Följ Eurovision-bubblan »

                 
 
 

PANELEN TYCKER TILL. Efter att Eurovision 2019 hade avgjorts var ännu ett Eurovisiondecennium passerat. Samma sommar gick vi därför igenom år för år på 2010-talet för att motivera våra vinnarval och i slutändan ge en personlig topp 20.

Vi skribenter som tyckte till om låtarna i projektet var Haris, Hollac16, Lukas, Markus, Robban och Tanja.

 

Innehåll

 

Tävlingsåren

Eurovision 2010

Eurovision 2010 hölls i Oslo i Norge efter norska Alexander Rybaks “Fairytale” vunnit en förkrossande seger över resterande startfält i Moskva året innan. I finalen var det Tysklands Lena Meyer-Landrut med låten “Satellite“ som vann.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Turkiet med låten “We Could Be The Same” som framfördes av maNga borde ha vunnit!

Motivering: När man ser tillbaka på detta decenniets första Eurovision så ser man på det med en blandad känsla. Vissa låtar som sticker ut och som ännu finns med på vissa personliga spellistor. Det är också intressant att se hur man ändrat sin åsikt om vissa låtar både på ett positivt och negativt sätt sedan dess.

En låt som dock varit min favorit då och nu är maNgas fantastiska “We Could Be The Same”. Än idag grämer jag mig över att den inte vann. Låten hade allt, vilket är svårt att få till med en rocklåt i dagens Eurovision. Den var tillräckligt rockig för att tilltala den publiken, hade etnoinfluenser för att tillfredsställa den skaran, samt att den var poppig och catchig nog att locka in även den mer vardagliga tittaren. Produktionen på scen var mäktig och kameravinklarna och sättet det filmades på har vi inte sett sedan dess. För mig var maNga den perfekta vinnarlåten, och faktum är att den är med på min topp 5 över de bästa bidragen genom alla tider.

Min starka tvåa är den magnifika “Milim” av Harel Skaat, som jag anser vara Israels bästa bidrag någonsin. Den är så vacker och hans passion och sorg i rösten tilltalade mig något fruktansvärt då. Jag kan än idag få gåshud av att lyssna på den. De övriga tre är “feelgood” låtar. Låtar som får en på gott humör. Grekland och Serbien har nog alltid cirkulerat runt denna topp 5 från 2010, medan Frankrike är en sådan låt som jag troligtvis inte ens hade haft med på min topp 10 när tävlingen gick men som växt till sig sedan dess.

Slutligen vill jag flika in en kommentar om den faktiska vinnaren Lena. Det är inte så att jag hatar låten eller ens ogillar den. Det är en låt som inte väcker några känslor hos mig. Det är en catchig låt som är rätt lättsmält. Jag förstår att den vann, men jag tror inte den hade stått högt upp på pallen med röstningssystemet vi har idag.

 

Min personliga topp 5

  1. Turkiet: MaNga – “We Could Be the Same”
  2. Israel: Harel Skaat – “Milim”
  3. Grekland: Giorgos Alkaios & Friends – “Opa”
  4. Serbien: Milan Stanković – “Ovo je Balkan”
  5. Frankrike: Jessy Matador – “Allez Ola Olé”

 

Jag anser att Slovakien med låten “Horehronie” som framfördes av Kristína Peláková borde ha vunnit!

Motivering: När jag under vintern 2010 hörde den tyska vinnarlåten första gången så tyckte jag den var tråkig och dålig, och ju längre tävlingen närmade sig desto mer ogillade jag den. Och när den vann – en chock för mig. Personligen anser jag att vinnarlåten är jättedålig och dessutom var det en plåga att behöva höra den ständigt på radio månaderna efter tävlingen. Att nästan alla mina favoriter (inte bara de i topp fem nedan) detta år slutade på oförtjänt dåliga placeringar gör inte saken bättre. Så ja – frågar du mig så vann FEL låt Eurovision 2010!

Den pärla till bidrag som skulle ha vunnit, men som alla tydligen glömde bort att rösta på den där tisdagen i maj 2010, var Slovakiens Kristína Peláková som med sin låt “Horehronie” åtminstone lyckades charma mig både före, under och efter tävlingen. Tyvärr gick det som det gick och mycket oförtjänt – med betoning på MYCKET – kom Slovakien näst sist i sin semi när de faktiskt borde ha blivit etta både i semi och i finalen. Så tycker i alla fall jag. Eftersom Slovakien inte tävlade i finalen så hade jag hellre både då och nu sett Turkiets maNga ha segrat. De hade åtminstone en show i världsklass i jämförelse med vad som vann på riktigt.

Sedan vill jag även inflika att om Slovakien en dag återvänder till Eurovision, vilket jag hoppas de gör, så får de gärna skicka Kristína igen. Efter tävlingen har hon släppt fler låtar och väldigt många av dem håller Eurovision-klass! Tyvärr kan ingen av de släppta bidragen någonsin tävla i Eurovision (om inte EBU ändrar reglerna), men om en framtida låt skulle vara ungefär som någon av dessa låtar så hade det gjort min dag glad!

 

Min personliga topp 5

  1. Slovakien: Kristína Peláková“Horehronie”
  2. Turkiet: maNga – “We Could Be the Same”
  3. Kroatien: Feminnem – “Lako je sve”
  4. Norge: Didrik Solli-Tangen – “My Heart is Yours”
  5. Lettland: Aisha – “What For”

 

Jag anser att Lettland med låten “What For?” som framfördes av Aisha borde ha vunnit!

Motivering: Kan medge att 2010 var ett svagt år med många års mått mätt. Jag följde inte det årets upplaga särskilt väl, pga vissa dystra omständigheter som präglade mitt liv just då, men nånting jag minns Eurovision 2010 som var att det var en ångestladdad upplaga med mycket deppiga låtar. Blev inte heller bättre att se Sverige åkte ut, så klart. Detta gjorde att mitt intresse för tävlingen dök en hel del, och jag såg inte ens finalen förrän röstningen kickade igång.

Nåja, låten som jag valde var alltså “What For?”, och kan inte egentligen motivera varför jag har den högst av just dessa 39, annat än att den råkar bara ta titeln för att den vart snäppet vassare än många andra. Kan förvisso förstå varför Satellite vann, då det var en glad upptempo-låt med en tjej som hade kul för sig själv, vilket var en enorm kontrast gentemot mycket annat. Då fattar jag att folk gillade det, trots att hon sjöng på bedrövlig engelska.

 

Min personliga topp 5

  1. Lettland: Aisha – “What For? (Only Mr. God Knows Why)”
  2. Turkiet: maNga – “We Could Be the Same”
  3. Cypern: Jon Lilygreen & The Islanders – “Life Looks Better in Spring”
  4. Kroatien: Feminnem – “Lako je sve”
  5. Litauen: InCulto – “Eastern European Funk”

 

Jag anser att Kroatien med låten “Lako Je Sve” som framfördes av Feminnem borde ha vunnit!

Motivering: Till att börja med så vill jag säga att jag skulle blivit överlycklig oavsett om något av bidragen i min topp 5 hade vunnit, det finns alltid flera värdiga vinnare i samtliga upplagor av Eurovision Song Contest. Men om jag måste välja ett enda bidrag från år 2010 så faller min röst på Kroatien och den vackra balladen Lako Je Sve som orättvist nog inte lyckades ta sig till final…

Jag har inget emot vare sig Lena eller hennes bidrag, men för mig var det inte någon vinnare. Att Tyskland dessutom är det enda Big 5-landet som vunnit tävlingen sedan regeln infördes känns lite märkligt på något sätt då jag anser att de är det landet av de fem som förtjänat det minst. Förhoppningsvis får även Frankrike, Italien & Storbritannien (Och Spanien om de fortsätter skicka bidrag i klass med La Venda) också smaka på segerns sötma.

 

Min personliga topp 5

  1. Kroatien: Feminnem – “Lako je sve”
  2. Turkiet: MaNga – “We Could Be the Same”
  3. Slovakien: Kristina – “Horehronie”
  4. Ryssland: Peter Nalitch & Friends – “Lost And Forgotten”
  5. Nederländerna: Sieneke – “Ik ben verliefd (Sha-la-lie)”

 

Jag anser att Island med låten “Je ne sais quoi” som framfördes av Hera Björk borde ha vunnit!

Motivering: Så här bedömde jag detta bidraget inför Eurovision 2010: Min personliga etta i år. Äntligen får Hera Björk tävla i Eurovision. Låten är en kraftfull, klassisk schlagerlåt i sann eurodisco-anda. Tyvärr vet vi ju hur det brukar gå för den sortens låtar i ESC numera. Men det går inte att sticka under stolen med att låten är helt fantastisk och får mig att vilja gå loss på dansgolvet. Efter förra årets andraplats med Yohanna och “Is It True” är det många islänningar som hoppas på att Hera Björk ska ta Island till landets första vinst. Final blir det, men långt ifrån toppstriden förmodligen. Jag hade alltså på känn att detta inte var någon vinnarlåt, men för mig personligen är den fortfarande nummer ett. Det var många bra bidrag detta år som förtjänade vinsten mer än vad jag tycker Lena (från Tyskland) gjorde.

 

Min personliga topp 5

  1. Island: Hera Björk – “Je ne sais quoi”
  2. Slovakien: Kristina – “Horehronie”
  3. Albanien: Juliana Pasha – “It’s All About You”
  4. Serbien: Milan Stanković – “Ovo je Balkan”
  5. Grekland: Giorgos Alkaios & Friends – “Opa”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Eller rättare sagt, jag förstår varför denna lilla Lena Meyer-Landrut från Tyskland tog Europa med storm med sin “Satellite”. Den brittiska engelskan var egentligen inget som hon kunde flytande, men vid framträdandet hade man inte kunnat tro annat.

2010 är ett år där jag är ombytlig om vilka som slåss om topplaceringarna. Det beror helt och hållet på humöret. När man vill dansa loss med de stubbiga benen är det antingen Island eller Rumänien, när det är högröstad karaoke som gäller är det Azerbadjan och när man vill ha lite hederlig schlager är det Danmark. Förutom flera sköna låtar som håller så kommer jag ihåg en sak, en sak folks – frisyren, för var det någon som missade Serbiens, Milan Stanković när han framförde “Ovo je Balkan”! Men, han är förlåten med tanke på hur bra han är och jag gillar verkligen dessa balkantoner. Ibland är det bara något med ett framträdande som tar fokus från det som egentligen gäller! Min femteplats var svår att avgöra, men det fick bli Israel som precis klådde Norge på fingrarna, men bara precis.

Min personliga topp 5

  1. Azerbajdzjan: Safura Alizadeh – “Drip Drop
  2. Rumänien: Paula Seling & Ovi – “Playing with Fire”
  3. Island: Hera Björk – “Je ne sais quoi”
  4. Danmark: Chanée & N’evergreen – “In a Moment Like This”
  5. Israel: Harel Skaat – “Milim”

 

 

Eurovision 2011

För första gången någonsin hade ett “Big Four”-land vunnit en Eurovision, även om det var Tysklands andra seger genom tiderna. Hela 43 länder deltog i Eurovision som hölls i Düsseldorf den 10:e, 12:e och 14:e maj 2011. Efter en mycket jämn omröstning blev det till sist Azerbajdzjans Ell & Nikki med låten “Running Scared“ som vann.

Alla resultat i Eurovision 2011 hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Frankrike med låten “Sognu” som framfördes av Amaury Vassili borde ha vunnit!

Motivering: 2011 är ett klurigt år i Eurovisionens historia. Det var året då vi egentligen inte hade någon favorit som stack ut, så som vi haft de senaste åren. Flera länder slogs om bettinglistornas första plats inför tävlingen, men Frankrike var en låt som ständigt befann sig i toppen och som det pratades mest om. Jag älskar “Sognu” och tycker Amaury är en fantastisk sångare, men det var något på scen just den kvällen som inte riktigt gick som det ska. Han verkade nervös och sången föll inte alls på plats som den gjort på vägen till finalen. Därför blev det också en flopp.

Såhär några år efter tävlingen är jag fundersam. För det är svårt att vara opartisk 2011 då mitt födelseland hade ett så starkt bidrag och sågs lite som en outsider till segern. Jag talar om Bosnien och låten “Love in Rewind”, som framfördes av den legendariske Dino Merlin. En väldigt fin och på många sätt härlig låt som det pratades om på förhand bland favoriterna. De senare åren har en annan låt stuckit upp bland personliga favoriter, som inte alls var en favorit då och det är Danmarks “New Tomorrow”. Det är något med den låten som jag bara gillar som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men jag väljer ändå Frankrike som vinnare, för det är den som jag höll på då och som hängt med mig hela vägen.

De andra två platserna på min lista ockuperas av Georgiens bästa bidrag någonsin, som bjöd oss på en mäktig rocklåt. Dessutom har Maja Keuc från Slovenien vuxit på mig de senaste åren och tar plats på listan. Låtar som Cypern och Storbritannien var stora favoriter när det begav sig, men har tappat hos mig.

Att Azerbajdzjan vann var nog lite av en överraskning för de flesta. Att de skulle vinna någon gång kanske inte kom som en chock då de investerat så mycket i att försöka vinna. Men att de vann med ett av deras svagaste bidrag var en överraskning. Det var låten som tjänade mest på att det inte fanns någon riktig favorit och att alla tog poäng ifrån varandra.

 

Min personliga topp 5

  1. Frankrike: Amaury Vassili – “Sognu”
  2. Bosnien-Hercegovina: Dino Merlin – “Love in Rewind”
  3. Danmark: A Friend in London – “New Tomorrow”
  4. Georgien: Eldrine – “One More Day”
  5. Slovenien: Maja Keuc – “No One”

 

Jag anser att Frankrike med låten “Sognu” som framfördes av Amaury Vassili borde ha vunnit!

Motivering: Personligen var Eurovision 2011 en härlig säsong, för det fanns väldigt många bra bidrag som tävlade. Med facit i hand kan jag däremot tycka att startfältet saknade en “vinnare”, kanske för att det inte fanns någon Alexander Rybak som kunde krossa allt motstånd. Istället fick nästan alla lika mycket röster och jag tror det var det som i slutändan också gav Azerbajdzjan segern. Inte för att låten var bäst utan för att de lyckades få ihop många sexor, sjuor och åttor och på så sätt vinna med den minsta marginal man kan ha, typ. Personligen anser jag att vinnarlåten från 2011 är jättetråkig och totalt meningslös, det tyckte jag då och det tycker jag även idag. Så enligt mig: fel låt vann år 2011!

Jag hade flera favoriter det här året, men tyvärr föll många av dem när det gällde. Min personliga favorit var operanumret från Frankrike, som jag då tyckte förtjänade vinna eller i alla fall komma topp 10. Nu flera år senare så förstår jag nog varför låten inte vann – den tilltalade för få personer. Men låten borde ha kommit högre än plats 15 för Amaury var bättre på att sjunga än många andra i den finalen! Även länder som Ungern, Estland, Schweiz, Spanien, Slovenien och Österrike borde ha kommit högre än vad de gjorde i finalen, och jag anser även att både Bulgarien och Cypern borde ha gått till final från semifinalerna. De kom för långt bak än vad de förtjänade (framförallt Cypern).

Det finns lite positiva tankar här med, framförallt att t.ex. Sverige kom trea (även om numret satt bättre i Melodifestivalen), och att bidragen från Bosnien-Hercegovina, Ukraina och Grekland kom topp 10, för det förtjänade de. Ukraina hade jag däremot hoppats skulle sjungit på ukrainska (för den versionen var bättre än den engelska) men nu blev det ändå bra!

 

Min personliga topp 5

  1. Frankrike: Amaury Vassili – “Sognu”
  2. Cypern: Christos Mylordos – “San Aggelos S’agapisa”
  3. Ukraina: Mika Newton – “Angel”
  4. Bosnien-Hercegovina: Dino Merlin – “Love in Rewind”
  5. Grekland: Loukas Giorkas feat. Stereo Mike“Watch My Dance”

 

Jag anser att Cypern med låten “San aggelos s’agapisa” som framfördes av Christos Mylordos borde ha vunnit!

Motivering: Cypern, Cypern, Cypern… detta land som blivit min slagpåse de senaste två åren, ironiskt nog ända sen jag anslöt till panelen. Men så har inte alltid vart fallet, de har givetvis flera upplagor i historien som jag verkligen gillat. En utav dem råkar vara den som jag utser som personlig vinnare från 2011. Varför då? Jo, det här är en låt där man alltså får gå igenom mycket olika element. Först är det en avskalad ballad med grek-cypriotiskt klingande instrument och ljudbild. Och sen händer det grejer med en körsångerska och elguror i bakgrunden! Inte utan att man headbangar till det.

