« Inför ESC Serbien 2013

Inför ESC Serbien 2016 »

Željko Joksimović – ”Lane Moje” – Jag tror inte att det kommer som en chock för någon att väljer att inleda med Serbiens debutbidrag i Eurovision. Detta var låten som startade vågen av fantastiska ballader från Balkan. Det var magi från första lyssningen. Med en fantastisk röst och etniska inslag skapade Željko en av tidernas absolut bästa ESC-låtar. För mig är det givet att denna låt borde stått som den slutliga vinnaren år 2004.

Marija Šerifović – ”Molitva” – Efter att man splitrat sig från Montenegro gjorde man debut igen, fast på egna ben. Och det kunde inte slutat bättre. Man gick och vann hela tävlingen direkt. Men det är kanske inte så konstigt egentligen. Med en fantastisk ballad och en ännu mer fantastisk sångerska var Serbien omöjligt att rubba 2007.

Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar” – Vid återkomsten 2012 var Željko mer eller mindre legend i dessa sammanhang. Han deltog själv 2004, han ledde hela showen 2008 och han hade agerat låtskrivare åt Bosnien 2006 och Serbien 2008. Och vilken återkomst det blev. Detta är min absoluta favoritlåt i Eurovision under detta decennium och definitivt i min topp fem för alla tider. Jag får gåshud varje gång jag lyssnar på denna magiska låt. Detta är musik när den är som bäst.

Serbien blev 2007 det första landet (förutom Schweiz 1956) att vinna Eurovision på första försöket – även om landet ju i all ärlighet deltagit flera gånger som del av Jugoslavien ända sedan 60-talet, samt som del av Serbien & Montenegro under 2004-2005. Men segern för Marija Serifovic 2007 blev faktiskt den första vinsten för något ex-jugoslaviskt land, trots att resten av Europa under senare delen av 00-talet konstant klagade på Balkans dominans i tävlingen. Serberna har dock aldrig riktigt lyckats följa upp sin första seger, även om Zeljko Joksimovic kom nära 2012 när han hamnade 3:a bakom Loreen. 2013 i Malmö missade man finalen och måste ha blivit lite bittra av detta, eftersom man valde att hoppa av tävlingen ifjol. I år är man dock återigen tillbaka, och för första gången med en sång på engelska!

Årets serbiska bidrag framförs av Bojana Stamenov, en bastant dam som är mest känd genom sitt deltagande i den serbiska upplagan av ”Talang” 2012 – där hon dock slutade 4:a. För det mesta är hon tydligen dock sysselsatt med att sjunga i barnföreställningar i Belgrad. Även om Bojana har en rejäl röst och utöver detta även bär många andra likheter med exempelvis svenska Nana (2004, 2005), maltesiska Chiara (1998, 2005, 2009), och inte minst isländska Hera Björk (2010), så har låten helt andra bäringar än den typiska balladen. Låten är faktiskt skriven av amerikanen Charlie Mason – upphovsmannen bakom ”Rise Like A Phoenix” som Conchita Wurst vann med ifjol. Mason har också tidigare skrivit låtar åt Eric Saade, Danny Saucedo samt Miley Cyrus. Men det märks inte här…

Tvärtom känns detta som ännu ett stolpskott från Balkans minst uppdaterade land. Medan grannar som Makedonien och Slovenien och inte minst Rumänien ständigt kommer med ny modern musik till Eurovision står Serbien kvar någonstans på 00-talet och undrar vad allt oväsen kommer ifrån. Detta är gammalt, sunkigt och lite klyschigt. Bojana kan visserligen sjunga riktigt bra, men det känns inte som att rösten räcker för att låten ska bli bra. Man hade kunnat dra nytta av att man skickat en upptempolåt när det är så många ballader i tävlingen – men istället blir det bara dåligt. Ingen final i år heller för Serbien…

Efter att Serbien vann tävlingen år 2007, så tycker jag inte de har haft något särskilt bra bidrag med i tävlingen. Och tyvärr så har de nog inte det i år heller. Låtens text är kraftfull, och sångaren sjunger rätt så bra, men är rädd att det blir ett plattfall då man börjar tala om scenshowen. Dessutom är musiken i låten ganska dålig.

Kul att Serbien är tillbaka efter ett år i ESC-skuggan. Jag tycker att låten är riktigt bra och med ett väldigt viktigt budskap. Jag brukar inte gilla låtar som flörtar med sympatiröstarna. Men låten är alldeles för bra för att jag ska lägga energi på det. Hoppas att de får till det på en bra sätt på scenen så kan säkert Serbien ta sig till final.

Jag tyckte om låten på serbiska ska jag börja med att säga. Bojana sjunger riktigt bra ska jag också säga. Sen bytte man låten till engelska och gjorde om texten helt. Tycker budskapet är för smörigt och man borde behållit den serbiska versionen av låten.

Låtens fina budskap gör att jag blir lite fundersam över hur det ska bli live. Jag velar här en hel del om det är bra eller dåligt. Känslan är dock lite Conchita Wurst ”förra året”-trend gällande låtvalet. Inte en rip-off på själva låten utan på temat kring att få vara vem man är. Ett budskap som är viktigt att få fram. Men till skillnad mot Conchita tycker jag att det blir lite för övertydligt här vilket gör att låten för mig inte riktigt går hela vägen. Vill därför vänta och se till liveframträdandet i Wien. Vill göra en notering att jag även förra året hade svårt att tolka Conchitas budskap innan ESC men väl live lyftes allt totalt. Så är möjligt att det blir även här.

Kul att återse Serbien i tävlingen igen, efter uppehållet i fjol. De kommer alltid med något tilltalande i ESC-sammanhang och så även denna gång. En pampig låt som börjar i ett lågt tempo för att sedan explodera loss. En typisk Eurovision-låt. Underhållande från början till slut. Hade nog föredragit en mixad version av både engelska och serbiska. Det hade känts mer passande på något sätt. Sångerskan är slående lik Chiara från Malta.