« Inför ESC Azerbajdzjan 2015

Inför ESC Azerbajdzjan 2017 »

Azerbajdzjan gjorde debut i tävlingen 2008. Genom åren har landet tagit tävlingen på stort allvar och på så sätt blivit kända som landet där man alltid har internval för att kunna skicka det bästa bidraget som möjligt. De har också gjort sig kända för kopplingarna till Sverige, då alla deras bidrag förutom det första haft svenska upphovsmän inblandade. Man har aldrig missat en final och hade fem raka topp 5 placeringar mellan åren 2009 & 2013, där 2011 blev den största succén då man vann hela tävlingen. Året därpå när man arrangerade tävlingen är den mest påkostade tävlingen hittills.

Då har vi faktiskt kommit till min favoritlåt i årets ESC. Som brukligt är skickar Azerbajdzjan i år (för 8: året i rad) en svenskskriven låt – och dessutom som vanligt med en mycket hög standard. Sedan 2013 har resultaten sett lite dåliga ut för landet, men oj vad jag hoppas de vänder i år! Detta är den snyggaste, poppigaste och mest minnesvärda poplåten i år. Dessutom klingar den an på moderna toner som tydligen ännu inte nått grannlandet Ryssland – som många annars har lyft fram som årets poplåt. Jag kan verkligen inte säga något annat än att detta förtjänar en ny topplacering för Azerbajdzjan, även om det verkligen behövs ett starkt framträdande med en iögonfallande scenshow för att detta ska gå ut genom tv-rutan.

På något sätt blir jag ärligt sagt lite ledsen över att det här låter så typiskt svenskt, och då samtidigt azerbajdzjanskt. Men samtidigt finns det något inuti mig som bara vill hoppa upp och dansa hejvilt omkring! Usch så välproducerad den är, och usch så mycket pengar det ligger bakom den här. Inte vinner de med den här, men oj vad den kommer spelas på samtliga nattklubbar i Stockholm då det börjar närma sig, bara för att den är så bra!

Det här är bra, det här gillar jag. Azerbajdzjan leverar som vanligt och det är kul att de tar tävlingen seriöst. Jag tror till och med att Azerbajdzjan kan komma riktigt högt kanske till och med vinna.

Hade jag lyssnat på låten utan att veta vilket land det är och sedan försökt gissa vilket land det tävlar för hade jag sagt Azerbajdzjan direkt. Det känns som ett typiskt bidrag för dem i dessa kretsar. Som vanligt är det svenskproducerat, vilket är föga förvånande då deras bidrag ständigt är det. Det är inget fel på låten egentligen, men jag går inte alls igång på det. Jag tycker den är riktigt tråkig och en av de låtarna som jag ständigt glömmer bort. Jag brukar kunna nynna på varje låt år efter år, men varje år finns det ett bidrag som jag alltid glömmer bort och detta är det bidraget för mig i år. Den kanske vänder Azerbajdzjans trend med låga placeringar och placerar sig högt, men det är inget jag kommer lyssna på när tävlingen är över.

Det är något som stör mig med den här låten och det är att det känns för perfekt tillagt, allting. Hela produktionen känns fullständigt felfri, finns inget fel att hitta någonstans. Sedan tycker jag också att det saknas känsla i låten som i alla fall känns genuin. Det här är precis som Azerbajdzjan alltid har gjort – pengarna går före känslan. Och därför blir det minus för mig. Som vanligt är jag helt övertygad om att landet ånyo tar finalplats men det känns som att nu får det faktiskt vara nog!

Samras röst är verkligen så fin. Låtmässigt, nja. Jag kommer nog glömma bort den. Den lämnar inget avtryck.

Azerbajdzjan levererar alltid intressanta bidrag i Eurovision, mycket tack vare låtar som duktiga, svenska upphovsmän står bakom kombinerat med en lokal artist som utses internt. Detta har blivit en tradition för landet i öst – som kammade hem tävlingen för fem år sedan. Årets bidrag är helt okej, men känns aningen slätstruket och överproducerat. Något mirakel är det absolut inte tal om det blir final, då landet tillhör ett av de länder som har hundraprocentig kvalifikationsstatistik.