Dessvärre föll den här låten med dunder och brak. Man lyckades bara bli näst sist i sin semifinal. Detta till viss del tack vare att de fick den ogynnsamma turen att uppträda direkt efter Eric Saade. Och hur man än vrider och vänder på det, så är det rätt uppenbart att startnummer kan påverka, i vart fall beroende på vem som hamnar efter vad, och så vidare.

 

Min personliga topp 5

  1. Cypern: Christos Mylordos – “San aggelos s’agapisa”
  2. Moldavien: Zdob şi Zdub – “So Lucky”
  3. Italien: Raphael Gualazzi – “Madness of Love”
  4. Tyskland: Lena Meyer-Landrut – “Taken by a Stranger”
  5. Georgien: Eldrine – “One More Day”

 

Jag anser att Bosnien och Hercegovina med låten “Love in rewind” som framfördes av Dino Merlin borde ha vunnit!

Motivering: Likt många andra år så fanns det flera värdiga vinnare år 2011. Jag står framför allt och väger mellan två bidrag, Lettlands Angel in disguise samt Bosniens Love in rewind. Båda låtarna är upplyftande, framförs av glada killar och har kreativa låttexter. Dino Merlin gjorde dock ett bättre liveframträdande än Musiqq så om jag måste välja en vinnare så får det bli Bosnien.

Bosnien tillhör ett av de länderna som ännu inte har vunnit tävlingen, men de förtjänade det mer än någonsin år 2011 då Love in rewind faktiskt är en av mina topp 10 favoritlåtar som någonsin tävlat i Eurovision. Jag älskar melodin, scenspråket samt den geniala texten. Dino lyckas få sin brutna engelska att låta otroligt charmig, vilket är unikt.

Angående vinnarlåten Running Scared så tycker jag den är fantastiskt blek och intetsägande. Man börjar ju undra om det faktiskt var så att Azerbajdzjan faktiskt köpte sig segern det året. Jag minns att jag och min mor satt och diskuterade finalen dagen efter (vi hade sett den tillsammans) hon föreslog att vi skulle lyssna på vinnarlåten igen, hon hade nämligen redan glömt bort den en dag efter tävlingen…

 

Min personliga topp 5

  1. Bosnien och Hercegovina: Dino Merlin – “Love in rewind”
  2. Lettland: Musiqq – “Angel in disguise”
  3. Ukraina: Mika Newton – “Angel”
  4. Cypern: Christos Mylordos – “San aggelos s’agapisa”
  5. Ungern: Kati Wolf – “What about my dreams”

 

Jag anser att Ungern med låten “What about my dreams” som framfördes av Kati Wolf borde ha vunnit!

Motivering: Eurovisionen hade för första gången sedan semifinalerna infördes fått arrangeras av ett BIG5-land i form av Tyskland. Efter flera bottennapp fick den stora nationen äntligen ta hem tävlingen det förgående året. Tävlingen hölls något oväntat i staden Düsseldorf och det skulle bli en hejdundrande snygg produktion från det tyska tv-bolaget och dess team.

Detta året innehöll många jämnbra bidrag. Frankrike kändes som det solklara vinnarmaterialet på förhand, men det där med opera i Eurovision brukar sällan gå hem fullt ut. Sverige hamnade för första gången sedan 2006 inom topp 5 och såg länge ut att kunna ta hem segern. Men Eric Saade och hans glasbur slutade ändå på en fin 3:e plats som var starten på en framgångssaga för Svea rike under 10-talet som skulle ge Sverige ytterligare två ESC-segrar.

Min etta det här året var och är fortfarande Ungern. Även om Kati Wolfs sånginsats hade mer att önska, så var låten en riktig härlig sådan. Låten går fortfarande varm på ESC-relaterade klubbar och tillställningar och är en riktig partyrökare. En 22:a plats blev det för det ungerska bidraget detta året och detta får ses som en smärre flopp.

Slutligen lite om vinnaren. Jag tycker Azerbajdzjans smöriga kärleksballad var helt okej, men jag kan inte säga att jag var jättenöjd över att det blev 2011 års vinnare.

 

Min personliga topp 5

  1. Ungern: Kati Wolf – “What about my dreams”
  2. Israel: Dana International – “Ding Dong”
  3. Sverige: Eric Saade – “Popular”
  4. Estland: Getter Jaani – “Rockefeller Street”
  5. Bosnien och Hercegovina: Dino Merlin – “Love in rewind”

 

Jag anser att Georgien med låten “One More Day” som framfördes av Eldrine borde ha vunnit!

Motivering: Om man sätter igång en låt i bilen och man höjer volymen rejält samtidigt som huvudet nickar i takt, så måste den ju ha substans. Guldet pendlar mellan denna grupp och starka front lady med hårdrocksinfluenser till studsbollarna Jedward och deras smittande popdänga vidare ner till vår Saade för att sedan tona ner det en aning med Sloveniens smäktande ballad. Jag har inte Björn Kjellmans minne vad gäller dessa tävlingar och även om jag inte alltid kommer ihåg vilket land, vilket artist eller låt så finns det melodier jag sjunger med i så fort jag hör ett par toner av låten.

Just det här året tillhör inte toppåret för mig, men några guldkorn finns där och ibland tycker jag motvilligt om dem. Så är det med bidraget från Grekland med Loukas Giorkas feat. Stereo Mike och låten “Watch My Dance”. Själva rappen känns malplacerad, men när refrängen och de typiska grekiska tonerna och det vackra språket tar vid är jag där bland öarna – solkysst hud, fläktande varm bris, blåvita hus – som ett ljuvt semesterminne även om den inte når ända fram. Istället är Frankrikes bidrag starkt och för en till drömmar om en privatföreställning med Josh Groban och är en motpart till de andra och får 5-e platsen idag. Ibland känns det rätt med operett! Flera av deltagarna är på nja-listan, men årets vinnare 2011 var inte ens i närheten av mina topp 20 varför jag troligen begraver detta år i arkivet för historiska ESC-sorger.

 

Min personliga topp 5

  1. Georgien: Eldrine – “One More Day”
  2. Irland: Jedward – “Lipstick”
  3. Sverige: Eric Saade – “Popular”
  4. Slovenien: Maja Keuc – “No One”
  5. Frankrike: Amaury Vassili – “Sognu”

 

 

Eurovision 2012

Azerbajdzjan hade tagit hem sin första seger i Eurovision 2011, och därför fick landet arrangera Eurovision 2012. Tävlingen förlades till landets huvudstad Baku med semifinaler den 22:a och 24:e maj och final den 26:e maj 2012. Inledningsvis var det tänkt att 43 länder, lika många som i 2011 års upplaga, skulle delta, men efter ett sent avhopp av Armenien så blev det endast 42 deltagare som kom till start. Sverige representerades detta år av Loreen med låten “Euphoria”, och det är nog ingen direkt hemlighet att det blev den låten som också vann allting, nästan med nytt poängrekord!

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Serbien med låten “Nije Ljubav Stvar” som framfördes av Željko Joksimović borde ha vunnit!

Motivering: Jag är personligen väldigt svag för år 2012. Den hade egentligen allt man vill ha i en Eurovision-final. Även om finalen var balladtung, så var det bra ballader. Serbien, Albanien, Bosnien, Estland och Spanien bjöd på kvalitetsballader på hemspråket, medan Tyskland framförde en av de bästa popballaderna detta decennium. Medelhavsländerna Grekland, Cypern och Malta fick oss att vilja dansa, även om Rumänien hade mest rytm. Vi fick isländsk schlager när den är som bäst, falsett i världsklass från Makedonien och även skämskudden åkte fram när Litauen stod med med en ögonbindel. Vi gullade med ryska tanter och Turkiet seglade iväg från Eurovision med en svängig etnolåt.  Jag älskar allt med denna finalen. Den hade verkligen något för alla. Det enda problemet jag har med den är att den har en av historiens mest överskattade vinnare.

Loreen var en favorit på förhand och det kändes att hur bra startfältet än var så skulle hon vinna. Jag har aldrig förstått mig på Loreen som person och jag har aldrig förstått hypen kring “Euphoria”. Hon är bara allmänt konstig, men försöker framställa sig själv som konstnärlig och intellektuell till gränsen att det blir narcissism. Jag hade kunnat skriva ett helt inlägg om vad jag tycker om karaktären Loreen, men jag tycker inte det behövs. Låten i sig är i min mening inget speciellt. För mig fanns den bara där och allt skulle verka så konstnärligt och mystiskt, men jag kände inget av det. “Euphoria” skapade dessutom en skadlig trend i Eurovision eftersom länder ända sedan dess försökt efterlikna eller rent ut sagt kopiera den.

Min vinnare var sedan dag ett Željko Joksimović med hans fantastiska “Nije Ljubav Stvar”. Det var känsla och magi från första sekunden. Än idag får jag gåshud när han tar i andra refrängen. Jag tror att han var grymt besviken över tredjeplatsen då han blev slagen av Loreen och Rysslands plojbidrag. Detta utfall gör att vi förmodligen aldrig kommer se honom på Eurovisionsscen igen. Dessutom var det så mycket bra bidrag bakom honom som tog poäng och gjorde det nästan omöjligt för honom att vinna. Det var inte samma förutsättningar som 2007 då Serbien vann sist. Jag tycker detta är en av, eller kanske den bästa låten i Eurovision-historien. Det står mellan denna och hans låt från 2004. Jag undrar om den kanske hade haft större chans med dagens röstningssystem. Den hade åtminstone slagit Ryssland. Sedan tror jag det hade varit en jämn fight mellan Željko och Loreen om segern.

Även om slutresultatet inte blev som jag önskat så kommer 2012 alltid vara ett av mina favoritår, för det har så många bra bidrag och kanske även det bästa av dem alla. Än idag finns det låtar från den tävlingen som spelas varmt i mina spellistor. Förutom första platsen så är det nästan omöjligt för mig att göra en topp 5, men jag ger det en försök och går på vad jag känner just nu.

 

Min personliga topp 5

  1. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  2. Tyskland: Roman Loob – “Standing Still”
  3. Estland: Ott Leppland – “Kuula”
  4. Rumänien: Mandinga – “Zaleilah”
  5. Albanien: Rona Nishliu – “Suus”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Mitt förhållande till Loreens musik är väldigt varierande. Hennes “My Heart is Refusing Me” som hon tävlade med i Melodifestivalen 2011 gav jag personligen noll poäng till då (och nu), och när hon ett år senare var tillbaka igen i tävlingen var det inte henne jag la märke till först. Utan det fanns andra låtar jag hade som favoriter. Efter att ha hört “Euphoria” i den första deltävlingens sändning så gav jag förvisso en trea i betyg (av fem) men tyckte samtidigt att låten mest kändes som ett mellanaktsnummer. Det var först i Globen-finalen i mars som jag insåg hur bra låten faktiskt är och då ändrade jag mig helt och det blev min personliga vinnare.

I Eurovision fanns det samma år en mängd bra kvalitetsbidrag, inte minst från Serbien, Island, Moldavien, Slovakien, Slovenien, Turkiet, Estland, Italien, Spanien och Tyskland. Det kändes som att många länder steppade upp i kvalitet 2012 så det var svårt att rangordna vilka som var bäst. Men jag måste ändå hålla mig till Sverige. Inte bara för att “Euphoria” är en bra låt utan också för att Loreen gjorde något magiskt av låten. Det hon gjort före och efter har jag ingen relation till alls, men detta var riktigt jäkla bra!

Med undantag för Serbien och Slovenien var jag annars mycket besviken på resterande balkanländer 2012. Tidigare år hade många av dem skickat gudomliga bidrag, men 2012 kom de flesta med intetsägande och tråkiga ballader. Men som tur var fanns det några undantag, bl.a. Željko Joksimovićs återkomst! Det är synd att han inte vill tävla igen, jag hoppas att han ändrar det beslutet en vacker dag. Sedan vill jag också säga att Slovakien kom oförtjänt sist i sin semifinal (precis lika dåligt som man gjorde 2010 – med en minst lika bra låt dessutom) och Norge kom oförtjänt sist i finalen! Förvisso lät det kanske inte helt hundra och Eric Saade-effekten hade runnit ut efter Düsseldorf. Men det fanns fler kandidater till sistaplatsen, t.ex. de ryska gummorna eller den där “love is blind”-låten som jag tack och lov glömt bort vid det här laget.

I övrigt var 2012 ett år fyllt av hits och hade som tidigare nämnt rätt vinnare (äntligen!)

 

Min personliga topp 5

  1. Sverige: Loreen – “Euphoria”
  2. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar
  3. Slovakien: Max Jason Mai – “Don’t Close Your Eyes“
  4. Slovenien: Eva Boto – “Verjamem“
  5. Moldavien: Pasha Parfeny – “Lautar“

 

Jag anser att Slovakien med låten “Don’t Close Your Eyes” som framfördes av Max Jason Mai borde ha vunnit!

Motivering: När jag hörde Slovakiens låt satt jag i plugget under en rast en gång och kommer ihåg att jag lyssnade på låten och tyckte mycket om den, men samtidigt tänkte “Vänta, hur kommer det sig att jag lyssnar på denna?… Ahh, just ja, den ska tävla i Eurovision! Ja!!” Detta var förmodligen den mest icke strömlinjeformade hårdrocklåten som satt sin fot i Eurovision vid den tiden, mycket råare än många andra låtar av samma genre.

Dessvärre skulle 2012 bli ett sånt där år där resultaten inte ville gå min väg. Sen vet jag inte vad det var som hände under liveframträdandet, men i vilket fall som helst stod allt inte helt rätt till med Max röstinsatser, då han sjönk väldigt mycket under de höga tonerna i låten. Slovakien halkade sedan ner till sistaplatsen i den semifinalen… och det blev det sista vi fick se utav dem i tävlingen. Detta är ett land som jag saknar då de alltid gick sin egna väg utan att bry sig om vad som var “inne” musikaliskt.

Låten som vann då? Jo, jag kan medge att jag haft en liten märklig relation till “Euphoria”, då jag gått från att inte gilla låten, till att uppskatta den, sen gilla den, och nu tycka att den bara är tråkig. Kan ha att göra med att jag inte riktigt förstår vad det som Loreen vill säga med låten, utan jag känner istället att det är som att antingen hon eller scenografen försökt sig på nån form av konstnärlig utmaning med scennumret. Därför har jag än idag svårt att förstå mig på Euphoria.

 

Min personliga topp 5

  1. Slovakien: Max Jason Mai – “Don’t Close Your Eyes”
  2. Albanien: Rona Nishliu – “Suus”
  3. Schweiz: Sinplus – “Unbreakable”
  4. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  5. Ungern: Compact Disco – “Sound of Our Hearts”

 

Jag anser att Serbien med låten “Nije ljubav stvar” som framfördes av Željko Joksimović borde ha vunnit!

Motivering: Till att börja med så vill jag säga att helt FEL låt vann tävlingen det här året! Jag önskar att Loreen aldrig vunnit Melodifestivalen till att börja med. Euphoria är en otroligt överskattad låt i Eurovisionvärlden. Jag förstod inte hypen år 2012 och jag det definitivt inte nu sju år senare! Det är en helt vanlig eurodance låt som råkar framföras av en artist som råkar ha sin egna stil. Jag har givetvis inget emot Loreen som person eller som artist. Det är låten Euphoria och dess fans som jag stör mig på.

Med det sagt så går vi vidare till den låten som jag anser borde ha vunnit tävlingen, nämligen Serbiens bidrag Nije ljubav stvar som framfördes av ingen mindre än kungen av Balkanballader Željko Joksimović. Jag skulle vilja påstå att den här låten till och med är bättre än hans bidrag från 2004 Lane Moje. Nije ljubav stvar kan i stora drag beskrivas som mäktig, Željko har sitt egna sätt att framföra sin musik vilket höjer känslan. Att Eurovision dessutom skriker efter fler icke-engelskspråkiga vinnare är bara ännu en anledning till att 2012 års vinnare borde ha varit Serbien.

 

Min personliga topp 5

  1. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  2. Finland: Pernilla Karlsson – “När jag blundar”
  3. San Marino: Valentina Monetta – “The social network song”
  4. Island: Gréta Salóme & Jónsi – “Never forget”
  5. Malta: Kurt Calleja – “This is the night”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Det går inte att sticka under stol med att “Euphoria” med Loreen var den självklara vinnaren det här året och kanske det bästa bidraget från Sverige genom tiderna. Man kände redan under Melodifestivalen 2012 att detta var bidraget som skulle kunna ge oss vår femte ESC-seger. Loreen som artist är magisk och har en sån utstrålning. “Euphoria” blev även (och är än idag) en världshit som spelas flitigt världen om och många Eurovision-fans och artister listar låten som det bästa bidraget genom tiderna än idag.

