – “Voices”
6. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
7. Alvaro Estrella – “Baila Baila”

Kommentar: Veckans resultat… vilket praktfiasko. Det är så jag kan sammanfatta det när de låtar jag har i topp 3, samtliga åker ut. Men om jag ska ta och göra min genomgång av låtarna…

Elisa slutade alltså sist, vilket var en liten förvåning för mig, jag kom ihåg att jag lyssnade på hennes låt och tyckte att den inte var särskilt pjåkig. Det var en fin ballad, och Elisa gjorde det hon skulle, men uppenbarligen verkade det inte räcka.

Men om hennes uttåg var en chock var nog Mustaschs uttåg ännu större av en chock, i alla fall enligt mig. Inte bara så att jag hade ”Contagious” som personlig favorit (dess snabba riff i första refrängen vann över mig direkt – påminde mig också om huvudriffet till Ozzy Osbournes gamla klassiker ”Bark at the Moon”), utan jag trodde också att detta skulle ta finalplatsen med viss lätthet. Och så åker de ut med huvudet före! Har fortfarande svårt att skaka av mig detta, och står kvar med flera frågor i huvudet. Kommer Mustasch som band kunna återhämta sig från detta fiasko? Och kommer det här påverka Lillasysters chanser i tävlingen framöver?

På femteplats hamnade alltså Emil Assergård som även han tyckte jag förtjänade ett bättre öde. ”Om allting skiter sig” blev snabbt en guilty pleasure för mig redan vid förhandslyssningen, och man kan knappast klandra Emil för att han skulle sakna energi. Låten lär få ett ganska långt liv på listorna gissar jag på. Men som sagt, ytterligare en av mina favoriter som alltså åkte ut, så pun intended, här sket allting sig.

Nu till Andra chansen-låtarna och här kommer jag inte vara lika snäll, tyvärr.

Klara Hammarströms ”Beat of Broken Hearts” är förvisso ett litet fall framåt jämfört med ”Nobody”, men fortfarande ingenting som fångar mig. Sen kan jag inte skaka av mig känslan av att Klara saknar rutin trots att hon nu är med för andra gången i år… förmodligen kanske bara jag som känner så.

Alvaros låt ”Baila Baila” blir den första låten som dessvärre får smaka på min första nollpoängare i år. Nu har det ju råkat bli så på senare tid att jag råkat ge mycket låga poäng till latinopoppen som synts i Mello och ESC, och då kan man argumentera för att det inte är min musik alls. Men samtidigt tycker jag också att det känns som att varje ny latinolåt som syns tycks låta allt sunkigare. Som en avslagen återställare man tar när man vaknar med baksmälla efter en lite för sen kväll på nattklubben i nåt charterparadis på Mallis.

Sen lite ord om finalisterna…

Där blev resultatet med facit i hand ganska väntat, men jag måste säga att jag var inte helt övertygad om att Charlotte Perrelli skulle ordna det. Visst, det är en hyfsad schlagerpoplåt som får en hyfsad trepoängare, men samtidigt var den inte helt uppdaterad. Och i och med att hon länge varit på dekis så trodde jag länge att ”näe, det här klarar sig som bäst till andra chansen”. Så ändå var jag lite förvånad att hon gick till final, trots försnackets samstämmiga hyllningar.

Och så har vi då Tusse Chiza som även han nu skapat sig ett vinnarbuzz efter sin finalplats, även bland mina panelkollegor. Skulle han ta det kan jag i alla fall säga att jag då kan vara någorlunda nöjd, fast jag bara sätter en tvåa till hans låt. Och på tal om det är det nog just låten som jag anser vara den svaga länken. För även om han gör ett bra jobb, så lyfter inte låten.

Men ja, rent sammanfattningsvis så har mest denna deltävling överskuggats av besvikelsen av att se min storfavorit åka ut direkt, återigen. Hoppas att deltävling fyra istället kan ge mig nån låt att hålla på som det faktiskt kan få gå bra för för omväxlingens skull.

