« Inför ESC Albanien 2017

Inför ESC Albanien 2019 »

Albanien har inte varit med i tävlingen särskilt länge, men det har det gått en del upp och ner för dem under den tid de varit med. De debuterade i Istanbul 2004 och lyckades ta sig upp till en sjundeplats, på det stora hela en lyckad debut. Sedan dess har det inte gått lika lyckat för Albanien, de har allt jämt pendlat en del mellan nedre halvan-plats i finalen till att åka ut med huvudet före. Deras bästa resultat fick de i Baku 2012, när Rona Nishliu lite oväntat skickade upp Albanien till en femteplats, deras bästa resultat i tävlingen så här långt. På senare år har Albanien varit i en liten svacka, man har inte varit i final sedan 2015. Kanske blir det ändring på det i år.

En intressant notering är att det är endast den fjärde gången som Albanien tävlar med en manlig artist i Eurovision Song Contest. De andra tre åren var 2006, 2007 och 2013. Än så länge har dock ingen albansk manlig artist lyckats gå vidare till Eurovisionfinalen. Kommer Eugent Bushpepa lyckas bryta den trenden tro?

Det här är väl egentligen min hemliga favoritlåt i årets ESC, då den lyckas få mig väldigt glad varje gång jag hör den. Sådana kvaliteter har blivit utrotningshotade i Eurovision, då Danmark slutat skicka glädjepiller till tävlingen. Det är också stimulerande att höra Albanien framföra en genomtänkt och ändå rätt snyggt och proffsigt producerad låt på hemspråket. Ärligt talat får jag nog medge att jag aldrig gillat deras albanskspråkiga bidrag förut – eftersom det låter underligt i mina öron. Men ”Mall” är ett undantag, och jag hoppas på att även andra kommer ryckas med av detta. Håller tummarna för en ny finalplats för Albanien!

Albanien blandar och ger i tävlingen överlag. Ungefär så tycker jag om låten också. Den har potential att vara en bra låt och jag gillar refrängen, men något saknas. Något jag inte riktigt kan sätta fingrarna på. Att de sjunger på albanska är bättre än den så motsägande trasiga engelskan. Plus för Eugent som är en riktigt bra sångare. Men för mig hamnar detta någonstans i mittens rike.

För det första gillar jag att Albanien för en gångs skull har tänkt om i Eurovision. Istället för att skicka en kvinnlig artist med en ganska intetsägande RnB-ballad eller poplåt så skickar man en rockartist med en riktigt bra poprocklåt. Jag har gillat den här låten ända sedan Eugent Bushpepa vann Festivali i Këngës i december och det är en av mina personliga favoriter i år. Hoppas nu att det håller live i Lissabon, för denna låt förtjänar verkligen final.

När jag lyssnade på låten första gången i samband med Albaniens uttagning var jag inte helt övertygad. Jag tyckte att låten var som sådan att den byggde upp och byggde upp utan att riktigt smälla till ordentligt. Sedan dess har jag väntat ganska länge innan jag gav den en ny chans när re-vampen kom ut. Och då slår det mig att ju mer jag lyssnar på den, desto mer gillar jag den. Trots att man skalat tillbaks lite på elgitarrerna har de andra delarna i melodin flyttats fram lite och så har man även flyttat fram Eugents sång, och jag blir varse över vilken pipa han har. En av Albaniens bättre låtar på ett tag.

Albanien är det landet jag tycker absolut minst om i Eurovision. Mina främsta problem är att de har en tendens att skicka divor som står och skriker. Även språkvalen stör jag mig på. Albanska är ett av de fulaste europeiska språken enligt mig (även om det inte är i närheten så fult som vissa asiatiska språk t.ex. Japanska, Thailändska, Kinesiska & Vietnamesiska). Inte blir det bättre när de envisas med att sjunga på så kallad ”broken english”. Alternativet vore ju om de valde att sjunga på något annat språk än engelska eller albanska.
Årets bidrag är i min mening ett av de bättre bidragen landet skickat till eurovision. Låten känns tämligen folklig och bombastisk. Men sedan så är den också på tok för svulstig. Kan detta räcka till en finalplats? Osäkert.

Albanien var först ut av alla deltagarländer att välja fram sitt ESC-bidrag och sin representant. Kvällen innan julafton stod det klart att Eugent Bushpepa representerar sitt land i Eurovisionen 2018. Sällan vinner min personliga etta i de nationella uttagningarna och ännu mer sällan i just Albanien, men så var fallet denna gången. Jag älskar denna sköna rocklåten och artisten som känns stabil och bra. Tack och lov blev det inte någon ytterligare skrikig sångerska som Albanien ställer upp med och jag är extremt tacksam att de behöll låten på albanska. Något som man inte har gjort de senaste åren, då låten istället fått en engelsk version istället. Det är bara att hålla tummarna att de får tillräckligt med röster för att ta sig vidare, men jag är tveksam om de kommer komma så bra till i år, trots att jag personligen önskar det.