En annan artist som jag avgudar är Željko Joksimović. Han tävlade i ESC för andra gången, men denna gången för Serbien som egen nation. Hans låt “Nije ljubav stvar” beskrev jag så här inför tävlingen:

“Här har vi en av årets pampigaste låtar och naturligtvis är det en balkanballad, sjungen av den fantastiska sångaren Željko Joksimović. Stråkarna och pianot skapar en vacker atmosfär och sången är kraftfull och bra. Jag är övertygad att Serbien kommer att tar en topplacering i Baku.”

Islands duett med Greta & Jonsi var även det ett pampigt bidrag med sköna instrumentala rytmer och stråkar som jag blev frälst i första gången jag hörde och tillhörde mina absoluta favoriter det här året.

 

Min personliga topp 5

  1. Sverige: Loreen – “Euphoria”
  2. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  3. Island: Gréta Salóme & Jónsi  – Never Forget
  4. Rumänien: Mandinga – “Zaleilah”
  5. Makedonien – Kaliopi – “Crno i belo

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!!

Motivering: För mig var Loreen en vinnare med ”Euphoria” hela vägen från Mello. Jag kan fortfarande få rysningar av låten och älskar det avskalade i hennes framträdande då. För mig var det en revansch från när hon var med och sjöng “My Heart is Refusing Me” i Melodifestivalen 2011. Tycker båda låtarna håller än idag och även om jag tycker att Loreen ibland sjunger utan att öppna munnen ordentligt och inte följer normen, så är hon speciell. När jag såg henne framföra ”Euphoria” för ett par år sedan i rakat hår och aftonklänning så fick jag tårar i ögonen. Versionen var inte höftrörande, utan smäktande. För ett par minuter blottades själen! Jag är en av dem som nu jämför ESC-låtar med Loreen, inte bara för henne och låten i sig, utan p.g.a. hur min kropp reagerade i samband med den låten. Musik och sång upplevs inte enbart med öronen!

2012 är ett riktigt favoritår och jag har haft riktigt svårt att rangordna dem. Mer än hälften har fått ett rungande ”ja” och enbart några få har fått ett ”nej”. Vi finner ett flertal underbara ballader, exempelvis från Serbien och fantastiske Željko Joksimović (som förövrigt besöker Sverige med jämna mellanrum), Estland, Portugal, Slovenien, Spanien & Azerbajdzjan. Albanien hade också en stark låt, men sången krasade sönder några kristallkronor då pitchen i melodin inte var där, särskilt i de höga partierna.

Islands bidrag sitter som en käftsmäll. Underbar blandning av rock, pop, klassiska instrument och sköna harmonier. En låt jag älskar att sjunga högt till!

Turkiet bidrag tilltalar mig med sitt musikalinspirerade inslag och sina etniska toner, något jag saknar från många länder. Ibland funkar mainstream radiopop, men det kan lika gärna glömmas bort. Ett par sköna clubdängor finner vi dock såsom Bulgarien och Cypern, den senare hör vi på radion än idag. Till Rysslands gummor kan jag inte låta bli att le och ryckas med fastän jag anser att början av låten är den bästa delen.

Tyckte jättemycket om våra nordiska grannar och Norge kom oförtjänt sist. Ja även Finland och Danmark kom långt ner i finallistan trots bra låtar, vilket i och för sig kan förklaras av så många bra bidrag detta år.

För de bidrag i min lista är det egentligen bara de tre översta jag kan nåla fast medan de andra beror av humöret för dagen.

 

Min personliga topp 5

  1. Sverige: Loreen – “Euphoria”
  2. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  3. Island: Gréta Salóme & Jónsi  – Never Forget
  4. Estland: Ott Lepland – “Kuula”
  5. Turkiet: Can Bonomo – “Love me back”

 

 

Eurovision 2013

Efter 13 år kom Eurovisionen tillbaka till Sverige igen, vilket var den femte gången som Sverige arrangerade. I och med att Sverige var värdland slapp den svenska representanten Robin Stjernberg semifinalkvalen tillsammans med “Big Five”-länderna. I finalen i Eurovision 2013 var det Danmarks Emmelie De Forrest med låten “Only Teardrops“ som vann. Robin Stjernberg imponerade på juryn men föll stort hos tv-tittarna varför det till sist blev en 14:e-plats i finalen.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Italien med låten “L’essenziale” som framfördes av Marco Mengoni borde ha vunnit!

Motivering: Efter ett riktigt bra 2012 kändes det som att Eurovisionen behövde landa lite och 2013 blev därför ett mellanmjölksår. Förmodligen det sämsta året under hela decenniet. Men det betyder inte att vi inte fick kul ögonblick eller bra låtar. Jag minns detta året för alla minnesvärda scennummer. Rumänsk falsett till något som skulle symbolisera livmodern, astronauter från Montenegro, jättar från Ukraina, fantastisk spegling i låda från Azerbajdzjan och finskt bröllop. Sedan hade vi galet hypade greker, oerhört seriösa kroater, albansk rock med gitarrsolo och pyro. Det var helt enkelt ett minnesvärt år. Men mer för andra saker än själva låtarna.

För mig var det en låt som var ett snäpp över alla andra. Italienska är ett väldigt vackert språk, speciellt i sång. Jag blev helt såld på Marco Mengoni. En charmig sångare med fin sångröst, en vacker melodi och ett vackert språk. Där har du ett recept för en perfekt ballad som faller mig i smaken. Personligen var detta den enda vinnaren för mig. Jag anser att inte någon annan låt ens kommer i närheten av den.

2013 var ett år med en hel del ballader. Och som vanligt är vissa bättre än andra. Personligen anser jag att Israel blev bestulna på en finalplats då Moran Mazor hade en helt magisk låt och hebreiska får mig bara att smälta. Men jag antar att Europa ännu inte var redo att skänka sin röst till Israel. Detta var också året då Nederländerna bestämde sig för att börja ta Eurovision på allvar. Grunden för deras eventuella seger lades här. Anouk är en så duktig sångerska och låtskrivare, och “Birds” och dess mörker var bara vackert.

Cezar bjöd oss på show. Han hamnar på listan för det var underhållning och något oerhört catchigt i hans låt. ByeAlex har en sådan låt som går upp och ner för mig hela tiden. Men den har en riktigt skön vibe. När tävlingen gick av stapeln så var Island med i topp 5, men det är en låt som jag tröttnat på under årens gång.

Till vinnaren Emmelie de Forest och “Only Teardrops”. Även om detta var ett mellanmjölksår och många bidrag som potentiellt hade kunnat vinna, så kände jag redan långt innan tävlingen att detta kommer vinna. Jag minns mig säga första gången jag hörde den “Detta är en typisk vinnarlåt i Eurovision”. Och även om den inte var så överlägsen som jag kanske hade trott att den skulle bli, så tippade jag rätt och jag har inget emot att den vann. Det är en bra låt och den är hade lika gärna kunnat vara i min topp 5 om jag skrev detta en annan dag, för det är en låt som jag gillar mer eller mindre beroende på humör.

 

Min personliga topp 5

  1. Italien: Marco Mengoni – “L’essenziale”
  2. Israel: Moran Mazor – “Rak bishvilo”
  3. Nederländerna: Anouk – “Birds”
  4. Rumänien: Cezar – “It’s My Life”
  5. Ungern: ByeAlex – “Kedvesem”

 

Jag anser att Island med låten “Ég á líf” som framfördes av Eyþór Ingi borde ha vunnit!

Motivering: Melodifestivalen och Eurovision år 2013 var för mig ett smärre katastrof-år i kvalitet. Under Melodifestivalturnén hade jag ingen favorit till segern, utan alla låtar som tävlade ansåg jag mer eller mindre var tråkiga, halvdana och oengagerade (med några få undantag för låtar som kunde få en tvåa av fem i betyg). I Eurovision blev det lite bättre när det gäller kvalitén, men till skillnad från både 2011 och 2012 så kändes det mer som en majoritet av låtarna även där bara var “check på den, check på den, nästa, tack, gå vidare, och där vann nån eller nått eller jag vet inte”. Tyvärr, men 2013 anser jag än idag vara det sämsta Eurovision-året på 2010-talet.

Det finns trots mina invändningar några få undantag. Ett sådant stavas Islands ballad som jag än idag tycker väldigt mycket om. Jag tycker Eyþór Ingi (eller Thomas G:son junior som många nog refererade till då) gjorde låten väldigt bra och det var också jättebra att han behöll den på isländska! Jag är jätteglad att Island gick vidare till finalen och samtidigt väldigt besviken på att Eyþór inte vann. Men här tror jag mer det har och göra med att han blev inklämd i startordningen mellan Danmark (som vann) och Azerbajdzjan (som kom tvåa). Då är det rätt lätt att räkna ut att många nog missade hans framträdande eftersom man var engagerade i annat. Förutom en isländsk topplacering hade jag även gärna sett San Marino kvala in till finalen med “Crisalide (Vola)” som torde vara den första och en av få låtar från detta land som inte är skämskudde. För en gångs skull kom Ralph Siegel med riktigt bra material som borde ha belönat sig!

Slutligen, att Danmark sedan vann gör mig egentligen inget. Låten var helt okej och en av de bättre vinnarna på 2010-talets början. Men jag hade hellre sett Island och Reykjavik få stå värd för Eurovision 2014, för det hade Island varit mycket värda att få göra!

 

Min personliga topp 5

  1. Island: Eyþór Ingi – “Ég á líf“
  2. San Marino: Valentina Monetta – “Crisalide (Vola)“
  3. Ukraina: Zlata Ohnevytj – “Gravity“
  4. Moldavien: Aliona Moon – “O mie”
  5. Belgien: Roberto Bellarosa – “Love Kills“

 

Jag anser att Grekland med låten “Alcohol Is Free” som framfördes av Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis borde ha vunnit!

Motivering: 2013 var första året som jag började snegla ut över Europas nationella uttagningar. Och det jag fick bli varse om var att det ofta dök upp mycket intressanta pärlor som dessvärre inte fick biljetten till Eurovision i Malmö. Och ett tag började jag bli orolig om det skulle bli så att jag skulle bli utan en riktig favorit detta år.

Så var det Grekland då… Grekland hade jag vid denna tid inga större förväntningar på med tanke på vad de hade skickat de senaste åren, mycket av den där typiska poppen som aldrig faller mig i smaken (jag tror ni vet vad jag syftar på). Året innan var de med med en sån låt, som blev min personliga jumbo. Så ni kan tänka er hur mäkta förvånad jag blev när jag fick höra vad Grekland kom med anno 2013. De sprängde alltså sina ramar helt och hållet och körde på grekisk ska-punk! Detta blev föga förvånande min stora favorit år 2013, just för att det var ett sånt sjujävla driv i låten. Och jag kom ihåg att jag tänkte “oavsett hur det går för Grekland i år så är jag övertygad om en sak: de här grabbarna kommer ha kul på scen!”. De framförde låten med en rejäl glimt i ögat och jag blev glad att se detta. Grekland lyckades alltså gå från att vara min jumbo ett år, till att bli min vinnare året efter!

Den faktiska vinnaren då, Danmark, vad tyckte jag om den låten? Nja, gillade den faktiskt inte alls. Förstod aldrig hypen kring den. Tyckte mest den bara var tråkig, plus att Emmelie sjöng med en väldigt svajig röst. Det som jag också blev provocerad utav med hennes liveframträdande är att hon står och ler, när låten ska ha ett sorgligt budskap! Vad var grejen med det?

 

Min personliga topp 5

  1. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis – “Alcohol Is Free”
  2. Spanien: El Sueño de Morfeo – “Contigo Hasta el Final”
  3. Island: Eyþór Ingi Gunnlaugsson – “Ég á líf”
  4. Armenien: Dorians – “Lonely Planet”
  5. Ungern: ByeAlex – “Kedvesem”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Nej, Danmark var inte absoluta favorit. Men de var i min topp 3 och jag anser att Only Teardrops är en så pass vacker låt att Danmark förtjänade att vinna det här året. Dessutom var de min favorit av de länderna som faktiskt gick till final. Mina två favoriter Schweiz & San Marino åkte tyvärr ut.

Om jag då skall kommentera Schweiz bidrag You And Me som då var min överlägsna favorit 2013. Redan första gången jag hörde låten blev jag överförtjust. Jag föll direkt för den ctachiga melodin, texten och de härliga personerna i Takasa. Jag minns dock att gruppen fick ta mycket skit enbart för att de är medlemmar i frälsningsarmén vilket jag tycker är otroligt fånigt. Eurovision handlar om musik och inte vad folk har för politiska åsikter. Att tycka illa om en låt bara för att man inte håller med om en persons världsbild är precis lika dumt som om jag skulle såga ett bidrag bara för att artisten ifråga föredrar hundar över katter. Det har inget med musiken att göra. Takasa åkte hur som helst ut vilket för mig var en enorm besvikelse. Än idag anser jag att You And Me är tidernas mest underskattade Eurovisionlåt.

Kort sagt så är jag nöjd med att Danmark vann, men för mig kommer de sanna vinnarna av Eurovision 2013 alltid att vara Takasa från Schweiz.

 

Min personliga topp 5

  1. Schweiz: Takasa – “You And Me”
  2. San Marino: Valentina Monetta – “Crisalide (Vola)”
  3. Danmark: Emelie De Forest – “Only Teardrops”
  4. Moldavien: Aliona Moon – “O Mie”
  5. Ungern: ByeAlex – “Kedvesem”

 

Jag anser att Island med låten “Ég á líf” som framfördes av Eyþór Ingi borde ha vunnit!

Motivering: Detta året kommer för evigt vara ett alldeles speciellt år för mig personligen eftersom det var mitt första Eurovision som jag var på plats och såg för första gången. Spenderade över en vecka i bubblan som innehöll mycket fest, glädje och många oförglömliga minnen. Jag tycker denna upplaga innehöll många högklassiga bidrag och även om jag tyckte om Danmarks låt väldigt mycket, så höll jag fullt ut på Island med den grymt begåvade sångaren Eyþór Ingi med den pampiga balladen “Ég á líf” som är bland det bästa som Island tävlat med i Eurovision. Jag tyckte det var befriande att man valde att behålla den på isländska. Den berörde verkligen mig totalt!

För första gången skickade äntligen lilleputt-nationen San Marino en slagkraftig låt som än idag är deras helt klart bästa bidrag de ställt upp med. Att den inte ens tog sig till final är för mig helt obeskrivligt.

Rumäniens galna operatenor Cezar var en underhållande man och jag fullkomligt älskade hans medryckande opera-poplåt.

Höggravida Birgit bjöd oss på ett finstämt nummer med sin känslosamma och gulliga låt, som jag även fått höra i en svensk version. Fick även se Birgit uppträda på Eurofan Café, där hon b.la körde sitt tidigare försök till Eurovision; “You’re not alone”.

Det var en magisk vecka för mig och ett mycket bra Eurovision-år kan jag konstatera med en bra vinnare i form av Emmelie De Forest och hennes “Only Teardrops”.

 

Min personliga topp 5

  1. Island: Eyþór Ingi – “Ég á líf“
  2. San Marino: Valentina Monetta – “Crisalide (Vola)”
  3. Rumänien: Cezar – It’s My Life
  4. Danmark: Emelie De Forest – “Only Teardrops”
  5. Estland: Birgit Õigemeel – Et uus saaks alguse

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!!

Motivering: 2013 är inte något av mina favoritår. Produktionen kändes smalare även om Petra Mede gjorde ett fantastiskt jobb. Närhet till bra förbindelser kan jag förstå, men jag kommer aldrig för mitt liv begripa varför man förlägger en ESC-final på en arena som inte tar större publik. Fansen i världen är så många att festivalen hade kunnat göras hur stor som helst.

Hur som helt, min motivering till att jag anser att barfota Emmelie de Forest var rätt person att ta hem pucklan är enkelheten, ledsamheten och luften i sången. Den initiala flöjten var så lätt att ta till sig, precis som resten av låten. Ibland behöver det inte vara krångligare än att det finns något ”catchy”. Däremot tröttnar man fort på texten, för hur många tårar kan det finnas inom ESC?

Israels svar på Sarah Dawn Finer kom inte ens till final, men är en ballad som går rätt in i hjärtat, särskilt då hon river av i de höga partierna i slutet av låten. Vilken pipa!

En härlig sommarplåga från året var Vitrysslands bidrag, vilken kommer hålla många somrar till.

Greklands bidrag var jag inte fullt så begeistrad i under tävlingen, men jag inser nu att partystämningen blir betydligt högre när den drar igång och jag kan inte låta bli att trumma på ratten när man kör mot jobbet, så den har halkat upp på min lista.

Norges bidrag har jag en slags hatkärlek till. Danslusten infinner sig alltid och jag tycker låten är bra i sig själv, men själva framförandet går inte ihop med rytmen. Att stå en stramande, lång aftonklänning och inte kunna röra sig till en clublåt gifter sig inte. Sånt måste man bara tänka på!