1. Tusse Chiza – “Voices”
2. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
3. Charlotte Perrelli – “Still Young”
4. Mustasch – “Contagious”
5. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
6. Elisa – “Den du är”
7. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”

Kommentar: Jag brukar tycka att deltävling 3 är den starkaste, och lyssnar man på bidragen så är det här klart starkaste startfältet hittills. Enda undantaget är väl i så fall Klara Hammarström. Hon har absolut ingenting i andra chansen att göra, än mindre finalen.

Min storfavorit i deltävlingen var Tusse. Jag hade höga förväntningar men var lite tveksam innan programmet om han skulle nå upp till dessa. Men mina tvivel försvann så fort jag hörde introt och jag förstod genast vilken fullträff till låt han hade. Jag säger så här, om inte Ewa & Eva vinner så tycker definitivt att vi borde skicka Tusse till Rotterdam.

De andra bidragen då? Jag blev även positivt överraskad av Emil Assergårds Om Allting Skiter Sig men honom hade jag och andra sidan inga förväntningar på förhand. Jag tycker han hade en störtskön svensk poplåt som definitivt förtjänade en plats i finalen. Men med tanke på det usla utgångsläget så får man väl vara glad att han åtminstone inte kom sist. Jag får vara glad åt att Charlotte tog finalplatsen istället. Vi behöver lite klassisk schlager i finalen. Att Alvaro gick till andra chansen känns också okej även om han bara var min femma. En skön latinopoplåt som man blir lite gladare av.

Sista platserna då? Jag är inte alls förvånad att Elisa åkte ut. Inget egentligt fel på låten, det är bara det att vi har hört ju den balladen tämligen många gånger förut. Jag är desto mer förvånad att Mustach åkte ut. Man kan tycka vad man vill om gruppen, men något fel på låten var det inte. Mello behöver lite mera rock.

Allt som allt är jag skapligt nöjd med deltävlingen. Mellanakterna med Leif & Billy var superroliga och vägde upp Jasons något futtiga programledarinsats. Jag tycker att Oscar & Anis kunde fått leda en vecka till istället för honom…

1. Charlotte Perrelli – “Still Young”
2. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
3. Tusse Chiza – “Voices”
4. Elisa – “Den du är”
5. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”
6. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
7. Mustasch – “Contagious”

Kommentar: Två värdiga finalister och den klart bästa deltävlingen rent låtmässigt. Storfavoriterna Tusse och Charlotte Perrelli levererade och fick svenska folkets stöd. Jag personligen gläds extra mycket över Charlottes finalplats efter att hon missat finalen under de senaste två gångerna hon varit med efter vinarlåten ”Hero”. Riktigt snyggt nummer och låt och schlagern är långt ifrån död. Tusse är vårt nya stjärnskott och hans låt fick mig att känna vinnarvibbar. Borde ses som en av de främsta vinnar-kandidaterna om tre veckor. Det var lite ovisst om Andra Chansen-platserna den här gången, eftersom det fanns så många bra bidrag. Lite förvånande, men kul att det blev just Klara Hammarström och Alvara Estrella. Klara som debuterade ifjol, lyckades inte knipa en plats bland de fyra främsta på sitt första försök, men den här gången gick det vägen och Alvaro lyckades ta sig vidare för första gången som soloartist. Hans härliga latino-poplåt var riktigt svängig och en låt som jag kommer fortsätta lyssna på efter tävlingen helt klart. Ifjol lyckades Alvaro och Mendez ta sig till final via Andra Chansen ska tilläggas. Elisas klassiska schlagerballad hamnade sist, vilket känns lite oförtjänt, men den typen av låtar går inte hem hos svenska folket längre dessvärre. Emil är en spännande artist som lär ha fångat många nya fans, bland annat av mig själv. Jag är säker att han kommer att få sin låt spelad på radio och en hel del strömningar på Spotify även om resan tog ett tidigt avslut. Slutligen var jag inget större fan av vare sig Mustasch och deras låt. Jag tycker att Lillasyster som tävlade i första veckan hade en mycket bättre rocklåt. Detta var alldeles för skrikigt för min smak. Jag känner mig ändå hyfsad nöjd med utgången av resultatet och av låtarna. Men allt var inte tipp-topp denna kväll. Programmet, manuset, mellankterna och inslagen föll mig inte alls i smaken. Lite synd efter förra veckans succé. Timbuktu som programledare kändes sådär. Efter tre deltävlingar kan jag ändå konstatera att det har varit hög klass på låtarna hittills och själva programmet har blandat och gett. Ser fram emot den sista deltävlingen som bara är några dagar bort.

