« Inför ESC Norge 2015

Inför ESC Norge 2017 »

Norge är landet som alltjämt håller rekordet för flest sistaplatser i Eurovision: 11 stycken. Sedan debuten 1960 så har man också fått ”null points” hela 4 gånger – vilket även det är rekord. Paradoxalt nog har Norge även rekordet för flest poäng någonsin i en final: 387 poäng – som Alexander Rybak fick när han vann Eurovision i Moskva 2009 med ”Fairytale”. Under de senaste åren har Norges resultat legat stabilt mellan 4:e-8:e plats i finalen, bortsett från 2012 då Tooji kom sist i finalen – Norges senaste sistaplacering.

Årets norska bidrag tillhör en av mina personliga favoriter, och det beror inte enbart på att landet ännu en gång tävlar med svenska låtskrivare. Icebreaker är en uppdaterad version av ”Euphoria”, även om Agnete har långt kvar innan hon når upp till Loreens nivå. Men låten är verkligen en av de bästa i år, speciellt då den på något sätt lyckas både att vara modern och gammaldags på samma gång. Men scenframträdandet lämnar däremot ganska mycket att önska. Agnete kan inte sjunga de låga partierna särskilt väl och hela scenshowen känns händelselös och tråkig. Därför tror jag inte att Norge kommer lyckas särskilt bra ändå – låten till trots. Här måste man börja förbättra saker innan jag kommer upp i de riktigt höga betygen.

Norge har, ända sedan Margaret Berger och ”Feed You My Love” kommit med riktigt bra låtar, men aldrig vunnit. Det känns som om Norge är det där landet som nog alltid kommer till final, men väl i finalen så glömmer man lite bort dem och röstar hellre på något lite mer självklart. Men nu, hörni, kommer det ändras. Jag blir alldeles svag i mina knän då tempot ändras i refrängen, och jag tycker det är en alldeles fantastiskt välproducerad låt! Jag gillar det här!

Jag har svårt att se Norges storhet vilket övriga panelmedlemmar verkar se. Jag tycker låten är en sämre kopia av ”Euphoria”. Tycker låten är alldeles för spretig, i ena sekunden är det någon form av ballad sedan är det dags för refräng och efter det är det syntpop. Det är ingen dålig låt men jag tycker den känns plastig och intetsägande. Tycker att verserna är bra men när vi kommer till refrängen då är det något som saknas. Jag skulle vilja ha en mer kraftig refräng. Nej, Norge gör om och gör rätt det här är inget som fastnar för mig.

En av de stora nackdelar med att ”Euphoria” vann 2012 var att vi varje år sedan dess fått dras med bidrag som försöker efterlikna den. Är det inte dags att vi lämnar den bakom oss och går vidare? Norge är näst på tur att försöka efterlikna Loreens låt. Då jag inte var speciellt förtjust i ”Euphoria” så har jag ännu svårare för låtar som försöker likna den. Andra har betonat det tidigare, men jag säger det också – ”Icebreaker” är verkligen två låtar i en. Dock är refrängen mycket bättre än versen. Refrängen har växt något på mig, men resten av låten är fortfarande dålig och Agnete sjunger inte alls bra i de låga partierna. Jag vet inte hur det kommer gå för Norge i år. Med ett snyggt scennummer och det faktum att refrängen sätter sig så kan det kanske bli final.

Hade svårt att ta till mig ”Icebreaker” när jag hörde den första gången i vintras. Nu har den växt och jag hoppas att Agnete gör ett bra framträdande live, för då kan det här verkligen gå bra. Mitt minus är att det är två låtar i en; en i verserna och en i refrängen. Men det blir samtidigt plus för att Agnete är söt och att hon sjunger bra.

Jag är lite besviken på Norge, de bruka har bra bidrag. Men i år, nej jag är inte imponerad.

Jag hade också svårt att ta till mig denna låten när den tävlade och vann MGP. Jag hade andra favoriter kan jag villigt erkänna. Men jag tycker också att ”Icebreaker” är ett bra bidrag för Norge och låten har växt på mig med. En kraftfull powerballad som känns rätt i tiden och som kommer gå hem runt om i Europa är jag övertygad om. Norge har lyckats hamna inom topp-tio de senaste tre åren och det lär man absolut göra i år också. Antal isbrytarpoäng av mig ser ni nedan.