 

Min personliga topp 5

  1. Danmark: Emmelie de Forest – “Only teardrops”
  2. Israel: Moran Mazor – “Rak bishvilo”
  3. Vitryssland: Aljona Lanskaja  – Solayoh
  4. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis – “Alcohol Is Free”
  5. Norge: Margaret Berger – “I Feed You My Love”

 

 

Eurovision 2014

Efter danska Emmelie De Forests seger i Malmö 2013 tog Eurovision 2014 en kort färd över Öresundsbron till Köpenhamn där tävlingen skulle äga rum. I finalen i Eurovision 2014 var det Österrikes Conchita Wurst med låten “Rise Like A Phoenix“ som vann. Lyssna gärna på låten i klippet här ovanför. Det var Österrikes andra seger i tävlingen, men de hade fått vänta hela 48 år! Sveriges representerades av Sanna Nielsen som slutade trea.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Nederländerna med låten “Calm After The Storm” som framfördes av The Common Linnets borde ha vunnit!

Motivering: 2014 var året med en fantastisk scen som gav artisterna många möjligheter att få till fantastiska nummer. I slutändan stod det mellan en genuint underbar låt och den skäggiga damen. Klart att folk röstar på det som är annorlunda. Conchita effekten gav mig Lordi 2006-vibbar. Det innebär att om man hade satt en “vanlig” och slätstruken artist med samma låt, så hade den inte vunnit. Tyvärr kostade denna effekt Nederländerna en seger med den bästa låten de någonsin tävlat med och en av detta decenniets absolut bästa låtar. Nederländerna borde inte ha väntat till 2019 på sin första seger sedan 1975, utan den borde kommit redan här.

När tävlingen gick av stapeln var jag ett stort fan av “Running” från András Kállay-Saunders. Men åren har gått och jag har mognat som människa och även om jag än idag tycker det är en helt fantastisk låt, så når den inte riktigt upp till “Calm After The Storm”. Efter dessa två har vi ett hopp till resten. Polen placerar sig trea för det är en av de låtarna detta decennium som fått mig på bäst humör. Det är en låt jag alltid kan gå tillbaka till och bara bli glad av. Dessutom hade den bäst scennummer och bästa musikvideon. Det förtjänar dem ett plus för. Norge snor Montenegros plats på listan då den känns mer relevant idag och jag tycker om den mer. Carl Espen sjunger med en sådan känsla och passion att det är svårt att inte ta till sig den. Montenegro har jag tröttnat på helt enkelt. Den känns inte lika bra som den gjorde då. Italien tar sista platsen på listan för Emma Marrone var kanske den coolaste personligheten i Köpenhamn 2014. Hennes låt var riktigt ball, även om liveframträdandet kanske var lite skakigt.

För att summera så var 2014 ett helt ok år. Tycker att 2013 och 2014 var två år då Eurovision återhämtade sig på något sätt. Det var relativt svaga år jämfört med resten av detta decennium. Vinnarlåten då? Alltså som låt har jag inget emot den. Det är ingen dålig låt i sig. Det är en rätt pampig ballad och Conchita besitter en pipa som få kan skryta med. Den stora frågan är dock om låten hade vunnit ifall det inte var “den skäggiga damen” som framförde den? Förmodligen inte. Själv kommer jag mest minnas Nederländernas fantastiska låt och Polens scennummer från 2014. Tack för arrangemanget Danmark!

 

Min personliga topp 5

  1. Nederländerna: The Common Linnets – “Calm After The Storm”
  2. Ungern: András Kállay-Saunders – Running
  3. Polen: Donatan & Cleo – “My Słowianie (We Are Slavic)”
  4. Norge: Carl Espen – “Silent Storm”
  5. Italien: Emma Marrone – La mia città

 

Jag anser att Ungern med låten “Running” som framfördes av András Kállay-Saunders borde ha vunnit!

Motivering: 2014 var min första säsong i ESC-Panelen och nu fick jag upp ögonen för bidragen på ett helt annat sätt jämfört med tidigare. Framförallt att i toppliste-projektet inför tävlingen spela låtarna så pass mycket att jag nästintill kunde dem utantill, så hade jag aldrig gjort innan. Och det var roligt.

Dessutom var det skönt att säsongen 2014 skulle bjuda på betydligt bättre bidrag jämfört med vad som tävlade i Malmö 2013. Däremot saknade jag fortfarande (som jag minns det) topplåtar i tävlingen, alltså låtar som tävlat tidigare och senare som gett mig en wow-faktor. Nu fanns det förvisso gott om många bra bidrag i leken, inte minst Sveriges egen Sanna Nielsen men också Ungern (personlig favorit), Belgien (som jag vet många avskydde), Nederländerna (som äntligen kom med kvalité), Montenegro (som även de äntligen kom med kvalité – och belönades med finalplats!), Italien (som dock gjorde sig bättre i musikvideon än live) och Slovenien (som jag nog i panelen var rätt ensam om att gilla). Så visst fanns det bra låtar, men ingen som var toppen-toppenbra.

Min personliga vinnare 2014 är och förblir Ungern med András Kállay-Saunders låt “Running”, som jag både då och nu tycker är väldigt bra. Detta till trots att hans scenframträdande i Köpenhamn blev väldig rörigt och inte lika bra som i A Dal-studion. Men låten var och är jättebra och fortfarande en vinnare för mig. Däremot har jag en förståelse för att han inte vann, även om han kom högt.

Att segern gick till Österrike hade jag absolut inte tippat inför tävlingen. Den musikvideo som Conchita släppte tycker jag personligen inte gjorde låten till sin rätt, utan det blev magiskt först när Conchita stod på scenen i Köpenhamn med LED-väggen och den fantastiska ljussättningen de använde i numret. Nog var det kanske den största överraskning som Eurovision bjudit på sedan Lordi vann 2006. Jag tycker låten var helt okej, men det var numret som gjorde att Conchita vann. Hade det varit en tävling i bästa låt och inte bästa akt hade nog Nederländerna vunnit.

 

Min personliga topp 5

  1. Ungern: András Kállay-Saunders – Running
  2. Sverige: Sanna Nielsen – Undo
  3. Montenegro: Sergej Ćetković – Moj Svijet
  4. Slovenien: Tinkara Kovač – Spet (Round And Round)
  5. Italien: Emma Marrone – La mia città

 

Jag anser att Norge med låten “Silent Storm” som framfördes av Carl Espen borde ha vunnit!

Motivering: Samtidigt som jag blev ständigt besviken över hur saker och ting gick i vår Mello detta år, där jag hade flera favoriter och ingen av dem ens nådde finalen, passade jag på att kika på Norges uttagning. Och väl där fick jag bekanta mig med en hel del låtar, vissa mer intressanta än andra. Och så var det Carl Espen, allra sist ut. Och nånting hände. Arenan var helt tyst när han framförde sin sköra ballad. Och stående ovationer när han var klar. Kanske var det just detta som förklarar varför jag fastnade för denna låt, vem vet. Men hur som haver kände jag också nånting. Det finns flera exempel på låtar som berört mig, men “Silent Storm” var speciell. Den kom, rörde runt i skallen på mig, och lämnade mig sedan kvar där, ensam och tom, och jag fattade knappt vad som precis hade hänt. Jag får verkligen söka med ljus och lykta efter en låt som berört mig så starkt som den gjorde.

Förvisso var jag nöjd med Conchita Wursts seger “Rise Like a Phoenix” med, även den en välskriven och svårsjungen ballad, men Carl Espens låt berörde mig mer, på ett sätt som ingen annan låt lyckats göra vare sig innan eller efter, därav att jag utser Silent Storm som min vinnare av 2014.

 

Min personliga topp 5

  1. Norge: Carl Espen – “Silent Storm”
  2. Ungern: András Kállay-Saunders – “Running”
  3. Finland: Softengine – “Something Better”
  4. Österrike: Conchita Wurst – “Rise Like a Phoenix”
  5. Belgien: Axel Hirsoux – “Mother”

 

Jag anser att Schweiz med låten “Hunter Of Stars” som framfördes av Sebalter borde ha vunnit!

Motivering: Har egentligen ingenting emot att Österrike vann. Rise Like a Phoenix är en skaplig låt och Conchita verkar vara en trevlig person. Men det här tävlade också som i min mening är tidernas bästa Eurovisionlåt, nämligen Schweiz bidrag Hunter Of Stars.

Jag kan sammanfatta låten så som jag sammanfattat flera av mina andra favoriter. Den har catchig melodi samt en tämligen kreativ text. Det som gör just Hunter Of Stars så speciell för mig personligen är hur relaterbar texten. Så som jag tolkar det handlar låten om att känna sig oönskad och lite utanför samtidigt som man försöker träda fram och visa att man faktiskt duger. Det kan låta långsökt, men det är så jag tolkar låten. Den har flera bra moment och Sebalter lyfter allt med sitt fantastiska scenspråk.

Nej, för mig finns det bara en sann vinnare av Eurovision 2014. Jag får nöja mig med att Sebalter slutade på en 13:e plats vilket ändå är lite av en seger i sig då Schweiz även var min personliga favorit året innan och då åkte de ut med huvudet före…

 

Min personliga topp 5

  1. Schweiz: Sebalter – “Hunter Of Stars”
  2. Slovenien: Tinkara Kovač – “Spet (Round And Round)”
  3. Ungern: András Kállay-Saunders – “Running”
  4. Sverige: Sanna Nielsen – “Undo”
  5. Lettland: Aarzemnieki – “Cake To Bake”

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering:  Jag fullkomligt älskar Conchita Wurst och låten “Rise like a Phoenix”. Nej, jag tycker låten håller vare sig det ovanliga med att en skäggig dam framförde vinnarlåten eller ej. Låten i sig och dess James Bond vibe var för mig den solklara vinnaren det året. Sveriges “Undo” kunde mycket väl vara på min 5 i topp-lista, men texten är för mig alltför…fel… och sånt stör jag mig på och kommer tyvärr alltid att göra. Norges bidrag och dess skörhet berör mig än idag och jag bugar åt vårt grannland för deras bidrag. Malta kom med en låt som gör mig glad och där jag vill sjunga med varje gång refrängen kommer. Montenegro – ja vad ska jag säga, jag HAR verkligen en förkärlek till deras och deras grannländers bidrag – Inte alltid, men ofta! Och sen, kom igen – säg inte att ni inte kommer igång av Frankrikes bidrag “Moustache”, den är ju bara så jäkla tung – “come on katten, det svänger ju”

 

Min personliga topp 5

  1. Österrike: Conchita Wurst – “Rise Like a Phoenix”
  2. Norge: Carl Espen – “Silent Storm”
  3. Malta: Firelight – “Coming Home”
  4. Montenegro: Sergej Ćetković – “Moj Svijet”
  5. Frankrike: Twin Twin – Moustache”

 

 

Eurovision 2015

Efter 48 år hade Österrike äntligen fått äran att arrangera Eurovision Song Contest igen och för andra gången stod huvudstaden Wien värd om än att tävlingen denna gång hölls i Wiener Stadthalle den 19:e, 21:a och 23:e maj. Den här gången var det även Eurovisions 60-årsfest som anordnades! Sverige representerades av Måns Zelmerlöw med låten “Heroes“ som tidigt utropades till en av favoriterna till segern och det höll hela vägen ut. Därmed fick Sverige sin sjätte förstaplats genom tiderna!

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Italien med låten “Grande Amore” som framfördes av Il Volo borde ha vunnit!

Motivering: Än idag svider detta resultat. Speciellt med tanke på att Il Volo vann folkets röster, samt att den hade vunnit under tidigare röstningssystem. Självklart var jag glad att Sverige vann igen, men inte på Il Volos bekostnad. 2015 var verkligen ett bra år, med massa bra låtar. Jag nämnde tidigare att 2013 och 2014 var lite av viloår för Eurovision, men här tog sig länderna i kragen och verkligen levererade.

Min solklara etta är Italiens fantastiska “Grande Amore”. Jag vågade inte riktigt hoppas, men jag kände ju närmare tävlingen närmade sig att min favoritlåt äntligen kunde vinna. Dock höll inte juryn med mig och trotts att den var tittarnas överlägsna favorit så slutade den på en tredje plats. Montenegro bjöd oss på den senaste riktiga Balkan-balladen i denna tävling. Och i min mening en av de bästa. Skapad av Zeljko Joksimovic och framförd av Knez. “Adio” blev en hit hos mig och finns än idag med på mina Balkan-spellistor. Australien debuterade med dunder och brak. Och än idag tycker jag inte de lyckats nå upp till kvalitén från debuten. Guy Sebastian var äkta och han var helt underbar, både på och utanför scen. “Tonight Again” var en riktigt härlig låt som man kan spela i vilka sammanhang som helst om man vill få upp stämningen. Norges “A Monster Like Me” berörde mig starkt. Det var en låt som talade till en och slog en rakt i hjärtat med en karatespark. Ändå älskade jag den och den gick varmt i mina högtalare. Det var det närmaste jag kommit masochism. Slutligen hamnade Estland på min lista. Även detta var en mörk duett som påminde lite om Norge. Det vilade ett mörker över den, men var så snygg att jag inte kunde låta bli att ta med den. Men 2015 var verkligen så fantastiskt att jag kunde haft med minst fem andra låtar till på listan och inte känna att jag gjort fel.

Slutligen till vinnaren. När Måns vann så gav jag upp på Sverige. Inte för att jag ogillar Måns eller för att “Heroes” är speciellt dålig. Det var mest för jag insåg att vi fastnat i ett stuk och eftersom detta gav oss en seger nu, så skulle vi fortsätta med denna typen av musik. Denna radiovänliga upptempo dynga som egentligen mest går hem i Sverige och som skapas på fem minuter i studion helt utan själ. Det är liksom tråkigt och slätstruket och förvånar mig inte alls att tittarna slutat rösta på oss i samma utsträckning som tidigare. Måns gav oss vår sjätte seger, men satte oss också i en situation där det kan dröja länge innan vi får en sjunde.

 

Min personliga topp 5

  1. Italien: Il Volo – “Grande amore”
  2. Montenegro: Knez – “Adio”
  3. Australien: Guy Sebastian – “Tonight Again”
  4. Norge: Mørland & Debrah Scarlett – “A Monster Like Me”
  5. Estland: Elina Born & Stig Rästa – “Goodbye To Yesterday”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Ja jag tycker att rätt låt vann, men…

… först måste jag säga att inför Eurovision 2015 hade jag aldrig Sverige som personlig vinnare. Måns återfanns på min topplista, men mer runt plats 8-15. Istället var mina tre stora favoriter det här året Italien, Georgien och Montenegro. Alla tre anser jag var lika bra och lika magiska att både lyssna och se på. Förutom dessa tre hade jag en rad andra låtar som favoriter på topplistan som Norge, Australien (deras bästa låt någonsin), Tjeckien (varför kunde i Lettland eller Azerbajdzjan åkt ut istället för dem?), Cypern, Estland, Slovenien, Israel, Grekland, Litauen, Schweiz och Belgien. Ja det finns massor med låtar som var och är kanonbra än idag. Sverige var där också men som sagt inte så högt inför.

Så med det sagt, varför anser jag då att rätt låt vann? Jo när vi väl kom fram till finalen så anser jag att Måns ändå var bäst. Allting satt med låten, numret, kläderna, scenografin och helheten var superb. Inte för att Italien sjöng bort sig eller att Georgien plötsligt var dåliga utan alla var i samma klass. Men Måns var ändå bara bäst när det gällde. Dessutom var det roligt att Sverige vann igen, även om det lär dröja innan det händer. Det är helt enkelt inte Sveriges uppgift att vinna Eurovision vart tredje till femte år…

Slutligen vill jag även inflika en sak om Georgien. När jag hörde Nina Sublatti och låten “Warrior” första gången i deras nationella final i januari 2015 så tyckte jag det var den sämsta smörja jag någonsin hört och gav den en stor nolla i protokollet. Så höll i sig tills jag en dag två månader senare hörde låten i slutversion och såg också musikvideon. Då var det bara hakan ner och “vad sjutton hände nu?”. För helt plötsligt hade låten gått från en halvplatt och ointressant låt till att bli en världshit. Hur hade de gjort? (ringt G:son såklart). Hursomhelst, nollan ströks direkt och ändrades till en femma. Under resten av våren klättrade antingen Italien eller Georgien som vinnare på min topplista, till sist blev det ändå Italien som vann och Georgien blev tvåa. Det är sällan sådant händer för mig, men det hände.

 

Min personliga topp 5

  1. Italien: Il Volo – Grande amore
  2. Georgien: Nina Sublatti – Warrior
  3. Montenegro: Knez – Adio
  4. Norge: Mørland & Debrah Scarlett –A Monster Like Me
  5. Australien: Guy Sebastian – Tonight Again

 

Jag anser att Italien med låten “Grande amore” som framfördes av Il Volo borde ha vunnit!