1. Tusse Chiza – “Voices”
2. Charlotte Perrelli – “Still Young”
3. Klara Hammarström – “Beats of Broken Hearts”
4. Alvaro Estrella – “Baila Baila”
5. Elisa – “Den du är”
6. Mustasch – “Contagious”
7. Emil Assergård – “Om allting skiter sig”

Kommentar: Jag vill börja med att uttrycka mig om programmet överlag från denna afton. Vad i helskotta var det som gick så snett jämfört med första deltävlingen? Där ägde Lena PH kvällen! Det kändes lovande i öppningsnumret, men sen var det downhill from there. Inget ont om Timbuktu, snarare ovant, men bonnraggare i flannel är inte humor för mig och har inte varit på 30 år. Jag förstod inte heller vad Sabina Ddumba upplevde, för hennes framträdande kändes inte heller som en fullträff. Som tur var innehåll kvällens tävlingsbidrag mer stjärnglans och substans varför det i nuläge känns som att vi har vår vinnare för årets Melodifestival bland dessa. För att bedöma de tävlande börjar jag bakifrån. Emils låt var inget som tilltalade mig. Refrängen var helt ok, men verserna kändes för låga dvs helt fel tonart. Mustasch tror jag ska upplevas live, men låtmässigt tyckte jag 100 gånger mer om när Ralf var med som tävlande själv på en brinnande scen. Även om Mustasch har sin fanbase tror jag att de ”skitit i det blå skåpet” med avseende på det som förekommit i pressen och som inte har med musik att göra. Och med det säger jag inte ett ord till om det. Elisa framträdde med en underbar ballad, men den kändes utdaterad. En låt som hörde hemma i Mello för kanske 10 år sedan. Alvaro bidrog med en dansant sommardänga, men den var inte mycket mer. Rent sångmässigt kändes han svagare än tidigare, så det var inget som lyfte. Charlotte är en riktigt smällkaramell i glittrig förpackning. Hon är så proffsig, sjunger helt sagolikt bra och man riktigt ser hur hon äslakr det hon gör. Däremot hade jag önskat att låten hade något mer. Efter att ha lyssnat en gång minns jag inte alls hur den gick, för är det något som sätter ett betyg så är det hur bra en låt klistrar sig i melodiminnet. Därför kommer jag till mina topp två, där båda hade bidrag där jag kunde sjunga med direkt. Om det är för att de inspirerats lite väl mycket av andra poplåtar vet jag inte, men de fäste oavsett. Klara är så begåvad och glädjen i henne gick inte att ta miste på och jag älskade numret, även om hon stod lite väl still. Sen kommer vi till min etta, Tusse. Har jag fallit för grupptrycket, inte alls, det var för mig en riktig fullträff på en esc-värdig vinnare. Tusse bidrog med fler sura toner än vad jag hade önskat av en Idol-vinnare, men det förlåter jag honom för med tanke på hur snyggt det enkla i numret var ihop med hans begåvning. Jag kunde se likheter med Bulgariens Equinox, vilka förresten är en av mina topp 5 i ESC-sammanhang, så det säger en hel del om vad jag tror på…bara rösten håller.