Motivering: Det som genomsyrade 2015 års Eurovision i mina ögon var – ballader! Mycket ballader! En del svulstiga, andra avskalade, vissa som kunde beröra, och vissa sömnpiller. Och så var det Il Volo, med en av de mest pampigaste styckena vi hade. En låt som kom att växa för mig under säsongen, och som jag började känna allt mer “kan det här vara en eventuell vinnare?”. För det kändes inte som vi hade en klar förhandsfavorit 2015. Och väl när Il Volo hade precis framfört låten i finalen, allra sist ut, kände jag direkt, “Game over! Il Volo har vunnit!”. Men ack, man ska ju knappast jinxa någonting, framför allt inte i Eurovision! Trots att Italien tog en tidig ledning, kom både Ryssland och till slut Sverige ikapp. Det visade sig emellertid att Italien var överlägsen tittarfavorit, men juryn satte käppar i hjulet, vilket retade upp många fans, jag inkluderad.

För även om det var kul att se Sverige vinna, så kände jag inte att det var helt välförtjänt. Tar man bort liveframtädandet så tycker jag “Heroes” blir ganska slätstruken, och Måns framstår som en artist som stått stilla sedan 2007 och kör på samma tricks. Forcerat leende, och kall i ögonen. Jag blir inte berörd av “Heroes” alls. Till skillnad från just “Grande amore” där håren verkligen reste sig i takt med hur låten byggde upp i brygga och exploderade i första refrängen.

 

Min personliga topp 5

  1. Italien: Il Volo – “Grande amore”
  2. Finland: Pertti Kurikan Nimipäivät – “Aina mun pitää”
  3. Norge: Mørland & Debrah Scarlett – “A Monster Like Me”
  4. Slovenien: Maraaya – “Here for You”
  5. Armenien: Genealogy – “Face the Shadow”

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Båda de två åren som jag skrivit för panelen så har jag sågat Sveriges bidrag och aktivt hoppas att både Herr Ingrosso samt Herr Lundvik skulle åka ut i sina respektive semifinaler. Så har det inte alltid varit dock, det fanns en tid då jag alltid hejade på Sverige och uppskattade våra bidrag. Bästa exemplet på det är år 2015 då Sveriges bidrag Heroes faktiskt var min personliga favorit för hela Eurovision 2015.

Heroes må vara en typisk radiolåt, men den har det där lilla extra. En hoppfull text och en passande melodi. Att framträdandet var otroligt snyggt gör ju knappast saken sämre. Kort sagt så är jag nöjd med att Måns vann (Kan inte säga detsamma om en viss Loreen) och skulle inte byta ut det här årets vinnare, även om det fanns andra starka kandidater.

 

Min personliga topp 5

  1. Sverige: Måns Zelmerlöw – “Heroes”
  2. Vitryssland: Uzari & Maimuna – “Time”
  3. Italien: Il Volo – “Grande Amore”
  4. Tjeckien: Marta Jandová & Václav Noid Bárta – “Hope Never Dies”
  5. Belgien: Loïc Nottet – “Rythm Inside”

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


Jag anser att Italien med låten “Grande Amore” som framfördes av Il Volo borde ha vunnit!

Motivering: Visserligen anser jag att Sveriges bidrag är i toppen och drar Italienarna i byxorna, för Måns Zelmerlöw har ju mer “Det” än de flesta. Sängkammarögon som kan dra Joakim Von Anka ur kassavalvet, en säker pitch och snygg rytm i kroppen. Jag kan ibland störa mig på trumloopen i låten som bara ligger på repeat, men den distade gitarrslingan i början  är genialisk och jag tycker fortfarande låten håller så länge som Måns får lov att waila lite. Och vem gillar inte lite ballongdans när tillfälle ges! Nåväl, Italens bidrag med de tre skönsjungande gossarna, den gav mig gåshud. Den är svulstig, sexig och tar en tillbaka till känslan av då låtar framfördes med live-musiker. Låten ligger nog på en av mina topp 10 från de senaste 20 åren av ESC-finaler.

Något jag minns extra mycket från året är hur snyggt man arbetat med produktionen. Att hela scenen på något vis framhävde låtarna som om de vore musikvideor. Låtarnas och sångnumret i sig är det viktigaste då man ska kunna blunda och ryckas med, men ibland ramas numret in av hur man designat hela framträdandet. Italien vann på just låt och sång, men Måns kom högt utöver det p.g.a. designen. Måhända att man hade “lånat” utformningen från ett dansnummer och liknande streckfigurer, men det gifte sig oerhört bra med bidraget. Azerbajdzjans bidrag är min trea p.g.a. helheten. Elnur Hüseynov med sin fantastiska röst framförde ett bidrag med känsla av fukten från dimman mot ens hud, sagolandskap & drömmar. Numret med dansarna byggs upp så snyggt och jag får rysningar än idag när kören tar i vid refrängen. Belgien blir min fyra då låten “Rhythm inside”och framför allt sångaren Loïc Nottet helt enkelt var så himla cool. En frisk fläkt som kontrast till mina andra topp-bidrag. På femte plats placerar jag faktiskt Tyskland med Ann Sophie och låten “Black Smoke”. Den anser jag kom oförtjänt långt ner. Även om det inte var bidraget som egentligen skulle representera Tyskland det året så är det en låt jag tycker om och ibland lyssnar på och sångerskan kan sin sak. Jag förstod inte alls hajpen med Rysslands bidrag “A million voices”, men sångerskan Polina Gagarina bidrog med en fantastisk sångröst.

Andra som är naggande nära topplistan för 2015 är för mig så klart Montenegros bidrag, Moldavien (även om man flörtar lite för mycket med 90-talet), Spaniens bidrag anser jag kom oförtjänt långt ner på resultatlistan. Minst fem andra bidrag är även de på min ja-lista, så 2015 var ett helt ok år.

 

Min personliga topp 5

  1. Italien: Il Volo – “Grande Amore”
  2. Sverige: Måns Zelmerlöv – “Heroes”
  3. Azerbadjan: Elnur Hüseynov – “Hour of the wolf”
  4. Belgien: Loïc Nottet – “Rhythm Inside
  5. Tyskland: Ann Sophie – “Black Smoke”

 

 

Eurovision 2016

Efter bara tre års väntan hade Sverige fått äran att arrangera Eurovision igen, och självfallet var vinnaren Måns Zelmerlöw en del av programmet. Tillsammans med 2013 års programledare Petra Mede tog de hand om programlederiet och mellanakterna på ett sätt många sällan skådat. Inte minst att Petra Mede fick egna hyllningskörer i publiken, vilket även Sveriges representant Frans som slutade på en hedrande femteplats.

Ett nytt system infördes i år med att presentera rösterna på. I korthet gick det ut på att jurygrupperna och tittarna delade ut lika mycket poäng vardera istället för att dessa skulle kombineras, vilket gjorde att det avgörs först i slutet av programmet vem som vinner. Och spännande blev det in i slutet då vinsten gick till Ukrainas Jamala och hennes “1944” . Intressant nog vann hon varken juryns eller tittarnas omröstningar men fick ihop mest tack vare de olika rankingarna.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Bulgarien med låten “If Love Was A Crime” som framfördes av Poli Genova borde ha vunnit!

Motivering: Poli Genovas låt är min favoritlåt från 2016. Den är catchig, har en härlig vibe och är snyggt producerad. Poli var grymt proffsig som lyckades förmedla en känsla helt ensam på scen i en upptempolåt och hennes leende gick rakt igenom skärmen. Med det sagt så finns argument för att Sergej Lazarev var den som förtjänade segern mest. Även om det inte är min personliga favorit, så är det en låt som vuxit på mig genom åren. När tävlingen gick av stapeln så hade jag knappt med den på min topp 10, men idag är den med på min topplista. Men det är verkligen den perfekta vinnarlåten. En låt som sätter sig som tuggummi i håret och som dessutom hade ett helt fantastiskt scennummer. Så man kan argumentera för att han blev lite rånad på segern.

Inför finalen blev jag kluven om vem jag ville skulle vinna. Amir från Frankrike hade växt upp som en vinnarkandidat hos både mig och oddssättarna veckorna inför tävlingen och jag blev nästan lite hoppfull och glad att den skulle kunna ta hem det. Men jag tycker Polis fjärde plats och Amirs sjätte plats var fina och välförtjänta placeringar även om jag hoppades på lite mer. Kul var också att Polen gick från näst sist hos juryn till trea hos tittarna. Nederländerna är bara en skön låt som växt hos mig genom årens gång. Det ska noteras att jag hade Cypern som favorit under hela inför säsongen, men den har fallit av med åren.

2016 var året då vi var tillbaka i Sverige igen och av någon anledning sjönk kvalitén på tävlingen. Speciellt om man jämför med året innan. Det fanns inte riktigt någon låt som stack ut från mängden och allt var rätt ljummet. Det var många låtar som var lätta att glömma bort och en hel del som var totalt ointressanta. När jag gick igenom låtarna för året bara nu tre år senare så var det många “jaha, den låten hade dem”-upplevelser. Det är något jag sällan har i Eurovision sammanhang, speciellt inte under detta decennium. Det säger en del om nivån på tävlingen.

Vinnaren är en av de mest omdiskuterade. Varken juryns eller tittarnas favorit, men ändå smög den sig till segern genom röstningssystemet som vi har. En av de mest politiskt laddade låtarna vi förmodligen haft i Eurovision, men ändå lyckades den kringgå alla regler. Jag har uttalat mig om detta bidrag ett flertal gånger. Men jag antar att ursäkten “Vi syftar på något som hände för längesen, inte något från nutiden” gick hem och att låten kom samtidigt som Ukraina invaderades av Ryssland var bara en ren slump.

 

Min personliga topp 5

  1. Bulgarien: Poli Genova – “If Love Was A Crime”
  2. Frankrike: Amir – “J’ai cherché”
  3. Ryssland: Sergej Lazarev – “You Are The Only One”
  4. Polen: Michał Szpak – “Color of Your Life”
  5. Nederländerna: Douwe Bob – “Slow Down”

 

Jag anser att Tjeckien med låten “I Stand” som framfördes av Gabriela Gunčíková borde ha vunnit!

Motivering: För min del kommer 2016 års Eurovision alltid ligga nära hjärtat, eftersom det var året då jag för första gången fick uppleva Eurovision på plats. Jag bodde förvisso i Stockholm även vid Eurovision 2000, men då var jag åtta år, och som jag minns det så uppmärksammade jag det nog inte alls mer än att jag såg TV-sändningen hemma år 2000. Vid 2016 års tävling lyckades dessutom flera av oss i ESC-Panelen få ackreditering till själva festområdet, vilket var mycket roligt och dessutom hade vi biljetter till bägge semifinalernas och finalens livesändningar, om än att jag såg semi 1 och finalen live (den senare i Tele2 Arena) medan semi 2 såg jag hemma. Med andra ord har jag många fina minnen jag gärna vill tillbaka till!

Så när jag nu gör min bedömning om låtarna så kan jag ha fått en annan känsla för dem eftersom jag upplevde detta väldigt mycket live, vilket inte är samma som när man tittar på TV hemma. Men överlag anser jag att 2016 var ett riktigt starkt Eurovision-år med många många bra bidrag. Några av de favoriter jag hade då var Moldavien, Ungern, Nederländerna, Ryssland, Kroatien, Cypern, Österrike, Island, Bosnien-Hercegovina, Polen, Serbien, Bulgarien, Irland, Norge och Frankrike. Och inte minst Rumänien som tyvärr aldrig fick komma till start. Många låtar va riktigt bra!

Men den stora favoriten är och förblir Tjeckiens Gabriela Gunčíková. Hennes “I Stand” är en av de vackraste låtar jag någonsin hört och med en sådan otrolig vacker sångröst. Jag var så tacksam att jag fick vara på plats i Globen då Tjeckien för första gången gick till final och jag skrek av glädje! Tyvärr var mina farhågor stora därefter hur det skulle sluta. I semin hade man satt Tjeckien mellan Ryssland och Cypern, två av den semins stora upptempobidrag. Jag sa till mina vänner att “får Tjeckien första halvan i lottningen i finalen så får de startnummer 2.” Mycket riktigt, Tjeckien lottas till första halvan och produktionen ger dem startnummer 2. Vilket var döden för den låten minst sagt.

För i finalen blir jag först mäkta lycklig att höra låten, därefter att den trots allt får 41 jurypoäng. Men sen… noll från tittarna! Noll? Eh, va… Hur kan ni ens nolla den låten? För min del fanns det minst åtta andra finalbidrag som kunde ha fått nollan. Till exempel vinnarlåten “1944” som jag för övrigt anser är en av de sämsta vinnarna genom tiderna! Skäms tittarna i Europa och Australien för att ni nollade Tjeckien 2016!

 

Min personliga topp 5

  1. Tjeckien: Gabriela Gunčíková – I Stand
  2. Österrike: Zoë Loin d’ici
  3. Ryssland: Sergey Lazarev – You are the only one
  4. Cypern: Minus One Alter Ego
  5. Bulgarien: Poli Genova If Love Was A Crime

 

Jag anser att Österrike med låten “Loin d’Ici” som framfördes av Zoë borde ha vunnit!

Motivering: Att utse en topp 5, eller ens en personlig vinnare för 2016, var inte alls lätt. Detta då 2016 var ett otroligt svagt år, med en låg högstanivå. Ännu mer förargligt skulle det bli då min egentliga favorit, Rumänien, inte ens kom till start pga ekonomiska omständigheter.

Således blev det ett år utan en ordentlig favorit bland 42 möjliga, vilket inte är bra alls, det är rejält undermåligt. Och ett återkommande gissel som jag såg med många låtar var att det kunde finnas potential som inte blev. Eller så var många låtar alldeles för slätstrukna. Hur som haver, Österrike blev ändå etta för mig. Även om jag tyckte den också hade en brist i det att jag tyckte att Zoës röst var lite för tunn, så var det ändå en i sammanhanget relativt oslipad låt, den var inte lika strömlinjeformad som många andra. Titeln betyder “Långt härifrån”, och ljudlandskapet lyckades spegla titeln bra då den porträtterar just en avlägsen plats. Välavvägt och utfunderat, och bra.

Men 1944 då som vann? Jo det är en låt som klyver mig. För till skillnad från många andra låtar detta år var det en mer icke polerad låt, men det är ju samtidigt en låt som har sin politiska laddning, även om budskapet “döda inte min familj” i sig inte behöver vara politisk. Men det hela är ju vad det är, och det kanske är därför som jag stundtals kan känna mig lite illa till mods när jag hör 1944.

 

Min personliga topp 5

  1. Österrike: Zoë – “Loin d’Ici”
  2. Israel: Hovi Star – “Made of Stars”
  3. Polen: Michał Szpak – “Color of Your Life”
  4. Georgien: Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz – “Midnight Gold”
  5. Ungern: Freddie – “Pioneer”

 

Jag anser att Cypern med låten “Alter Ego” som framfördes av Minus One borde ha vunnit!

Motivering: Nej, jag har ingenting emot att Jamala vann. 1944 var visserligen inte ett av mina favoritbidrag, men hon gjorde ett bra framträdande dessutom uppskattar jag att hon sjöng (om än delvis) på krimtatariska.

Enligt mig fanns det dock ett 20-tal bättre bidrag och jag anser att samtliga bidrag i min topp 5 hade varit mycket värdiga vinnare. Men nu kan jag ju bara välja ett bidrag och då hamnar mitt val på min dåvarande favorit Alter Ego som då var Cyperns bidrag. Jag brukar inte lyssna på så mycket rockmusik i övrigt men rycks med av den här låtens catchiga melodi och tycker väldigt bra om texten. Kanske är det någonting som mina personliga vinnare har gemensamt, catchiga melodier och en välskriven/relaterbar text.

 

Min personliga topp 5

  1. Cypern: Minus One – Alter Ego
  2. Bosnien Och Hercegovina: Deen & Dalal feat. Ana Rucner & Jala – Ljubav Je
  3. San Marino: Serhat – I didn’t Know
  4. Island: Gréta Salóme – Hear Them Calling
  5. Österrike: Zoë – “Loin d’Ici”

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att Ryssland med låten “You are the only one” som framfördes av Sergej Lazarev borde ha vunnit!

Motivering: Jag var på plats i Stockholm med lillasyrran och fick uppleva hela kalaset på Tele2 arena. Att få uppleva en sån här händelse så nära gör kanske att låtarna hamnar i ett annat perspektiv. Jag var inte helt oförstående till Jamalas vinst, för under finalen uppskattade jag hela numret på ett annat vis än från TV-soffan, men “1944” kommer aldrig hamna på en topplista och inte heller spelas på en fest. Eurovision är trots allt en enda stor folkfest!

Sergej är Rysslands svar på Måns Zelmerlöv, en man med “Det” som sprids genom porerna. Han är stöpt i formidabel form, kan sjunga, dansa, agera och med en sån låt som “You are the only one” och numret, både som musikvideo och som framträdande, uppstod ett match made in heaven. I samband med hans framträdande började jag lyssna på andra av hans låtar, vilka inte enbart finns på ryska, och jag var såld. Det kommer alltid att svida att han inte fick ta hem pucklan! Min tvåa, Bulgariens Poli Genova och “If love was a crime” och trea, Frankrikes Amir och “J’ai cherché” pendlar lite beroende på humör. När Bulgairens bidrag spelades på arenan var det så skönt gung i låten, man var bara tvungen att dansa och sjunga med. En låt man höjer volymen för! Amir, med det magiska leendet, spred sån glädje med Frankrikes bidrag och jag upplevde för första gången på åratal lycka över att Frankrike hade tagit sig i kragen.

Sen börjar det bli svårt för mig, för 2016 har jag kanske fem låtar på min “nej-lista”. Helt klart ett av mina absoluta favoritår genom tiderna. Jag tycker mycket om Polen, Kroatien, Lettland, Malta, Ungern, Azerbadjan och Vitryssland m.fl. Tyvärr var norden svaga! Vår Frans var inte en favorit i Mello och tyvärr, när jag tänker på vem som representerade Sverige, så minns jag det knappt. Han gjorde ett bra jobb, men den var alldeles för o-catchy för mig i ESC-sammanhang. Finlands framträdande minns jag mest som falsksång och Norges bidrag var ju tre låtar i en. När jag tittar på mina anteckningar har de helt enkelt fått ett knappt nja!

Cypern får min fjärdeplacering med sin vargylande, sköngungande grymma rocklåt “Alter ego” och femteplaceringen får Tjeckiens “I stand”, en underbar stark ballad som förtjänar all heder och som borde kommit mycket högre i resultatlistan.

 

Min personliga topp 5

  1. Ryssland: Sergej Lazarev – “You Are The Only One”
  2. Bulgarien: Poli Genova – “If Love Was A Crime”
  3. Frankrike: Amir – “J’ai cherché”
  4. Cypern: Minus One – “Alter Ego”
  5. Tjeckien: Gabriela Gunčíková – “I Stand”

 

 

Eurovision 2017

Ukraina stod värd för andra gången sedan 2005 och likt föregående gång hölls tävlingen i huvudstaden Kiev. Produktionen delades för övrigt in i två teams som fick olika uppdrag – ett team som tog hand om själva helheten av sändningen (öppnings- och mellanakter med mera) och ett team som var kreativt ansvarig för tävlingsbidragen. I finalen i Eurovision 2017 var det Portugals Salvador Sobral med låten “Amar Pelos Dois“ som vann, vilket blev Portugals första seger genom tiderna. Sverige hamnade återigen på femte plats.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Rätt plats, rätt tid och rätt omständigheter. Det är receptet som gjorde Portugal till segrare år 2017. Det var liksom den perfekta stormen för Portugal att äntligen vinna. 2017 var ett ovanligt år. Det fanns egentligen ingen vinnarkandidat i denna upplaga, så bettingbolagen gick med Italien i stort sett fram tills dess att Gabbani framförde sin låt live. Då insåg man det som länge varit risken – “Europa kommer inte förstå sig på Italien live”. Och förhandsfavoriten slutade sexa. När det är så många låtar som ligger på samma nivå kommer folk dras till det som kändes mest äkta, och det var Sobral och hans låt. Han var på riktigt och hans låt var vacker. I en musikvärld som blir mer och mer kommersiell och datagjord kom här en kille med en låt som lika gärna kunde ha tävlat i Eurovision på 60-talet. Folk tog det till sig och gjorde honom till segrare. Därmed blev Salvador Sobral den första mannen, och andra artisten bakom Marija Serifovic 2007, att vinna med en låt som inte innehöll någon engelsk text detta millennium. Helt välförtjänt!

2017 var som sagt ett märkligt år. Det var som att folk tröttnade på Spotify-musiken för en stund, och ville ha något mer originellt. Tre av låtarna i topp åtta var låtar framförda på modersmålet och inte engelska. Ville man ändå ha den typen av musik så fanns ju alltid Sverige att falla tillbaka på. För om det är någon som kan kommersiell musik så är det gamla Sverige. Sverige slutade på en femte plats. Men där emellan hittade vi en powerballad från Bulgarien, tramsig upptempo från Moldavien och någon form av mystisk konst från Belgien.

Personligen var min favorit Joci Papai och hans fantastiska “Origo”. En låt på ungerska med etnoinfluenser som var min favorit genom hela tävlingen och är det än idag. Jag gillade Italiens seriösa trams om man nu kan säga så. Det var tilltalande på ett kul sätt. De två efterföljande bidragen kan jag inte riktigt ge en förklaring för. Det är låtar som helt går på känslor. Danmark och Norge gjorde mig på gott humör bara och det kan jag inte ta ifrån dem. Anjas låt var så nära schlager jag vill komma i den moderna Eurovisionen och jag får gåshud varje gång hon tar i i refrängen. Norge är en sådan låt som bara gör mig glad. Man kan lyssna på den när som helst. Men även om Sobral inte hade min absoluta favoritlåt, så hade han förmodligen tävlingens bästa låt och förtjänade därför att vinna!

 

Min personliga topp 5

  1. Ungern: Joci Pápai – “Origo”
  2. Italien: Francesco Gabbani – “Occidentali’s Karma”
  3. Danmark: Anja – “Where I Am”
  4. Norge: JOWST – “Grab The Moment”
  5. Portugal: Salvador Sobral – Amar Pelos Dois

 

Jag anser att Frankrike med låten “Requiem” som framfördes av Alma borde ha vunnit!

Motivering: För egen del anser jag att en majoritet av låtarna som tävlade i Eurovision 2017 är relativt slätstrukna och tråkiga. Det finns såklart undantag från den regeln, men i jämförelse med flera av de andra åren på 2010-talet anser jag att 2017 blev det näst tråkigaste året. Bara 2013 är sämre för mig. En stor skillnad mot 2013 är att jag i vår Inför-bevakning 2017 inte kunde ge ett en enda land fem poäng. Jag gav förvisso två länder 4,5 poäng, förvisso högt, men bägge länderna fick vissa avdrag och det kommer jag till strax.

Så när jag nu skulle hitta fem bidrag som jag ville ha med på denna topp 5 fick jag leta ganska länge. Jag vill förtydliga att alla låtar som tävlade 2017 inte är dåliga, men av de jag gillar är fler bara bra/okej och inte superbra/hurra som det varit många av de tidigare åren. Exempel på bra låtar, om än att det finns vissa saker att vara negativ till, är Sverige (även om jag inte jublar helt för låten), Azerbajdzjan (modernt och trevligt och lite annorlunda sound), Albanien (en av de bättre låtar som de skickat detta decennium), Polen (fast låten var bättre i musikvideon och förstördes av ett trist liveframträdande), Cypern (okej, fast G:sons försök 2016 var bättre), Slovenien (gillar låten även om den kom 15 år försent), Rumänien (ett annat år hade jag avfärdat hiphop och joddling i kombo som årets kalkon, men 2017 fick de fyra av fem poäng från mig i finalen), Kroatien (konstig-närlig låt), Vitryssland (var min topp 3 tror jag av det som var i finalen, ett annat år hade jag avfärdat duon totalt), Ukraina (hade de behållit sitt framträdande i den nationella uttagningen hade det gått mycket bättre) och Israel (skön danslåt men inte så bra sånginsats).

Men det finns två låtar som jag gav 4,5 poäng av 5 möjliga till i 2017 års Inför-guide som jag fortfarande står för och tycker mycket om. Det är Frankrike och Schweiz. Jag kan förvisso idag förstå varför Schweiz inte gick till final och varför Frankrike inte vann, men jag tycker att bägge två förtjänade mer än vad de fick. Framförallt Frankrikes låt som jag anser är en av de bästa franska bidrag som tävlat detta decennium. Mina invändningar mot det franska bidraget är att de var tvungna eller valde att lägga till engelska i refrängen. Det stör! Mina invändningar mot Schweiz’ bidrag är att jag saknar ett tryck i låten, vilket deras tilltänkta bidrag 2015 hade. Scenshowen blev kanske inte den bästa i bägge fallen med.

Avslutningsvis till vinnaren Portugal då. Jag gav Salvadors låt noll poäng inledningsvis och det står jag för fortfarande, för jag tycker att det är en skittråkig låt som är totalt passé i både tid och rum. Det enda man kan glädjas åt är att Portugal till sist fick vinna (även om jag hellre hade sett t.ex. Catarina Pereira fått den chansen) och att fler länder började våga släppa engelskan och sjunga på eget språk igen. I övrigt, Frankrike borde ha vunnit!

 

Min personliga topp 5

  1. Frankrike: Alma – Requiem
  2. Schweiz: Timebelle –Apollo
  3. Rumänien: Ilinca ft. Alex Florea – Yodel It
  4. Cypern: Hovig – Gravity
  5. Azerbajdzjan: DiHaj – Skeletons

 

Jag anser att Finland med låten “Blackbird” som framfördes av Norma John borde ha vunnit!

Motivering: 2017 fortsatte lite på samma spår som 2016 där det var en ganska svag upplaga sett till låtmaterialet i stort, plus avsaknaden av en ordentlig favorit för min del. Sedan hände en dyster omständighet från min sida under februari månad, där låten “Blackbird” kom lägligt från Finland, och texten kom att spegla hur jag mådde just då. Vidare satte jag mig och studerade låten mer och mer, och insåg vilket fint stycke Finland kom att bidra med detta år. En dyster låt med en aura av det karga och kyliga nordiska ljudlandskapet som man inte hör någon annanstans. Finland blev tyvärr varse om den otur de brukar ha, och missade finalen. Rejält oförtjänt.

Om jag dock ska ägna en stund att prata om Portugal som vann då, så är det ändå en vinnarlåt som jag ändå kan stå bakom även om den inte är den allra största favoriten. Om det var något jag skulle sammanfatta “Amar pelos dois” som så är det att det var en nyttig vinnare. Bland ett myller av artificiella poplåtar som kom att dominera tävlingen under mitten på 10-talet, så blev Salvador ett unikum med sin oslipade låt, som framfördes på ett känslosamt vis som man inte ser i vanliga fall. Plus en inlevelse som syntes rejält i hans framträdande. Kort sagt, en enorm kontrast mot det som var populärt på radio där och då. Och framför allt var det viktigt att låten vann, då den sjöngs på portugisiska, vilket under de efterföljande åren motiverade fler länder att våga sjunga på sitt modersmål.

Min personliga topp 5

  1. Finland: Norma John – Blackbird
  2. Vitryssland: Naviband – Historyja majho žyccia
  3. Australien: Isaiah – Don’t Come Easy
  4. Ukraina: O.Torvald – Time
  5. Cypern: Hovig – Gravity

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: När tävlingen begav sig 2017 så var Vitryssland min favorit. Men åren har gått och i slutändan kunde lika gärna vilken som helst av bidragen i min topp 5 varit min vinnare. Nu har jag dock bestämt mig för att min personliga favorit från år 2017 är låten Gravity som framfördes av Hovig från Cypern. Jag skriver ofta om att jag finner mina vinnarbidrag relaterbara och av samtliga 408 bidrag som tävlat på 2010-talet så skulle jag säga att det här är den mest relaterbara låten för mig.

Men nu vann ju inte Hovig. Utan det gjorde min tvåa Salvador Sobral från Portugal. Ändå anser jag att rätt bidrag vann, låt mig förklara. Hovig må ha haft ett bättre bidrag, men man kan knappast ge honom priset för att vara 2017 års bästa sångare. Salvador gjorde således den bättre sånginsatsen/framträdandet (med råge). Att jag dessutom anser att tävlingen behöver fler icke-engelskspråkiga vinnare lär knappast komma som en nyhet för de som följt panelen de senaste två åren. Salvador sjöng just på hemspråket portugisiska vilket under de senaste två upplagorna av tävlingen inspirerat fler artister att sjunga på modersmålet. Att Amar Pelos Dois är en fantastiskt vacker melodi gör knappast saken sämre.

Kort sagt så förtjänade Portugal att vinna det här året och jag är mycket glad att de gjorde det, inte minst med tanke på att det gjorde ett sådant fenomenalt jobb att anordna nästa kommande tävling.

 

Min personliga topp 5

  1. Cypern: Hovig – Gravity
  2. Portugal: Salvador Sobral – Amar Pelos Dois
  3. Schweiz: Timebelle – Apollo
  4. Vitryssland: Naviband – Historyja majho žyccia
  5. Ungern: Joci Papai – Origo

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att Bulgarien med låten “Beautiful mess” som framfördes av Kristian Kostov borde ha vunnit!

Motivering: Kort och gott – Snygg inledning, vacker text, modern ballad som jag kan lyssna till om och om igen. Unge Kristian gjorde ett proffsigt intryck, men med en låt som denna gäller att sätta falsetten för att den ska riktigt bra, vilket live ibland var svajigt.

Generellt är 2017 inte ett toppår för mig och flertal melodier är för mig helt bortglömda och ett flertal ganska mellanmjölk, men som alltid finner man några guldkorn i högen av kattguld. Ett sådant är Estlands “Verona”! Den var måhända något utdaterad i sitt sound och hela ljudbilden från produktionen kändes tunn genom rutan, men jag gillade verkligen melodin och den var lätt att ta till sig. Tyvärr tog den sig inte till final, men i och med att Portugal tog hem segern kan man förstå att detta var ett år där mainstream pop inte hamnade högt bland de som röstade annat än hos mig. Ja jag var inte alls en som placerade Portugal ens i final. Okej, låten, melodin och språket blev ett recept på något vackert, men tilltalade inte mig i dessa sammanhang. Fick fullständig panik på Sobrals framträdande där han i en för stor kavaj, och vad det såg ut som dubbla axelvaddar, framförde vinnarlåten med en för mig udda framtoning.

På min tredje plats placerar jag vår Robin Bengtsson med “I can’t go on”. Det är främst låten i sig som jag placerar högt, för det är en höftryckande bra låt. Däremot var ljudbilden och sångprestationen något i underkant, för han kan och när det sitter så sitter det snyggt. Och, hade man inte ändrat texten i låten hade den aldrig kommit på min lista överhuvudtaget. Ordet “fucking” förfular något så oerhört att det från början var skämskudde för mig och det är inte så att jag är pryd, det hör bara inte dit! Robin tävlar mot min fyra, Ungerns Joci Pápai med låten “Origo”.  Den är helt underbar, sången är perfekt och att den framförs på ungerska är bara ett plus. Däremot är jag inget fan av den rap som ingår. Utan den hade jag nog placerat den högre.

På femte plats placerar jag Danmarks Anja Nissen med “Where I am”. En härlig Eurovisiondänga som jag sjunger med i så det förslår. Med tävlingens snyggaste pipa, men med lite mycket skrikande, framförde hon en mycket bra låt. Men tyvärr, även den gick inte riktigt fram genom rutan. Moldaviens coola Sunstroke Project är naggande nära min topplista, för “Hey Mamma” har ett sånt skönt gung i sig. Och, vem gillar inte en snygg saxofon och en schysst hook! Israels Imri med “I feel alive” likaså, men även om falsetten satt snyggt låg han generellt lågt i pitchen genom hela låten. Sen, Rumäniens joddlarlåt var ett bidrag jag motvilligt tycker om. Ibland är det det komiska inslaget vad som behövs för att lätta upp stämningen!

Min personliga topp 5

  1. Bulgarien: Kristian Kostov – “Beautiful mess”
  2. Estland: Koit Toome & Laura – “Verona”
  3. Sverige: Robin Bengtsson – “I can’t go on”
  4. Ungern: Joci Pápai- “Origo”
  5. Danmark: Anja Nissen – “Where I am”

 

 

Eurovision 2018

Portugal hade kämpat i flera decennier för att få den efterlängtade Eurovision-titeln och 2017 släppte förbannelsen då Salvador Sobral fick sjunga tävlingen hem till Lissabon. För det blev den portugisiska huvudstaden som fick uppdraget att hålla i tävlingen den 8:e, 10:e och 12:e maj 2018. En intressant notering var att flera tidigare stornationer i tävlingen fick lämna redan i semifinalerna, något som är unikt i sammanhanget. Detta drabbade hela Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien), Rumänien (!), Ryssland (!) och Grekland (den sistnämnda för andra gången på bara två år). Istället blev 2018 års topp tio fylld av länder som under de senaste åren haft väldigt hopplösa resultat, inte minst Cypern som kom tvåa!

Sveriges representant det här året var Benjamin Ingrosso och bidraget hette “Dance You Off”. Som vanligt tog sig Sverige sig enkelt vidare till final från semifinalerna, men i finalen visade det sig att juryn och tittarna hade helt olika smak angående det svenska bidraget. Efter juryröstningen var Benjamin Ingrosso tvåa men han var istället 22:a hos tittarna. Totalt räckte det till en sjundeplats. Segern gick till Israels Netta och låten “Toy” som förvisso bara blev trea hos juryerna men vann tittaromröstningen och därmed tog Israel hem sin fjärde seger efter 20 års väntan.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Jag anser att Bulgarien med låten “Bones” som framfördes av Equinox borde ha vunnit!

Motivering: 2018 var ett kul år med en hel del bra bidrag. Tyvärr var de två bidragen som ställde sig längst upp på prispallen bland de sämsta i mitt tycke. Vinnarlåten “Toy” var ren smörja till låt och för att inte tala om den så uppenbara propagandan låten baserades på. Hela konceptet var rent ut sagt vidrigt. Jag har nog uttryckt mitt missnöje över denna låt tillräckligt mycket här i panelen för att gå in på det igen. Jag är bara glad att dess år av uppmärksamhet äntligen är över och vi slipper dras med det mer.

Som jag nämnde så hade 2018 en hel del kvalité. Högst upp på den listan var den bulgariska supergruppen Equinox och deras låt “Bones”. Det var snyggt producerat, väl framfört och var oerhört catchigt. För att inte tala om den mörka övertonen som på något sätt vilade över låten. Den fångade in mig från första lyssningen och jag trodde genuint då att den kunde vinna. Sedan insåg jag att Europa aldrig kommer ta till sig det på samma sätt som jag gjorde. Än idag älskar jag låten och är en av mina absoluta favoritlåtar i Eurovision historien.

Österrike blev juryns favorit, vilket gladde mig rejält. Den slutade på en fin och välförtjänt tredje plats. Cesárs djupa röst med en härlig refräng med soul-influenser gjorde detta till en låt av riktigt hög kvalité. Waylon från Nederländerna är en personlig favorit. Han imponerade på mig redan 2014 och visade här att han kan stå på egna ben. Han har en röst av guld och kan köra både country och rock. En riktigt underskattad låt från 2018 års tävling. Mitt fjärde val lät nog göra mig till panelens mest hatade medlem, men jag är nog en av få som faktiskt gillade Benjamin Ingrossos låt. Och det av en väldigt enkel orsak – den gör mig glad. Jag blir på så gott humör varje gång jag hör låten. Den lyfter min sinnesstämning rätt omgående. Och för en person som är lika stel som en staty så vill jag genuint upp och dansa. Slutligen vill jag nämna Italien. De lyckas alltid skicka låtar som faller mig i smaken. Vet inte om det är språket som jag är svag för eller om det är något med deras sätt att suga mig in i deras värld, oavsett vilken typ av genre de kommer med. Finns flera låtar som hade kunnat ta plats på listan och som hade kunnat göra det. Men för stunden håller jag mig till dessa fem.

 

Min personliga topp 5

  1. Bulgarien: Equinox – “Bones”
  2. Österrike: Cesár Sampson – “Nobody But You”
  3. Nederländerna: Waylon – “Outlaw in ‘Em”
  4. Sverige: Benjamin Ingrosso – “Dance You Off”
  5. Italien: Ermal Meta & Fabrizio Moro – “Non mi avete fatto niente”

 

Jag anser att Litauen med låten “When We’re Old” som framfördes av Ieva Zasimauskaitė borde ha vunnit!

Motivering: Till en början håller jag med min kollega Haris om Israels vinnarlåt och även Cyperns andraplacering. Två dåliga låtar som kom alldeles för högt, mest kanske på grund av underhållningsvärdet i scenshowen. Däremot håller jag inte med om kvalitén i Österrikes låt, personligen gav jag Cesár en etta i betyg i vår inför-guide (vilket jag var helt ensam om i detta sammahang) och det står jag för. Det finns också fler sämre låtar som kom alldeles för högt, t.ex. den italienska duon och inte minst Tjeckiens egen “Allan Ballan” alias Mikolas Josef. Den sistnämnda vill jag inte ens kommentera längre!

Då var det slutgnällt för mig för denna del för även om det inte gick för mig i toppen så var 2018 ett riktigt starkt Eurovision-år! Faktiskt ett år med fler toppkandidater än jag får plats med på listan, men jag kommer till det lite senare. Först vill jag börja med den låt som berör mig mest av alla, och det är Litauens Ieva Zasimauskaitė och hennes “When We’re Old”. Faktum är att den är så pass berörande att jag inte kan lyssna på den särskilt ofta utan att bli just väldigt berörd. Dock på ett positivt sätt! Jag är väldigt glad att Ieva lyckades ta sig till final från det getingbo som första semifinalen var 2018, för det fanns många kandidater som var bra där, men i finalen blev jag otroligt besviken att Litauen inte vann, även om jag idag inser att sannolikheten för det sjönk drastiskt när de fick så pass tidigt startnummer. Men oavsett, de borde åtminstone ha blivit topp 10 med en så pass bra låt! Det enda jag kan glädja mig över är att Ieva fick höga poäng av såväl jury som tittare och att det ändå är Litauens tredje bästa placering genom tiderna. Det hade lika gärna kunnat bli som för Slovakien 2010 (att komma näst sist i sin semi).

Dags då för alla andra favoriter jag hade det här året. De är många och de ropas upp nu utan inbördes ordning. Håll i hatten för nu kör vi: Albanien (äntligen en riktigt bra rocklåt från Albanien!), Belgien (tydligen ensam i gruppen att gilla den), Estland (opera har gjorts förut, men det här var bra), Bulgarien (inte toppfavorit men riktigt bra), Kroatien (återigen rätt ensam om att gilla detta), Grekland (något genuint som borde ha gått till final), Armenien (en av Armeniens bättre bidrag på 2010-talet), Schweiz (hade gått till final i semi 2), Irland (vacker melodi), Danmark (härligt nummer), Nederländerna (annorlunda rocklåt), Ungern (bara häääääärligt), Montenegro (borde ABSOLUT ha gått till final!), Slovenien (älskar den här låten), Ukraina (smårolig), Tyskland (vacker låt) och Frankrike (borde ha kommit högre).

Hur ska jag bara kunna välja fem av dessa? Hjäääääääääälp!

 

Min personliga topp 5

  1. Litauen: Ieva Zasimauskaite – When we’re old
  2. Frankrike: Madame Monsieur – Mercy
  3. Ungern: AWS – Viszlát Nyár
  4. Albanien: Eugent Bushpepa – Mall
  5. Slovenien: Lea Sirk – Hvala, ne!

 

Jag anser att Ungern med låten “Viszlát nyár” som framfördes av AWS borde ha vunnit!

Motivering: Som nybakad panelmedlem var 2018 det första året jag bevakade de nationella uttagningarna på allvar, och det fanns flera intressanta låtar jag fick bekanta mig med. En utav dem var “Viszlát nyár” av AWS, och när det blev klart att de gick och vann hemma i Ungern blev jag alldeles lyrisk. När vi i panelen sen skulle kommentera låtarna inför 2018 öste jag enormt mycket beröm över “Viszlát nyár”, och jag står fortfarande för det jag sa då (panelens omdöme går att hitta här). En kompromisslös hårdrocklåt som knappast tog några fångar, och framförd med enorm energi på scen. Det roliga med detta var att min kärlek till denna låt blev såpass uppmärksammad att jag fick en hälsning från bandets trummis (Áron Veress, reds anm) å AWS vägnar, bara en sån sak!

Väl i Eurovision så kom jag ihåg att jag svettades rejält inför semifinal två där Ungern tävlade, och kom ihåg att jag bara lyfte mig upp från stolen och skrek “Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!” när Ungern gick vidare. Vissa pratade till och med om att Ungern skulle komma väldigt högt, och detta var ett viktigt steg för det.

Men i slutändan blev det som bekant tyvärr inte så, Ungern sjönk till en 21:a plats i finalen, och det visade sig även att de hade gått till final med blotta förskräckelsen (bara 4 poäng ner till elfteplatsen). Istället skulle tävlingen se ut att bli ett chicken-race mellan Israel och Cypern, med två låtar som jag inte alls hade så mycket till övers. Därtill också Österrike som blev juryns favorit ganska oväntat. Hur som haver, Israel som vann då, där har jag redan kunnat konstatera att det blivit en låt som inte åldrats särskilt väl.

 

Min personliga topp 5

  1. Ungern: AWS – “Viszlát nyár”
  2. Italien: Ermal Meta & Fabrizio Moro – “Non mi avete fatto niente”
  3. Tyskland: Michael Schulte – “You Let Me Walk Alone”
  4. Danmark: Rasmussen – “Higher Ground”
  5. Montenegro: Vanja Radovanović – “Inje”

 

Jag anser att Danmark med låten “Higher Ground” som framfördes av Rasmussen borde ha vunnit!

Motivering: HELT fel låt vann det här året! Faktum är att undertecknad skulle gå så långt som att påstå att propaganda låten Toy är den sämsta låten som någonsin vunnit Eurovision Song Contest (Ja, jag har lyssnat igenom samtliga vinnarbidrag sedan år 1956). Visserligen är den catchig, men på det där tämligen irriterande sättet. Budskapet trycks rätt upp i ansiktet på lyssnaren som förnedras med kycklingljud. Nej fy, 2018 års vinnare borde ha varit 2010-talet mest episka bidrag, Higher Ground som framfördes av den betydligt mer begåvade sångaren Rasmussen från vårat grannland Danmark.

Så här recenserade jag bidraget innan tävlingen: “Det här kan vara den bästa låten som någonsin tävlat i Eurovision. Den nordiska atmosfären. vikingareferenserna, den otroligt episka melodin och texten… Jag blev helt betagen första gången jag hörde det här mästerverket. Att SVT var så pass (grov svordom) att de valde att inte ta med låten i melodifestivalen kommer för all framtid vara ett stort mysterium för mig. Den enda förklaringen jag kan komma på är de helt enkelt inte ville vinna ESC i år. Jag tror och hoppas att Danmark ska knipa finalplatsen. Men en vinst känns långt borta då låten kan vara lite för nordisk för att folket i södra Europa ska kunna uppskatta den fullt ut.”

Jag står fast vid det jag skrev då (även jag kanske hade uttryckt mig något annorlunda nu) och i slutändan så gick det ju bra för Danmark som slutade på en 9:e plats. Men min önskan hade dock varit att det skulle ha gått hela vägen, nu gjorde det dock inte det och min förhoppning är att vi skall få se fler liknande nordiska bidrag i tävling i framtiden. Redan år 2019 skickade ju Norge låten Spirit In The Sky och lyckades till och med toppa danskarnas resultat från året innan. Vem vet, nästa år kanske det är Sveriges tur att skicka ett bidrag i den här stilen, man kan ju hoppas…

 

Min personliga topp 5

  1. Danmark: Rasmussen – “Higher Ground”
  2. Grekland: Yianna Tersi – “Oniro Mou”
  3. San Marino: Jessika feat. Jenifer Brening – “Who We Are”
  4. Frankrike: Madame Monsieur – “Mercy”
  5. Serbien: Sanja Ilić & Balkanika – “Nova Deca”

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att Bulgarien med låten “Bones” som framfördes av Equinox borde ha vunnit!

Motivering: Jag håller mig helt enkelt till Haris motivering med den här! Jag älskar den här låten och måste alltid lyssna på repeat några gånger när jag lyssnar på låtarna för året. Det dröjde dock innan den dök upp i min musikstreamingtjänst, för innan den hade jag en helt annan favorit. Alekseevs från Vitryssland med studioversionen av låten “Forever” lyssnade jag sönder, dvs innan jag sedan hörde liveversionen – där dog den!  Det var svagt, falskt och…konstigt!

Jag och lillsyrran hade möjligheten att besöka Portugal & Lissabon finalveckan, vara på ena semifinalen, dansa på Eurocafé och uppleva finalen på Eurovillage med tusentals andra fantaster och hela upplevelsen är bland de bästa jag haft i mitt liv. Vacker plats, suverän tunnelbana där det var lätt att ta sig överallt, hjälpsamma människor och en hel stad som sjöd av folkfest. Jag hade inte Israel“Toy” som nån topplåt, men att uppleva hur den togs emot bland publiken på torget gjorde att jag inte alls missförstår hur långt den tog sig. Det gungade!

Utöver Bulgarien, hur ska jag välja när 2018 års bidrag är så in i helskotta bra! Det är verkligen ytterst få från året jag inte tycker om. Albaniens rockbidrag satte ribban tidigt – tror jag tycker det är landets bästa bidrag! Ungerns bidrag uppskattar jag mer och mer (det gömmer sig en liten smygrockare därinne ibland och headbanging faller sig helt naturligt), Nederländernas countryrockare var så rätt, tidlös, Sverige med snygg produktion och proffsigt framträdande, Greklands vackra bidrag med sitt underbara språk (tyvärr var framträdandet inte i nivå med låten i sig självt), Sloveniens medryckande “Hvala ne” man inte kunde låta bli att guppa huvudet i takt med. Sen tycker jag att Finland hade en riktigt bra låt, “Monsters”, som förtjänade en högre placering än vad det slutade med. Ukrainas “Under the ladder” var oerhört bra live. Man har färgats av det man sett IRL, det kan man inte sticka under stol med.

Sen var det några bidrag där jag anser att huvudpersonerna är bättre än låtarna de framförde, det är Alexander Rybak från Norge och Eleni Foureira från Cypern. Av alla låtar är det inte många som spelats på svensk radio såsom Elenis “Fuego” – fortfarande! Tycker inte den är top notch, men sångerskan är vad jag skulle säga “a force of nature”.

Så, förutom min etta kan min topp fem variera något beroende på humöret. På femte plats placerar jag Tjeckiens Mikolas Josef  med “Lie to me”. Den har fått vara med vid många sessioner när jag lyft min hantlar då den fungerar oerhört bra att hålla träningstakt till. Danmarks Rasmussen med “Higher ground” gav i alla fall Mig gåshud. Hans röst är kanske inte fullt så svulstig, men jag hade inte varit ledsen om den vann. Estlands Elina Nechayeva med sin kristallklara stämma i italiensk opera “La forza” är bland de snyggaste i operasammanhang och ESC och hamnar på tredjeplatsen. Jag lyckas komma upp i hennes register, men det låter mer som en klämd hamster eller något annat slags olyckligt skadat djur när jag försöker. På andra plats placerar jag Serbien Sanja Ilić & Balkanika med den moderna, men etniska “Nova Deca”. Med klyschor från “Love, Love, Peace, Peace” som Måns Zelmerlöv och Petra Mede framförde med bravur 2016 innehåll den här låten  “en gammal man i skägg”, “trumslagare” och ett “gammalt instrument”, så vad kan gå fel! Att man sjunger på det vackra hemspråket och blandar gammalt och nytt gör att den här seglat upp till andra plats och blivit en av mina favoriter 2018.

 

Min personliga topp 5

  1. Bulgarien: Equinox – “Bones”
  2. Serbien: Sanja Ilić & Balkanika – “Nova Deca”
  3. Estland: Elina Nechayeva – “La forza”
  4. Danmark: Rasmussen – “Higher ground”
  5. Tjeckien: Mikolas Josef – “Lie to me”

 

 

Eurovision 2019

Ja det blev Israel som fick stå värd för den sista Eurovisionen på decenniet 2010-talet, och det hade gått 20 år sedan sist. Fram till september 2018 var det oklart vilken stad som skulle få arrangemanget, men det föll till sist på kuststaden Tel Aviv. Redan innan tävlingen ägt rum var Nederländernas Duncan Laurence och hans låt “Arcade“ överlägsen favorit hos spelbolagen att vinna tävlingen, men någon ny Rybak/Loreen-effekt var det inte tal om. Finalen blev istället en rysare av sällan skådat slag, då Nederländerna bara var jurygruppernas trea. Istället skrällde sig Nordmakedonien till att bli juryns vinnare medan Norge var tittarnas vinnare. Nederländerna vann till slut som dubbel-tvåa, på samma sätt som Jamala hade vunnit för Ukraina tre år tidigare. Sverige representerades av John Lundvik som slutade på femte plats.

Alla resultat i tävlingen hittar du på denna sida. Lyssna även gärna på ett recap av låtarna i semi 1, semi 2 och finalen.

 

Våra vinnarval samt topp 5


 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att Sverige med låten “Too Late For Love” som framfördes av John Lundvik borde ha vunnit!

Motivering: Det sista Eurovisionåret på decenniet 2010-talet bjöd på en riktigt bra kvalité av bidrag, däremot långt ifrån hur bra jag personligen anser det var 2018. Först vill jag säga att vinnarlåten “Arcade” är ändå en helt okej låt men den var långt ifrån min favorit. Jag gav den en trea av fem i betyg inför och det står sig fortfarande. Låten är okej, Duncan är okej och framträdandet okej. Men mer än okej är det inte.

Istället tycker jag faktiskt att Sverige borde ha vunnit. John Lundvik och The Mamas bjöd på en låt och show i världsklass i Tel Aviv och det borde ha belönats bättre än fjuttiga 93 poäng från tittarna. Jag kan förstå att amerikanskinspirerad gospel kanske inte går hem helt i stugorna i alla delar av Europa, men kom igen alltså. Vilket otroligt framträdande de bjöd på! Skönt ändå att juryn hade någon vettig smak att sätta detta högt.

I den första semifinalen hade jag annars inte så många favoriter inför, Georgien och Serbien gav jag fem poäng till och det är betyg jag hade gett även idag. Jag är tacksam att åtminstone en av dem gick vidare. Kul också att San Marino gick vidare med ett glatt bidrag och en bra artist som Serhat är. Det visar också att det går att skicka något daterad discomusik när alla kanaler bara spelar mainstreamradiopop. Portugal är också en klassiker, den första låt jag anser Portugal skickat detta millennium som inte är tråkig eller skrikig. Det må vara konstigt – men det är faktiskt konst!

I andra semin var det fler bra låtar som tyvärr åkte ut: Armenien, Moldavien, Lettland, Rumänien och Kroatien. Alla hamnade i den svåra semin där det redan var givet vilka som skulle gå vidare (jag tror vi alla i panelen fick 8 eller 9 av 10 rätt i våra gissningar – så förutsägbart var resultatet här). Nu var det ju många bra som gick vidare till final, men om jag hade fått byta ut några så hade jag åtminstone skickat med Rumänien och Kroatien istället för Albanien och Malta.

I finalen hade jag som sagt Sverige som storfavorit, men jag hejade också på Serbien och Spanien, framförallt den sistnämnda som jag tycker förtjänade en betydligt bättre placering än den 22:a plats som det blev. Och varför kom Italien så högt? För mig är det en monoton och blek låt – skittråkig att både se och höra på!

Överlag så tycker jag att Israel gjorde tre bra shower. Det märks att de är bra på att göra bra shower. Däremot hade man kunnat skippa Madonna och dragit ned tiden till 3,5 timme istället för 4 timmar. Men sändningarna var roliga att följa och även om jag inte är helt nöjd med vinnaren så säger jag ändå grattis till Nederländernas femte seger (och det var kanske på tiden att den kom efter 44 års lång väntan)!

 

Min personliga topp 5

  1. Sverige: John Lundvik – Too Late For Love
  2. Georgien: Oto Nemsadze – Sul tsin iare
  3. Serbien: Nevena Božović – Kruna
  4. Spanien: Miki – La venda
  5. Rumänien: Ester Peony – On A Sunday

 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: En återkommande trend med mina favoritlåtar är att de ofta är ganska dystra. Antingen i ljudbilden, eller texten, eller både och. Just därför skulle det bli så att “Arcade” till slut blev min favorit bland ett getingbo bland fyra utmanare om min titel. Duncan lyckades med hjälp av den personliga historia han berättar i “Arcade”, om en barndomsvän till honom som avled i ung ålder, väcka en överhängande känsla av hopplöshet som man kan känna inför liknande situationer. Och med min livshistoria (som jag inte ska rabbla upp här för då blir jag för långrandig), så slår låten på precis rätt strängar för att jag ska uppskatta den.

Det blir desto roligare att se denna låt vinna, för när man tar i beaktande vad som var populärt inför 2019 var det så att många länder körde på “Fuego”-vågen, till mitt stora förtret. Men i slutändan var det bara en av dem som hade någon nämnbar framgång (Luca Hänni), men på det stora hela blev det en seger för låtar med emotionell tyngd och låtar som berättar en historia. Förvisso blev det en mycket knappare seger än vad många förutspådde, men ändå en seger oavsett.

 

Min personliga topp 5

  1. Nederländerna: Duncan Laurence – “Arcade”
  2. Spanien: Miki Núñez – “La venda”
  3. Island: Hatari – “Hatrið mun sigra”
  4. Belgien: Eliot Vassamillet – “Wake Up”
  5. Serbien: Nevena Božović – “Kruna”

 

Jag anser att Spanien med låten “La Venda” som framfördes av Miki Núñez borde ha vunnit!

Motivering: Nej jag tycker inte att Duncan Laurence från Nederländerna förtjänade att vinna tävlingen. Om Nederländerna skulle ha vunnit någon gång på 2010-talet så skulle det ha varit år 2010, även om de inte var mitt förstahandsval det året heller. Låten i sig är visserligen fin, men jag tycker texten är rätt dålig “Allt jag vet, allt jag vet. Att älska dig är ett förlorande koncept.” senast jag kollade var det ett förlorande koncept oavsett vem man råkar tycka oavsett om personen råkar vara vid liv eller inte.

Men nu köpte ju Europa Duncans snyfthistoria och så får det vara. Personligen tyckte jag dock att det fanns flera starka vinnarkandidater. Island med sitt budskap om att hatet inte skall få segra. Slovenien med sitt otroligt avskalade men ack så vackra bidrag. Norge med sin storslagna etnopoplåt, och såklart Serhat som representerade San Marino (behöver jag säga mer?).

Men får jag bara välja en vinnare så blir det Miki Núñez med låten La Venda från Spanien. Spanien är ett av de länder jag tycker minst om i Eurovision Song Contest. 2018 skickade de till och med tidernas sämsta bidrag… 2019 valde de dock att göra raka motsatsen och skickade en av de bästa låtarna på hela 2010-talet. När jag hör La Venda blir jag oftast på lite bättre humör, vad annat kan man bli av en så pass glad och catchig låt som dessutom framförs på spanska. Liveframträdandet kanske var något underväldigande, men Miki förtjänade klart högre än 22:a plats…

 

Min personliga topp 5

  1. Spanien: Miki Núñez – “La venda”
  2. San Marino: Serhat – Say Na Na Na
  3. Norge: Keiino – Spirit In The Sky
  4. Slovenien: Zala Kralj & Gašper Šantl – Sebi
  5. Island: Hatari – “Hatrið mun sigra”

 

Gjorde ingen topplista eller motivering


 

Jag anser att rätt låt vann det här året!

Motivering: Första gången jag lyssnade på låten låg jag i sängen i källaren med hörlurarna i mobilen. Lillasyrran hade frågat om jag hört den och då blev jag med ens nyfiken. Från första strofen ändrades min andning, genom låten fanns det tillfällen då jag slutade andas helt. Den var så rätt! Den slog an mot en skör sträng och vid flertal gånger har Duncan gjort att en tår bildats i ögonvrån. Ja, att vänta på låtarna till finalveckan har inte varit min starka sida, för man vill ju lyssna, vända och vrida och analysera sig fram till vem man vill ha som vinnare och för mig var han solklar genom hela tävlingen.

2019 kändes som ett år där nivån på bidragen var väldigt spretiga och ett år där låtar inte når fram till en refräng eller ett klimax. I den kategorin kom exempelvis Belgien. Starten i låten var lockande och allt radades upp till en snygg låt…men inget hände. Stackaren såg tyvärr också ut som ett vilset lamm på scenen, så jag hoppas han kan komma tillbaka med lite mer erfarenhet och bättre låt i bagaget. Men nu var det inte mina bottennapp vi ska komma till, utan mina favoriter. Ett land som jag anser borde kommit mycket högre och som inte förtjänade den “fake-12:a” som delades ut är Israels Kobi Marimi med låten “Home”, en strof i slutet av låten där han river av en lite raspig sång ger ståpäls. Han placeras i kategorin “gött jobbat, men inte hela vägen”. I den kategorin placerar jag även Italien (men varför låter italienska bidragen, trots sitt vackra språk, ofta så uttråkade när de framträder?), Frankrike (kul kombination mellan franska och engelska växelvis), Spanien (går inte ta miste på det positiva draget i låten och energin), Serbien (såå snygg ballad), Tjeckien (wow, vilken scennärvaro, flera pinnar upp), Slovenien (läckert, avskalat, behöver inte alltid vara pampigt, stort vibrato och wailanden), Azerbadjan (nästan på min topp 5, snygg) och likaså Ryssland (ja, jag gillar honom, men harmonierna var så läckra även dem – heja team Sverige) och Schweiz (vilken energi & glädje).

Så för att komma vidare, Sverige får min topp 5 placering. Min kära mor, som for till änglarna förra året, hade John Lundvik som favorit i Mello då med “My turn”, så den har en högre betydelse för mig än låten han förmedlade i år. Men han sjunger ju som en gud, tjejerna i kören var outstanding och låten är bra, så juryn gjorde ett bra jobb med poängutdelandet där. Nordmakedonien kom högt på min lista med en gång, den var lätt att ta till sig, en riktigt schlagerballad som naglade sig fast och tar 4:e platsen. Efter det tar jag en snäv sväng och sätter Island  på 3:e plats. Ärligt, jag är ingen “growlfantast”, men hela konceptet gick ända in i rotchakrat, i alla fall när falsettsången är rätt. Jag går fullständigt loss på låten och bara måste spela den med HÖG volym. Helt otippat bland låtvalen av pop och balladkaraktär! Min 2:aplats kniper Norge då låten är medryckande, glad och jag är en “sucker” för etniska influenser när det gifter sig med det moderna. Även om jojken varit rejält falsk vid framträdandet, så är jag för den här gången ganska förlåtande.

Värdskapet som Israel stod för höll en rafflande nivå, på gränsen till för mycket. Nä nu ljuger jag, att ha dit Madonna var too much, så där hoppas jag man tar lärdom för framtida värdskap. Bättre att nyttja tidernas Eurovisionstjärnor till mellanakter istället! Det finns annat, sånt som är bättre och som bidrar med mer konstnärlighet än en sångerska som inte behöver göra mer för att bevisa något för sig själv och världen.

 

Min personliga topp 5

  1. Nederländerna: Duncan Laurence – “Arcade”
  2. Norge: KEiiNO – “Spirit in the sky”
  3. Island: Hatari – “Hatrið mun sigra”
  4. Nordmakedonien: Tamara Todevska – “Proud”
  5. Sverige: John Lundvik – “Too late for love”

 

 

Panelens topp 20

Som en avslutning på hela projektet kommer vi nu sammanställa våra personliga val i topp 20-listor. Alla som deltagit har rangordnat sina 20 av 50 personliga favoriter med bidrag som tävlat mellan åren 2010 och 2019.

Du är varmt välkommen att själv bidra med din egen topplista i kommentarsfältet här nedanför.

/ESC-Panelen

 

Enskilda topplistor från oss i panelen


 

Gjorde ingen topp 20


Min personliga topp 20:

  1. Litauen: Ieva Zasimauskaite – “When we’re old“
  2. Tjeckien: Gabriela Gunčíková “I Stand“
  3. Sverige: John Lundvik – “Too Late For Love“
  4. Slovakien: Kristína Peláková – “Horehronie“
  5. Georgien: Oto Nemsadze – “Sul tsin iare“
  6. Frankrike: Madame Monsieur – “Mercy“
  7. Sverige: Sanna Nielsen – “Undo“
  8. Ungern: AWS – “Viszlát Nyár“
  9. Italien: Il Volo – “Grande amore“
  10. Albanien: Eugent Bushpepa – “Mall”
  11. Montenegro: Knez – “Adio“
  12. Serbien: Nevena Božović – “Kruna“
  13. Turkiet: maNga – “We Could Be the Same“
  14. Island: Eyþór Ingi – “Ég á líf“
  15. Georgien: Nina Sublatti – “Warrior“
  16. Sverige: Loreen – “Euphoria“
  17. Frankrike: Alma – “Requiem”
  18. Österrike: Zoë “Loin d’ici“
  19. Slovenien: Lea Sirk – “Hvala, ne!“
  20. Schweiz: Timebelle – “Apollo“

Min personliga topp 20:

  1. Ungern: AWS – “Viszlát nyár”
  2. Norge: Carl Espen – “Silent Storm”
  3. Slovakien: Max Jason Mai – “Don’t Close Your Eyes”
  4. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis – “Alcohol is Free”
  5. Italien: Ermal Meta & Fabrizio Moro – “Non mi avete fatto niente”
  6. Tyskland: Michael Schulte – “You Let Me Walk Alone”
  7. Cypern: Christos Mylordos – “San aggelos s’agapisa”
  8. Albanien: Rona Nishliu – “Suus”
  9. Italien: Il Volo – “Grande Amore”
  10. Moldavien: Zdob şi Zdub – “So Lucky”
  11. Ungern: András Kállay-Saunders – “Running”
  12. Schweiz: Sinplus – “Unbreakable”
  13. Danmark: Rasmussen – “Higher Ground”
  14. Finland: Softengine – “Something Better”
  15. Nederländerna: Duncan Laurence – “Arcade”
  16. Spanien: Miki Núñez – “La venda”
  17. Montenegro: Vanja Radovanović – “Inje”
  18. Finland: Pertti Kurikan Nimipäivät – “Aina mun pitää”
  19. Italien: Raphael Gualazzi – “Madness of Love”
  20. Finland: Norma John – “Blackbird”

Min personliga topp 20:

  1. Schweiz: Sebalter – “Hunter Of Stars”
  2. Danmark: Rasmussen – “Higher Ground”
  3. Bosnien och Hercegovina: Dino Merlin – “Love In Rewind”
  4. Schweiz: Takasa – “You And Me”
  5. Cypern: Hovig – “Gravity”
  6. Serbien: Željko Joksimović – “Nije Ljbav Stvar”
  7. Spanien: Miki Nuñes – “La Venda”
  8. San Marino: Serhat – “Say Na Na Na”
  9. Norge: Keiino – “Spirit In The Sky”
  10. Lettland: Musiqq – “Angel In Disguise”
  11. Portugal: Salvador Sobral – “Amar Pelos Dois”
  12. Sverige: Måns Zelmerlöw – “Heroes”
  13. Grekland: Yianna Terzi – “Oniro Mou”
  14. Italien: Il Volo – “Grande Amore”
  15. Finland: Pernilla Karlsson – “När Jag Blundar”
  16. Kroatien: Feminem – “Lako Je Sve”
  17. Frankrike: Madame Monsieur – “Mercy”
  18. Slovenien: Zala Kralj & Gašper Šantl – “Sebi”
  19. San Marino: Valentina Monetta – “Crisalide (Vola)”
  20. Slovenien: Tinkara Kovač – “Spet (Round And Round)”

 

Gjorde ingen topp 20


Min personliga topp 20:

  1. Sverige: Loreen – “Euphoria”
  2. Bulgarien: Equinox – “Bones”
  3. Ryssland: Sergej Lazarev – “You Are The Only One”
  4. Italien: Il Volo – “Grande Amore”
  5. Serbien: Željko Joksimović – “Nije ljubav stvar”
  6. Nederländerna: Duncan Laurence – “Arcade”
  7. Bulgarien: Kristian Kostov – “Beautiful mess”
  8. Norge: KEiiNO – “Spirit in the sky”
  9. Österrike: Conchita Wurst – “Rise Like a Phoenix”
  10. Sverige: Måns Zelmerlöv – “Heroes”
  11. Bulgarien: Poli Genova – “If Love Was A Crime”
  12. Frankrike: Amir – “J’ai cherché”
  13. Serbien: Sanja Ilić & Balkanika – “Nova Deca”
  14. Estland: Elina Nechayeva – “La forza”
  15. Danmark: Rasmussen – “Higher ground”
  16. Island: Hatari – “Hatrið mun sigra”
  17. Azerbajdzjan: Safura Alizadeh – “Drip Drop”
  18. Georgien: Eldrine – “One More Day”
  19. Danmark: Emmelie de Forest – “Only teardrops”
  20. Estland: Koit Toome & Laura – “Verona”

 

Policy

Läs vår kommentarspolicy samt svaren på varför vi frågar efter namn och e-postadress vid kommentering.

Läs mer »

 
Aktuellt

Nyheter

Eurovision 2022

Inför ESC 2022

Best of Nationella 2022

Om oss


 
Sök på sajten
 

 
 



Om ESC-Panelen

ESC-Panelen är ett forum om Eurovision Song Contest, Melodifestivalen och andra länders nationella uttagningar.
Vi skribenter i panelen är ett gäng Eurovision-intresserade personer i varierande åldrar och med skilda preferenser inom musiksmak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla delar en stor förkärlek till Eurovisionen, och att vi tillsammans bevakar tävlingen året om. Vi delar med oss av bland annat nyhetsuppdateringar, projekt, länktips, topplistor och recensioner.

Gilla och följ oss gärna i våra sociala medier! Du hittar oss på Facebook, Instagram, Twitter och YouTube.

Har du några frågor, funderingar och/eller vill du tipsa oss om nyheter? Skicka i så fall ett mejl till info@escpanelen.se



Musiktips

För alla er Eurovision-fantaster vill vi tipsa om musikkanalen ESCRadio som spelar Eurovisionmusik dygnet runt, året om. Dessutom sänder kanalen Radio International direktsända program om Eurovision en gång i veckan.


Personalinloggning
Tillbaka till toppen

ESC-Panelen